Återförvildande av natur och skogar ökar inte bara den biologiska mångfalden utan även ekosystemens motståndskraft i allmänhet, enligt en studie ledd av Lunds universitet.
Så kallad rewilding – att återintroducera växt- och djurarter i landskap där de tidigare funnits – är en växande metod inom naturvård. I Sverige har man exempelvis gjort en förstudie kring huruvida visenter ska återintroduceras i svensk natur.
I en ny studie från bland andra Chinese Academy of Sciences, Universitetet i Köpenhamn, University of Augsburg och Aarhus universitetet, ledd av Lunds universitet, har forskare undersökt skogar som i olika stor utsträckning får sköta sig själva fram till avverkning. En rad parametrar som struktur, funktion och långsiktig hållbarhet har studerats och sedan jämförts med skogar som sköts med konventionella förvaltningsmetoder.
– Vi utforskar begränsningarna med konventionella skogsbruksmetoder, såsom intensiv skötsel av monokulturella plantager där bara en trädart odlas. I stället presenterar studien ett skogsbruk inspirerat av rewilding som alternativ för att återställa ekologiska processer och förbättra skogslandskapens resiliens och hållbarhet globalt, säger Lanhui Wang, forskare i naturgeografi och ekosystemvetenskap vid Lunds universitet, i ett pressmeddelande.
Resultatet från studien visar på konkreta strategier som kan tillämpas på flera nivåer, från lokal skogsskötsel till internationell policy, genom praktiska riktlinjer som att främja naturlig återväxt och återinföra nyckelarter genom så kallad assisterad migration, menar forskarna.
