Shamaner i Finland har använt Pirunkirkko för att kommunicera med andar i hundratals år. Nu har forskare undersökt grottan och vad som kan ha orsakat att man valt just denna plats för andlig kommunikation.
Koli nationalpark är ett stort grönområde där det också finns ett berg med samma namn. Berget mäter 347 meter över havet och består till stor del av vit kvarts. Ur geologisk synvinkel är detta den äldsta mark man kan beträda i Europa. I nationalparken finns även en grotta som kallas ”Djävulens kyrka”, eller Pirunkirkko på finska. Grottan är 34 meter lång.
Pirunkirkko är känd för att ha mystiska ljud som kommer inifrån grottan och har under en lång tid varit en viktig plats för shamaner att besöka för att kontakta andevärlden. Än idag fortsätter grottan att vara en viktig plats inom shamanism.
De ljud som uppstår i grottan har dock länge varit oförklarliga, men nu har forskare vid Helsingfors universitet och Østfinlands Universitet undersökt akustiken, fynden har publicerats i De Gruyter Open Access.
Magiska ritualer
Forskare började med att gå igenom historiska arkiv med information om flera shamaner och helare som verkar inom området. En av dessa var en man som hette Kinolainen och som använde grottan för magiska ritualer i mitten av 1700-talet.
– Enligt folktron tog Kinolainen sina patienter till ”kyrkan” för att tala med djävulen om orsakerna till och botandet av deras krämpor. Denna typ av helande ritual inkluderade ofta högljudda skrik, stampande, skjutande och smällande, säger Arkeologen Riitta Rainio vid Helsingfors universitet enligt Världens Historia.
Det sägs att det var en kyrkoherde som döpte grottan till ”Djävulens kyrka” efter att ha sett ett stenblock intill grottan som liknar en predikstol.
Vidare intervjuades en modern anhängare till shamanismen som idag använder grottan för ritualer. Denne menar att det finns en speciell energi som är kopplade till naturen omkring.
Resonansfenomen
När man sedan gjorde akustiska mätningar i grottan fann forskarna att de ljud som kommer från den är ett så kallat resonansfenomen. Fenomenet ska orsakas av en stående våg mellan de parallella, släta väggarna som genererar en ton vid grottans naturliga frekvens på 231 Hz. Så om någon exempelvis trummar, klappar händerna eller sjunger kommer ljuden att fortplantas och skapa en kraftigare samt längre akustisk efterverkan i grottan.
– Vi spelade in de shamanistiska utövarna och fann att de upprepade gånger skapade toner vid 231 Hz, som sedan förstärktes av grottan vid dess naturliga frekvens, säger Rainio.
Resonans är vanligt förekommande i små utrymmen, men är särskilt ovanligt i naturen då det krävs mycket specifika förhållanden som sällan uppfylls i naturliga formationer, eftersom det krävs släta, solida och parallella ytor. Däremot har liknande resonanser uppmätts i stenåldersgrottor i Frankrike och Spanien, ofta i närheten av grottmålningar.
