MORGONDAGENS DAGSTIDNING – fredag 22 augusti 2025

fredag 22 augusti 2025

Exklusiv intervju med This is Europa

This is Europa är en pro-europeisk och pro-vit tankesmedja. NyD har varit i kontakt med svenske Jim som är en del av rörelsen.

publicerad 18 juni 2018

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

134 680 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Hej, kul att ni ville medverka. Först och främst, vem är du?

Vi bakom This is Europa är som vilka som helst. Jag personligen är en småbarnsfar som går till jobbet under dagtid och gör mitt bästa för att pussla ihop familjeliv, privata intressen och inte minst metapolitik under de få timmar man har ledig tid över.

Berätta lite kort om This is Europa och ert syfte?

– This is Europa är en metapolitisk tankesmedja som i huvudsak har 3 syften:

– 1. Att förklara och upplysa för folk som inte är insatta i den demografiska utvecklingen i väst om att vi befinner oss in en situation där alla länder med en vit majoritetsbefolkning är på väg att bli befolkningar med en vit minoritet inom några decennier i mångkulturens namn. Det som sker är med andra ord ett pågående folkutbyte.

– Detta är något som vi även väljer att lyfta fram ur ett moraliskt perspektiv. För tänk om man hade fört en liknande politik i till exempel Afrika, där afrikaner på sikt hade riskerat att bli minoritet i sina egna länder genom massinvandring och öppna gränser, vilka av mångkulturalisterna hade då stöttat en sådan utveckling? Och hade man verkligen protesterat mot de som motsatte sig denna utveckling och beskyllt dem för att vara rasister och högerextrema? Vi tror inte det, och det är såna motsättningar vi vill förmedla.

– 2. På samma sätt som vi ser att det finns folk som är antisemitiska och har ett förakt mot judar så ser vi att det finns människor som har ett förakt mot vita/européer. Vi tror att det finns en underliggande antivit mentalitet som är grundorsaken till det ovanstående, vilket är något som vi försöker konkretisera och sätta ord på. Detta då vi tror att det som sker inte beror på någon tillfällighet utan det finns en underliggande intention (både undermedvetet och medvetet) bakom politiken som orsakar denna utveckling.

– Varför vi tror att det finns en bakomliggande antivit mentalitet är bland annat för att samma människor som tenderar att förneka resultatet av den demografiska utvecklingen när de får höra den kan i samma stund rättfärdiggöra det genom att hänvisa till historiska dåd som vi ska vara kollektivt skyldiga till. Det är i bakgrund av detta som vi poängterar om att de som kallar sig själva för ’antirasister’ i själva verket är antivita.

– 3. Utöver detta vill vi även bidra till att sprida en europeisk identitet och känsla av positivitet och samhörighet via våra kanaler. Vi vill även skifta samhällsdebatten till att bli mer lösningsorienterad än vad den är idag, t.ex. genom att lyfta fram frågan kring återvandring.

Hur gick ditt egna politiska uppvaknade till?

– Det var som för många andra en successiv process. Det var inför valet 2010 som mitt intresse för politik började komma igång mer medvetet och då jag började läsa på en del inför valet och kom i kontakt med alternativa nyhetssidor m.m. och fick upp ögonen för invandringsfrågan och andra samhällsfrågor. Sen jag blev ’rödpillrad’ har jag bara grävt mer i frågan och bildat min egen uppfattning kring det hela. Jag var dock väldigt objektivt inställd till en början, tills jag insåg att det som sker inte var någon tillfällighet utan att det faktiskt fanns en intention bakom det hela. Det var det som fick mig till slut att engagera mig.

När och hur bildades This is Europa?

– Jag bildade This is Europa redan i slutet av 2012 under tiden då jag var student. I början var det bara en Facebooksida där jag ville sprida information och bilder om europeisk historia, kultur och ideal, men det växte ganska fort till att bli något mer än det och till det det är idag. Idag är vi aktiva på flera plattformar och har vår egen hemsida (thisiseuropa.net) och har i skrivande stund över 115 tusen följare världen över.

Vilka strategier har ni för att nå ut med ert budskap?

– Vi försöker använda alla våra kanaler för att nå ut våra budskap på olika sätt. På Twitter och Facebook fokuserar vi på att lägga ut enkla och korta poänger, delar nyhetsartiklar och försöker väcka ett allmänt intresse och uppvaknande kring europeisk identitet, samhörighet och ideal. På vår hemsida och på vår YouTube-kanal lägger vi extra fokus på att förmedla våra idéer och politiska perspektiv i form av video och artiklar. Vi har även en egen podcast där vi har bjudit in en hel del olika talare från olika europeiska länder för att ge oss och lyssnare bättre inblick om hur det är i deras länder.

Nationalistiska och invandringskritiska idéer är på frammarsch över hela Europa, känner även ni vind i seglen?

– Absolut, vi är extremt positiva till framtiden. Nu när vi har varit med i debatten en stund så kan man konstatera att vår sida har haft rätt i väldigt mycket när det kommer till att förutse framtiden. Nu kan man konstatera att den enda långsiktiga lösningen på invandringsfrågan är i slutändan återvandring. Det spelar ingen roll hur mycket politiker pratar och lägger pengar på integration och liknande. Mångkulturen är något som den tysta majoriteten är starkt emot och inte vill ha, vilket visar sig i varje valresultat i alla mångkultur-drabbade länder världen över. Det är inte en trend som kommer vända, tvärtom.

This is Europa är ju en europeisk rörelse, i vilka länder har ni medarbetare?

– Ingen som arbetar med This is Europa får betalt för det då det är en ideell verksamhet (mycket av våra intäkter kommer in i form av donationer via Paypal och sidor som Patreon som återinvesteras i projektet). Detta innebär i sin tur att det kommer vara folk som kommer och går och bidrar olika mycket och i olika perioder. Vi är ett fåtal i norden som är uppbärande av projektet kan man säga, sen utöver det har vi folk från många olika europeiska länder som bidrar till och från på olika vis. Vi har haft fransmän, engelsmän, italienare, tyskar, österrikare, ungrare m.m. som bidragit genom åren. Vi har även haft hjälpande händer från USA och Nya Zeeland. This is Europa är ett globalt projekt och vi sitter som bekant i samma båt.

Europa är en väldigt vacker och säregen världsdel, vilket är ditt egna favoritland?

– Jag vore väl förrädare om jag svarade något annat än Sverige? Skämt åsido, naturen står mig väldigt nära och där är Sverige och Norge väldigt svårslaget faktiskt, även om jag tycker att alla länder har något unikt vackert att erbjuda med. I slutändan är det här man känner sig som mest hemma.

 

 

Linus K

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Surströmming – en doftande tradition

publicerad Idag 15:21
– av Redaktionen
Surströmmingens stinkande saga – från saltbrist till världsberömmelse!

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

134 680 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Den tredje torsdagen i augusti är det traditionellt premiär för att äta den svenska – starkt doftande – rätten surströmming. Den fermenterade fisken, som är både hatad och älskad av svenskar, har en lång tradition – särskilt i Norrland.

Fermentering är en av mänsklighetens äldsta metoder för att behandla och konservera livsmedel. I Sverige har man exempelvis hittat arkeologiska fynd från fermenteringsanläggningar i södra Sverige som är 9000 år gamla.

Att just fermentera fisk är något som varit väldigt vanligt främst i de norra och västra delarna av Sverige, skriver Levande historia. Redan 1572 nämns surfisk, och det äldsta belägget för ordet surströmming är från 1732. Det var självfallet vanligt att göra surfisk av strömming, men andra typer av fisk användes också: mört, abborre samt även sik, öring och röding.

Även om surströmming har en mycket speciell doft betyder alltså inte ”sur” att den är skämd eller rutten, utan helt enkelt att den är syrad.

Salt- och surströmming

Att salta var också ett vanligt sätt att konservera fisk. Skillnaden mellan att salta och sura är just mängden salt, men även jäsning. När man gör saltströmming har man en hög mängd salt som förhindrar att bakterier i fisken jäser och därmed konserverar den. Vid surströmming har man istället en lägre mängd salt och man låter bakterierna jäsa, det vill säga fermentera.

Gustav Vasas saltbrist

Under 1500-talet drabbades Sverige av saltbrist eftersom dåvarande kung Gustav Vasa ska ha misskött sina krediter hos handelspartnern Lübeck, något som Strömmingsakademin skriver om. Som straff för detta ströps saltleveranserna till Sverige. Detta ledde i sin tur till att produktionen av surfisk och surströmming ökade markant eftersom det krävdes mindre salt.

Även under 1700-talet drabbades Sverige av ytterligare en saltbrist på grund av osämja med England. Saltbristen ledde till mindre produktion av saltströmming, och mer surströmming.

Näver och tunna

För att producera surströmming rensades fisken först, sedan saltade man den lätt i en tunna och täckte den med näver. Tunnan stängdes med ett tätt lock. Det finns belägg för att man ofta grävde ner tunnan och lät fermenteringsprocessen ske på detta vis, vilket gjort att fisken ibland kallas gravfisk. Annars förvarade man ofta tunnorna i en sjöbod. Fisken fermenterades under sommaren och åts sedan på hösten.

Surströmmingspremiär på restaurang Tennstopet 1950. Foto: Gunnar Lantz

Från vardag till delikatess

Surströmming var vanlig vardagsmat förr och åts ofta av de enkla och fattiga hushållen, främst längs Norrlandskusten. Från början såldes surströmming i de tunnor man gjorde den i eller i öppna kärl, men under Sveriges industrialisering började man sälja fisken på konservburk.

Under senare delen av 1900-talet började svenskar betrakta surströmming som delikatess. 1940 lagstadgade man att surströmmingspremiären skulle vara den tredje torsdagen i augusti. Detta var för att myndigheterna ville försäkra sig om att fisken hunnit fermentera tillräckligt innan den såldes och åts av allmänheten. Lagen fanns kvar ända fram till 1988, men trots det lever traditionen med surströmmingspremiären kvar i främst de norra delarna av Sverige.

Ulvön kallas ofta för surströmmingens ö eftersom det var platsen som fisken började tillverkas i större volymer. Idag sker ingen industriell produktion av surströmming på ön, men surströmmingens anda lever kvar bland befolkningen. 1999 grundades exempelvis Surströmmingsakademien i syfte att bibehålla kulturen. Idag finns ett museum och surströmmingspremiären är en traditionell högpunkt på ön.

Även i andra städer finns det traditionella firanden. Idag finns det nio salterier som producerar surströmming i Sverige.

Idag konsumeras hälften av all surströmming norr om Dalälven och den andra hälften söder om älven, särskilt i Stockholm. Fler än hälften av de som äter surströmming gör det bara en gång per år.

Brännvin hör till

Att äta surströmming är en festlig tillställning där man samlar familj och vänner för att äta den fermenterade fisken. Det är en tradition som lever kvar och inte mycket har förändrats när det gäller hur man äter den.

På grund av den starka lukten rekommenderas det att man öppnar den utomhus, men det gjorde man inte förr. Då var man inte en ”äkta surströmmingsätare”, enligt berättelser som tecknats ner av Institutionen för språk och folkminnen.

Man öppnade locket och det goda ”fnyse” fick sprida sig. Så tar man surströmmingen direkt ur burken och äter så”, berättade Karin Wedin (född 1884), Per Perssson (född 1891) och Anders Liiv (född 1881) i Hedesunda och Valbo, Gästrikland år 1973 (Isof Uppsala, ULMA 29063).

Efter att man tuggat i sig surströmmingen direkt ur burken var det också vanligt att äta den med tillbehör. Dessa tillbehör äter man fortfarande och består av kokt mandelpotatis, tunnbröd, hackad lök och gräddfil. Ofta läggs surströmmingen på tunnbrödet tillsammans med tillbehören, men man kan också göra en så kallad surströmmingsklämma där man också smörar brödet och viker ihop det till en macka.

Det serveras ofta med snaps, men också öl, något som också lever kvar sedan förr.

Hela tiden dricker man brännvin till. Man uppger att riktiga surströmmingsälskare äter ända upp till tjugo strömmingar”, har samma berättare som ovan vittnat om.

Klassisk servering av surströmming. Foto: Robert Anders/CC BY 2.0

”Surströmming Challenge”

Under 2010-talet har surströmming nått utländska bredder, inte på grund av sin delikatess-status i Sverige – utan på grund av dess ”stinkande” karaktär. På sociala medier, under hashtaggen ”stinkyfishchallenge” blev det populärt för personer att filma sig själva när de både öppnar surströmmingsburkar, men också äter den.

Den virala spridningen har gjort att surströmming gjort sig kändare i svensk matkultur och det lockar matentusiaster samt turister till surströmmingsarrangemang.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Trump delade ut kulturpris

publicerad 15 augusti 2025
– av Jan Sundstedt
KISS John Rambo (Sylvester Stallone)
KISS och Sylvester Stallone tillhör årets mottagare av Kennedy Center Honors

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

134 680 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Donald Trump presenterade årets mottagare av den amerikanska hedersutmärkelsen Kennedy Center Honors. Bland de fem som hyllas finns hårdrockbandet KISS och filmstjärnan Sylvester Stallone.

Den årliga galan Kennedy Center Honors i Washington D.C. räknas som en av USA:s mest prestigefyllda kulturutmärkelser. Priset hedrar livsgärningar inom scenkonst och musik, och delas ut till artister som gjort bestående bidrag till amerikansk kultur.

Årets mottagare är countryartisten George Strait, skådespelaren Sylvester Stallone, discodrottningen Gloria Gaynor, musikalsångaren Michael Crawford och legendariska hårdrockbandet KISS. De får samtliga ta emot utmärkelsen vid en ceremoni i december, som sänds av CBS.

Donald Trump, som tidigare i år utsågs till styrelseordförande för John F. Kennedy Center for the Performing Arts, uppger att han varit i hög grad involverad i urvalet av mottagare.

Han har sagt att flera namn valts bort för att de ansågs vara ”för woke”. Det är dessutom första gången som en sittande president både leder urvalsprocessen och fungerar som värd för ceremonin.

KISS och Stallone bland årets mottagare

KISS, som bildades i New York sent 1972, är känt för sin melodiösa hårdrock, ikoniska sminkade karaktärer, pyroteknik och högljudda arenashower.

Bandet har sålt över 100 miljoner skivor världen över och betraktas som ett av rockhistoriens mest inflytelserika liveakter. Medlemmarna har sedan starten kombinerat hårdrock med ett starkt visuellt koncept, vilket gjort dem till ett globalt varumärke.

Sylvester Stallone, som 1976 slog igenom med Rocky, har under decennier fortsatt vara en av Hollywoods mest igenkända profiler. Hans insatser i filmserierna om Rocky och John Rambo har definierat delar av 1980-talets amerikanska actionkultur och gett honom kultstatus bland filmfans världen över.

Kulturellt Hall of Fame

Gloria Gaynor, mest känd för hiten I Will Survive, Michael Crawford, som blev världsberömd i The Phantom of the Opera, och George Strait, kallad ”King of Country”, utgör tillsammans med KISS och Stallone årets breda blandning av musik- och filmlegender.

Trumpadministrationen har betonat att årets urval syftar till att hedra artister med långvarigt inflytande och publikt genomslag.

På bara några månader sedan jag tillträdde som styrelseordförande för Kennedy Center har vi helt vänt utvecklingen för denna uppskattade nationella institution. Den höll på att förfalla, pengarna användes inte på rätt sätt. De byggde saker som de inte borde ha byggt och som ingen ville ha, istället för att ta hand om den stora pärla som det är, sade Donald Trump i samband med annonseringen av mottagarna.

Kennedy Center Honors, som instiftades 1978, har tidigare tilldelats namn som Aretha Franklin, Led Zeppelin och Meryl Streep, och räknas av många som ett kulturellt Hall of Fame.

Kennedy Center Honors

  • Grundat: 1978
  • Plats: John F. Kennedy Center for the Performing Arts, Washington D.C.
  • Syfte: Att hedra artister och kulturpersonligheter som genom sin livsgärning haft en bestående påverkan på amerikansk kultur inom musik, scenkonst, film, dans och tv.
  • Ceremoni: En årlig TV-sänd gala med framträdanden och hyllningar från kollegor och vänner. USA:s president brukar närvara.
  • Exempel på tidigare mottagare: Aretha Franklin, Steven Spielberg, Led Zeppelin, Meryl Streep, Paul McCartney och U2.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

”ALIEN: Earth” – när den ursprungliga skräcken landar på hemmaplan

publicerad 12 augusti 2025
– av Jan Sundstedt

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

134 680 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Sedan Ridley Scotts mästerverk Alien år 1979 skickade rysningar genom biosalongerna har franchisen gång på gång försökt återskapa samma stämning av klaustrofobisk skräck, industriell realism och existentiell oro. I höst tar berättelsen ett nytt steg – eller snarare ett nytt avstamp – med tv-serien ALIEN: Earth.

Serien, skapad av Noah Hawley (Fargo, Legion) och med Ridley Scott som producent, utspelar sig år 2120 – två år före händelserna ombord på det till undergång dömda lastfartyget Nostromo från originalfilmen.

För första gången i franchisens historia utspelar sig större delen av handlingen på vår egen planet. Främmande livsformer är med andra ord inte längre en myt i avlägsna kolonier utan ett högst närvarande hot mot mänskligheten.

Intrigen tar sin början när rymdskeppet Maginot kraschar på Jorden, och ombord finns spår av något som varken bör eller får hamna i fel händer.

Wendy (Sydney Chandler) och en specialstyrka skickas för att säkra situationen – men snart står det klart att kampen inte bara gäller fysisk överlevnad utan även mot de megaföretag och maktstrukturer som gärna tar kontroll över det okända – oavsett riskerna.

Bland seriens mest excentriska inslag finns Boy Kavalier (Samuel Blenkin) – en barfota miljardär och ledare för Prodigy Corp, som i sin jakt på biologisk makt har utvecklat syntetiska hybridmänniskor, kallade ”Lost Boys”. Hans mål är att tämja det utomjordiska hotet och använda det för egen vinning.

Fyra nya hot – och en välbekant mardröm

ALIEN: Earth introducerar fyra helt nya utomjordiska arter, designade med omsorg för att komplettera – inte konkurrera med – den ikoniska xenomorfen. Hawley har betonat att han inte velat skapa en ”godispåse av alienliv” utan istället bibehålla den långsamma, nervslitande uppbyggnaden som gjorde originalet så effektivt.

Tidiga recensioner beskriver serien som en återgång till Alien-mytosens kärna: långsamt växande obehag, realism i produktionsdesignen och en närmast påtaglig känsla av fara.

Här finns också den sociala och politiska nerv som präglat de bästa delarna av franchisen – från klassmotsättningar och företagsintriger till frågan om vad det egentligen innebär att vara människa när teknologin suddar ut gränserna.

Premiär och förväntningar

De två första avsnitten släpps den 12 augusti på FX och Hulu i USA (13 augusti på Disney+ internationellt), följt av veckovisa avsnitt fram till säsongsfinalen i oktober.

För många fans – särskilt de som hållit fast vid hoppet om en ny riktig fullträff – är detta kanske det närmaste vi hittills kommit originalfilmens kombination av ren skräck och djup tematik.

Efter år av filmer och spin-offs med varierande kvalitet och försök att blanda action med skräck, ser ALIEN: Earth ut att på allvar våga återvända till mörkret – och påminna oss om varför vi en gång blev rädda för att något skulle höra oss skrika i rymden.

Den här gången behöver vi inte ens lämna planeten…

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Förstautgåva av ”Hobbiten” såld för över en halv miljon

publicerad 7 augusti 2025
– av Redaktionen
Förstaupplagan som släpptes 1937 trycktes i endast 1500 exemplar.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

134 680 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


En sällsynt förstautgåva av J.R.R. Tolkiens ”Hobbiten” har sålts för över en halv miljon kronor. Boken hittades av en slump i ett hus i Bristol i England.

Hobbiten, eller The Hobbit, som senare följdes av Sagan om ringen, handlar om hobbiten Bilbo Baggins som ger sig ut på ett äventyr med en grupp dvärgar för att återta skatten från draken Smaug. Boken har blivit omåttligt populär och sålts i över hundra miljoner exemplar och filmatiserades även under 2010-talet. Förstautgåvan av boken, som släpptes 1937, trycktes dock ursprungligen endast i 1500 exemplar. Idag tros bara ett hundratal av förstautgåvan finnas kvar i världen.

Under en vanlig husröjning som gjordes av auktionshuset Auctioneum hittades boken av en slump i ett hus i Bristol i England. Slumpmässigt drog Caitlin Riley, auktionshusets specialist på sällsynta böcker, ut en grön bok från bokhyllan.

Det var tydligt att det var en tidig ”Hobbit” vid första anblicken, så jag drog bara ut den och började bläddra i den, utan att förvänta mig att det skulle vara en äkta förstaupplaga, säger hon till The Guardian.

”Mycket speciell bok”

Exemplaret är inbundet i ljusgrönt tyg och har svartvita illustrationer av Tolkien. Riley insåg snart att det handlade om en förstautgåva. Den var dessutom i otroligt fin skick, något som inte är vanligt att hitta då majoriteten av dessa böcker oftast är slitna, särskilt eftersom det är en barnbok.

Boken auktionerades ut med ett grundpris på 10 000 pund, motsvarande cirka 128 000 svenska kronor. Budgivare från hela världen drev upp priset till mer än fyra gånger så mycket som auktionshuset hade förväntat sig. Till sist såldes boken för 43 000 pund, cirka 550 000 kronor.

Det är ett fantastiskt resultat för en mycket speciell bok.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Missa inte en nyhet igen!

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev idag!

Ta del av ocensurerade nyheter – fria från industriintressen och politisk korrekthet från Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning – varje vecka.