I den svenska sommaren finns en hel del blommor som står ut med sin skönhet, men också är hälsosamma att äta eller kan användas medicinskt på olika sätt. Varför inte plocka hem en bukett med blommor från det jenkadoftande älggräset, eller strössla ut lite rödklöver i salladen? I Sverige finns även den kända växten kamomill, som är utmärkt att göra te av.

Här är några av sommarens härliga blomster som du med fördel kan hålla ett extra öga på.

Fåglarna kvittrar vilt intill de nygröna blad träden stoltserar med och solens strålar glittrar ner mot havets yta. Sommaren har äntligen kommit med sitt hopp om ljusa nätter, kärleksfulla skratt och färger av alla dess slag. Det är nu de flesta växter står som högst och visar sin absolut bästa sida.

På sommaren regerar blommorna i naturen med sina mjuka, livfulla färger och en hel del vildväxande blommor i Sverige är faktiskt ätbara. Kom samtidigt ihåg att aldrig plocka mer än nödvändigt och respektera alltid naturen. Lämna också blommor till pollinatörerna. För den som har gröna fingrar kan man också bidra med att sätta lite egna blommor i trädgården för att ge bin och humlor lite extra gott.

För din egen del är det såklart också alltid viktigt att aldrig äta något från naturen som känns osäkert, då Sveriges marker också bosätter många giftiga växter. Titta noga och läs på ordentligt.

Viol (Viola spp.)

Skördas: Mars till oktober

I Norden finns ett tjugotal violarter som växer vilt och alla är ätliga, enligt Skogsskafferiet. Skördetiderna varierar dock mellan arterna, därav den långa skördetiden. Den mest vanliga att använda i matlagning är dock luktviol (Viola odorata), som börjar blomma redan under våren. Det går fint att äta blommor, blad och rot.

Viol används ofta som dekoration i maträtter eller efterrätter, samt som komplement i sallad. Eller varför inte pröva att dekorera pizzan med blommor? Det går också att koka både saft och sirap. Olika violarter smakar dock lite olika, vissa har en mer gräsig smak och kan luta åt lakritshållet samtidigt som andra har en söt, ärtliknande smak. Just luktviolen ska vara enkel att känna igen eftersom det är den enda som doftar viol, den smakar också lätt lakrits.

Hela växten innehåller mycket antioxidanter samt c-vitamin. De ska också vara bra för sömnen och att lindra huvudvärk. Grekerna ska ha använt viol för att stärka hjärtat, men också lindra ilska. Viol ska också ha används traditionellt för att lindra hosta, torrhosta och inflammatoriska besvär i luftvägarna. Vidare ska man kunna använda viol mot psoriasis och eksem, samt även kunna lindra vid reumatiska besvär.

Det har också forskats kring att just viol ska kunna ha tumörhämmande substanser i sig, något som bland annat Uppsala universitet forskat kring, men det är inget som bekräftats ännu.

Rödklöver (Trifolium pratense)

Skördas: Juni till augusti

Rödklöver är Sveriges mest odlade baljväxt som växer i hela landet på gräsmattor, ängar, vägkanter även i skogen. Den kan bli en halvmeter hög och blommorna kan vara rosa eller röd, men kan ibland också vara vita.

På grund av sitt rika innehåll av vitaminer, proteiner och mineraler ska rödklöver under svältår ha malts ner till mjöl, enligt sajten Läkeörter. Idag odlas den mest som foder till hästar och kor och det sägs att växten gör att korna mjölkar bättre.

Blomman kan man använda i sallader för garnering, då kan det vara bättre att dra bort blombladen och strössla ut. Det kan man exempelvis också göra i ris för att få en fin färgklick. Vidare kan man göra te på blomman.

Traditionellt har den använts medicinskt mot eksem och psoriasis, och ska även vara slemlösande och urindrivande. Vidare ska växten innehålla isoflavoner, som liknar östrogen, och vara verksam mot klimakteriebesvär som nattsvett, vallningar och torra slemhinnor. Gör en infusion på blomman och drick.

Rödklöver ska även verka renande på nervsystemet och stärka skelettet, eftersom den innehåller kalcium, och dessutom vara bra vid stress och trötthet. Växten sägs också öka fertiliteten och hjälpa leverns reningsarbete.

Den kan lätt förväxlas med skogsklöver, som har smala och långspetsiga stipler, medan rödklövern har äggrunda stipler med kort spets.

Groblad (Plantago major) 

Skördas: Juni till september

De violetta till gulbruna långsmala blommorna växer ofta på gräsmattor, gårdsplaner och grusvägar i hela landet. Blommorna sitter i ett långt, smalt ax där bladen sitter som en rosett vid basen. Unga blad går fint att ha i salladen, även äldre blad går bra att äta men kan vara mer svårtuggade. Bladen kan också passa utmärkt att använda när man ska göra kåldolmar. På hösten kan man samla in fröna från blommorna genom att repa av dem med fingrarna. Dessa är sedan goda att rosta och ha i exempelvis müsli eller gröt.

Det är också en medicinalväxt som används traditionellt för att läka sår eftersom de innehåller ämnen som är både antiinflammatoriska och drar ihop sår. Har man exempelvis fått skavsår kan man ta ett blad och linda in, och kan med fördel också användas vid insektsbett. Om man ska använda groblad till sår när man är ute är det dock viktigt att se till att bladet är rent och inte legat på marken där jord och annat kan infektera såret. Tvätta därför bladet innan det används. För att få ut det mesta av växtsaften kan man bulta bladen så att bladnerven krossas innan de läggs på såret.

Vidare kan man torka bladen och använda som te vid rethosta och luftvägsproblem.

Groblad förväxlas ofta med rödkämpe och svartkämpe, som är i samma släkte. Dock kan man faktiskt även använda dessa blad på liknande sätt.

Älggräs (Filipendula ulmaria)

Skördas: Juni till augusti

Älggräs ingår i rossläktet och finns i hela Sverige där den ofta växer på fuktig ängsmark samt i diken. Den har små, vita blommor och kan bli omkring 1,5 meter hög. Något som är speciellt med älggräs är dess egendomliga doft, som kan beskrivas som rootbeer eller jenka-tuggummi. Dess söta doft drar till sig mycket insekter, så det är bra att skaka av ordentligt innan man tar hem växten för att äta. Förr var det vanligt att man använde blommorna i buketter och som potpurri i hemmet eftersom doften blir starkare när de torkas.

Växten innehåller salicylsyra, som ofta ingår i exempelvis smärtstillande tabletter. Den har också antiinflammatoriska och febernedsättande egenskaper. Älggräs ska vara för matsmältning, halsbränna, mot diarré och även verka förebyggande mot magsår. Vissa menar också att den har en antiinflammatorisk verkan som kan vara bra vid exempelvis IBS. Blommorna och bladen ska dessutom vara rika på C-vitamin.

Vid höga koncentrationer kan däremot extrakt av älggräs verka irriterande på magens slemhinnor, så man bör därför inte överkonsumera den.

Det går fint att göra te på både blad och blommor, vilket ska ge en mandelaktig smak. Vidare ska älggrässaft eller sirap vara en riktig höjdare. Traditionellt har älggräs även använts som ölkrydda.

Vill man använda älggräs vid förkylning eller influensa bör man lägga två teskedar med torkade blommor i ett glas vatten och sedan låta dra över natten. Sedan kan man sila bort blommorna på morgonen och dricka under dagen.

Den kan förväxlas med brudbröd, som också ingår is rossläktet och är ätlig.

Mjölke/Mjölkört (Chamaenerion angustifolium)

Skördas: Juli till augusti

Växten kan även kallas för bland annat älgmecke, rävsvans, skogsbloss och rallarros och växer i hyggen, vägrenar och fjällskog i hela Sverige. Det tidigare vetenskapliga namnet som användes var Epilobium angustifolium. Den blir mellan 70 till 160 centimeter och har rosaröda blommor. Det går att äta hela växten, från rot till blomma. Stjälken är stärkelserik och kan exempelvis kokas och tillsättas i såser som redning. Bladen kan med fördel användas som te.

Skotten kan ätas råa eller kokta som sparris, men har en beska i smaken.

Växten har visats ha antiinflammatoriska egenskaper och inom folkmedicinen har växten använts vid kikhosta, astma, svullnader, spikbölder och finnar. Av bladen gjorde man även omslag till sår.

Gatkamomill (Matricaria matricarioides) och kamomill (Matricaria chamomilla)

Skördas: Juni till oktober

Gatkamomill skiljer sig från vanlig kamomill gonom att den saknar de vita kronbladen och att knappen är mer grön än gul. Gatkamomill växer också i hela Sverige, till skillnad från kamomill som växer mer i södra och mellersta Sverige. Den är också vanligt förekommande i städer där den kan växa kring trottoarkanter, som namnet vittnar om.

Hos båda ska det gå att äta hela växten från stjälk till blad och blomma. Gatkamomill beskrivs som godare och ska ha en ananaston i smaken. Det vanligaste sättet att använda kamomill är att göra te. Gatkamomill rekommenderas att göra sirap på och passar bra i desserter.

Däremot bör man inte dricka för stora mängder kamomill eftersom det kan ge upphov till allergier.

Kamomillens blommor innehåller eteriska oljor och ska vara bra mot förkylning samt mag- och tarmbesvär, enligt Skogskafferiet. De ska även gå att använda som antibakteriellt munvatten och även fungera bra mot illamående på morgonen.

Den ska också verka milt lugnande och vara bra för att hjälpa till med sömnen. Örten har också använts som desinfekterande, milt laxerande och även antiinflammatoriskt. Förr i tiden ska den även ha använts mot astma, tandvärk, huvudvärk och sår.

Den ska också vara bra att ha i ångbad för ansiktet, kunna verka bakteriedödande och vara bra för både hud och luftvägar.

Särskilt kan vanlig kamomill ofta förväxlas med prästkragar, där skillnaden är att kamomillens blomblad är mer småflikiga. Kamomill kan också förväxlas med baldersbrå, som inte är giftig men däremot saknar kamomillens egenskaper. Det går att se skillnaden genom att kamomillens gula blomhuvud år mer toppigt och baldersbrå är mer platt.

Knölklocka (Campanula rapunculoides)

Skördas: Mars till november

Här är en växt som kan skördas på olika vis under stora delar av året. Under våren kan man plocka dess blad, sedan under sommaren blommorna. På hösten kan man skörda rötterna.

Även om knölklocka räknas som ett rätt besvärligt ogräs odlade man växten redan på vikingatiden som köksväxt. Sedan har den spridit sig markant och är svårbekämpad, då den sprider sig både genom rotsystemen och frön.

Rotknölarna påminner om rättika och kan ätas råa samt tillagas. Det går fint att riva ner i sallad eller koka som potatis. Bladen kan också användas råa i sallad eller som spenat. Blommorna smakar sött och växten är rik på c-vitamin. Knölklocka liknar flera arter inom blåklockorna, men ingen av dessa ska vara giftiga, enligt Skogsskafferiet.