Invasiva arter, exempelvis parkslide, är ett växande problem i svensk natur och skapar hot mot den biologiska mångfalden. Tina D’Hertefeldt, universitetslektor i naturvårdsbiologi vid Högskolan i Halmstad, arbetar därför med nya, innovativa metoder för att bekämpa de oönskade arterna.
När invasiva arter kommer till en ny miljö kan de lätt ta över och därmed tränga bort de naturligt förekommande växterna. De kan föras in av människor och exempelvis fartyg. Det medför i sin tur ett hot mot ekosystemen och kan även påverka människan negativt.
– Invasiva främmande arter är ett av de fem största hoten mot biologisk mångfald, säger D’Hertefeldt i ett pressmeddelande.
De kan vara väldigt svåra att få bort, i Sverige har exempelvis växten parkslide blivit en av de mest oönskade växterna in trädgården och i övrigt på grund av att den är så svår att få bort. Just parkslide anses vara den svåraste av invasiva arter i Sverige eftersom den bland annat kan skjuta rotskott upp till sju meter från huvudplantan vid bekämpningsförsök.
Värmer upp marken
– Det påverkar till exempel Trafikverket som har svårt att planera för byggnation av busshållplatser och viltstängsel där det växer parkslide, säger hon.
Den mest effektiva metoden mot parkslide är i nuläget bekämpningsmedlet glyfosat, men det kan också vara skadligt för exempelvis djur i åar och bäckar. I nuläget håller man därför på och testar olika metoder av uppvärmning, där man värmer marken ner till flera meters djup. Bland annat har man kunnat se att uppvärmning till 80 grader under en längre tid leder till att parkslide-växten slutligen dör.
– Genom att bekämpa invasiva främmande arter bidrar vi till mer biologisk mångfald. Det behövs för att dämpa framtida klimatförändringar och för att ha en fungerande infrastruktur i samhället, säger lektorn.
Fakta: Parkslide
Det är en flerårig ört som härstammar från Japan. Den kan bli två till tre meter hög och har bambuliknande stjälkar. Den har äggrunda blad och vanligtvis vita, men ibland rosa, blommor. Den är känd för att konkurrera ut andra växter och kan förändra livsmiljöerna för arter som groddjur, kräldjur, fåglar och däggdjur mycket negativt. De kraftiga rötterna kan också tränga in i byggnader och vattenledningar.
Växten är tålig och kan etablera sig i nästan vilken jord som helst. Den kan också spridas genom mycket små rotfragment i jorden, som då exempelvis kan följa med om man försöker flytta växten och då blidas det nya rötter av fragmenten. Den kan reagera på bekämpningsförsök genom att skjuta ut nya skott upp till sju meter från huvudplantan, detta kan också ske många år efter att bekämpning har påbörjats. Den har också en högre tolerans mot kemiska bekämpningsmedel jämfört med många andra arter.
Naturvårdsverket avråder från att bekämpa arten om den inte är ett problem där den växer eller den sprider sig, just på grund av dess förmåga att spridas när den bekämpas. Det avråds också från att plantera arten.
