MORGONDAGENS DAGSTIDNING – onsdag 27 augusti 2025

onsdag 27 augusti 2025

 

Den globala statskuppen

Ingrid Björkman beskriver Nordangårds nya bok som en lika spännande som väldokumenterad inblick i det senaste årets coronarelaterade dramatik. Nordangårds genomgång visar tydligt att coronakrisen ingår i en cynisk ambition för ett teknokratiskt världsherravälde som nu kommer till allt tydligare uttryck.

publicerad 13 februari 2021
World Economic Forums grundare, den profilerade ultraglobalisten Klaus Schwab.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

141 750 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Den 11 mars 2020 förklarade Världshälsoorganisationen (WHO) att spridningen av COVID-19 hade utvecklats till en pandemi. Reaktionerna fick konsekvenser för hela världens befolkning. I en spännande och välskriven bok visar fil. dr Jacob Nordangård hur det senaste årets coronarelaterade dramatik ingår i ett mönster, där en vision om ett världsherravälde växte fram redan i början av 1900-talet. Den globala statskuppen är synnerligen väldokumenterad. Till hjälp för den som vill veta mer om dessa intressanta och viktiga händelseförlopp finns en diger källförteckning och en omfattande notapparat.

Nationernas Förbund (NF) var ett löst sammansatt projekt mellan världens nationer. Det var tänkt att utgöra embryot till en världsregering. Bland NF:s intressenter fanns grundarna av Rockefeller- och Carnegiestiftelserna. NF blev dock aldrig någon makt att räkna med. 1945 ersattes Förbundet av Förenta Nationerna (FN) där USA tog ledningen, och marken till högkvartet i New York skänktes av John D. Rockefeller Jr. Enligt den bild som spreds över världen skulle FN kunna rädda världen från den hotande atombomben. Men inom Rockefellers tankesmedja Trilaterala Kommissionen var man främst intresserad av att få internationalismen mer accepterad och erodera nationernas självbestämmande. Det egentliga målet var att skapa en världsorganisation som alla nationer skulle lyda under.

Med hjälp av avancerad teknologi och i partnerskap med andra mäktiga aktörer, bland andra Romklubben, skulle FN bygga en fredlig och harmonisk värld och förverkliga den grandiosa utopin om ett världsherravälde. Folkens stöd skulle säkras genom en strategi, som kan följas ända in i våra dagar: En bild skapas av ett världsomspännande dödligt hot mot mänskligheten. Media samverkar till att piska upp en stark rädsla och undergångsstämning. Den globala eliten står beredd med en ny och tekniskt avancerad lösning för att avvärja hotet. Räddningen har givetvis ett pris, men regeringar och folk är uppskrämda och villiga att betala. Logiken är glasklar men förrädisk: Om lösningen genomförs, kommer den att innebära den räddning som människor skrämts att efterfråga och den kommer att bejakas i demokratisk ordning. Samtidigt som den globala elitens vinster blir enorma, kommer miljoner vanliga människors liv att slås i spillror. Det är inte problemen som är fruktansvärda, utan lösningarna.

För att projektet med ett världsherravälde skulle lyckas räckte det inte med att propagera för FN. Människorna måste också få känslan av att deras egen säkerhet och överlevnad var beroende av en världskonstitution. Här kommer de globala hotbilderna in. Tre viktiga hotområden identifierades: Klimatet (koldioxid), global hälsa (pandemier) och atomvapen. Dessutom listades överbefolkning, miljöförstöring, terrorism, ekonomiska kriser samt flykting-och migrantströmmar.

I slutet av 1980-talet tog klimatet över efter atombomben som ledande hot. Klimatforskningen fick starkt stöd från Rockefeller Foundation. Miljöförstöringen, som ligger nära klimathotet, väckte tidigt ett starkt engagemang. I rask takt växte en rad organisationer fram, inte sällan under kungligt beskydd, däribland Världsnaturfonden (WWF) med prins Bernhard av Nederländerna i styrelsen, Romklubben, Greenpeace och Brundtlandkommissionen. Gro Harlem Brundtland var medlem i tankesmedjan Trilaterala Kommissionen, och som Bilderberggruppens stiftare tillhörde även prins Bernhard Rockefellersfären.

1992 ägde FN:s första Riokonferens om miljön rum. Där informerades om att föråldrade uppfattningar om nationell suveränitet skulle komma att kasseras, samt att Säkerhetsrådet skulle ta kontroll över världens naturresurser och dessutom förklara att alla raser och folk inte är likvärdiga. 2012 genomfördes FN:s andra miljökonferens i Rio de Janeiro där nya, genomgripande globala mål antogs.

Redan 1948 grundades WHO inom ramen för FN. Smittohot är ett av de effektivaste medlen för att åstadkomma genomgripande samhällsförändringar. 1300-talets digerdöd är den hittills mest ödesdigra pandemin. I modern tid tog Spanska sjukan livet av 50 miljoner människor och 32 miljoner dog i AIDS. Rockefeller Foundation var från början huvudfinansiär av det internationella hälsoarbetet. Men från och med millennieskiftet har det ekonomiska huvudansvaret i allt högre grad axlats av Bill & Melinda Gates Foundation. Oron för en ekonomisk kris jämte den allmänna rädslan för jihadistisk terrorism förstärkte den insikt som skapats av de världsomspännande hoten mot klimat och hälsa, nämligen att kärnvapenspridning, energi och klimatförändringar krävde internationella lösningar.

Den 25 september 2015 undertecknade FN:s medlemsländer Agenda 2030 med 17 globala hållbarhetsmål. Målen kommer enligt FN att innebära en total transformation av alla aspekter av den mänskliga tillvaron. De är formulerade för att vinna brett stöd hos medlemsländerna och deras befolkningar. Vem vill inte rädda jorden och skapa rättvisa och trygghet för alla? Det visade sig dock att de ledande aktörerna (FN,G20, EU och World Economic Forum) i praktiken tolkade formuleringarna i de största globala organisationernas och de multinationella företagens intressen. I World Economic Forum (WEF) samlas världens allra rikaste och mäktigaste, de som formar agendan på den globala scenen. Bland medlemmarna märks Bill Gates, vaccinalliansen GAVI, Världsbanken, WHO, Google, Huawei, Mastercard, Microsoft – you name them. Medlemmarna kan beställa både problem och lösningar för att öka efterfrågan på sina företags tjänster och produkter.

Fyra månader senare tillkännagav WEF:s ordförande Klaus Schwab att den fjärde industriella revolutionen hade inletts. Det är en revolution med målet att sammanfoga människan med tekniken för att skapa ett högeffektivt samhälle, byggt på övervakning och kontroll. På WEF:s årsmöte i Davos efterföljande månad släpptes boken Fourth Industrial Revolution. Den beskriver hur alla mänsklighetens problem ska lösas med hjälp av den nya teknik som WEF:s världsledande företagspartners arbetar med att ta fram. Både människa och natur ses i boken som objekt som kan förändras till perfektion genom tillämpning av teknologi. I slutändan kommer den teknologiska utvecklingen, enligt bokens författare, att ”utmana vår uppfattning om vad som menas med att vara en människa”. De globala teknikjättarnas vinster är enorma. En teknikforskare skriver: ”Vi behöver inte frukta att robotar tar över efter oss eftersom det inte kommer att finnas något ´oss` att ta över från. . . vi kommer att ha blivit ett med våra maskiner.

Den 13 juni 2019 undertecknades ett partnerskap mellan WEF och FN. Trots dess oerhörda implikationer för mänskligheten noterades avtalet knappt i media. Makten över våra liv hade nu flyttats över till de globala storföretagen. Partnerskapets syfte är att snabba på FN:s hållbarhetsagenda och de 17 globala målen i Agenda 2030 ”för att bygga en mer välmående och rättvisare framtid”. (Klaus Schwab)

Idén till den globala klimatstrejken med Greta Thunberg som det stora affischnamnet kläcktes i maj 2015 under konferensen Global Youth Summit i Tutzing, Tyskland. Att använda barn och ungdomar för att göra allmänheten positiv till målen i Agenda 2030 bedömdes av konferensens arrangörer, stiftelsen Plant for Planet Foundation och FN:s miljöprogram UNEP vara en effektiv taktik. Det skulle framstå som hjärtlöst att inte lyssna till de ungas vädjan för sin framtid. Flera internationella ungdomsstrejker och marscher för klimatet anordnades. Men man saknade någon som kunde bli rörelsens ansikte utåt — tills dess att Bo Thorén från divesteringsrörelsen Fossil Free uppmärksammades på Greta Thunberg via hennes mamma, operasångerskan Malena Ernman. Greta nappade på Thoréns förslag om skolstrejk. På hennes första strejkdag fanns Aftonbladet på plats och Greta plockades direkt upp av den väntande globala eliten.

Det internationella klimatarbetet accelererades och konferenser , böcker, rapporter och planer – Earth Strike, the Green New Deal, Green Deal for Europe, Global Green Fund, the Global Marshall Plan med flera – dök upp i snabb takt. Vad som slår en, förutom det höga tempot, är att samma aktörer i stor utsträckning är drivande i de olika sammanhangen.

Den 29 september 2019 utropades klimatnödläge av Europaparlamentet. Det innebar att EU skulle bli koldioxidneutralt till år 2050 samt att inbetalningarna till Global Green Fund skulle fördubblas.

På WEF:s Davosmöte den 21 januari 2020 blev kopplingen mellan å ena sidan den fjärde Industriella revolutionen och å andra sidan klimathotet, hållbarhetsmålen och European Green Deal mycket tydlig. Inför mötet släpptes en rapport som ger en detaljerad genomgång av hur den fjärde industriella revolutionens nya avancerade teknologi kommer att medverka till att uppfylla vart och ett av FN:s 17 globala mål.

Nu behövdes bara en utlösande händelse för att starta processen på allvar.

Av stor vikt för allmänhetens acceptans av en mer kontrollerad värld var ett händelseförlopp som i början av 2020 sände ”vågor av chock” genom samhället: Den 24 januari 2020 hade WEF meddelat att man ingått partnerskap med utvalda bioteknik- och medicinföretag för att utveckla ett vaccin mot COVID-19, som hade identifierats i Kina. Den 30 januari 2020 utropade WHO ett internationellt hälsonödläge. Den 11 mars 2020 förklarade WHO att COVID-19 var en pandemi. Det blev startskottet för länder världen över, att införa mer eller mindre skoningslösa åtgärder för att minska smittspridningen. Detta genom att hänvisa till ett virus som sett till dödstal kan jämföras med en medelsvår säsongsinfluensa. Allt gick nu mycket snabbt.

I början av april befann sig mer än hälften av världens befolkning i lockdown och totalitära krafter såg sin chans att utnyttja tillfället att ta hårdare grepp om sina befolkningar. Många länder passade på att införa inskränkningar i medborgarnas fri- och rättigheter som kan aktiveras och återinföras närhelst en ny smitta ser ut att sprida sig. I Danmark antogs till exempel en krislag om obligatorisk vaccinering.

Coronakrisen innebar ett gyllene läge att börja samla in befolkningens hälsodata och med hjälp av AI och mobildata analysera människors rörelsemönster, kontakter och åtlydnad av de nya påbuden. Rädslan för klimatförändringar ersattes i ett svep av ett annat osynligt hot. I en rapport av WEF drogs slutsatsen att ”påverkan på samhället kan vara lika djupgående som den efter digerdöden 1348.” Pandemin gav nya möjligheter att snabbt testa den fjärde industriella revolutionens teknologi och skapa den värld man önskade. Utveckling av ett vaccin blev en stor prioritet för G20, som även betonade vikten av att använda digitala lösningar och AI för att bekämpa COVID-19.

Efter några månader av extrema åtgärder, där samhällen stängts ner och auktoritära kontrollregler införts världen över, erbjöd WEF i juni 2020 en lösning på alla problem. I boken ”The Great Reset”, som släpptes i juni 2020, presenterades ett nytt system inte bara för att bekämpa viruset utan även för att omforma hela samhället. Digitalisering var ryggraden i den kommande världen, som planerades bli artificiell. På grund av coronakrisen hade den digitala utvecklingen på en månad tagit ett kliv som annars skulle ha tagit två år. I stort sett allting hade flyttats online. Teknikbolagen var de stora vinnarna, medan alla affärsidéer (till exempel inom kultursektorn) som byggde på personliga möten var förlorare. Dessutom hade krisen inneburit stora intrång i människors privatliv, och massövervakning skulle inom kort bli möjlig. Robotar och AI skulle komma att ersätta mänsklig arbetskraft. Kontaktspårning skulle möjliggöra ett ”tidigt ingripande” mot ”superspridande miljöer” som familjesammankomster. Boken visar att en global tekno-totalitär övervakningsstat håller på att byggas, med coronaviruset som ursäkt.

Under Rockefellers och Bill Gates ledning bildade FN, WEF, ett antal stiftelser och Big Techföretag en sammanslutning som fick namnet ID2020. Man siktade på att till 2030 skapa ett långsiktigt hållbart identifikationssystem att användas i stor skala. I det teknokratiska smarta samhället, som drivs av WEF för att stödja FN:s mål för hållbar utveckling, kommer det att krävas digitalt pass inte bara för att få tillgång till grundläggande mänskliga tjänster som sjukvård, e-handel, finansiella tjänster och sociala plattformar, utan även i stort sett för alla sociala aktiviteter. Den här utvecklingen har WEF förutsett i sin vision för den fjärde industriella revolutionen. Under det kommande decenniet kommer smart teknologi att integreras med våra kroppar för bland annat beteendeövervakning och identifiering i realtid.

Motståndet mot det här globala systemet, som redan är på gång att förverkligas, kommer sannolikt att försvagas i och med att en ny generation med en mer positiv inställning till ny teknologi växer upp. Men över hela världen har allt fler människor börjat vakna upp och inse att det som tidigare uppfattats som osannolika konspirationsteorier faktiskt håller på att hända. Det är hög tid att skapa en motkraft.

Varje lands befolkning måste påverka sin regering att i första hand se till det egna landets framtid, att inte vika sig för den globala elit som verkar genom FN och EU. De senaste två åren har den svenska regeringen vid åtminstone två tillfällen svikit sitt folk genom att – utan mandat – smyga igenom avtal som är mycket destruktiva för Sveriges framtid: I december 2019 undertecknades i Marrakesh FNs migrationsramverk och i december 2020 godkändes i Bryssel EU:s ”återhämtningsstöd” på 47,5 miljarder euro. Avtalens konsekvenser kommer att drabba kommande generationer.

Den globala statskuppen slutar med en appell: ”Nu är det avgörande att vi vanliga människor kan enas och mötas i en mycket kritisk tid. Detta är inte fråga om höger – vänster eller om kön, ålder, religion, folkgrupp eller något annat utan om sju miljarder människor mot en ytterst liten elit som fått total hybris och är helt öppna med att de vill kontrollera hela jordsystemet och allt däri. / . . . / Vi är skyldiga våra barn och barnbarn att inte tillåta detta.

 

Ingrid Björkman

 

Bokrecensionen har tidigare publicerats på Invandring & Mörkläggning

Den globala statskuppen (2020) av Jacob Nordangård är utgiven av Pharos förlag och kan beställas här.

Hans Holmén, docent i kulturgeografi och ekonomisk geografi, skriver följande om boken:

Ordet "statskupp" associerar nog de flesta med ett plötsligt, våldsamt maktövertagande, med stridsvagnar runt regeringsbyggnader, arresteringar, utrensningar av dissidenter, övertagande av mediekanaler och så vidare. Men så måste det inte alltid gå till.

Kuppmakarna kan också tillskansa sig (totalitär) makt utan våldsmedel, på helt laglig väg, med folks samtycke eller t o m entusiasm - även i en demokrati. Det kan finnas många "existentiella" hot (terrorism, miljöförstöring, klimathot, flyktingkris, pandemier) som vi behöver "räddas" från genom en fastare och mer centraliserad styrning.

Herraväldet behöver inte heller initieras i ett slag, det kan smygas på oss gradvis. Trots att tecknen hela tiden finns där är det få som väljer att se dem - om bara kuppen förberetts noga så att kuppmakarna får brett gehör genom att träda fram som "räddarna i nöden" eller för att det inte tycks finnas några alternativ.

För att lyckas med kuppen krävs ett målmedvetet långsiktigt arbete, en väloljad propagandaapparat och att man väntar på rätt tillfälle. När kuppen väl äger rum kan dock maktövertagandet ske ganska snabbt.

När medborgarna väl upptäcker vad som skett kan det vara för sent att göra något åt det. Om så sker i ett enskilt land är det illa nog, när det sker på överstatlig nivå så finns det ingenstans att fly och ingen att söka hjälp från.

Detta är precis vad som håller på att hända mitt ibland oss, just här och just nu. Jacob Nordangårds angelägna bok beskriver processen, avslöjar metoderna och identifierar aktörerna.

 

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

En ohelig gryta av svek, ambitioner och oväntade vändningar

Regissören Edward Berger bjuder med dramathrillern "Konklaven" in oss till Vatikanens innersta kretsar, där röken stiger och maktens schackpjäser flyttas i tystnad bakom lyckta dörrar.

publicerad 15 augusti 2025
– av Jan Sundstedt
Konklaven Ralph Fiennes
Ralph Fiennes som den brittiske kardinaldekanen Thomas Lawrence, ledaren för kardinalkollegiet.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

141 750 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Hur gör man ett kardinalmöte och val av en ny påve till en rafflande film? Enkelt: man doppar det heliga i en gryta av svek, ambitioner och oväntade vändningar. Vilket är precis vad regissör Edward Berger gör med långsamma dramathrillern Konklaven.


Artikeln publicerades ursprungligen på Nya Dagbladet den 16 maj 2025.


Filmen baseras på ansedde författaren Robert Harris roman med samma namn. Harris är ingen främling för dramatik och thrillers, med romaner som Fatherland, Enigma, The Ghost och An Officer and a Spy på sitt samvete.

Flera av hans böcker har blivit filmatiserade, däribland The Ghost Writer (2010) och An Officer and a Spy (2019), båda i regi av Roman Polanski.

Edward Berger, som tidigare regisserade den hyllade På Västfronten Intet Nytt (2022), skiftar med Konklaven fokus från skyttegravar till stenkorridorer, från skrik till viskningar. Intensiteten förblir emellertid intakt.

Konklaven är en film där tystnad bär mer tyngd än tusen repliker. Där ett höjt ögonbryn kan vara lika farligt som en dolk i ryggen och varje kommatecken vägs på våg. Actionsekvenserna består av långa monologer och intellektuella samtal – inte av biljakter och hisnande stunts.

Påven är död – länge leve påven

Efter den sittande påvens plötsliga död samlas kardinalerna i Vatikanen för att välja en ny ledare för den katolska kyrkan. I centrum står dekanen Thomas Lawrence (Ralph Fiennes), en stillsam men samvetsgrann man med ett förflutet han helst vill undvika att konfronteras med.

När han får i uppdrag att leda konklaven – det hemliga valet av ny påve – dras han in i ett nät av intriger, rivaliteter och farliga avslöjanden. Snart visar det sig att påvens död inte var så okomplicerad som det först verkade.

Ett hemligt brev blottlägger dolda sanningar som hotar att rita om hela det kyrkliga maktspelet. I takt med att omröstningarna fortskrider och tystnaden förtätas ökar pressen på Lawrence – inte bara att avgöra vem som ska bli nästa påve, utan också om sanningen får plats i en värld byggd på tro, lojalitet och tystnad.

Konklaven
Vit rök eller något mer ödesmättat, i ”Konklaven”. Foto: Imdb/Focus Features

Kammarspel med hårda konsekvenser

Konklaven är ett kammarspel där varje detalj är noggrant avvägd för att skapa en tryckande, nästan klaustrofobisk atmosfär. Edward Berger regisserar med en kirurgs precision och låter rummet tala. Filmen saknar övertydliga effekter och snabba klipp; istället smyger den fram med långsamma, avvägda rörelser.

Här stängs dörrar långsamt, men konsekvenserna smäller hårt. Den lågmälda stilen stärker dramatiken och fördjupar filmens tematik av svek, skuld och försoning.

Intrigen river långsamt fram spänning och drama genom subtilt förräderi och inre slitningar. Vändningarna sker inte genom yttre hot eller plötsliga upptäckter, utan genom tvekan, ordval och obevekliga val. Det är ett spel av ord – där varje handling får viktiga konsekvenser.

Tematiskt utforskar filmen maktens många ansikten. Här döljer fromma fasader mörka strategier, och tro används både som tillflykt och vapen. Frågor om skuld, förlåtelse och sanningsbegrepp behandlas på ett eftertänksamt sätt utan att filmen blir predikande.

Det långsamma tempot, särskilt i filmens mitt, kan vara en utmaning för vissa tittare, och den intellektuella inramningen ger emellanåt filmen en något högtravande ton. Symboliken, även om den är intressant, kan ibland kännas överarbetad, vilket stundtals drar filmen mot det pretentiösa.

Magnifik ensemble

Ralph Fiennes är central i det tysta maktspelet. Som kardinal Lawrence ger han karaktären en kombination av gravitas och inre tvivel. Hans spel är återhållsamt, men varje nyans i hans blick avslöjar en man plågad av samvete, splittrad mellan sin tro och sin moral.

Fiennes bär huvudrollen med stor pondus, men det är samspelet med resten av ensemblen som verkligen lyfter filmen. Stanley Tucci är både charmig och kylig på sitt typiska vis, medan John Lithgow ger sin roll som kyrkans strateg extra tyngd och nerv.

Isabella Rossellini sticker ut som Syster Agnes – en av få kvinnor i den mansdominerade världen som är den katolska kyrkan – och hennes lågmälda men starka närvaro ger filmen en extra mänsklig dimension.

En stilla men skälvande storm

Edward Berger har skapat en ovanlig thriller, där dramatiken inte ligger i yttre explosioner utan i inre slitningar, och för den som söker en djupare och kanske något eftertänksam film torde Konklaven på goda grunder vara ett kraftfullt och engagerande drama.

Konklaven är en film som kräver fokus – men också belönar med något som få filmer lyckas förmedla: känslan av att ha blickat in i människans allra mest svåråtkomliga rum. Inte bara Vatikanens innersta helgedomar, utan också samvetets.

 

Jan Sundstedt

Konklaven
Konklaven - 2024 US One Sheet.

Regi: Edward Berger
Manus: Peter Straughan, efter en roman av Robert Harris
Producenter: Tessa Ross, Juliette Howell, Michael A. Jackman, Robert Harris och Alice Dawson
Musik: Volker Bertelmann
Längd: 120 minuter
Svensk premiär 20 december 2024

I rollerna (urval).
Ralph Fiennes
Stanley Tucci
John Lithgow
Lucian Msamati
Jacek Koman
Isabella Rossellini

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

”F1” – Testosteronfyllt formel-1-vrål med hjärta

Högoktaniga ”F1” är inte bara en film för motorsportfantaster – utan för alla som längtat efter att bioupplevelsen återigen ska kännas i bröstkorgen.

publicerad 9 augusti 2025
– av Jan Sundstedt
F1 Brad Pitt
Sonny Hayes (Brad Pitt) tillbaka på F1-banorna efter flera års uppehåll i "F1".

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

141 750 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Joseph Kosinski tar med det fartfyllda racingäventyret F1 steget från amerikanska stridsplan och Tom Cruise (Top Gun: Maverick) till Formel 1-bilar och Brad Pitt. Dock med samma känsla för ton och stil, inklusive spektakulära racingscener vars like man sällan skådat.

Handlingen i filmen må på ytan kännas bekant – comebacken, rivaliteten, den underdog-resa vi sett förut – men Kosinski viker inte undan för klichéer utan omfamnar dem. Resultatet blir en rak, enkel men effektiv berättelse som förstår att det i grund och botten handlar om hetta, hjärta och hästkrafter.

En comeback på blodigt allvar

Brad Pitt spelar den åldrande föraren Sonny Hayes – en tidigare ung och lovande stjärna som tvingades bort från sporten efter en allvarlig olycka. Efter övertalning av stallchefen Ruben Cervantes (Javier Bardem) gör Hayes emellertid comeback i ett nytt, hårt pressat stall, under teknisk ledning av den lågmälda men briljanta chefskonstruktören Ruth (Kerry Condon).

Stallets nya affischnamn, den unge och karismatiske Joshua Pearce (Damson Idris), är snabb, självsäker och full av ambition – och ser Hayes mer som en bromskloss än en mentor. Hayes, som till en början själv tvivlar på sitt beslut att återvända, får kämpa både med sin åldrande kropp och med ett team som helst ser att han håller sig ur vägen.

Men i takt med att teamets bil utvecklas och racen blir allt mer intensiva, byggs både rivaliteter och allianser upp – på och utanför banan. Konflikterna är sportsliga, tekniska och personliga. Det handlar om ära, prestige, framtid och försoning – och att klara sig med livet i behåll…

Javier Bardem Brad Pitt "F1"
Vännerna och före detta konkurrenterna i ”F1”. Foto: Imdb

Kosinski, Zimmer och stjärnglans

Joseph Kosinskis regi är genomgående säker. Han vet exakt var han vill att tempot ska accelerera – och var han behöver växla ner. Filmen är mestadels tajt, även om den i mittenpartiet tappar viss energi. Här finns några längre dialogscener och sidospår i vägkanten som kanske kunde ha kortats eller komprimerats. Men i en film med så här mycket hjärta och motorolja är det lätt att förlåta.

Musiken av Hans Zimmer förtjänar att nämnas. Där Zimmer ibland anklagats för att upprepa sina storslagna ljudmattor visar han här att han fortfarande har ny energi. I F1 skapar han ett kraftfullt, ibland elektriskt soundtrack som lyfter många av filmens redan intensiva scener till nya höjder. Det är tungt, pulserande – och samtidigt tematiskt väl avvägt.

Brad Pitt bevisar återigen att han är en av de mest mångsidiga stjärnorna i Hollywood. Hans tolkning av Hayes är både karismatisk och bär på ett slags nedtonad melankoli, vilket ger karaktären djup. Javier Bardem, i rollen som stallets färgstarke teamchef, är lika magnifik som alltid – stökig, sarkastisk och med en glimt i ögat. Damson Idris är stark i rollen som rivalföraren Joshua Pearce, och Kerry Condon gör ett av sina bästa porträtt hittills: tekniskt skarp, mänsklig och trovärdig utan att spela över.

En iögonfallande detalj med F1 är kanske inte bara farten – utan att filmen så tydligt tar tillbaka något som under lång tid lyst med sin frånvaro på bioduken: manligheten. Här finns en självklarhet i karaktärernas sätt att röra sig, tala, interagera – och framför allt tävla. Här finns inte ett uns av den ironiska distans eller könspolitiska försiktighet som präglar mycket av dagens mainstreamproduktioner.

Sonny Hayes är en man av gammal skola, men inte utan djup. Han är modig, sårbar och erfaren, men framför allt är han rak. Filmen förmedlar på ett uppfriskande sätt att styrka och känslighet inte är motsatser – de är två sidor av samma mynt. Balansen mellan Hayes och stallets chefskonstruktör Ruth är ett fint exempel på detta: ett professionellt samspel som präglas av ömsesidig respekt och öppenhet – inte av pekpinnar eller könsdrivna maktdemonstrationer.

Brad Pitt och Damon Idris tillsammans med riktiga F1-äss såsom Max Verstappen, Fernando Alonzo och Carlos Sainz i ”F1”. Foto: Imdb

Hisnande racingscener

Vad som verkligen får filmen att sticka ut är racingscenerna. Hur dessa är filmade är en uppvisning i modern actionestetik – utan att kännas digitalt plastiga. Kosinski använder verkliga bilar, riktiga förare och ofta autentiska tävlingsbanor – med kameror monterade direkt på karossen – kombinerat med viss datoranimering.

Tillsammans med DP:n Claudio Mirandas vassa öga (Oblivion, Top Gun: Maverick) skapas en bildspråklig intensitet som känns in i lacken.

I vissa scener känns det nästan som att vi i publiken sitter bakom ratten, med G-krafter i kroppen och adrenalinet pumpande. Och när kameran sveper genom depån i slow motion, eller följer däcken millimeter för millimeter genom regnvåta kurvor, når filmen tvivelsutan nivåer som kan jämföras med exempelvis Le Mans (1971) och Days of Thunder (1990).

Att dessutom flera av dagens riktiga Formel 1-förare dyker upp i cameos – och att man filmat under verkliga Grand Prix-helger – ger ett välkommet skimmer av autenticitet. Det här är en film som älskar sporten, och det märks tydligt.

För att förstå hur fort det faktiskt kan gå i F1-lopp, kan nämnas att finländske Valtteri Bottas år 2016 satte rekordet för högsta hastighet någonsin i ett F1-lopp med hela 372,5 kilometer i timmen. Denna imponerande topphastighet visar hur snabb och intensiv sporten kan vara, och ger en tydlig bild av de extrema krav som ställs på förarna.

Brad Pitt Formel 1 "F1"
En av många hisnande scener i ösiga ”F1”. Foto. Imdb

En väloljad maskin till film

F1 är ett exempel på vad som händer när talangfulla filmskapare får arbeta med ett tydligt mål, stor passion och tillräckliga resurser. Resultatet är inte bara en tekniskt imponerande actionfilm – utan också ett andligt systerverk till filmer som Top Gun (1986), Rush (2013) och till och med Rocky (1976).

Det handlar inte bara om att vinna, utan om att återfinna sig själv. Att tävla – inte mot andra, utan mot sig själv.

Även om filmen som helhet kanske är några minuter för lång, spelar det egentligen mindre roll när helheten är så pass väloljad. Det här är filmisk motorsport i högsta växel.

I en tid då mycket av Hollywood verkar besatt av att göra rätt i första hand – snarare än att berätta bra historier – känns F1 som ett befriande vrål från både det förflutna och framtiden. Den kombinerar klassiskt berättande, otrolig action och moderna tematiska nyanser utan att bli tillrättalagd eller platt.

Det här är inte bara en film för motorsportfantaster – det är en film för alla som längtat efter att bioupplevelsen återigen ska kännas i kroppen, i magen, i bröstkorgen. Det här är ett högoktanigt vrålåk som starkt rekommenderas.

 

Jan Sundstedt

F1
F1 - 2025 US One Sheet 'IMAX' Version.

Regi: Joseph Kosinski
Manus: Ehren Kruger (efter en grundstory av Joseph Kosinski och Ehren Kruger)
Producenter: Jerry Bruckheimer, Dede Gardner, Lewis Hamilton, Jeremy Kleiner och Joseph Kosinski - med flera.
Musik: Hans Zimmer
Längd: 155 minuter
Svensk premiär 25 juni 2025

I rollerna (urval).
Brad Pitt
Damson Idris
Javier Bardem
Kerry Condon
Kim Bodnia
Tobias Menzies
Sarah Niles

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Ut i rymden med D-A-D:s nya album

Det danska rockbandet D-A-D:s nysläppta kosmiska album Speed of Darkness stimulerar såväl rocknerven som öronen, och får en att vilja åka ut i rymden.

publicerad 4 augusti 2025
D-A-D spelade på Sweden Rock i år.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

141 750 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Det finns något storslaget i D-A-D:s, tidigare Disneyland After Dark, sätt att å ena sidan skapa kompositionerna, texterna och soundet för att sedan framföra samt spela in materialet med val av takt, tempo, tonarter, röster, kör och solo samt bas- och trumgångar till de låtar som finns med på CD-skivan. Det är oerhört musikaliskt, där det går från medryckande till stimulerande, och når nog de flesta danska släktskapsvener.

Förutom att hela albumet är värt att lyssna på så är det två kompositioner som sticker ut lite extra och som även blev extra berörande eftersom vi reste ner till Sweden Rock och fick ta del av musik från detta nysläppta mästerverk i mästerligt framförande av rockgudarna. De två melodierna är först och främst nummer 3 The Ghost värd att nämna, som har en skön sentimental känsla samtidigt som den fortfarande stimulerar rocknerven.

Den andra låten blir självklart nummer 7 Crazy Wings.  För att även välja ett tredje spår för att få en skön treenighet i detta sköna högandliga rockskimmer är spår 9 Strange Terrain med förlösande skönt skitiga gitarriff och underbar höjd på körsången. Det är oerhört skickligt att kunna skriva ett så här bra album när de redan skapat pärlor på band av coola, läckra och fantastiska Bad Craziness, Sleeping My Day Away och Are We Alive Here.

Ja, för många där och även mig blev detta festivalens höjdpunkt, samt med en nostalgisk tanke på att det var 30 år sedan man såg dem då på Palladium i Stockholm längtar man efter att snart lyssna igen. Detta kosmiska album samt att se dem live levererar bara på det vis som Jesper Binzer på vokal och gitarr samt Jakob Binzer på gitarr, vokal och keyboard, Stig Pedersen på bas och vokal och även Laust Sonne på trummor gör.

Man brukar säga att man tar i från tårna, men Jesper Binzer tar nog till och med i från myllan under fötterna avstämplat Danmark. Han har verkligen en verkshöjd där man hör från första ton att det är D-A-D som spelar.

Supernova

Lyssnaren och betraktaren kan ta del av konvolutet att det utstrålar kraft och dynamik i sitt grafiska samt fotografiska grafikspråk. Konvolutet utstrålar också det ständigt återkommande skeletthuvudet där bilderna förstärker D-A-D:s språk av att vilja resa ut i rymden med dess storslagna kosmiska och gudomliga supernova. Minnesmässigt ser jag då även en av de många olika gitarrbaser som basist Stig spelar på och en är utformad till en just det: en raket.

Därmed kan tilläggas också att bandet verkligen bjuder till och ger ut fler versioner av Speed of Darkness, bland annat en Japanutgåva där det bjuds ett extranummer for Japan, Let Myself Out Of Love, som med det ger femton kompositioner att lyssna och njuta till från cd-skivan.

En extrautgåva

Generöst har de även kreativt skapat något de kallar en ”ear-book”. En kombinerad CD-utgåva då med fjorton melodier att avnjuta kompletterat med en sorts serietidning kontra bok med illustrationer, texter, ett exklusivt D-A-D fotografi som avrundar denna hårdpärmsutgåva. En blandning av inre, yttre och omgivande punk-rock-konst. Ett värde som lär öka med tiden så tack till alla konstnärer, kreativa grafiskt kunnande, kompositörer, musiker, artister med mer som har ett fritt tänk i en annars så uppstramad grå vardag och tillvaro.

Teckningar som förstärker låtarnas kroppar, själar, texter i boken är skapade och designade av Stig Pedersen och vi gissar därmed att det är D-A-D:s basist som även besitter denna guldådra. Så många musikälskare kan därmed känna tacksamhet för allt kul som därmed finns i denna värld som skapar innehåll, mervärde och en oas att fly till. Avslutningsvis så nämner vi att storleksmässigt håller boken ett mått liknande LP-skiva-konvolut som gör att den passar i dess skivsamling eller pryda väggen ställd på en list.

Så nästa gång vi vill lyssna på detta konstverk, CD-skivan Speed Of Darkness kan vi ha orden klingande i vår minnesbark som Jesper uttalade till sin publik på Sweden Rock Festival 2025.

Nu ska vi ha en mysig stund, en riktigt mysig stund, sade Jesper på bara det vis som bara han kan med sin härligt raspiga, rockiga och danska röst.

 

Mikael Rasmussen alias Artist Razz

Speed of Darkness är danska bandet D-A-D:s trettonde album och gavs ut i oktober 2024 av tyska AFM Records.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Minority Report: Alla system har en svaghet…

Du har ännu inte begått brottet du övervägt att utföra när du blir gripen. Du åtalas och döms till ett liv i artificiell koma för något du aldrig gjort, utan chans till upprättelse. Välkommen till USA år 2054 och Steven Spielbergs mästerliga sci-fi-thriller "Minority Report".

publicerad 2 augusti 2025
– av Jan Sundstedt
Minority Report
Ögonskanningsspindlar plågar medborgarna i "Minority Report".

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

141 750 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Steven Spielberg och Tom Cruise var vid millennieskiftet kungar av Hollywood, med en rad av hits i bagaget var och en för sig. Duon var sedan lång tid tillbaka bekanta med varandra men hade, kanske något överraskande, aldrig jobbat ihop. Nu skulle det bli ändring på den saken.


Artikeln publicerades ursprungligen på Nya Dagbladet den 23 december 2023.


Herrarna beslöt sig för att filmatisera den berömda science-fiction-författaren Philip K. Dicks novell Minority Report (1956). Herr Dick var ett fullblodsproffs inom genren med ett antal berömda alster i pokalskåpet såsom Total Recall (1966), Blade Runner (1968) och The Adjustment Bureau (1954) som exempel på böcker som filmatiserats (för enkelhetens skull hänvisas i texten till bokens senare filmtitel samt den litterära förlagans publiceringsår).

Om Minority Report enbart vore en Tom Cruise-film skulle filmen i sig vara mycket underhållande och ett bra komplement till Cameron Crowe-regisserade dramat Vanilla Sky, som han gjorde under samma period. Anmärkningsvärt nog är filmen även en högklassig Steven Spielberg-film, med vilken den legendariske filmskaparen testar gränserna för sin egen förmåga och utmanar sin karaktäristiska stil och ton.

Spielberg har emellanåt fått viss kritik för att han inte alltid vågat ta ut svängarna ordentligt men jag menar tvärtemot att han ofta visat prov på att göra just det. Må vara att han som regissör inte är någon introvert dysterkvist à la Ingmar Bergman utan mer av en klassisk historieberättare i modern tappning.

Få kan ta med åskådaren på en åktur som Spielberg och i Minority Report gör han just detta, tillsammans med Hollywoods favoritscientolog Cruise och vår egen sjunde inseglarlegend Max von Sydow.

Steven Spielberg och Tom Cruise under inspelningen av ”Minority Report”. Foto: Imdb, Dreamworks.

Att fly är meningslöst…

I mitten av 2000-talet ligger våldsbrottsligheten i USA på rekordnivåer. För att bekämpa våldet har Metropolitan Police Department i Washington DC skapat en enhet kallad PreCrime. Genom att använda sig av så kallade ”PreCogs” – tre mentalt förändrade människor med förmåga att se in i framtiden och upptäcka brott – försöker man proaktivt förhindra mord innan de begås.

När PreCogs känner av att ett mord är på väg att ske genereras, via ett sinnrikt system, två träbollar med förövarens och offrets namn inristade. Varje bolls form och struktur är unik, vilket gör systemet förmodat manipuleringssäkert. Färgen på bollen indikerar vilken typ av mord och när mordet kommer att inträffa. Däremot kan inte PreCogs visa på platsen för mordet utan enbart, utöver namnen på de inblandade, dag/tid samt kedjan av händelser som leder fram till dådet.

PreCrime-enheten, som leds av polischef John Anderton (Tom Cruise), använder en noggrann process kallad ”scrubbing” för att i tid lokalisera brottsplatsen samt identifiera och arrestera den presumtive förövaren. Danny Witwer (Colin Farrell), en agent och tjänsteman vid justitiedepartementet som fått i uppdrag att granska PreCrime-systemet innan det implementeras i hela landet, är dock en av de som ifrågasätter PreCrime-systemets etik. Är det verkligen rätt att fängsla någon för något denne ännu inte har gjort och framför allt; finns det brister i systemet?

En dag förutspår PreCogs något som ställer John Anderton själv i en minst sagt märklig situation…

Minority Report
’PreCogs’ kan förutspå mord i ”Minority Report”. Foto: Imdb, Dreamworks.

Fängslande äventyr med magnifikt skådespeleri

Regin av Steven Spielberg är nästintill perfekt. Han har en enastående förmåga att fånga äventyret i berättelsen. Att få, så att säga, med åskådaren på tåget. Det må finnas andra regissörer som kan paketera bilden på ett mer uttrycksfullt sätt, men inte många kan matcha Spielbergs snitsiga berättarstil och ton, samt förmåga att utmejsla spektakulära actionsekvenser.

Manuset är fiffigt och intrikat på ett sätt som gör det svårt att förutse vad som komma skall. Varför just Anderton blir den som utsätts för vad som kan vara en komplott är invävt i en sidohandling som jag här inte avslöjar, men som är till lika delar sinnrik som är tragisk. Dialogen passar väl in i tonen och känns aldrig för teknokratisk och svår, trots att filmen till stora delar kretsar kring avancerad teknik i en inte alltför avlägsen framtid blott 30 år bort.

Fotot av Spielbergs fotografmusa Janusz Kaminski är kallt och sterilt med en nästan färglös palett. Dystopiskt så det förslår men som givet ämnet passar mycket bra. Grälla Mary Poppins-färger hade förtagit mycket av filmens många allvarliga teman. Husmusa nummer två, favoritkompositören John Williams, levererar en Bernard Herrmann-liknande ljudbild som ytterligare förstärker såväl andlös spänning som vemod. Med ”Johnny” framför orkesterdiket kan man vara säker på att få en soniskt väl tillagad kompott av musikalitet.

Skådespelarinsatserna kan symboliseras med ett legendariskt svenskt namn: Max von Sydow. Att herr Sydow aldrig vann en Oscar (nominerad vid två tillfällen) är en kulturskandal av Guds nåde. Von Sydow rör sig ständigt lika ledigt, oavsett om filmen är en stor färgsprakande Hollywood-produktion eller ”djupare” svartvita filmer från plågade konstnärssjälar med säte i Burträsk. Von Sydow ger här ett porträtt av en sympatisk och stoisk man som till synes vill väl men som bär på en mörk hemlighet.

Tom Cruise har jag länge haft ett gott öga till på vita duken. Oavsett vad man tycker om våghalsige herr Thomas Cruise Mapother IV kan det inte ifrågasättas karlns hängivenhet till yrket. Ett proffs ut i fingerspetsarna. Den övriga ensemblen är utsökt rollbesatt med särskild flaggning för Samantha Morton som PreCog Agatha samt halvgalne Irlandsbördige Colin Farrell som undersökande polisen Danny Whitwer.

Ett extra plus går till vår egen Peter Stormare i en mindre men sagolik roll (”håll käften kärring”) som halvgalen ögonläkare.

Minority Report Tom Cruise
Tom Cruise magnifik i ”Minority Report”. Foto: Imdb, Dreamworks

Har verkligheten hunnit ikapp?

Det finns gott om utrymme för tankegods i och med Minority Report. Vid en första anblick finns det gott om ryggmärgsreflexer som tycker att det är ju en synnerligen bra idé att fängsla mördare innan brottet begåtts. Må så vara, men faktum kvarstår; brottet är trots allt inte begånget. Det kan ju också tänkas att den förmodade förövaren ändrar sig? Hur ser en sådan rättsstat ut? På vilka principer och grundvalar vilar en sådan? Hur bygger försvaret sin argumentation, etcetera?

Filmens verklighet är för den vakne betraktaren inte så avlägsen. Redan idag grips, häktas och lagförs människor jorden över för brott som inte begåtts men som i många fall planerats. Vissa brott som exempelvis terroristbrott är tydliga exempel på det. Förvisso bra, anser nog de flesta av oss, men var går gränsen? Gränser som hela tiden flyttas fram. Åsiktsbrott nästa?

Övrigt som år 2002 var science-fiction men som nu är fakta inkluderar animerade reklamskyltar, multi-touch skärmar, bildläsare som scannar ögats iris samt mjukvara som försöker förutspå brott  – vilket presenterades år 2010 av en professor vid University of Pennsylvania.

Den röda bil Anderton kör i filmen är ett framtids-koncept från Lexus av företagets designstudio Calty och den tyske bildesignern Harald Georg Belker. Bilen fick namnet Lexus 2054 och kanske dröjer det inte länge innan fordonet ser dagens ljus på riktigt.

Jag minns att jag smått blev golvad när Minority Report sommaren 2002 hade premiär. Filmen är inget annat än en fullträff inom såväl science-fiction som thrillergenren. Det är över 20 år sedan den gjordes, men i och med hur vår samtid tyvärr utformats så har den inte åldrats utan snarare tvärtom blivit mer aktuell än den var då.

Filmen finns tillgänglig för alla supportrar av underbar fysisk media här. Via streaming kan denna sida vara ett alternativ. Minority Report passar alldeles utmärkt som två och en halv timmars god underhållning med andlös spänning i potten och för den delen även tankeväckande funderingar över den samtida samhällsutvecklingen.

Vem som blir först med att få en färglagd träboll med eget namn inristat får dock framtiden än så länge utvisa…

 

Jan Sundstedt

Minority Report
Minority Report - 2002 US Advance Sheet.

Regi: Steven Spielberg
Manus: Scott Frank och Jon Cohen, efter en kortroman av Philip K. Dick
Producent: Gerald R. Molen, Walter F. Parkes, Jan de Bont och Bonnie Curtis
Musik: John Williams
Längd: 145 minuter
Svensk premiär 3 juli 2002

I rollerna (urval).
Tom Cruise
Max von Sydow
Steve Harris
Samantha Morton
Colin Farrell

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Missa inte en nyhet igen!

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev idag!

Ta del av ocensurerade nyheter – fria från industriintressen och politisk korrekthet från Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning – varje vecka.