https://nyadagbladet.se/kultur/nobelpristagaren-gunter-grass-ar-dod/
Den tyske författaren och nobelpristagaren Günter Grass har avlidit 87 år gammal i den tyska staden Lübeck.
Günter Grass föddes i Tyskland och var under andra världskriget med i tyska Waffen-SS. Han tilldelades Nobelpriset i litteratur 1999.
Några av hans mest kända alster är Blecktrumman, Flundran och Krabbans gång.
På senare år har han väckt stor uppståndelse med sina uttalanden om Israel och dess kärnvapenprogram, vilket han kritiserade i starka ordalag.
https://nyadagbladet.se/kultur/vikingen-som-upptackte-amerika/
I stora delar av världen kopplas den europeiska upptäckten av Amerika fortfarande ihop med den italienske sjöfararen Christofer Columbus. Faktum är dock, som är mer känt i Norden, att europeiska upptäcktsresande satte sina fötter på den nya världens stränder mer än ett halvt årtusende tidigare. Leif Eriksson var pionjären från Grönland som ledde expeditionerna över Atlanten till dagens Kanada - det nordmännen kallade Vinland.
Enligt källorna föddes Leif Eriksson omkring år 970 på Island som son till Erik Röde – en norsk upptäckare som bland annat grundade den första nordiska bosättningen på Grönland. Under Leifs barndom och uppväxt var stora delar av världen fortfarande mystisk och outforskad men enligt Grönlänningasagan ska islänningen Bjarni Herlofsson redan 986 ha råkat ut för dimma och kommit ur kurs när han skulle segla från Island till sin far på Grönland. Enligt legenden siktade han tre okända länder som han kallade Helluland, Markland och Vinland – vilka långt senare identifierats som delar av östra Kanada. Han gick dock aldrig iland utan fortsatte istället sin färd mot Grönland, där han ska ha berättat om sina upptäckter.
Artikeln publicerades ursprungligen på Nya Dagbladet den 8 juni 2024.
Enligt sagan ska samme Bjarni 15 år senare ha sålt sitt skepp till just Leif Eriksson, som satte ut med 35 män för att söka efter det land islänningen beskrivit. Eriksson följde den beskrivna rutten och nådde slutligen Nordamerika – men först sannolikt den ö som idag kallas Baffin Island – eller Labradors norra delar.
Eriksson fortsatte utforskandet av den nya kontinenten och satte upp vinterläger i ett mildare klimat, samtidigt som han skickade ut sina män att utforska omgivningarna. Enligt legenderna upptäckte man att där växte vinrankor och druvor – varpå platsen passande nog också fick heta Vinland. På platsen byggde också Eriksson och hans besättning en mindre bosättning, Leifsbudir, som senare kom att nyttjas av andra nordbor som följde i hans spår.
Själv återvände Eriksson till Grönland efter övervintringen – enligt källorna med en last bestående av bland annat timmer och vindruvor. På vägen hem passade han dessutom på att rädda en skeppsbruten isländsk besättning – något som kan ha varit skälet till att han också fick smeknamnet ”Leif den lyckosamme”.
Eriksson återvände aldrig till den nyupptäckta kontinenten utan dog som hövding på Grönland mellan 1018 och 1025. Hans upptäckter blev dock mycket betydelsefulla och andra nordbor valde snart att söka upp de landområden han och hans besättning beskrivit. Leif Erikssons bror Torvald ska exempelvis senare ha seglat till det nyupptäckta landet, men snart hamnat i konflikt och dräpts av vad man vid tiden benämnde som ”skrälingar” – alltså indianer eller inuiter. Enligt Erik Rödes saga seglade också Torfinn Karlsämne tillsammans med 160 män och kvinnor, boskap och förnödenheter och satte upp läger vid just Leifsbudir och försökte där bygga upp ett samhälle. Efter olyckor och konflikter (interna såväl som med urinvånarna) övergavs dock slutligen planerna på en permanent nordisk bosättning i Nordamerika.
Hur mycket sanning det ligger i sagorna är idag svårt att säga med säkerhet. Det står dock definitivt klart att nordbor mellan år 990 och 1050 faktiskt bosatt sig i Nordamerika. Vid L’Anse aux Meadows, i de norra delarna av kanadensiska Newfoundland, upptäcktes redan på 1960-talet rester efter en vikingabosättning där bland annat minst åtta husgrunder, verktyg, metallrester, synålar och rester av en smedja påträffades. Det kunde också bedömas att bosättningen använts endast ett par år innan den övergivits – vilket också stämmer väl överens med de nordiska sagorna.
När fransmännen koloniserade Nordamerika på 1600-talet fick de höra en indianlegend där det berättades att det långt bort i norr funnits ett kungarike där blonda män satt på stora rikedomar av guld och pälsverk – men att det var nästan garanterat dödsdömt att försöka ta sig dit. Det har åtminstone lyfts fram hypoteser om att berättelserna haft sitt upphov i verkliga möten med nordmän hundratals år tidigare.
Även om Leif Eriksson och de nordiska upptäcktsresandena kanske inte orsakade någon långsiktig större förändring för den nordamerikanska kontinenten, har de definitivt bidragit till vår förståelse för världens utforskning. Vikingarnas upptäckaranda och sjöfartskunskaper var exceptionella och deras resor utvidgade världsbilden i Europa långt före renässansens upptäcktsresor.
Dagen för Leif Erikssons landstigning i den nya världen, 9 oktober, firas idag i delar av USA med Leif Eriksson-dagen, som en hyllning till vikingarnas bedrift och de nordiska bidragen till världens historia. Firandet är heller inte bara ett erkännande av Erikssons prestationer utan också av utbytet och mötet mellan två världar.
Även om det fortfarande finns många obesvarade frågor om Erikssons tid i Vinland har hans arv på många sätt levt kvar. Intresset för vikingarnas resor och deras kultur har blivit ett område för såväl akademisk forskning som populär fascination över Leif Erikssons upptäckaranda, som drev honom och hans besättning hela vägen över Atlantens stormiga hav till platser där inga européer tidigare satt sina fötter.
https://nyadagbladet.se/kultur/sallsynta-manfenomen-kopplas-till-stonehenge/
Sedan tidigare har man konstaterat att det förhistoriska monumentet Stonehenge är positionerat i linje med solens rörelser. Arkeoastronomer i Storbritannien pekar nu på att det också verkar vara kopplat till ett större så kallat månstillestånd.
Artikeln publicerades ursprungligen den 27 april 2024
Ett vanligt månstillestånd, på engelska lunistice, är när månen når sin nordligaste eller sydligaste punkt under loppet av en månad. Ett större månstillestånd är däremot ett sällsynt astronomiskt fenomen som innebär att deklinationen vid månstilleståndet varierar i en 18,6 år lång cykel mellan 18,134° (nord eller syd) och 28,725° (nord eller syd), på grund av månens precession. Ett månår är som bekant endast 354 dagar, alltså 11 dagar kortare än solårets 365 dagar något som också kan ha en forntida symbolik i Jera Runan.
Forskare har förbryllats över att dessa specifika månrörelser, som då endast förekom en gång per generation, sammanfaller med det förhistoriska monumentet. Nu ska ett projekt med forskare från universiteten i Oxford, Leicester och Bournemouth se närmare på fenomenet.
– Stonehenges arkitektoniska koppling till solen är välkänd, men dess koppling till månen är mindre känd, säger professor Clive Ruggles, professor emeritus i arkeoastronomi vid Leicester University i ett pressmeddelande och fortsätter:
– De fyra stationsstenarna ligger i linje med månens extrema positioner, och forskare har i åratal diskuterat om detta var avsiktligt, och – om så är fallet – hur detta uppnåddes och vad som kan ha varit dess syfte.
Forskarna planerar att dokumentera månuppgångar och nedgångar vid viktiga tidpunkter under året då månen kommer att vara i linje med stationsstenarna. Vidare planerar man att dokumentera händelserna och visa de visuella effekterna på stenarna genom ljusmönster och skuggor, vilket man kommer att göra genom en livestream som anordnas av English Heritage som förvaltar Stonehenge.
– Vi kommer att bjuda in allmänheten att delta i en rad evenemang under året när vi tar ytterligare ett litet steg mot att avslöja Stonehenges hemligheter, säger Jennifer Wexler vid Engligh Heritage.
Fakta: Stonehenge
Det förhistoriska monumentet ligger i sydvästra England och består av höga stenpelare resta i ring med överliggande stenblock. Troligen började man bygga den för cirka 5000 år sedan, men att det sedan byggdes i tre faser under tusentals år. Det är oklart exakt hur man lyckades få dit stenarna, men man har kunnat konstatera att en typ av sten som använts kom från Preseli Hills Wales, som ligger 250 kilometer därifrån.
Stenarna ska ha rests med hjälp av fogar man vanligen endast ser vid träbearbetning och som hittills inte setts användas på något annat förhistoriskt monument. Syftet med monumentet är oklart, men man spekulerar kring det faktum att en framträdande sten, så kallad HeelStone, markerar den plats på horisonten där soluppgången vid sommarsolståndet syns när man tittar från stencirkelns mitt. Varje år samlas tusentals människor för att titta på denna händelse.
Sedan 1986 finns monumentet på Unescos världsarvslista.
https://nyadagbladet.se/kultur/vikingarna-jagade-valross-i-nordamerikanska-arktis/
Ny forskning pekar mot att vikingarna jagade valross långt norrut i det arktiska Nordamerika, mycket längre än man tidigare trott. Det tyder på att vikingarna mötte urbefolkningar långt innan Columbus ”upptäckte” Nordamerika.
Under vikingatiden var efterfrågan på betar från valrossar hög i Europa. Vikingarna spelade en stor roll i handeln med valrosselfenben och man vet bland annat sedan innan att det jagades valrossar på både Island och kring Grönland.
Artikeln publicerades ursprungligen den 16 oktober 2024.
I en ny studie, som publicerats i Science Advances, har forskare från bland annat Lunds och Köpenhamns universitet undersökt åtskilliga fynd av elfenben med hjälp av DNA. Forskarna använde sig av ett så kallat genetiskt ”fingeravtryck” för att rekonstruera exakt varifrån föremålen från valrosshandeln kom.
– Vi extraherade gammalt dna från valrossar som samlats in på en mängd olika platser i Nordatlantens Arktis. Med denna information på plats kunde vi sedan matcha de genetiska profilerna för valrossföremål som grönlandsnordborna handlade med till Europa tillbaka till mycket specifika arktiska jaktmarker, säger Morten Tange Olsen, docent vid Globe Institute i Köpenhamn i ett pressmeddelande.
Fynden påvisar att vikingarna mellan år 950 och 1250 jagade valross betydligt längre upp kring nordamerikanska Arktis än vad man tidigare trott. Elfenben man testat kommer från bestånd i havet mellan Grönland och Kanada, och möjligtvis från inre delarna av kanadensiska Arktis. Resultaten förvånar forskarna, eftersom man tidigare antagit att vikingarna jagade kring sina bosättningar i sydvästra Grönland.
– Det som verkligen förvånade oss var att en stor del av det valrosselfenben som exporterades tillbaka till Europa kom från mycket avlägsna jaktmarker djupt inne i Högarktis, det vill säga norr om där tundran slutar, säger Peter Jordan, professor i arkeologi vid Lunds universitet.
För att segla så pass långt krävs stora sjöfartskunskaper och därför frågade sig forskare om det var möjligt att vikingarna kan ha haft denna typ av sjökunskap. För att få svar använde man sig av rekonstruerade seglingsrutter, och forskarna gjorde även experimentella resor i traditionella klinkerbyggda norska båtar. Enligt forskarna ska vikingarna ha haft tillräckligt med resurser och kunskaper för att klara av dessa resor.
Vid den här tiden var jaktmarkerna i Högarktis bebodda av de så kallade Thule-inuiterna och eventuellt andra arktiska ursprungsbefolkningar. De jagade också valross. Studien stärker teorin att vikingarna hade kontakt med nordamerikanska folk flera århundraden innan Christopher Columbus ”upptäckte” Nordamerika.
– Vi kommer aldrig att få veta exakt, men på ett mer mänsklig plan borde dessa möten i de vidsträckta och skrämmande landskapen väckt både nyfikenhet och fascination, säger Jordan och fortsätter:
– Vi behöver göra mycket mer forskning för att förstå dessa interaktioner och motiv, särskilt ur ett urfolksperspektiv såväl som ett mer ”eurocentriskt” nordiskt perspektiv.
Det bör noteras att möten – och konflikter mellan nordbor och nordamerikanska indianer eller inuiter finns omnämnda redan i de gamla isländska sagorna, även det inte alltid är helt enkelt att avgöra sanningshalten i berättelserna.
https://nyadagbladet.se/kultur/iyah-may-skakar-om-musikvarlden-med-sin-utmanande-samtidskritik/
Den australiska sångerskan och läkaren, Iyah May, har rört om i grytan ordentligt med sin utmanande låt Karmageddon, som behandlar den politiska splittringen i samhället, företagens girighet och allmänhetens apati. Låtens samhällskritiska text ledde till att hennes manager lämnade henne efter att hon vägrade göra ändringar.
Iyah May, född Marguerite Clark, föddes 1990 i Cairns, Queensland i Australien. May valde först att sikta på en karriär inom medicin och utbildade sig till läkare. Musiken kom sedan in i bilden när hon var läkarstudent i New York där ett möte med rapparen Shaggy ledde till att hon fick uppträda tillsammans med honom. Det fick henne att satsa på musiken istället för en läkarkarriär, något ProtectNFM skriver om.
Artikeln publicerades ursprungligen på Nya Dagbladet den 14 januari 2025.
När coronakrisen var i full blom började May samtidigt arbeta heltid som läkare på akutmottagningen igen, vilket gjorde att hon satte musiken på paus ett tag.
Under 2024 släpptes låten Karmageddon, som kritiserar samhällsfrågor som exempelvis politisk korruption, abort, Israel-Palestina-konflikten, företagens girighet, mediemanipulation och cancel-kultur. Den lägger stark vikt på de stora läkemedelsföretagens inflytande och deras roll i att utforma narrativ om folkhälsan, där texten bland annat nämner ”virus skapat av människan” i hänvisning till bolagen.
”Man made virus watch the millions die. Biggest profit of their lives. Here’s inflation that’s your prize. This is Karmageddon. Turn on the news and eat their lies”, lyder en del av refrängen.
May uppger att hennes bakgrund som läkare, och särskilt hennes erfarenheter av att arbeta i frontlinjen under coronakrisen, har influerat hennes låttexter väldigt mycket. Hon belyser frågor som hon själv bevittnat som läkare, som bland annat ojämlikheter i vården och samhällelig exploatering.
”Påeldad av min egen förtvivlan över en splittrad värld och svekfulla företag kanaliserade jag min frustration till Karmageddon. Min karriär som läkare har påverkats kraftigt, och jag påverkades på ett djupt och personligt plan”, säger May om låten på sin hemsida.
Trots den mörka tonen i Karmageddon beskriver May låten som ”ett budskap om hopp och enighet” där konst kan vara ett sätt att inspirera och även läka. Karmageddon är en uppmaning att konfrontera samhällsklyftor och att enas. På Youtube har låten i skrivande stund fått 1,5 miljoner visningar sedan den släpptes i december.
Karmageddon har fått mycket uppmärksamhet där hon både fått uppskattning för låtens rättframma innehåll, men också fått motreaktioner. Mays manager ville att hon skulle ändra låttexten på grund av dess ”kontroversiella” innehåll men May valde istället att stå upp för sin låt, vilket ledde till att hennes manager sade upp hennes kontrakt, rapporterar Where is the Buzz.
”Jag önskar att den här historien inte var sann, men det är den”, skrev May i ett inlägg på sociala medier. ”Min manager tyckte inte om texten i min låt och vägrade att arbeta med mig och stödja mig tills jag ändrade texten. Så jag sa ’hej då’”.
Åsikten bland artister är oftast att det är svårt att lyckas utan stöd från ett managementteam,, men trots det har May upplevt att hon fått mer uppmärksamhet efter det. Fansen har slutit upp kring artisten, delat låten i stor utsträckning och hyllat dess okonstlade ärlighet.
”Jag är inte den enda som känner så här”, skrev May i ett annat inlägg.
May fortsätter att gå sin egen väg som helt oberoende artist och har antytt att det är en kommande EP på väg under 2025, men har inte gett mycket detaljer kring det. Däremot verkar det som att hon för tillfället lagt läkaryrket på hyllan och nu planerar att göra en helhjärtad satsning på musiken igen.
Efter artikelns första publicering har Iyah May mycket riktigt släppt låten Everything Is Fine, som finns tillgänglig bland annat på Spotify och vars text du kan läsa här.
Du läser på Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning.
NyD är oberoende humanistisk. Läs mer här.
Ladda ner nyhetsappen på App Store & Google Play:
Kontakta redaktionen, lämna tips, ansök om att bli medarbetare, eller i andra ärenden via e-post eller vår kontaktsida.
Nya Dagbladet, Box 1, 774 21 Avesta
Ansvarig utgivare och chefredaktör:
Markus Andersson
Nyhetschef:
Isac Boman
Nya Dagbladet är ett registrerat varumärke och ingår i Aeon Media Group som är Nordens ledande mediekoncern för oberoende medier.
Ta del av ocensurerade nyheter – fria från industriintressen och politisk korrekthet från Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning – varje vecka.
