I söndags eftermiddag amerikansk tid kom beskedet båda sidor om det politiska spektrumet spänt hade gått och väntat på. Den 22 månader långa utredningen om rysk inblandning i presidentvalet 2016 delgavs USA:s kongressledamöter i ett sammanfattat brev ifrån den särskilde åklagaren Robert Mueller.

Den utredning som beräknas vara den näst dyraste i modern amerikansk historia under vilken Mueller verkställt omkring 500 husrannsakningar, hört nära 500 vittnen och tagit initiativ till 2 800 domstolsorder om att personer skall infinna sig eller överlämna bevis. 13 utländska regeringar har avkrävts bevismaterial.

Att Trump haft mäktiga fiender är det knappast någon tvekan om. Både mäktiga och resursstarka sådana. Det kan därför inte råda någon tvekan om att minsta konkret bevis för en konspiration eller något samarbete med Ryssland eller annan främmande makt hade dragits fram i ljuset – om de hade funnits vill säga.

Det gick inte att ta miste på den besvikelse som speglade sändningarna från redaktioner som SVT och CNN under kvällen.

Det var en dämpad Carina Bergfeldt som för SVT:s räkning tvingades konstatera att uppgifterna ifrån Mueller-utredningen inte hade något belastande att redovisa – inte ett enda bevis kunde presenteras efter två års tid och alla de ofantliga resurser som lagts ned.

Det måste ha varit något oerhört att ta in för de många människor som lever långt ifrån verkligheten att folket faktiskt röstade “fel”. Det måste ju ha funnits en förklaring. En yttre kraft, någon manipulation eller påverkan. Att de inte fick som de ville kunde ju inte vara demokratiskt.

Konspirationsteorierna har gått varma. Den ryska inblandningen i det amerikanska presidentvalet hade fram till i söndags så gott som tagits för sanning. Narrativet hade etablerats redan i god tid innan valet och sedan återupprepats så gott som dagligen i de gamla etablerade nyhetsmedierna.

Trump-hatet på Wolodarskis redaktion har inte gått att ta miste på och det var inte en lättnadens suck över att någon otillbörlig påverkan på det amerikanska valet faktiskt inte skett som genomsyrade Björn af Kleen, Martin Gelin och Gunnar Johanssons agendasättande artiklar som följde på DN efter att det stod klart vad utredningen kommit fram till.

Söndagen den 24 mars blev en tung dag för de vänsterliberala konspirationsteoretiker som med ljus och lykta sökt ett svar på det ofattbara.

Att folk börjar tröttna på politiskt korrekta och korrupta politiker som Hillary Clinton och hennes etablissemangskollegor.

Att Trump sedan verkar sakna både förmåga, mod och vilja att rensa ut rötägg i den djupa staten är dock en annan sak varför många av de större politiska förändringar som hans väljare röstat för kan vara för mycket att hoppas på att få se.

 


Markus Andersson
markus.andersson@nyadagbladet.se

Liknande artiklar:

Eftersom du läser det här…

Nya Dagbladet är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning. Vi ägs inte av några mediekoncerner eller utländska riskkapitalbolag. Vi styrs inte av industriintressen eller någon politisk korrekthet.

Men att driva fri oberoende media kostar. Med ditt stöd kan vi fortsätta att växa och bli en verkligt utmanande kraft till de gamla mediehusen.

Stöd oss via Swish på 072 722 01 72, PayPal eller via andra alternativ på denna länk.

Tack för ditt stöd!