MORGONDAGENS DAGSTIDNING – tisdag 30 september 2025

tisdag 30 september 2025

 

Korrupt nationalism genom separatism: Den italienska läxan

För att förstå Italiens komplexitet kring korruption, kultur och politik krävs en djupdykning i dess inre mekanismer. Landets unika sammansmältning av oegentligheter, organiserad brottslighet, politik och kulturella splittringar påverkar varandra på ett intrikat sätt. Genom att titta närmare kan vi erhålla insikt i Italiens unika ideologiska och politiska landskap, och även förstå åt vilket håll Sverige i nuläget är på väg.

publicerad 4 augusti 2024

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

164 250 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.

Nedräknare
0 Dagar
0 Timmar
0 Minuter

Mina år i det passionsfyllda Italien började när jag var 16 år gammal och tillsammans med mina föräldrar flyttade till landet där vinet och korruptionen flödar. En republik vars samhällsordning verkar styras av en salig blandning narrativ från romaner av John le Carré, Franz Kafka och Mario Puzo. Där kom jag att få direkt erfarenhet av såväl de politiska intrigerna och vilka det är som verkligen kontrollerar landet.


Artikeln publicerades ursprungligen 5 augusti 2023


Den 12 juni i år avled Silvio Berlusconi, som var en färgstark, skicklig samt karismatisk affärsman och politiker. Han var en de mäktigaste männen som någonsin skådats i Italien, som blev nästintill en travesti på den sliskigt charmiga italienska stereotypen. Hans nätverk inom näringslivet, starka familjer, hemliga sällskap och organiserad brottslighet säkrade hans inflytande ända in till graven. Hans främsta metoder för att lyckas hålla ihop koalitioner i det annars så fragila politiska systemet var genom effektiv PR via sina mediekanaler i amerikansk manér, väl smorda kontakter inom maffian och att göra motsträviga individer till medgörliga fränder. Han var den ledare som suttit längst vid makten (totalt nio års tid) om man bortser från Mussolini. Den politiska karriären handlade aldrig om förändring, snarare var det att anskaffa sig mer makt och att immunisera sig från åtal för åtskilliga fall av korruption, skattefiffel och sexköp av minderårig.

Italiens politiska system före Berlusconi dominerades utav ett parti – Democrazia Cristiana – i närmare 50 års tid. Det som till slut satte stopp för det ensidiga styret var muthärvan som 1992 döptes till ”Tangentopoli”. Den uppnystades i Milano först genom en småföretagare som var trött att betala mutor till en lokalpolitiker för att få upphandlingar för sin städfirma. Genom detta synades spindelnätet upp av mutor hela vägen till självaste premiärministern Andreotti. Det som var en öppen hemlighet blev till slut offentligt kartlagt: hela den politiska verksamheten i landet finansierades via mutor. Det fanns knappt någon som kom undan operationen Mani Pulite som skulle städa i det korrupta träsket. Man får aldrig glömma att till och med porrstjärnor (kommer någon ihåg Cicciolina?) med rätta ”färdigheter” kunde bli invalda i parlamentet.

Det som Trump symboliskt deklarerade krig emot i USA – The Deep State – är i mångt och mycket likartat som den struktur som återfinns i Italien. Ur allt detta ljusskygga (dock välorganiserade) kaos så växte en regional, separatistisk rörelse fram och blev en ledande aktör inom politiken: Lega Nord.

Lega Nord var i början ett paraply för flera olika regionala separatistiska och högerpopulistiska partier i Norditalien så som Lega Lombarda, Lega Piemonte, Liga Veneta och Lega Val D’Aosta. Grundpremissen är att den officiella italienska staten är påtvingad de tidigare (till och från) självständiga republiker, kungariken, hertigdömen, stadsstater och kyrkostaten genom forcerad unifiering under en gemensam kunglig banér tillhörande huset av Savoy, anno 1861. Det hela leddes av ideologiska nationalister, monarker och revolutionärer som Garibaldi som bland annat fått smeknamnet ”Italiens Che Guevara” på senare tid.

De olika regionerna har olika historiska, lingvistiska och kulturella traditioner som dess invånare identifierar sig primärt med och därmed blir den italienska nationen sekundär. Som en av pionjärerna av den nyskapade nationen utbrast: ”Vi har skapat Italien, nu måste vi skapa italienare”. För en svensk åskådare kan det närmast jämföras med danska Skåne kontra Svea Rike fast med såren färska och lokalpatriotismen desto mer inpräntad. Resultatet blev istället att 130 år senare så unifierades det regionala autonoma motståndet av Umberto Bossi, som lyckades skapa en bristfällig koalition med Berlusconi på 90-talet i kölvattnet av folkets ilska gentemot etablissemanget.

Den klåfingriga centrala staten som kontrollerar de rebelliska undersåtarna kännetecknas enbart som ”Roma”. Jag levde och studerade bland annat i staden Vicenza – Lega Nords epicentrum – som förutom den kända arkitekten Andrea Palladio är präglad av sitt starka företagande, rika familjer och exportindustrier inom såväl mode som teknologi. Dessa attribut skapar föga förvånande en stark elitism och överklassbeteende, vilket till skillnad från den svenska överklassens syn på SD-anhängare, attraherar invånarna att rösta på Lega Nord. Som en lustig anekdot framförde jag idén till en parlamentariker för Lega Nord att initiera en dialog med Sverigedemokraterna – vilket denne godkände. Dock befann sig SD fortfarande i början av sin politiska pubertet och var på den tiden mestadels ökända i Sverige som ett litet ytterkantsparti med ”högerextremister”. Och de besvarade tyvärr inte mitt entusiastiska kontaktsökande.

Den oxymoron som Lega Nord lyckades skapa var en nationalism genom separatism. Med viljan till att skapa ett nytt land under namnet Padania, där Norditaliens ekonomiska kraft skulle konkurrera med de största nationerna i världen och bekämpa de inhemska korrupta politikerna och dess vansinniga byråkrati. Syditalien ses allmänt som genomsyrat av kriminalitet, bakåtsträvande och bidragsberoende från Norditaliens strävsammare arbetsmoral. Landets valsystem är krångligt, och man har försökt förbättra det, men det är grundat i konstitutionen efter andra världskriget med syftet att inget enstaka parti ska kunna ta absolut makt. Det är en anledning varför Italien har haft 69 regeringar på 78 år. De utlovade förändringarna har dock aldrig inträffat. Dagens regering, ledd av karriärspolitikern Giorgia Meloni och hennes parti Fratelli d’Italia, tillsammans med Lega och Forza Italia, höjde förväntningarna om en stramare invandringspolitik och ökat fokus på konservativa värderingar. Det hela måste betraktas med cyniska ögon eftersom en verklig förändring inte ens är målet.

När jag fick mitt första extrajobb som 17-årig som kampanjassistent åt en politiker för partiet UDC så frågade jag honom varför det aldrig blev någon riktig förändring inom det italienska systemet. Jag fick ett tydligt svar: Regeringar kommer och går, men de som genuint har makten sitter alltid kvar. De som han refererade till är de tre maktfulla sätena: Maffian, Vatikanen och politikerklassen. Alla dessa samverkar på en nästintill absurd korrumperad nivå där de permanenta tjänstemännen i statens regi får allt att rulla på utan hinder. Ovanpå detta finns ett spindelnät av samverkan mellan underrättelsetjänsten, affärsmän och allmänt starka familjer. Ett tydligt exempel på detta var fallet med P2, som var en sovande frimurarloge som samlade affärstoppar, politiker, underrättelsetjänstchefer, generaler, mafiosi och journalister med slutmålet att utföra en statskupp. Tentaklerna gick hela vägen in i Vatikanens egna bank och runt flera kontinenter. Den var även delaktig i nätverket Gladio – en stay-behind-styrka som skapades efter andra världskriget som dock användes i inhemska terrorattacker för att upprätthålla en strategy of tension och operationer under falsk flagg. Ledaren för logen, Licio Gelli blev till slut arresterad och satt i husarrest som enda straff. Berlusconi fanns också på listan av medlemmar men blev aldrig åtalad.

Inom den politiska arenan gör de som väljer att bli yrkespolitiker ett högst medvetet val att tillhöra den separata klassen av människor som ska styra över massorna. Det är vanligt att ta en kandidatexamen i statskunskap (scienza politica), vilken i all väsentlighet betraktas som en värdelös utbildning. Man blir endast en ”pezzo da novanta” – en bricka med förmåner i ett falskt spel där man tror sig ha ett högre värde i något som liknar en narcissistisk teater.

I Sverige anses det ofta trist och grått att engagera sig som lokalpolitiker (man tjänar ytterst lite och får sällan igenom större motioner av betydande mening i kommunfullmäktige), medan det i Italien är det motsatta som gäller. Att vara lokal- eller regionalpolitiker ses som prestigefyllt och att få sitta i olika nämnder är synnerligen lukrativt. Bland de bättre positionerna att inneha finns byggnadsnämnden, där många så kallade ”bruna kuvert” med kontanter ges under bordet för att godkänna upphandlingar och bygglov. Om man beskådar de onödiga och oattraktiva byggnationerna i Palermos förorter ser man vart kuverten går; nämndemän, cementfabriker, byggbolagsentreprenörer, underleverantörer, med flera, som alla är nära förbundna med maffian.

En anledning att systemet förblir status quo (luogo comune) är att folket har vant sig vid ett dysfunktionellt system där tilliten till den centrala staten (och även varandra sinsemellan i förhandlingsfrågor) är obefintlig. I det klimatet frodas hederskultur och släktfejder, där rollen av domare traditionellt gått till den lokale maffiabossen. En italiensk vän kommenterade detta defekta system med ett axelryck och en jämförelse: ”Om man behöver sparka ett par gånger på en trasig motor för att få igång den så finns det ingen anledning att gå igenom hela processen att byta ut den, det är bara att fortsätta sparka på den”. Utöver det så är karaktärer som Meloni, Berlusconi, Bossi, Renzi, Draghi (listan kan göras lång) enbart stafarsfigurer i ett skådespel där allt förblir ett nollsummespel. De enda som gynnas är politikerklassen och dess kringliggande kolleger inom näringslivet, maffian och den djupa staten.

Ytterligare försämrande omständigheter är nepotismen och åldersdiskriminering mot unga som tillämpas inom såväl politiken som tillsättandet av professorer på universitet. Detta gör att landet aldrig rör sig framåt med nya idéer och unga vuxna infantiliseras och behandlas som barn fram tills de gifter sig. Landets juridiska system är en snårig djungel fullt av motsägelsefulla paragrafer som man helst inte vill gå vilse i för att därmed behöva betala stora summor till advokaterna. Såvida man inte väljer vägen med att betala en muta – vilket min familj blev erbjuden att göra i ett tvistemål gällande en fastighet (eftersom vi tackade nej så blev domaren kränkt och tvär och dömde därmed till vår nackdel).

De diverse olika organisationerna inom polisväsendet (Guardia di Finanza, Carabinieri, Nazionale, Municipale, Provinciale) har bättre koll och svängrum i allmänhet jämfört med dess svenska motsvarigheter. Eftersom det inte existerar en snäv ”politiskt korrekt” åsiktskorridor som i Sverige, så kan de ta av sig de vita handskarna när det krävs, utan repressalier från överkänsliga opinionsbildare.

Som några exempel på detta: Gränskontroller är hårda, där du förväntas visa ID på tågstationer om du ser ut att komma från en icke-skidåkande nation. När vi hyrde vår första lägenhet kom poliser efter första veckan som ett standardbesök för att kontrollera att rätt antal personer bodde i bostaden som stod skrivet på kontraktet. Fastighetsmäklaren vi hyrde genom tvärnekade bryskt några till synes jugoslaver att ens tillträda kontoret när vi satt där och gick igenom tillgängliga bostäder. De har heller inga problem att stanna tågen vid gränserna enbart för att ta fast någon som verkar vara en illegal invandrare ombord. Detta kan verka vara motsägelsefullt när man ser på nyheterna hur Italien släpper in horder av afrikaner. Men det kan förklaras med att polisens egna tillvägagångssätt inte alltid är synkroniserade med det politiska styrets svepande gester. Landets militära polis (Carabinieri) agerar även som lokala kvarterspolisen som gemytligt vandrar runt i prydlig uniform och introducerar sig medan han håller koll på de lokala ungdomarna – utan några farliga konfrontationer eller arga stenkastningar så som inträffar regelbundet i Sverige.

Att kunna hantera de olika maffiaorganisationerna (Camorra, Cosa Nostra, Sacra Corona Unita, Ndrangheta, Stidda med mera) så har rättsväsendet gedigen erfarenhet med tanke på den ingrodda position som maffian innehar i vissa regioner. En betydande lagstiftning – Articolo 41 bis – som infördes 1986, gav rättsstaten möjligheten att åtala och döma aktörerna inom de kriminella nätverken baserat på själva medlemskapet och även genom enbart en association med mafiosi. Detta har genom åren lett till åtal av stora mängder mafiosi på högre som lägre nivå. Även offentliga personer kan lätt åka fast som i det kända fallet med den rojalistiska Prins Vittorio Emanuele di Savoia som åtalades och sattes i husarrest för en muthärva och kopplingar till Cosa Nostra (för övrigt också en tidigare medlem av P2-logen).

Ett annat fall var när Berlusconi blev premiärminister 1994, då det enbart var till följd av förhandlingar med sicilianska maffian som hans röster på Sicilien kunde garanteras – en ö som traditionellt sett lutar vänster. Detta är en taktik som krävs för att få makten i Italien, i och med att Cosa Nostra enligt sederna beordrar befolkningen om vilka man ska rösta på. Denna manöver uppdagades och premiärministerns mellanhand tillika senator, Marcello Dell’Utri, fick stå som syndabock för inblandningen och åtalades enligt gällande lagstiftning. Som det sedermera har kommit fram genom vittnesmål började Berlusconi betala sicilianska maffian i utbyte mot deras beskydd redan på 1970-talet genom sitt holdingbolag Fininvest.

Vägen som Sverige vandrar nedför börjar bitvis att likna den i Syditalien. Det kalla landet i Skandinavien har fler dödsskjutningar och större otrygghet än maffians ursprungsland. Du kan med större ro vandra runt i ökända Quarteri Spagnoli i Napoli än Husby, Rinkeby, Biskopsgården (eller någon av de 61 officiellt ”utsatta områdena” i Sverige). När det kommer till kontroll över rättsstaten höjs larmet bland nämndemän i Sverige kring systematiska hot från den organiserade brottsligheten. Att hota och potentiellt avrätta domare och åklagare är en gräns som Sverige redan passerat. Måhända inte i samma ambitiösa utsträckning som när ”Gudfadern” Toto Riina beordrade bombningen av åklagaren Giovanni Falcone, men svenska gangsters håller i ett högt våldskapital och vågar använda det. Att ta kontrollen över lokalpolitiken kan gå snabbt, speciellt med tanke på att svenskar inte är vana vid den släktbaserade lojaliteten som den organiserade brottsligheten kan ansamla. Infiltrationen av polisen från kriminella element sker redan genom smått gulliga ”honey traps” med kvinnliga poliser. Det som tidigare ansågs vara en absurd situation gällande illegal avfallshantering i Kalabrien, börjar nu bli en affärsmodell för kriminella grupperingar även i Sverige. Politiker som tillhör organiserade klanstrukturer behöver tillsvidare enbart konfronteras med klena och meningslösa riktlinjer för att stoppas.

Så, kära svenskar, ser ni vart det barkar hän? Sverige kommer aldrig att bli som det smått mysiga och dysfunktionella Italien – snarare blir det en värre version inom en snar framtid. Att mysa med din partner en fredagskväll i soffan och titta på gangsterromantiserande filmer som Coppolas Gudfadern (1972) kan vara en sak. Men en annan är att vakna upp ur den inprogrammerade dvalan och ställas inför den råa, skoningslösa och brutala verkligheten som vi nu kallar för ”Sverige 2023”. Italien har över 100 års erfarenhet av att aktivt bekämpa den organiserade brottsligheten, medan Sverige fortfarande står yrvaket på startlinjen och undrar vilken riktning den ska ta.

 

Carl Lidberg

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Skogsrået – de svenska skogarnas drottning

Med sitt fagra yttre förför hon ensamma män i skogen till lyckorus – tills hon vänder ryggen till och de med fasa inser vem de delat säng med. Den som låg med skogsrået var fast, fångad för alltid, och riskerade dessutom döden genom halshuggning. Berättelserna om skogens drottning är otaliga och utgör en central del av svensk folktro och historia.

publicerad 27 september 2025
– av Redaktionen
I Nordens djupa skogar lever fortfarande de gamla sägnerna om skogsrået som lockar och vilseleder.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

164 250 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.

Nedräknare
0 Dagar
0 Timmar
0 Minuter

Olika väsen som bodde i skogen, eller på gården, berättades det mycket om förr bland svenskarna. Berättarkulturen, som började mattas av efter 1800-talet, innehåller mängder med historier med vittnesmål om magi, väsen och trolldom – och där finns även en betydande del av det kära skogsrået.

När man inom folktron kallar något för rå, eller rådare, innebär det att just det väsendet rådde över den platsen. Skogsrå innebär alltså ett väsen som råder över skogen, men det finns också bergsrå, sjörå och gruvrå. Dessa är ofta porträtterade som kvinnor, eller kvinnoväsen. Det finns också exempelvis gårdsrå och skeppsrå, men dessa är manliga och liknar ofta gårdstomten i utseende.

Beroende på vilken del av Sverige man är i kallar man skogsrået vid olika namn. Några exempel är skogsnuvan, huldran, råndan, skogsfrun och skogstippan. Smeknamn som Talle-Maja, Grankotte-Kari, Trasåsa-frun, Ysäters-Kajsa och Lanna-frökna förekommer också på lokal nivå. Gemensamt är att väsendet rådde över skogen och djuren i den.

Skogsrået är som bekant ett kvinnligt väsen, men det finns också äldre berättelser om manliga skogsrån och särskilt i Norrland kunde skogsrået ofta vara en man. Även inom samekulturen är det ett manligt väsen. Däremot är den kvinnliga versionen den som är mest framträdande i folktron, men utseendet kan variera beroende på vart i landet hon bor.

Det mystiska skogsrået som med sin skönhet lockar män vilse i den djupa skogen. Målning: Theodor Kittelsen

Skönheten döljer fasa

I södra Sverige är hon som oftast en vacker kvinna med långt hår, men vänder hon ryggen till finns där en ihålig, murken trädstam. Hennes rygg beskrivs inte alltid exakt så, men karaktäristiskt handlar det ofta om att hon har just en ful rygg på något vis, samtidigt som hon är fager framtill. Men det finns också berättelser om hur hon är en ful, äldre kvinna med hängande bröst. Ofta har hon just stora bröst, som hon kan slänga över axlarna när hon springer. Skogsrået kan bära en klänning, men ibland är hon också naken.

Skogsråa var framme ō visade sig ibland. Far såg henne en gång. Då var hon klädd både i slöja ō krona. Det bådade lycka, att få se henne så klädd”, berättade Mor Jansson, född 1843, upptecknat av Ingrid Larsson i IFGH 973, s. 51-53, Institutet för språk och folkminnen, Göteborg.

I Närke, Värmland och Dalarna försvinner den ihåliga trädstammen och ersätts istället med en svans. Ibland är det en kosvans, en rävsvans samt även hästsvans förekommer. I Dalarna kan det också hända att hon har grönt hår. Ofta kan hon ändra skepnad och historier kring hur hon går från en vacker ung kvinna, till en gammal och ful, är inte ovanliga. Hon ska även kunna ta formen av ett träd eller en sten, ibland även andra djur.

Oftast anses skogsrået vara ett ensamt väsen, men det förekommer också berättelser och vittnesmål där det finns fler och att det kan liknas vid ett släkte snarare än en ensam varelse, något som nämns i Gunnar Granbergs avhandling Skogsrået i yngre nordisk folktradition, som kom ut 1935.

Anders far, Börje, såg tre skogsrå, när han en gång var i skogen, och skulle hämta bränsle. Han talade till en av dem, och då skrattade de så försmädligt åt honom”, berättade Anders Börjesson, född 1838, upptecknat av Oscar Broberg i IFGH 862, Institutet för språk och folkminnen, Göteborg.

John Bauers målning ”Skogsrå”. Skogens drottning har ibland en rävsvans. Montage. Konstnär: John Bauer, Gunnar Creutz

Skogsrået i Norden

I Danmark har man inte ett ensamt väsen som kallas skogsrå, men liknande företeelser kring något man kallar för ”ellefolk”, enligt Granbergs avhandling. Till skillnad från stora delar av de svenska berättelserna är detta alltså tydligt ett folkslag och det fanns både ”ellemanden” och ”ellepigerne”.

Likheter finns dock i de erotiska slagen, att både männen och kvinnorna närmar sig människan och förför, eller antastar, både kvinnor och män. Ellekvinnor har dock oftast liknande utseende som det svenska skogsrået, där de framtill är en vacker, ung kvinna men baktill är de fula.

I Norge finns ett väsen som det svenska skogsrået, ofta kallas hon där huldran, men även benämningen ”skogsrå” finns nedtecknat, lånat från svenskan. Ofta har huldran större kopplingar till de underjordiska, det vill säga väsen som bor under jorden, men framkommer och liknar det svenska skogsrået till stor del.

Hon förekommer ofta i samband med det norska fäbodlivet, och uppges ha varit ett viktigt inslag där. Även det av ”manlig erotik färgade fantasilivet ”, som Granberg kallar det, förekommer i Norge – troligen även mer än i Sverige. I de svenska delarna av Finland förekommer skogsrået på liknande vis som i Sverige, men benämns ofta skogsjungfru. I Finland finns även gudinnan Mielikki, som är skogens beskyddare och därför kan jämföras med skogsrået.

Olika former av skogsrå förekommer också i andra länder, som exempelvis Indonesien, där det liknar det svenska skogsrået i utseende och förförandet av män. I slavisk mytologi finns även skogens beskyddare Lesjy, som dock är ett manligt väsen.

En mer modern tolkning av skogsrået. Konstnär: Sabina Nilsson

Ibland berättas det också om att skogsrået hade en man, som hade olika namn beroende på berättaren, men ofta kunde han heta Hulte eller Jonte. Han beskrivs dock som en slags bifigur och berättelserna om honom är betydligt färre än om skogsrået.

Viktig för jägare

Skogsrået är – liksom de flesta andra nordiska väsen – inom folktron både ett farligt väsen, men kan också vara hjälpsamt om hon vill. Främst handlar det om hur snäll man är mot henne. Bryt inga kvistar och skräm inga djur i skogen, för då kan hon bli arg.

Det brukade sägas att om man offrade något till skogsrået kunde man få jaktlycka eller få hjälp att få tillbaka ett bortsprunget djur. Offergåvan var oftast mynt som man antingen slängde över vänstra axeln eller lade på en stubbe i skogen. Det var också viktigt för jägare att vara rena när de skulle ut och jaga, då skogsrået inte gillar att man jagar djur när man är smutsig.

Särskilt bland jägare var skogsrået en återkommande tes, en vanlig berättelse är exempelvis att om hon träffade på två jägare i skogen kunde hon ge den ena jaktlycka genom att smeka geväret, men gav sedan den andra olycka genom att titta in i gevärspipan. Däremot var det oerhört viktigt att inte råka skjuta skogsråets älgar, hennes egna riddjur, något som tas upp i historien nedan.

Han var den styvaste skytten i Skarshult. Ingen visste som han djurens vägar och tillhåll i skogen. Och djuren kunde han locka fram på gårdsplanen, om det behövdes. Det fattades aldrig kött hos Elias. Men en dag råkade han skjuta på en älg, som var sadlad. Det var skogaråas älg, och det blev naturligtvis bom. Sen jagade han aldrig mer. Men en kväll gick han ut till en hölada i skogen och sköt sig”, något som Olle Forshed skriver om i sin analys Skogsrået en utrotningshotad art.

Om hon behagade kunde det nyckfulla skogsrået skänka jaktlycka. Målning: Hermanus Koekkoek

Hon förekommer också ofta i samband med kolmilor, vilka enkelt uttryckt är anordningar för att framställa kol, en verksamhet som bedrevs förr i tiden. Kolarens huvudsakliga uppgift var att övervaka och vårda kolningsprocessen i kolmilan. Arbetet var tungt, riskfyllt och ensamt, och kolaren bodde ofta i en enkel kolarkoja i närheten under långa perioder ute i skogen.

En av arbetsuppgifterna var att se till att milan inte slocknade eller ännu värre – brann upp. Brann milan upp var hela årets arbete borta, vilket innebar en stor ekonomisk förlust. Det kunde också leda till bränder i skogarna. Skogsrået sägs ha varit snäll nog att väcka kolaren om milan är på väg att brinna upp, eller om en olycka var på väg att hända.

Farlig förförerska

Anledningen till att man tror att skogsrået är så starkt förknippat med berättelser om just kolminor är på grund av ensamheten som männen upplevde. Det gäller också andra ensamyrken i skogen som exempelvis tjärbrännare eller skogshuggare.

Av längtan efter kvinnligt sällskap, och ur deras fantasi och drömmar, skapades föreställningar om skogsrået”, skriver ISOF.

Många är de berättelser kring just det erotiska i samband med skogsrået, om hur hon har förfört män i skog och mark, och en gemensam utgång är att det ofta blir konsekvenser. Hon beskrivs som kärlekskrank och vill gärna ha närhet från männen. Det är viktigt att aldrig ge henne ens namn, då hon då kommer få makt över mannen och han tvingas springa till skogs så fort skogsrået kallar på honom.

Det var heller inte ovanligt med berättelser kring hur skogsrået lockat eller lurat mannen att bilda familj med henne, och om det väl hänt var det svårt att ta sig ur situationen. Hon ska ibland också kunna förvandla sig och anta formen av en mans hustru eller trolovade.

En dräng låg i skogen och kolade, så en kväll får han besök av, som han trodde, sin fästmö. Då han och ’fästmön’ sällskapat i kojan en längre stund, skulle hon gå hem, men då drängen såg henne gå ut i dörren, såg han till sin häpnad, att hon hade svans. Han förstod då, att det var ’skogsråa’. Sedan hade hon honom i sitt våld”, är en av de berättelser som tas upp i Granbergs avhandling.

Skogsrået besöker en kolare i skogen”. Xylografi: Per Daniel Holm

Det var länge olagligt att ha sexuellt umgänge med skogsrået och det fick också lagliga konsekvenser. Ända fram till 1700-talet kunde man bli dömd till döden om man haft umgänge med henne. I Vättle härad, Västergötland 1691 dömdes exempelvis en 22-årig till döden genom halshuggning för att ha haft ”olovlig beblandelse” med ett skogsrå, något Forshed tar upp i sin analys.

Det sades ofta att den man som haft sex med skogsrået blev inbunden och fåordig, för att hans själ hade stannat hos henne. Men det sades också att mannen kunde få enorm jaktlycka om han var med skogsrået, men om han var henne otrogen drabbades han istället av eländiga olyckor.

Vänd plaggen ut och in

Skogsrået kan också få för sig att lura ut en i skogen så att man går vilse. Även här är kanske främst män drabbade, men det kunde också hända kvinnor och barn. Hon kan förtrolla en med sin sång eller sitt skratt, eller med sin blotta närvaro och då leda ut en på villovägar. Det sades ofta att hon kunde förvända synen på folk så de exempelvis inte hittade sina djur eller gick vilse.

Det sades att om man vände kläderna ut och in, eller bak och fram, kunde man skydda sig mot hennes våld. Tibast och vänderot ska också kunna användas för att skydda sig. Hade man hamnat i hennes våld var man enligt många berättelser fast och den enda utvägen var att lyckas döda henne.

Det finns många sägner om hur man lyckas döda henne, vilket var mycket svårt. Det framkommer ibland att det gick att skjuta henne, men ofta behövde man använda sig av en silverkula för att det skulle fungera.

Vargar var i många berättelser skogsråets fiender. Målning: Alfred Wierusz-Kowalski

Vargens gap

Ett av de mest framstående sätten att döda skogsrået är med hjälp av vargarna. Vargar har olika betydelse i skogsråets historia, där de i vissa fall är hennes hundar men i de flesta fall hennes fiender. Det finns flertalet historier där hon blir jagad och sedan uppäten av vargar. Det berättas ofta om att det är just vargar man ska använda för att lura henne och då även lyckas döda väsendet. En berömd historia, som berättats i otaliga versioner i den svenska folktron, är ”Tasse ta fot”.

Någon hade gått och lagt sig i ladan. Förföljd av vargar kom skogsråa och hoppade upp i la(d)gluggen, där vargarna inte kunde komma åt henne. Hon satt med ryggen inåt ladan och benen hängande ned på ytterväg- gen. För att retas med vargarna, sade hon upprepade gånger: ”Tasse, tasse, ta fot!” Mannen steg upp och knuffade ned henne till vargarna, sägande: ”Tasse, tasse, ta alltihop! Och så åt vargarna upp skogsrån”, berättade Gustava Nilsson, född 1846, upptecknat av Karl Rencke i IFGH 711, s. 22, Institutet för språk och folkminnen, Göteborg.

Det finns också en känd berättelse om en kolare som träffade ett vackert fruntimmer i skogen vid sin milan. De älskade om natten och hon bad honom lova att alltid slå yxan tre gånger mot ett träd när han återvände till henne, annars skulle de bli olyckliga. Varje sommar kom han tillbaka efter vintern hemma hos familjen, slog med yxan och kvinnan kom. Hon blev gravid och födde barn år efter år.

En sommar glömde han slå med yxan. Då uppträdde istället en gammal, ful kvinna med krokig näsa – han insåg till sin förskräckelse att det var skogsrået. Desperat gick han till prästen som rådde honom att vänta till vintern, ta skogsrået och alla barnen i en släde ut på sjön, och när vargarna kom skulle han hoppa på hästen, sparka loss släden och rida hem utan att titta tillbaka. Han följde rådet och lämnade dem åt vargarna. Skogsrået och alla barnen blev uppätna och mannen var fri.

I många sägner har skogsrået ofta en ihålig eller urholkad rygg. Konstnär: Gunnar Creutz

Olycksbringande pratmakare

Förutom sin ridälg har skogsrået andra djur till hands. Särskilt är lavskrikan förknippad med henne och man brukade säga att den var utskickad av henne för att spana. På flertal håll ansågs kråkfågeln bringa otur och dess latinska namn (Perisoreus infaustus) betyder just ”olycksbringande pratmakare”. Lavskrikan är känd för att vara orädd för människor. Om en jägare gick ut i skogen och såg eller hörde en lavskrika kunde han lika gärna gå hem igen. Han visste att fågeln var ute och spanade åt skogrået så att hon kunde varna alla djur i skogen.

På vissa platser hade hon även egna kor och getter som man ibland kunde höra henne kalla på.

Dä ä befängt mä denne skogsråa som vôre te förr i vala. Ho för- villa månge mäncher här i skogera. Mi mormors farmor tala om att ho’ både hörde å såg’a. Ho’ skulle gå ätter kora en afta å kom så näre dom att ho tydlit hörde bjälla, men dä va’ som alldeles omöjlit te å få reda på dom. Å te slute feck ho’ höre skogråa locke på kora, ho’ änne som sjön: ”Majros, Linros å Kosätta, gulle söte, gulle mö- te, lull, lull, lull”. Dette hände sej ve Kneckterud”, berättade Maria Möller född 1841, upptecknat av Ragnar Nilsson i IFGH 1015, s. 25, Institutet för språk och folkminnen, Göteborg.

Odens jakt

Den vilda jakten, som i svensk folktro ofta kallas för Odens jakt, är en sägen från den svenska folktron. Den är dock också ett brett europeiskt fenomen, som förekommer i olika kulturella variationer beroende på land. I Sverige berättas det ofta om ett följe av övernaturliga varelser, ledd av Oden själv, som jagar skogsrået under höstens och vinterns mörka kvällar.

I sägnen fångar Oden till slut skogsrået och rider vidare med hennes kropp över hästryggen. Jakten sägs ha varit så högljudd att den fyllde skogar med hundskall, vinande ljud och skott, och folk trodde att den kunde rida rakt igenom nya byggnader om de låg i dess väg.

I grunden har troligen dessa sägner ett naturmystiskt ursprung och var ett sätt för att förklara olika naturfenomen som skrämde, såsom vindens ljud i träden och flyttfågelstressen.

1800-talsgestalning av Odens vilda jakt. Målning: Peter Nicolai Arbo (1831-1892)

Skogsrået idag

Idag lever berättelserna om skogens drottning främst vidare i böcker, filmer och serier, ofta med nordisk symbolik kopplad till henne. Ofta kan man se att det finns drag av skogsrå i de berättelser om folktro och väsen, även om hon inte alltid nämns specifikt. Vi ser henne inte längre bland träden, men det är tydligt att skogsrået, liksom andra väsen, är viktig att fortsätta berätta om, fast nu i mer fiktiv form än tidigare.

Vittnesmålen och berättelserna om skogsrået har avtagit under 1900-talet, men hon lever kvar som en stark symbol för särskilt de svenska skogarna. Och som en påminnelse om vad som kan dölja sig bakom trädens barkar. Möjligen är det så att, om nu skogsrå är ett folkslag, att de blivit färre och kanske till och med utrotade, då många är berättelserna kring hur dessa skogskvinnor dör.

Kanske ska man tänka på hur Anders Olsson Berg, född 1843, upptecknat av Ragnar Nilsson i IFGH 1152, s. 3, Institutet för språk och folkminnen, Göteborg, själv spekulerade kring skogsråets och tidernas förändring i sin enkelhet under sitt liv:

Dä va månge sôm råka ut för skogsråa, men nu har jag inte hört det på länge. Allt tocke däre ha försvônne nu, men i min barndom ä dä allt säkert att dä fanns te.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Bob Moran pekar på den nakne kejsaren

publicerad 27 september 2025
– av Redaktionen
Morans konst är ofta rebellisk och oblygt satirisk.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

164 250 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.

Nedräknare
0 Dagar
0 Timmar
0 Minuter

Satirtecknaren Bob Moran har likt få gjort sin konstresa rakt igenom den politiska korrektheten. Särskilt under coronapolitikens tidevarv har Morans träffsäkra och dråpliga samtidsporträtt kommit att bli mycket uppskattade inte bara av den brittiska allmänheten, utan i hela världen.

Konstnärer som sysslar med satir har alltid haft en viktig roll i samhället och pekat på sanningar som andra kanske inte vågat eller kunnat se. I takt med att den alltmer omfattande politiska korrektheten gjort sig påmind har satiren nästan blivit en utdöende konstform, med vissa sällsynta undantag. Ett sådant undantag är Bob Moran.


Artikeln publicerades ursprungligen den 2 maj 2023.


I dokumentären, Brilliantly Difficult Film, får man följa Morans resa och hur hans konst tänjt på gränser genom många olika uttryck som klätt av etablissemangets motstridiga budskap och bisarra logik.

Bob är alltså i stort sett på ett eget fält idag och gör det som satiriska karikatyrister alltid gjort, nämligen att plåga de bekväma och trösta de drabbade, säger journalisten James Delingspole. Var finns den satiriska andan i dag, frågar han sig.

Satir, menar Moran själv, är viktigt för att hålla makthavare och politiker ”i schack” och påminna om att man fortfarande kan skratta åt dem – hur stora deras egon än må bli.

Det handlar om att förstå att vi behöver människor som styr oss, vi behöver regler, vi behöver ett system och en fungerande demokrati, men inom detta kommer det att finnas hyckleri, det kommer att finnas motsägelser, konstaterar han.

Foto: © Bob Moran

Bob Moran har tidigare publicerats i tidningar som Morning Star och The Guardian. På senare år har han arbetat på The Telegraph, där han varit en återkommande serietecknare varje vecka. Under coronapolitikens nedstängningspolitik kom Moran på kant med dessa och gick istället sin egen väg – en väg som vunnit den brittiska allmänhetens hjärtan.

Så många av hans tecknade serier satte fingret på den känsla jag kände vid den tidpunkten och påminde oss om att det fanns andra människor som kände som vi gjorde, beskriver tv-presentatören Tonia Buxton.

Moran och hans fru fick några år tidigare en dotter som föddes med komplikationer och idag lever med cerebral pares och epilepsi. Restriktionerna i Storbritannien påverkade dotterns hälsa mycket negativt då hon knappt fick träffa sina olika vårdkontakter, inte fick gå i skolan med andra barn eller rida eller simma som hon älskade att göra. Moran berättar om hur dottern blev väsentligen sämre såväl fysiskt som psykiskt under nedstängningarna och att det för honom blev den ”droppe som fick bägaren att rinna över”.

Han är modig för sin dotter. Vem ska annars stå upp för henne när hon inte fick någon behandling på två år? Ingen står upp för något av de andra barnen som inte fick någon behandling i över två år, och till slut fick han nog, berättar vännen Bernie Spofforth, vd och företagsinvesterare.

Själv betonar Moran att hans konst inte i första hand handlar om att försöka vara rolig, utan om att få människor att se verkligheten för vad den är.

Det handlade om att försöka få folk att förstå enkla sanningar som jag kände att de glömde och få dem att tänka på vad som hände på ett annat sätt än vad regeringen ville att de skulle tänka.

En del av Morans kritik mot coronapolitiken handlade om människors rätt att träffa sina nära, exempelvis äldres rätt att själva kunna få bestämma om de vill träffa sina barnbarn eller inte.

Foto: © Bob Moran

Hans konst har illustrerat åtskilliga former av bisarra uttryck av hyckleri och förljugenhet som för tillfället präglar världen. Trots att han inte längre arbetar för någon stor tidning sprids hans verk världen över som aldrig tidigare. Han vill också kunna dela med sig av till fler, varför han därför ingått i ett samarbete med Democracy Fund för att kunna erbjuda sin konst gratis till tidskrifter.

Foto: © Bob Moran

Toby Young, generalsekreterare för Free Speech Union, tror att historiker i framtiden kommer att se tillbaka på Morans konst och genom denna få verklig inblick i de galenskaper som präglar den rådande eran.

Att se Bobs teckningar kommer att ge historikerna en verklig inblick i hur meningslöst det var med nedstängningar som politik, den masshysteri som tycktes infektera hela befolkningen och varför saker och ting blev som de blev, säger han.

 

Moran intygar att han kommer att fortsätta måla världen som han ser den, och menar att det inför eftervärlden också är viktigt att fånga upp att det faktiskt fanns personer vid denna tid som inte delade gängse uppfattning.

Jag vet inte om något av mina verk har förändrat någons åsikt, men jag försöker alltid kommunicera var jag tror att vi befinner oss och att registrera det faktum att det fanns människor som inte höll med om det när det här hände, så att framtida generationer kan se tillbaka på det och få ett alternativt narrativ, säger han.

Hela dokumentären kan ses här.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Terapeut släpper bok om mäns dolda lidande

publicerad 26 september 2025
– av Redaktionen
Rudmans bok är uppdelad i teman som berör det som gör livet tungt för många män

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

164 250 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.

Nedräknare
0 Dagar
0 Timmar
0 Minuter

Många män kämpar i det tysta med stress, trötthet och känslor som är svåra att sätta ord på.

På internationella mansdagen den 19 november släpps terapeuten och författaren Björn Rudman boken ”Det vi aldrig pratar om, verktyg för måendet – oss män emellan” (Norstedts), som ger språk, insikter och handfasta verktyg för ett bättre mående.

– Som terapeut har jag haft tusentals samtal med män som kämpar. Män som har känt skam, ilska, frustration och vilsenhet. Mycket av det jag skriver om är sådant som män sällan pratar om, men som påverkar mer än vi vill erkänna. Den här boken är inte en skrivbordsprodukt utan ett resultat av erfarenheter, kunskap och hårt arbete, både från mitt yrke och från mitt eget liv. Jag vill möta män som en medmänniska och visa att det går att förändra saker bit för bit. Du behöver inte bli någon annan, utan bara förstå vad som faktiskt händer på insidan och vad du kan göra för att må bättre, säger Björn Rudman.

Boken är uppdelad i teman som berör det som gör livet tungt för många män. Med tydliga förklaringar och praktiska råd visar Rudman hur förändring kan ske steg för steg. Läsaren får syn på hur hopplöshet kan vändas till hopp och varför det är avgörande att förstå vad som händer på insidan. Han beskriver känslor som ofta stör vardagen – som ilska, sorg och skam – och visar hur man kan känna igen dem och hantera dem på ett bättre sätt.

Uppväxten har betydelse

Ett annat centralt tema är uppväxtens betydelse. Många män bär med sig erfarenheter som påverkar deras sätt att tänka, känna och reagera i vuxenlivet utan att de alltid kopplar ihop punkterna. Genom att se dessa mönster blir det möjligt att sluta förminska det man varit med om, ta makten över sitt mående och skapa en riktning framåt.

Rudman lyfter också fram optimism och positiv psykologi, inte som snabba lösningar, utan som ett förhållningssätt som kan hjälpa män att ta små steg i rätt riktning. Boken ger en plan för vardagen, strategier för att bygga ett mående som håller över tid och en väg tillbaka när livet känns som tyngst.

Det vi aldrig pratar om, verktyg för måendet – oss män emellan gavs ut den 19 november. Boken kommer också som ljudbok i januari 2026, inläst av författaren själv.

Björn Rudman är en samtalsterapeut med djupgående kunskap i dialektisk beteendeterapi (DBT) och schematerapi. Med över tio års erfarenhet av att behandla både psykisk och fysisk ohälsa relaterad till stress, har Rudman blivit en vägledande kraft för de som kämpar. Hans unika bakgrund inom elitidrottsträning och smärtrehabilitering, kombinerat med en genuin förmåga att förstå människor i olika livssituationer, gör honom till en eftertraktad röst inom ämnet.

Boken "Det vi aldrig pratar om : Verktyg för måendet - oss män emellan" släpps den 19 november 2025 av bokförlaget Norstedts.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Sex kilo medeltida silverskatt hittad i Stockholm

publicerad 19 september 2025
– av Redaktionen
Silvermynten har daterats till 1100-talet och tillverkades sannolikt när Knut Eriksson var kung.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

164 250 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.

Nedräknare
0 Dagar
0 Timmar
0 Minuter

En privatperson har hittat en betydande silverskatt från medeltiden. Skatten, som sannolikt kan vara en av de största som hittats, innehåller bland annat uppemot 20 000 mynt från 1100-talet.

Silverskatten upptäcktes av en person som grävde efter maskar strax utanför Stockholm, som kontaktade Länsstyrelsen. Den låg i en kittel av koppar och innehöll cirka sex kilo silvermynt, hängen, pärlor och silverringar.

Det här är sannolikt en av de största silverskatterna från början av medeltiden som har hittats i Sverige. Vi vet ännu inte exakt hur många mynt det är, men jag tror att det kan vara uppåt 20 000. De flesta föremålen är väl bevarade, men den kittel av koppar som de legat i är tyvärr inte lika välbevarad., säger Sofia Andersson som är antikvarie på Länsstyrelsen i Stockholm, i ett pressmeddelande.

Silvermynten har daterats till 1100-talet och några av mynten har texten ”KANUTUS”, som betyder Knut på latin – vilket tyder på att de är från Knut Erikssons tid som kung i Sverige.

Tre typer av mynt som fanns i skatten: KANUTUS-mynt, Gotlandsmynt och biskopsmynt. Foto: Länsstyrelsen Stockholm

Skatten innehåller också en del ovanliga biskopsmynt, vilket var mynt som tillverkades i Europa av biskopar. På mynten finns då en biskop som håller en kräkla i högra handen. Medeltidsmuseets chef Lin Annerbäck beskriver skatten som unik och tror att den kan berätta mycket om Sveriges historia.

Den är helt unik, vi har inga andra medeltida skatter från Stockholm. Och sen verkar den vara extremt stor också. Så att det är väldigt spännande. säger hon till Bonniertidningen DN.

Platsen som skatten hittades på är just nu hemlig på grund av risken för tjuvgrävare. Arkeologer ska undersöka platsen och skatten ytterligare samt värdera den.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Missa inte en nyhet igen!

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev idag!

Ta del av ocensurerade nyheter – fria från industriintressen och politisk korrekthet från Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning – varje vecka.