Fredrik Erixon, chef för tankesmedjan ECIPE, skriver i en debattartikel att Sverige är en av de stora förlorarna på den nya globala protektionismen, som han ser sprida ut sig.

Han menar att ”Sverige håller på att göra en teknologisk klassresa neråt” och att landet inom en rad teknikrelaterade områden snabbt blir alltmer ”perifert”.

Erixon, som har en bakgrund på investmentbanken JP Morgan och hos den nyliberala tankesmedjan Timbro pekar på att USA under de senaste presidenterna distanserat sig från ”den ekonomiska världsordning som växte fram efter andra världskriget”, och istället övergått till ökad protektionism – detta eftersom man inte anser att den nuvarande ekonomiska världsordningen ”är kapabel att hantera nya geopolitiska konflikter”.

”Den attityden inbegriper också klimatpolitiken: USA, liksom nu också EU, accepterar inte längre en internationell klimatpolitisk ordning där Kina kan fortsätta en fossilbaserad ekonomisk expansion samtidigt som västvärldens företag blir mindre konkurrenskraftiga på grund av ökade energikostnader. Världsekonomin rör sig in i en protektionistisk spiral”, fortsätter han.

Enligt lobbyisten är ”Sverige en av de stora förlorarna” på denna nya protektionism – detta eftersom vi ”är en för liten ekonomi för att sätta hårt mot hårt för att hantera ekonomiska friktioner”.

”Sverige kan inte konkurrera på basis av de stora talens makt: vi har inte en befolkningsstorlek som gör att vi kan påverka andra länder med bländande konsumentefterfrågan, investeringar, naturresurser med mera. De klarar sig utan oss. Samtidigt är vi kolossalt beroende av ekonomisk öppenhet för vårt välstånd och för tillgång till tjänster och teknologier från omvärlden”.

”Låg en gång i framkanten”

Han höjer även ett varnande finger för vad han menar är svenska tendenser att anpassa sig till en ”EU-politik som är mer inåtvänd och rädd för konkurrens” och menar att särskilt ”högteknologiska och forskningsintensiva sektorer” i Sverige förlorat på den förda EU-politiken, samt att den svenska passiviteten skadat Sveriges geoekonomiska inflytande.

”Sverige håller på att göra en teknologisk klassresa neråt. De senaste åren har regeringen skapat en rad olika incitament för att en större andel av investeringarna ska gå till ”midtech”-teknologier som batterier och grönt stål. BNP-effekten från dessa teknologier är begränsad. I stora transversala teknologier som material, AI och kvantteknologi, telekom- och rymdteknologi, och bioteknologi blir Sverige alltmer perifert – fastän vi en gång låg i framkanten för dessa teknologier och dess kommersialisering”, beklagar han sig.

Vill se statliga satsningar

Lösningen är enligt Erixson att makthavarna börjar använda sin ”statskapacitet” för att förbättra den geoekonomiska positionen – genom riktade politiska insatser och genom att ge näringslivet ”bättre skatteincitament och mer attraktiva villkor för forskningsintensiv verksamhet och humankapital att lokalisera sig i Sverige”.

”Särskilt just i transversala teknologier – det vill säga teknologier som bedöms komma att leda mycket av kommande innovation och strukturell omvandling i ekonomin”, fortsätter han.

Han avslutar med en rekommendation om att statens utlägg till forskning och utveckling bör vara ”minst” 5 procent av BNP om tio år – och att man bör börja med att anslå ytterligare 500 miljarder kronor till strategisk forskning under det kommande decenniet.