Plastskräp i haven hamnar där huvudsakligen för att den sköljs ut genom stora floder, enligt en studie som publicerats i Environmental Science & Technology.
Forskarna har sammanställt flera tidigare studier kring mängden plast i flodvatten och funnit en bestämd korrelation.
– Ju mer avfall det finns i ett avrinningsområde som inte rensas upp ordentligt, desto mer plast hamnar i floden och bärs ut till havet, säger Christian Schmidt, hydrogeolog vid Helmholtz centrum för miljöforskning.
– Koncentrationen av plast är betydligt större i stora floder än små. Plastmängden ökar alltså oproportionerligt mycket snabbare än storleken på floden.
Annons:
Forskarna beräknar att de tio mest förorenade floderna - varav två finns i Afrika och åtta i Asien - står för runt 90 procent av tillförseln av plast till haven. Att bara halvera mängden plast i dessa floder skulle vara en stor framgång, säger Schmidt, men för att det ska kunna uppnås behövs bättre avfallshantering och större kunskap bland människorna i området.
– Vi hoppas att vår studie kan bidra till en positiv utveckling så att problemet på sikt kan minskas, säger Schmidt.
Artikeln har tidigare publicerats i Miljömagasinet
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Dexter gillar att göra sin husse och matte glada genom att plocka skräp. Sedan fem år tillbaka har katten sakta men säkert rensat närområdet på allt från glasspapper till korvförpackningar.
– Han är helt enkelt bara en katt med en ovanlig hobby, vilket i sig leder till ett renare närområde, säger Fredrik.
9-åriga katten Dexter i Österskär har sedan fem år tillbaka plockat väsentliga mängder skräp i området för att sedan ta hem det till husse och matte som lägger hans hittegods i soporna. Tidigare tog Dexter liksom så många andra katter hem döda möss och fåglar, vilket inte uppskattades av matte och husse. När han en dag istället kom hem med ett glasspapper reagerade husse Fredrik Weisten med glädje, något som tycks ha inspirerat Dexter att fortsätta plocka skräp.
– Jag suckade för att jag trodde att det var en fågel först. Ytterligare ett dött djur att ta hand om. Men när han kom fram till mig visade det sig vara ett glasspapper. Eftersom jag blev så glad så tänkte väl Dexter att "skräppapper verkar han gå i gång på". Efter det började det dyka upp en massa skräp på tomten som vi inte kände till, berättar Fredrik i reportaget i Nyheter24.
Annons:
Det började med att Dexter kom hem med skräp från den lokala badplatsen. Det kunde handla om glasspapper, plastpåsar eller korvförpackningar. Sedan dess har han efterhand rensat flera områden på skräp. Skräpet lägger Fredrik och hustrun Susanne i en svart sopsäck som rymmer 125 liter. Den säcken blir full på nästan ett år.
– Han är helt enkelt bara en katt med en ovanlig hobby, vilket i sig leder till ett renare närområde, konstaterar Fredrik.
Husse och matte har efter kattens speciella hobby satt upp kameror för att filma skräpplockandet. I en video som publicerats på Nyheter24 kan man se Dexter stolt komma jamande upp på farstun med en bit skräp i munnen, som han sedan lägger ifrån sig och jamar efter husse och matte.
Dexter har två kattkompisar som han bor med, men dessa har i nuläget inte visat samma intresse för skräpplockning.
Under 2020 slängdes det omkring 35 miljoner skräpföremål på landets trottoarer, gång- och cykelbanor i veckan. Det motsvarade ungefär 60 ton skräp. Ungefär en tiondel av det skräpet, det vill säga 3,3 miljoner föremål, var plast. Det är olagligt med nedskräpning i Sverige och kan ge böter, i allvarliga fall även fängelse.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Rädsla för enskilda djur kan finnas samtidigt som nyfikenhet på naturen, visar studien. Illustrationsbild; barnen på bilden deltog inte i undersökningen.
Barn som är rädda för spindlar, ormar eller skalbaggar kan ändå dras till naturen. I en ny studie från Duke University hängde barnens rädsla inte ihop med deras intresse för den.
I en studie som publicerats i tidskriften Frontiers in Psychology lät forskare vid Duke University och North Carolina State University 295 barn mellan 3 och 13 år berätta hur rädda de är för tio djur: ödlor, ormar, björnar, vargar, spindlar, fladdermöss, fåglar, katter, myror och skalbaggar.
Barnen fick också välja mellan bilder på trädgårdar, djur nära hemmet och resmål. Av barnen var 124 på North Carolina Zoo i USA och 171 på skolbesök vid Lola ya Bonobo, en fristad för bonobor nära Kinshasa. De kongolesiska barnen bodde i storstaden, inte i regnskogen.
Varken i USA eller Kongo fanns någon statistiskt säkerställd koppling mellan djurrädsla och de tre måtten på naturintresse: trädgårdar, vilda djur nära hemmet och naturresor. Barn som var rädda för skalbaggar valde lika ofta bilden med fjärilar och skalbaggar som andra barn.
Annons:
Forskaren Vanessa Woods vid Dukes avdelning för evolutionär antropologi säger att just det var bland det mest oväntade.
— Vi fann i stället att den här rädslan kan samexistera med en dragning till den naturliga världen i stort, säger Woods.
En flicka i Kinshasa uppgav rädsla för sju av de tio djuren men sa ändå till forskarna:
— Jag gillar att besöka skogen. Där finns träd som skyddar mig, sa flickan.
Studien visar också stora skillnader mellan enskilda barn. Vissa drogs genomgående till artrika miljöer, andra föredrog ordnade. Forskarna tolkar det som att naturintresse kan likna ett temperament, men det är deras hypotes och inte en fastställd medfödd egenskap. Studien gäller bildval och uppgivna preferenser, inte hur barn beter sig ute i skogen.
Nästa steg är att studera barns reaktioner i Duke Gardens, där en vild och en noga planerad trädgård kan jämföras. Woods avslutar med ett budskap till föräldrar:
— Ge inte upp hoppet om barnets naturintresse för att det är livrädd för en enda skogsvarelse. Det finns fortfarande plats för förundran, säger hon.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
I en skog i Derbyshire sitter en svamp med elektroder och spelar synth. Två robotarmar slår på plattor medan svampens elektriska signaler styr varje slag.
Svampen står kopplad till elektroder, och bredvid den arbetar två robotarmar byggda av trä. Armarna håller gula klubbor och slår på vita plattor på en MIDI-kontroller, ett styrdon som skickar noter vidare till en synthesizer.
Filmen är inspelad i Snake Woodlands i Derbyshire. Produktionen finansieras av National Lottery genom Arts Council England, och klippet har setts över en miljon gånger på Youtube.
Från ledningsförmåga till ljud
Bakom projektet står brittiska Bionics and the Wires, konstnärsduon Jon Ross och Andy Kidd. Ross bygger de skräddarsydda robotarmarna. Kidd, med bakgrund i liveframträdanden och elektronisk musik, formar ljudet med synthesizers, keyboards och digitala ljudlandskap.
Annons:
Tekniken är enklare än den låter. Utrustningen mäter små förändringar i hur väl svampens yta leder ström och gör om dem till kommandon som får armarna att röra sig. Ross förklarar principen i en intervju med tidningen Outside.
— Vi registrerar minimala fluktuationer i elektrisk ledningsförmåga över en svamps eller växts yta och omvandlar det till rörelse, säger Jon Ross.
Signalerna påverkas av ljus, temperatur och luftfuktighet. Därför varierar aktiviteten mellan arter och mellan olika dagar.
— Vi sonifierar en växts eller svamps stämning i stället för att avkoda ett nervsystem, säger Ross.
Slagen på plattorna styr en synth i musikprogrammet Ableton Live. Enligt filmens beskrivning ligger en LFO, en långsam oscillator som varierar ljudet, på en ackordeffekt. Tonhöjden skiftar därför något vid varje slag, och inga två slag låter likadana.
Naturen som medmusiker
Duon kallar sig bio-artister och vill rubba synen att skapande bara är något människor ägnar sig åt. Armarna och händerna är enligt Ross symboler för makt. Genom att ge dem åt växter och svampar utmanar duon tanken att människan står över naturen.
Samma metod används på mossa, ek, kaktus och vinranka. Duons webbplats visar bland annat en film från Priorat i Katalonien, som ska visas på 0-1 Gallery i Haag i en utställning våren 2027.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
I djurriket är det inte alltid honan som sköter ungarna. Hos vissa arter tar hanen hand om äggen, och hos andra står pappan för en stor del av omsorgen efter födseln.
Många djurhanar parar sig och drar sedan vidare. Hos en del arter ser pappans roll helt annorlunda ut.
Där kan faderskapet ta sig helt olika former: i en påse på magen, på fötterna eller på ryggen. Vissa hanar tar hand om äggen genom att bära eller ruva dem, andra bär och skyddar ungarna.
Hur länge insatsen varar skiljer sig också. För vissa pappor är jobbet klart när ungarna kommer ut, för andra fortsätter det långt efter.
Annons:
Sjöhästen har yngelpåse
Sjöhästar ser ut som sagodjur men är fiskar, inte däggdjur. De är dåliga simmare och håller sig fast i växter och koraller med svansen.
Hanen har en pung på framsidan av kroppen. Honan för in äggen i den genom en äggläggningskanal, och hanen befruktar dem där inne. Sedan ruvar han äggen i påsen tills ungarna släpps ut, uppger Aquarium of the Pacific.
— Hanen har en pung på framsidan som påminner lite om kängurons. Honan lägger sina ägg i den, säger Mads Frost Bertelsen, zoologisk direktör vid Köpenhamns zoo, till Videnskab.dk.
Efter två till fyra veckor pressar han ut levande ungar i vattnet, hos vissa arter flera hundra på en gång. Därefter är fadersomsorgen slut. Ungarna får klara sig själva, och de flesta blir uppätna av rovdjur.
Kejsarpingvinen ruvar på fötterna
Kejsarpingvinen häckar mitt i den antarktiska vintern, med temperaturer ner mot minus 50 grader och vindar på upp till 200 kilometer i timmen, uppger British Antarctic Survey. Honan lägger ett enda ägg i maj och lämnar över det till hanen innan hon går till havs för att äta.
I ungefär nio veckor balanserar hanen ägget på fötterna, under ett tjockt veck av hud och fjädrar. Han fastar under tiden och tappar 45 procent av kroppsvikten. Under vecket kan det vara 70 grader varmare än luften utanför.
Efter kläckningen delar kejsarpingvinens föräldrar på omsorgen om ungen. Foto: Matthew Paley, CC BY 2.5.
Helt ensam är han inte. Upp till 5 000 hanar kryper ihop i kolonin och byter plats så att alla får sin tur ytterst.
Honan kommer tillbaka i augusti, ungefär när ungen kläcks, och tar över matningen medan hanen vandrar upp till 100 kilometer över isen efter mat. Därefter delar föräldrarna på uppfödningen.
Silkesapan kånkar ungarna
Silkesapor är små apor som lever i träd i Sydamerika. Kort efter födseln tar hanen över stora delar av skötseln, berättar Bertelsen. Han bär ungarna på ryggen, håller dem varma och skyddar dem, och när det är dags att dia lämnar han över dem till honan. Andra i gruppen kan också hjälpa till, uppger Wisconsin National Primate Research Center.
Forskare tror att pappans insats hänger ihop med att honan ofta föder tvillingar. Två ungar är tunga att släpa på när hon samtidigt ska producera mjölk.
Matkasse från vårtbitaren
Uppvaktning är något annat än barnpassning, men en insekt förtjänar ändå en plats på listan. Lars Vilhelmsen vid Statens Naturhistoriska museum i Köpenhamn berättar att hanar hos vissa insekter har med sig en gåva till honan när de parar sig.
En hane av stor grön vårtbitare. Hos vårtbitare överför hanen en proteinrik parningsgåva som honan äter. Foto: Aiwok, CC BY-SA 3.0.
Hos vårtbitare överför hanen ett proteinrikt sekret som kallas spermatophylax. Honan äter det efteråt, och proteinet hjälper henne att göra fler ägg. Gåvan gäller alltså äggen och inte de födda ungarna, men en matkasse är en matkasse.
Hanen kan förlora upp till en tredjedel av sin vikt på gåvan, så det dröjer en stund innan han orkar para sig igen.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
