Det alternativa spektaklet “Svenska bok- och mediemässan” förtjänar egentligen inte mer uppmärksamhet än vad det redan givits i Nya Dagbladets avslöjande om att samma obskyra aktör ligger bakom evenemanget som 2020 års motsvarande upplaga “Alternativa bok- och mediamässan” – något som torde lämnat få överraskade. Mot bakgrund av att en rad alternativprofiler dragits in i det bakomliggande nätverkets mediejippo är en markering samtidigt på sin plats, och det lämnas ett berättigat utrymme till att kommentera det faktum att oppositionella krafter med detta riskerar att utsättas för samma typ av subversion som i nuläget genomsyrar hela den etablerade samhällsstrukturen. En opposition som inte gör sig kvitt med samma problem som den säger sig bekämpa är inte värd namnet.
Denna ledartext är en uppdaterad återpublicering från oktober 2021. Efter tidningens granskning av arrangörerna bakom den angivna bokmässan fick redaktionen mottaga hot om våld mot redaktionen direkt ifrån en av mässans arrangörer.
”Men är det då inte bra med en mediemässa där alla alternativa röster kan samlas och få komma till tals?” kanske någon utbrister. Det är en fråga som milt uttryckt är avhängd ett litet mått av kritiskt tänkande.
Övertygelsen om “goda avsikter”
Nato är en organisation som säger sig verka för fred. Dess representanter är vältaliga, klär sig stiligt och förklarar övertygande i sina framträdanden att man är en renodlad försvarssammanslutning “för fred och stabilitet”. Ofta riktas en press mot icke medlemmar som löper ungefär enligt retoriken: “Varför vill ni inte vara med i Nato, är ni emot fred och försvarsallianser?“. Att sammanslutningen i praktiken är en neokonservativ krigsorganisation vill man förstås inte kännas vid (med förödande effekt för de som kommer i dess väg), trots att det varit uppenbart för gemene fredsaktivist i årtionden.
Någon läsare har undrat “varför deltar inte Nya Dagbladet på ‘alternativa’ bokmässan, de arbetar ju för yttrandefrihet, är ni emot det?“.
Frågorna kan förstås framstå som infantila, men förbluffande många har svårt att skilja på vad någon säger sig stå för och vad denne verkar för i praktiken och vad som är det egentliga syftet. En sådan grundläggande analys är avgörande om man skall bedöma en rörelse eller organisation och ett eventuellt samröre med denna.
På motsvarande sätt skulle Nya Dagbladet under alla former avvisa allt samröre med och en inbjudan till Bilderbergmötet, World Economic Forum, Trilaterala kommissionen eller motsvarande subversiva sammanslutningar om något dylikt mot förmodan skulle komma på tal eftersom man, trots uttalande syften som att “förbättra världen” och göra den “säkrare”, i praktiken verkar för motsatsen.
Liknelser kan dras till det sektliknande nätverket bakom “Education4Future” med dess förgreningar och försöken att lägga oppositionella personligheter och organisationer under sina vingar med förevändningen att man nu verkar för den infantila minsta gemensamma nämnaren “yttrandefrihet”. Det hade varit svårt att hålla sig för skratt om det inte vore för det faktum att sektnätverkets subversiva verksamhet haft en relativt stor räckvidd genom att profiler som Mikael Willgert, Agniezka Wilson, Filip Sjöström, Karl Hedin och andra agerat affischnamn för att locka besökare till sin bokmässa och fått marknadsföringshjälp av mediekanaler som Exakt24 och Swebbtv.
Det visar stor brist på integritet om man trots vetskapen om de högst tveksamma avsikterna och arrangörens subversiva historia legitimerar verksamheten med sitt goda namn.
Profilen “Tobbe Larsson”
Efter den råa kvinnomisshandeln 2004, som splittrade ett av Sveriges vid tidpunkten mest betydande nationalistiska partier – Nationaldemokraterna, var det många som hade räknat ut den labile profilen Tor Paulsson ur leken. Redan fyra år tidigare hade han bidragit till en allvarlig splittring av Sverigedemokraterna efter att ha blivit avslöjad med att bygga en parallell hemlig partistruktur – för vilket han kastades ut ur partiet av den dåvarande ledaren Mikael Jansson. Hur många år som oppositionen i Sverige kastades tillbaka av dessa missgärningar kan man endast spekulera kring.
Åtskilliga blev historierna om mannens våldsbenägenhet, hoten, galenskaperna och hur människor i profilens närhet använts som brickor i ett spel och beskrivits som batterier som kan uttjänas, vilka flera öppet vittnat om. Ironiska beskrivningar och skämtsamma berättelser avlöste personliga trauman i mannens fotspår bland dem som arbetat kring honom i de två partierna.
Patrik Paulsson, som personen ifråga egentligen heter från början, gjorde sig tidigt namne efter åskguden Tor. Efter att ha gjort sig känd för sitt stora våldskapital, varav serien med kvinnomisshandelsfall och senare den grova misshandeln av en egen sympatisör tillhör de mer kända, har mannen som tidigare varit känd som Tor Paulsson antagit änglaklingande efternamn. Av Skatteverket vill Paulsson kallas “Änglasjö” och på Facebook kallar han sig “Änglavinge”, något som måhända säger ett och annat om profilens självbild.
Listan på människor som på nära håll bevittnat våldet och den mycket manipulativa förmågan som stundvis växlar mellan ömsom charmig, ömsom hotfull, och de ständigt nya identiteterna, är lång.
De som under en tid och på viss distans upplevt profilen kan göra sig lustiga över beteendemönstret, men när personer i den oppositionella rörelsen kontaktas, involveras och på olika sätt duperas är det lättare att hålla sig för skratt.
Det handlar i klarspråk om en person som lägger ofantlig energi på att kartlägga, infiltrera, förtala och manipulera oppositionella krafter alltmedan denne försöker övertyga andra om sin egen förträfflighet – något som skapar djupa motsättningar bland deltagare, aktivister och andra goda krafter. En sådan person bör givet det konstaterade helt självklart hållas så långt borta från alla former av ledande positioner som överhuvudtaget är möjligt i en framväxande oppositionell rörelse. Enligt devisen “antingen är man med eller så är man emot” delas människor upp och kartläggs likt ett stort pussel, där profilens personliga revansch står på spel. Behovet av att styra och kontrollera människor beskrivs som närmast maniskt av dem som vittnat om mannens arbetsmetoder.
Att så mycket inflytande, makt och information om olika alternativa och oppositionella personer och organisationer i Sverige kanaliseras genom en enda person som denne labile profil, som likt en grå eminens inte kan avkrävas något formellt ansvar men i praktiken är spindeln i ett stort nät, är per definition inte bara problematiskt i sig utan gör denne person också högintressant för inflytande och påverkan ifrån tredje part såsom underrättelsetjänster, privata lobbygrupper och utländska subversiva intressen med risk för både utpressning och korruption.
Betydande aktörer medverkar inte
Det faktum att Sveriges både största och bredaste oberoende medier inte deltar på spektaklet stör förstås bilden av att kunna utropa sig till en representativt “alternativ” mediemässa.
Också de uttalat nationalistiska organisationerna och medierna i Sverige tar explicit eller implicit avstånd från det hemliga nätverket och dess jippon. Bland annat nättidningen Nordfront har flera gånger uppmärksammat Paulssons subversiva verksamhet, härjningar och infiltrationsförsök.
Sveriges största nationalistiska förening “Det fria Sverige” har också markerat mot sektnätverket och dess subversiva verksamhet. Åtskilliga andra aktörer och personer med insikt om problematiken och tillräcklig självrespekt som man försökt involvera har tackat tydligt nej till att deltaga.
Nya Dagbladets granskning av föreningen ”Education4Future” och det bakomliggande nätverket har lett till häftiga förtalskampanjer från profilen och dennes apologeter. Uppenbart är att spektaklet framförallt utgör en plattform för profilens revansch och att den helt och hållet står och faller med mannens delaktighet i arrangemanget.
Fåntratteriet vet inga gränser när förklaringen utåt sett är att mannen endast är “inbjuden som gäst” och “hjälpt till med kontakter” och “inte tillåts vara med i arrangörsgruppen” medan profilen under arrangemangen far runt som en skållad råtta och läxar upp de officiella arrangörerna som inte följt dennes instruktioner till punkt och pricka.
Framväxande oppositionella rörelser i Sverige står inte och faller med “Tobbe Larsson” eller mediemässor arrangerade av hemliga obskyra nätverk. Däremot kommer vårt land stå sig slätt om goda krafter inte lär av historien och låter sig ge vika för subversiv påverkan, småpåveri och entrism. I bästa fall är slutresultatet av detta att välvilliga krafter kanaliseras in i en återvändsgränd.
Markus Andersson
Ladda ner Nya Dagbladets mobilapp!
