Låt “övergivna” djurungar vara

Under våren och sommaren får många vilda djur ungar. Det är inte ovanligt att man råkar få syn på ensamma ungar när man vistas i naturen. Om man hittar en till synes övergiven djurunge bör man inte försöka ”rädda” den – honan är troligen i närheten.

Många kan med lätthet misstolka fynd av djurungar som att de är övergivna eller blivit föräldralösa eftersom de ofta kan vistas ensamma. Däremot är det sällan så fallet är. Honan, det vill säga modern till ungen, är ofta i närheten utan att synas.

Det kan tyckas naturligt att vilja ta hand om och ”rädda” den till synes ensamma ungen, men det ska man aldrig göra, enligt Naturvårdsverket. Alla vilda djur är fredade utom under den tid en art är tillåten för jakt. Även om man med säkerhet vet att ungen är utan föräldrar får man därför inte stänga in eller på något annat vis försöka ”ta hand om” ungen. Kontakta i så fall alltid polisen eller viltrehabiliterare. Kom också ihåg att den som håller ett vilt djur i fångenskap utan tillstånd kan bli dömd för brott mot jaktlagen.

Detta gäller även fågelungar och alla fåglar är fridlysta, därför får man inte ta hand om till synes övergivna fågelungar. Kontakta alltid viltrehabiliterare om det är skadade rovfåglar, ugglor eller hotade arter.

Det är okej att flytta djurungar om de exempelvis är nära en väg eller annan farlig plats, att ungen ”luktar människa” gör ingenting – honan kommer ändå att ta hand om sin unge. Däremot är det svårare med fågelungar, om man rör vid dem kan hudfettet hos människan förstöra fågeldunets vattenavstötande skydd. Om man måste flytta en fågelunge från vägen bör man alltså använda handskar. Fågelungar kan också ha mycket parasiter, så har man mot förmodan tagit i en unge bör man vara noga med att tvätta händerna.

En viktig påminnelse är också att man inte får ha hundar lösa i skogen under perioden 1 mars till 20 augusti på grund av att det är den mest känsliga tiden för de vilda djuren i och med att de får sina ungar då. De marker som lagen åsyftar är praktiskt taget alla naturmark, även större parker och liknande. Lagen talar inte om koppeltvång, vilket innebär att hunden i praktiken får vara okopplad men den får inte vara mer än någon meter ifrån ägaren, skriver Naturvårdsverket. Hunden måste komma vid inkallning och får inte riskera att springa iväg.