Annons:

AIPAC är tillbaka i Washington DC

Dr. Philip Giraldi, amerikansk expert på internationell politik och säkerhetsfrågor, skriver om den proisraeliska lobbyn AIPAC:s senaste konferens.

Uppdaterad mars 7, 2018, Publicerad mars 7, 2018
Donald Trump håller, som republikansk presidentkandidat, tal vid AIPAC:s konferens 2016.

American Israel Public Affairs Committee (Amerikansk-israeliska kommittén för offentliga angelägenheter, AIPAC) är tillbaka i Washington för sitt årliga toppmöte. Rättare sagt brukade det kallas toppmöte men betecknas nu som en politikkonferens, vilket kanske är en smula välkommen öppenhet, då ju det som AIPAC är skicklig på är att använda sin budget på 100 miljoner dollar och sina 300 anställda för att topprida ledamöter av Förenta staternas kongress och skapa den politik som den anser att Förenta staterna skall genomföra. 18 000 anhängare har samlats i huvudstadens Convention Center för att lyssna på tal av Förenta staternas FN-ambassadör Nikki Haley, ambassadör i Israel David Friedman, vicepresident Mike Pence, därtill senatorerna Marco Rubio, Robert Menendez, Thomas Cotton och Benjamin Cardin. Min personliga favorit är Steny Hoyer, ledamot för Maryland i representanthuset. Hoyer har besökt Israel så många gånger att han lika gärna kunde flytta dit. Man kan lita på att han får ett högt sugande ljud till svar av åhörarna, när han lyriskt talar om den judiska statens många underverk. En smula utländsk lyster skall den franske ovårdade "filosofen" Bernard-Henri Lévy skänka denna tillställning. Han har betecknat den brutala israeliska ockupationsarmén som "den mest moraliska i världen".

Den som vill bilda sig en uppfattning om hur stora pengar och hur stor politisk makt, som finns företrädda hos AIPAC i år, rekommenderas att studera talarlistan, en överväldigande uppvisning av hur det kommer sig att Förenta staterna slaviskt lyder Israel och dess intressen. Tungviktarna till talare och andra deltagare sekonderas av hundratals fler kongressledamöter, domare i Högsta domstolen och ledande regeringstjänstemän, liksom en rejäl dos "experter" från de vanliga judebehärskade proisraeliska tankesmedjorna, som vuxit upp som svampar ur marken jämte K Street, däribland sådana berömdheter som John Bolton, Victoria Nuland, William Kristol, Elliot Abrams och Eric Cantor. De deltagare, som kommer från regeringen, kommer naturligtvis att strunta i sin ämbetsed, vari de svurit att försvara Förenta staternas författning mot "alla inre och yttre fiender", men vad betyder det, när ändå alla gör knäfall för Israel?

Slagordet för i år är "Välja att leda", ett intressant mål för en organisation, som i sitt ledband haft den ene presidenten efter den andre alltsedan Bill Clinton. Premiärminister Benjamin Netanyahu, som hemma i Israel står inför ett riksrättsåtal, kommer också till stan och skall träffa president Donald Trump. Han kanske väljer att stanna, eftersom Israel är särskilt bra på att åtala, fälla och fängsla sina korrupta ledare.

Det har förekommit välgrundad spekulation om att Trump vid deras möte kommer att avslöja en fredsplan för Israel-Palestina, en "tvåstatslösning", men eftersom denna möjligen kommer att förutsätta Israels tillbakadragande från flera av de stora delar av Västbanken, där man upprättat "bosättningar", kommer den inte att upptas gynnsamt av Netanyahu. Israel är förvisso mottagligt för möjlig påtryckning från Vita huset för en lösning, men eftersom Trump hittills visat sig oförmögen eller ovillig att på något som helst sätt straffa en obändig Netanyahu, måste det anses osannolikt att han denna gång lägger om kursen.

Annons:
Donald Trump och Benjamin Netanyahu. Foto: U.S. Embassy Tel Aviv

AIPAC måste vara särskilt belåten, eftersom Israel fått ett älskvärt bemötande av Trumpadministrationen i Washington. Den stora gåvan till Netanyahu var administrationens erkännande av hela Jerusalem såsom Israels huvudstad jämte löftet att flytta Förenta staternas ambassad till staden. Inget annat land har för närvarande sin ambassad i det folkrättsligt omstridda Jerusalem, ehuru Guatemala följt Washington i spåren och tillkännagivit att det också ämnar fysiskt flytta sin diplomatiska representation.

Utrikesdepartementets ursprungliga flyttplan handlade om att skjuta upp ambassadflytten tills den nya byggnaden uppförts, men Vita huset påskyndade nyligen förfarandet, enligt uppgift efter påtryckning av donatorn till republikanska partiet, den judiske miljardären Sheldon Adelson, och kommer att öppna en tillfällig inrättning i maj, vilket är tänkt att sammanfalla i tiden med firandet av 70-årsjubileet av Israels grundande 1948. Netanyahu har bett Trump att framträda vid öppnandeceremonin och även att deltaga i firandet av 70-årsjubileet.

Israel har även haft förmånen av att Trumps arbetslag för Mellanöstern helt och hållet består av judar, som är Israel hängivna. Det leds av hans svärson Jared Kushner och räknar som sina medlemmar bland andra konkursadvokaten, ambassadör David Friedman, som ekonomiskt stött Israels olagliga bosättningar, och Jason Greenblatt, bolagsjurist åt Trump Organization, såsom särskild representant för internationella förhandlingar. Dessutom får Kushner enligt uppgift särskild rådgivning av en grupp ortodoxa judar han känner från sin synagoga och genom sina affärsintressen.

Det resultat som erhålls av detta alltigenom judiska arbetslag, som bestämmer Förenta staternas Mellanösternpolitik, i förening med en välvilligt inställd president, är förutsägbart, och lika tydligt är att det inte medför några fördelar för Förenta staterna. Israel har kunnat dramatiskt utvidga sina bosättningar på stulen palestinsk mark och hetsar till flera nya krig mot sina grannar i regionen utan något motstånd från Washington. Alldeles tvärtom: Förenta staterna har visat sig villigt att gå Israel till handa för nya krig med Syrien, Libanon och Iran. Flera senatorer, som nyligen återvänt från Israel, påstår att en invasion från Libanon är att befara, och detta grundar de på hävdanden om att Hizbollah är i färd med att med Irans stöd bygga en fabrik för tillverkning av avancerade missiler. Detta är bara ännu en bluffhistoria, avsedd att framställa Israel som det eviga offret för sina brutala och hotfulla grannar, när verkligheten är det omvända förhållandet. Hatet mot Iran och dess bundsförvanter är särskilt farligt, eftersom det kan leda till ett nytt krig, som på ett ödesdigert sätt kan gå alldeles över styr, om tredjepartländer såsom Ryssland och Kina blandar sig i för att skydda sina egna intressen.

Verkligheten är den att det är ett militärt dominant Israel, som regelbundet i Syrien bombat mål som det hävdat tillhöra Iran eller Hizbollah likaväl som syriska militära inrättningar. Israel har hotat att bomba Libanon tillbaka till "stenåldern", vilket föranleder frågan vad dessa nationer gjort för att väcka Sions vrede. Så gott som intet. En föregivet iransk drönare, som påstås ha skickats upp från Syrien, hamnade i luftrummet ovanför de Syrien tillhöriga och av Israel ockuperade Golanhöjderna, innan den sköts ner. Hur många drönare har Israel låtit flyga över Libanon och Syrien? Hundratals, om inte tusentals.

Och när israeliska plan flög djupt in i Syrien för att bomba vad som hävdades vara den bas som drönaren skickats från, sköts ett av dessa plan ned med en syrisk luftvärnsrobot. Israel inledde då en större bombningskampanj mot syriska militära mål och förmåddes att avstå från mycket, mycket värre krigshandlingar endast av Vladimir Putin, som varnade Netanyahu för att vidga konflikten. Märk att det var Ryssland, som fick Netanyahu att hejda sig, inte Washington. Förenta staterna var under tiden upptaget med att försöka rättfärdiga sin fortsatta militära närvaro i Syrien, också detta på Israels och AIPAC:s begäran.

Även Hillary Clinton har hållit tal vid AIPAC:s konferenser. Foto: Lorie Shaull/CC BY-SA 2.0

Varenda amerikansk president har varit tvungen att böja sig för den judiska makten i Förenta staterna. Det är säkrast att utgå ifrån att både AIPAC och de hundratals andra judiska och kristet sionistiska organisationer, som existerar åtminstone delvis för att nära och skydda Israel, vet det. Även Barack Obama, vilkens förhållande till Netanyahu var ohöljt kyligt, visste vad som gällde och gav den judiska staten 38 miljarder dollar. Han motsatte sig Israels expansion på den tidigare palestinska Västbanken men gjorde aldrig det ringaste för att hejda den förrän mot slutet av sin sista ämbetsperiod, då han lät Förenta staterna avstå från att rösta vid en FN-votering, som fördömde de olagliga bosättningarna, en tom gest.

Krav som framförts om att AIPAC, denna ekokammare för israeliska intressen, borde låta registrera sig i enlighet med Lagen om främmande agenters registrering av år 1938, har en rad justitieministrar struntat i alltsedan president John F. Kennedys dagar. Han sökte förmå AIPAC:s föregångare, Amerikanska sionistiska rådet, att lyda denna lag. Han mördades strax därefter; här gör jag inte nödvändigtvis något samband gällande, även om tanken vidrör Jack Ruby.

Här hemma var "Lobbyn" framgångsrik förra året, 2017, då numera 23 delstater antagit lagar som gör det olagligt att bojkotta Israel för den som vill ha affärsförbindelser med lokala eller delstatliga myndigheter. För tre månader sedan, godkändes Lagen om medvetenhet om antisemitism av representanthuset med 402 ja-röster och bara två nejröster, avgivna av två kongressledamöter med libertariansk inriktning. Lagen mot bojkott av Israel, som också den för närvarande banar sig väg genom ett senatsutskott, är tänkt att ange den nya normen för den federala regeringens vördnad för Israel. Den skall göra det straffbart för varje amerikansk medborgare, "som ägnar sig åt handel mellan delstater eller med utlandet" och stöder en bojkott av Israel eller som endast ”efterfrågar information” om en dylik bojkott. Straffsatserna har fastställts genom tillägg till två redan gällande lagar, Lagen om exportadministration av år 1979 och Lagen om export-import av år 1945, och innefattar möjliga böter på mellan 250 000 och 1 miljon dollar och upp till 20 års fängelse. Enligt Judiska telegrambyrån utformade senaten sitt förslag till denna lag med AIPAC:s benägna bistånd.

Och det kommer mycket mera år 2018. Lindsey Graham och Christopher Coons är två av de senatorer som just återkommit från en med skattemedel bekostad "undersökningsresa" till Israel och varnat för ett förestående nytt krig. Och vad mera kom fram av deras "undersökning"? Tydligen att Israel begär ännu mer pengar av de amerikanska skattebetalarna. Här följer vad de själva uppgav:

"...de betraktade anslaget om 38 miljarder dollar under en tioårsperiod som 'en lägsta nivå'. Graham sade under ett möte med journalister att han ansåg de stadganden i avtalet 'kortsynta' som talade om att avskaffa en ordning enligt vilken Israel kunde använda amerikanskt ekonomiskt stöd på sin egen försvarsindustri och anslaget om bara 500 miljoner dollar för missilförsvar. Coons sade att spänningarna i regionen gav stöd för tanken att man borde ge Israel mer ekonomiskt stöd och hänvisade därvid till det pågående kriget i Syrien och det bruk Iran nyligen gjort av en drönare."

Vi kan alltså se fram emot att Kongressen röstar fram ytterligare en halv miljard dollar eller så till Israel och att dessa pengar går till att bygga upp Israels egen försvarsindustri, som konkurrerar med Förenta staternas. För närvarande måste det mesta av dessa frikostiga gåvor förbrukas på inköp av USA-tillverkade vapen, men tydligt är att detta kommer att förändras till Israels förmån. Man kan alltid utgå ifrån att Kongressen låtsas göra det rätta för det amerikanska folket, och det är gott att veta att AIPAC-folket ler, när det nu är församlat i tusenden för denna vecka och i sällskap av senatorerna Graham och Coons.

 

 

Philip Giraldi

Om författaren

Philip Giraldi (född år 1946) är en amerikansk expert på internationell politik och säkerhetsfrågor. Han innehar doktorsgraden i europeisk historia från University of London. Dr Giraldi åtnjuter ett stort anseende för att återkommande ha vederlagt falska nyheter som planterats av Israels inflytelseagenter i massmedier och regeringsorgan.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Annons:

Kommentar: Tack för allt, Ace Frehley!

Ace Frehley i KISS är död – The Spaceman har lämnat Jorden för sin hemplanet Jendell. Paul Daniel Frehley är tyvärr inte längre med oss, men hans utomjordiska gitarrspel, låtskatt och inte minst hans unika personlighet lever för alltid vidare.

Uppdaterad Igår kl 18:34, Publicerad Igår 17:02
– av Jan Sundstedt
Ace Frehley KISS
Ace Frehley iförd sin ikoniska persona, i samband med en fotosession 1976, samt bakom scenen inför spelningen på Gröna Lund i juni 2015.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Paul Daniel "Ace" Frehley, en av rockhistoriens mest inflytelserika och ikoniska gitarrister, avled igår efter komplikationer från en hjärnblödning, orsakad av ett fall i en trappa härom veckan.

Hans familj beskriver sorgen som förkrossande och berättar att de under hans sista timmar kunde omge honom med kärlek, omtanke och fridfulla ord.

Vi värnar om alla våra finaste minnen av honom, hans skratt, och hyllar hans styrka och vänlighet som han skänkte andra. Hans bortgång är av episka proportioner och bortom all förståelse. När vi reflekterar över alla hans otroliga livsgärningar kommer Aces minne att leva vidare för alltid, skriver familjen i ett uttalande.

Frehleys före detta bandmedlemmar i KISS – Paul Stanley, Gene Simmons och Peter Criss – har samtliga kommenterat förlusten.

Annons:

— Vi är förkrossade över Ace Frehleys bortgång. Han var en oumbärlig och oersättlig rocksoldat under några av de mest grundläggande kapitlen av bandet och dess historia, säger Stanley och Simmons i ett gemensamt uttalande.

Frehleys hustru Jeanette (paret separerade på 80-talet men skilde sig aldrig) och deras dotter Monique finns kvar som nära familj och vittnesmål om ett liv både på och utanför scenen.

Från Bronx till stjärnstatus

Ace Frehley föddes den 27 april 1951 i Bronx, New York, i en musikalisk familj. Hans första elgitarr fick han i julklapp 1964, och han lärde sig spela helt utan lektioner. Bland hans största influenser fanns Jimi Hendrix, Buddy Guy, Jeff Beck, Rolling Stones, Led Zeppelin och The Who.

Som tonåring spelade han i olika lokala band och fick smeknamnet "Ace" – inte minst för sin förmåga att arrangera dejter åt sina vänner. Han hoppade av gymnasiet när bandet Cathedral började tjäna pengar, men återvände senare för att ta examen. År 1971 blev han medlem i bandet Molimo, som skrev kontrakt med RCA Records och spelade in flera låtar som aldrig släpptes.

I slutet av 1972 såg en vän en annons i Village Voice för rollen som leadgitarrist i ett nytt band. Frehley gick på audition i Manhattan, klädd i en röd och en orange sneaker. Trots ett första svalt intryck imponerade han snabbt på Paul Stanley, Gene Simmons och Peter Criss med sitt gitarrspel.

Bandet döpte sig till KISS i december 1972–januari 1973, och började snart måla sina ansikten och bära utstuderade scenkostymer, inspirerade av New York Dolls och Alice Cooper.

Till en början trotsade KISS cynism och ointresse från New Yorks musikscen. Frehley försörjde sig dessutom som taxichaufför för att klara vardagen, medan bandet kämpade för sin plats på scenen. När managern Bill Aucoin tog över började bandet steg för steg planera sin väg mot stjärnstatus.

The Spaceman och musikarvet

KISS exploderade på musikscenen 1974 med det självbetitlade debutalbumet KISS, följt av Hotter Than Hell (1974) och Dressed to Kill (1975). Det stora kommersiella genombrottet kom med livealbumet KISS Alive! (1975), där Frehleys explosiva gitarrspel blev ett av bandets mest utmärkande kännetecken.

Frehley utvecklade sitt alter ego The Spaceman – en silverklädd rymdfigur med gnistrande smink och pyrotekniska gitarrsolon. Hans spelstil, som blandade blues, hårdrock och glam, bidrog till flera av bandets mest ikoniska låtar, som Shock Me, Cold Gin, Parasite, Rocket Ride, Talk To Me och New York Groove.

Efter att ha lämnat KISS senhösten 1982, mot bakgrund av främst personliga problem, bildade Ace Frehley sitt eget band, Frehley’s Comet.

Där kunde han utforska ett mer personligt musikaliskt uttryck. Bandet släppte 1987 sitt debutalbum Frehley’s Comet, som blandade hårdrock, glam och Ace egen karaktäristiska bluesinfluerade gitarrstil.

Låtar som Rock Soldiers, Breakout (som han skrev tillsammans med dåvarande KISS-trummisen Eric Carr) och We Got Your Rock, visade att Frehley fortfarande kunde kombinera explosivt gitarrspel med melodiska hooks, och turnéerna gav honom friheten att experimentera sceniskt utanför KISS.

Bandet blev ett viktigt steg i hans karriär, som cementerade honom som en soloartist på egna villkor, men han behöll alltid den ikoniska Spaceman-personan.

Han återvände till KISS för återföreningsturnén Alive/Worldwide Tour 1996/1997 och medverkade på albumet Psycho Circus (1998), tills han återigen lämnade bandet sommaren 2002.

Under 2000-talet fortsatte han på solokarriären och släppte bland annat Anomaly (2009), Space Invader (2014) och Spaceman (2018).

Ace Frehley hyllas som en av hårdrockens mest inflytelserika gitarrister. Hans stil inspirerade generationer av musiker, från Slash till Dave Grohl, och hans scennärvaro förblir ett standardmått på showmanship inom genren.

Ace Frehley KISS Psycho Circus 1998
Foto: Jan Sundstedt kollektion/"Psycho Circus" promo-affisch 1998.

Ett personligt avtryck

På ett personligt plan kan jag inte nog beskriva tomheten inom mig. Det är svårt, om inte omöjligt, att med några få ord sammanfatta alla minnen som översköljer.

Från att ha, tillsammans med andra KISS-fans, blivit förlöjligad och retad av de "coola" killarna i skolan för att man älskade ett band olikt allt annat, till de emellanåt kämpiga tiderna hemma, när mina föräldrar hade svårt att hantera alkoholen, har KISS och Ace Frehley varit ett tryggt soundtrack.

Deras musik hjälpte mig igenom motgångar och gav mig styrka och inspiration. Ärligt talat vet man inte hur livet hade tett sig utan KISS och inte minst Ace Frehley. Visst älskar man även andra magnifika band – såsom Thin Lizzy, Black Sabbath och Deep Purple – men KISS var annorlunda.

KISS var ett band för oss som kände sig lite udda, avvikande och hade en känsla av att inte riktigt passa in. Barndomen och ungdomsåren blev så oändligt mycket lättare att ta sig igenom, när man förstod att man inte är ensam därute.

Att senare i vuxen ålder få träffa samtliga originalmedlemmar i KISS var en surrealistisk upplevelse – och varje möte påminde om varför Ace Frehley alltid kommer att vara mer än bara en gitarrist; han var en inspiration, en mentor, en ikon.

Ace Frehley
Ace Frehley tillsammans med skribenten, i samband med en spelning på Gröna Lund, i juni 2015. Foto: Jan Sundstedt.

Arvet lever vidare

Ace Frehleys bortgång lämnar ett tomrum i musikvärlden. Men hans arv – det elektrifierande gitarrspelet, låtskatten, den visuella scenshowen och framför allt den unika personlighet som fick fans världen över att känna sig sedda – kommer att leva vidare.

The Spaceman har lämnat Jorden, men hans musik fortsätter att ge tröst, glädje och inspiration till nya generationer. I varje gitarrsolo som ekar genom högtalarna, i varje ungdom som plockar upp en gitarr och tänker "det här kan jag göra", finns Ace Frehley kvar.

Och för mig, som för många andra, är känslan personlig: Tack för allt, Ace. Tack för att du fanns, för att du spelade, och för att du gjorde världen lite mer elektrisk. Jag glömmer dig aldrig!

"Rock soldiers come and rock soldiers go. And some hear the drum and some never know. Rock soldiers! How do we know? Ace is back and he told you so..."

 

Jan Sundstedt

Ace Frehley – discografi (1974–2024)

Med KISS
1974 – KISS
1974 – Hotter Than Hell
1975 – Dressed to Kill
1975 – KISS: Alive! (live)
1976 – Destroyer
1976 – Rock and Roll Over
1977 – Love Gun
1977 – Alive II (live + fyra nyskrivna spår samt en cover)
1978 – Double Platinum (samling)
1978 – Ace Frehley (soloalbum under KISS-namnet)
1979 – Dynasty
1980 – Unmasked
1981 – Music From "The Elder"
1982 – Killers (samling samt fyra nyskrivna spår) - deltar dock enbart med namn och karaktär
1982 – Creatures of the Night (deltar dock enbart med namn och karaktär)
1996 – You Wanted the Best, You Got the Best! (samling, reunionperiod)
1998 – Psycho Circus

Med Frehley’s Comet
1987 – Frehley’s Comet
1988 – Live+1 (EP/live)
1988 – Second Sighting
1989 – Trouble Walkin’ (krediterat till Ace Frehley men ofta räknat till Comet-eran)

Soloalbum
2009 – Anomaly
2014 – Space Invader
2016 – Origins Vol. 1 (coveralbum)
2018 – Spaceman
2020 – Origins Vol. 2 (coveralbum)
2024 – 10,000 Volts

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Drew Struzan är död – mästaren bakom ikoniska filmaffischer

Publicerad oktober 15, 2025
– av Jan Sundstedt
Drew Struzan
Drew Struzan blev 78 år.

Drew Struzan, den amerikanske affischillustratören som skapade några av filmvärldens mest omisskännliga motiv, har avlidit vid 78 års ålder efter en tids kamp mot Alzheimers sjukdom.

Nyheten offentliggjordes via hans officiella Instagram-konto, där familjen uttryckte sorgen över att ha förlorat en konstnär som levde och andades filmkonst.

"Det är med tungt hjärta som vi måste berätta att Drew Struzan gick bort igår, den 13 oktober". I samma inlägg betonades hur ofta han talade om hur mycket hans fans uppskattade hans konst — en glädje han ofta delade med dem.

"Vi tycker att det är viktigt att ni alla får veta hur många gånger han uttryckte sin glädje över att ni uppskattade hans konst."

Annons:

Efter Struzans bortgång har hyllningarna strömmat in från filmvärldens tyngsta namn. Kända regissörer, producenter och kollegor har talat om hur hans konst inte bara marknadsförde filmer — den berikade dem känslomässigt och skapade starkare band till publiken.

Ett konstnärskap som satte en ny standard

Drew Struzans karriär sträckte sig över decennier och omfattade över 150 affischer. Redan tidigt i sin bana arbetade han med skivomslag åt stora artister som Alice Cooper och The Beach Boys, innan han övergick till filmens värld under 1970-talet.

Hans genombrott inom filmaffischer kom ofta kopplat till samarbeten med George Lucas och Steven Spielberg, där Struzan fick möjlighet att visualisera filmernas känslostämningar snarare än att bara återge handling.

Hans signum blev den fotorealistiska, mjuka stilen – ofta med airbrush-teknik – som frammanade en slags drömsk nostalgi. Under sin aktiva period skapade han inte bara affischer utan även bokomslag, samlarutgåvor och konstverk, ofta med motiv som blev ikoniska för hela generationer.

Jag var tvungen att göra något annorlunda, och jag tror att problemet med många tidiga filmaffischer är att de liknade klassiska illustrationer för mycket, vilket ger intrycket att de berättar hela historien, uttryckte Struzan i en intervju år 2021.

Hyllningar och arv

Struzan gick officiellt i pension 2008, men återkom vid flera tillfällen för utvalda projekt, bland annat för Star Wars: The Force Awakens.

Hans sena år präglades av hälsoproblem, och i mars 2025 avslöjade hustrun Dylan att han länge levt med Alzheimers sjukdom.

Med sin pensel och sitt formspråk har Struzan lämnat ett bestående avtryck i filmhistorien. Hans affischer kommer dock att fortsätta pryda samlarutgåvor, utställningar och människors minnen — som portaler till filmens magi, snarare än bara marknadsföring.

För den som önskar ta del av Drew Struzans verk rekommenderas denna bok.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Diane Keaton har avlidit

Publicerad oktober 12, 2025
– av Jan Sundstedt
Diane Keaton
Diane Keaton i 2007 års "Tre systrar & en mamma".

Den hyllade skådespelerskan Diane Keaton, en av Hollywoods mest älskade och särpräglade profiler, har avlidit vid 79 års ålder. Dödsfallet bekräftas av en talesman för familjen, som ber om respekt för deras privata sorg.

Diane Keaton föddes som Diane Hall den 5 januari 1946 i Los Angeles. Hon tog senare sin mors flicknamn, Keaton, som artistnamn och formade därmed den identitet som skulle bli synonym med en hel era av amerikansk film.

Redan tidigt visade hon en unik karisma och en intuitiv känsla för både komik och allvar – en kombination som skulle göra henne till en av de mest respekterade skådespelerskorna i sin generation.

Genombrottet kom i början av 1970-talet via samarbeten med Francis Ford Coppola och Woody Allen.

Annons:

Hon gjorde ett outplånligt intryck i Coppolas Gudfadern-trilogi där hon spelade Kay Adams, Michael Corleones plågade hustru. En roll som visade hennes förmåga att gestalta inre konflikt och moralisk ambivalens med subtil styrka.

För sin insats som den excentriska men innerligt mänskliga Annie i 1977 års Annie Hall belönades Keaton med en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll. Rollen blev ett kulturellt fenomen och satte tonen för hennes fortsatta karriär – en balans mellan charm, sårbarhet och kompromisslös individualitet.

Under mer än fem decennier fortsatte Diane Keaton att utvecklas som konstnär. Hon regisserade filmer, skrev böcker och utforskade fotografi och arkitektur med samma nyfikenhet som hon närmade sig skådespeleriet.

Lekfull elegans

Diane Keaton var också känd för sin distinkta klädstil – ofta inspirerad av herrmode, med hattar, höga kragar och kostymer som blev hennes signum. Den lekfulla elegansen gjorde henne till en modeikon långt bortom filmens värld, en symbol för självständighet och personligt uttryck.

Kollegor och vänner inom filmbranschen har uttryckt djup sorg över hennes bortgång. Bette Midler beskrev henne som "briljant, vacker och extraordinär" medan Goldie Hawn uttryckte sin saknad över att ha förlorat en nära vän och samarbetspartner.

Diane Keaton valde att aldrig gifta sig men adopterade två barn, Dexter och Duke, som hon ofta talade varmt om i intervjuer. I sina memoarer beskrev hon moderskapet som den största och mest meningsfulla rollen i livet.

Enligt uppgifter från amerikanska medier hade hennes hälsa försämrats under de senaste månaderna, men den exakta dödsorsaken har ännu inte offentliggjorts.

Diane Keaton lämnar efter sig ett konstnärligt arv präglat av humor, intelligens och mänsklig värme. Hennes närvaro på vita duken förändrade synen på kvinnliga roller i Hollywood – från biroller till huvudroller.

Diane Keaton filmografi (urval)

  • 1972: Gudfadern – Kay Adams Corleone (genombrottsroll)
  • 1974: Gudfadern II - Kay Adams-Corleone (återkommande roll)
  • 1977: Annie Hall – Oscarsvinnande roll
  • 1981: Reds – Kritikerrosad och Oscarsnominerad roll
  • 1987: Baby Boom – Komedi om karriär och oväntat föräldraskap
  • 1991: Father of the Bride – Komedifilm om familjeliv och bröllop
  • 1996: Före detta fruars klubb (The First Wives Club) – Komedi om kvinnors vänskap och självkänsla
  • 2003: Something’s Gotta Give – Golden Globe-vinnande och Oscarsnominerad roll
  • 2018: Book Club – Komedi om vänskap och nya livserfarenheter i mogen ålder

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Unjabbed: För singlar som inte tagit covidvaccin

Kritiserade covidvaccineringen

Publicerad oktober 11, 2025
– av Redaktionen
"Ge inte upp. Allt som är värt att uppnå kräver ansträngning", är budskapet från Unjabbeds grundare Antonetta.

Efter att konventionella dejtingappar inte träffade rätt valde Antonetta av många olika skäl att starta en dejtingsajt för personer som inte tagit covidvaccin. På Unjabbed.net kan man möta personer som söker kärlek eller vänskap.

Under 2023 valde Antonetta att använda sig av en populär datingapp i ett försök att hitta kärleken. Eftersom hon ville hitta likasinnade var hon också öppen med att hon inte tagit covidvaccin. Detta resulterade i att Antonettas konto gång på gång blev borttaget. Varför hennes konto blev det vet hon inte, men hon misstänkte att det handlade om hennes ärlighet just kring covidvaccinet. Istället testade hon en annan app och valde då att inte skriva ut att hon inte tagit covidvaccinet, men använde olika hintar som exempelvis "tror på naturlig hälsa", "undvik syntetiska kemikalier" samt "söker människor som tagit den röda pillret". Där fick hon ett gäng matchningar, men det var ingen som förstod hennes hintar och merparten som hon pratade med hade tagit covidvaccinet.

I kölvattnet av detta föddes Unjabbed.net, en dejting- och vänskapssida för de som inte tagit covidvaccin. Sedan 2023 har den lockat tusentals medlemmar från flera länder, men främst finns användare från USA, Storbritannien och Kanada. I Sverige finns några hundra medlemmar i skrivande stund. Värt att notera är att sajten endast finns som hemsida, inte app. Den app som finns med samma namn är en annan skapare, enligt Antonetta.

Åtskilliga dejtingsajter var också med och marknadsförde covidvaccinkampanjerna under 2021, enligt Antonetta. Exempelvis skapade Tinder etiketter där man fyllde i om man tagit covidvaccin eller inte. Efter att sajten startade fick den respons från medlemmar att de också haft dåliga upplevelser från konventionella dejtingsajter.

Annons:

"Efter att jag startat unjabbed.net berättade flera medlemmar att de inte kunde hitta någon på konventionella dejtingappar och att så fort de sa att de var ovaccinerade blev de antingen förolämpade eller så raderades deras konton eller så kände de att deras konton doldes i sökresultaten eller begränsades på något sätt", berättar Anonetta för Nya Dagbladet.

Tufft ekonomiskt

Att starta en ny dejtingsida är dock inte alltid en lätt väg. För att synas behöver man marknadsföring och annonser - något som kostar mycket pengar. Sajten var gratis fram till förra året då man valde att införa en medlemsavgift för att ha råd att nå ut till andra singlar som inte tagit covidvaccin. Antonetta ville dock att summan skulle vara överkomlig jämfört med många andra dejtingsidor och appar, som kan kosta uppemot 60 dollar för tre månader, och även ta betalt för att skicka meddelanden.

"Vår sajt kostar bara 16 dollar för ett helt år och vi tar inte betalt för enskilda meddelanden."

Fördelen med att ta betalt är också att många tänker till innan man skapar ett konto, och det förhindrar också spam, säger Antonetta. Det går dock att skapa ett gratiskonto också, men man har då inte alla funktioner på sajten.

Flera har hittat kärleken

Trots att unjabbed.net är relativt nystartad berättar Antonetta att hon fått meddelanden från människor som hittat varandra på hennes sajt.

"Ett par donerade 50 dollar till oss och berättade att de hade träffats på vår webbplats och nu är gifta. En kvinna kontaktade oss och sa att hon ska gifta sig med mannen hon träffade på vår webbplats. Så det fungerar!"

Tips för träffa rätt

Om man planerar att skapa ett konto rekommenderar Antonetta att både skriva något om sig själv men också att ha foton. Vill man vara mer anonym kan man exempelvis lägga upp en bild i solglasögon eller liknande, hon föreslår också att man skriver något som kan skapa en konversation.

"Folk kan skriva vad som helst. Vad tycker de om världens framtid? Vilket yrke har de? Vilka är deras hobbyer? Vilka är deras favoritplatser i världen? Roliga historier", föreslår hon.

Hon tipsar också om att det är mer fördelaktigt att skriva till människor i sitt egna land än utanför landsgränsen. Det signalerar delvis att man gett upp hoppet i sitt land, men sedan är det också väldigt svårt att få långdistansförhållanden att fungera. Vidare tipsar hon också om att sprida information om sajten i ens egna stad, möjligen kan det finnas singlar som inte tagit covidvaccin, men som missat att det finns en dejtingsajt för ändamålet.

Det finns hopp

Att hitta likasinnade kan vara svårt och även om fler och fler visar förståelse för de som valt att inte ta covidvaccinet är det fortfarande åtskilliga som anser att det är fel att man inte tagit det. Antonetta uppmuntrar samtidigt ovaccinerade singlar att våga sig ut och prata med människor man möter i affären, på stan eller bussen. Där vet man aldrig vem man kan möta. Till sist vill hon även säga att man inte ska ge upp hoppet om kärlek.

"Ge inte upp. Allt som är värt att uppnå kräver ansträngning."

 


Nya Dagbladet söker tips från fria själar som hittat varandra. Känner du till något bra initiativ som tagits kring att träffa andra likasinnade eller har du några bra dejtingtips? Skriv till oss på redaktionen.

Antal medlemmar i skrivande stund på Unjabbed.net uppdelat i land

  • USA: 1349
  • Storbritannien: 872
  • Kanada: 984
  • Australien: 249
  • Nya Zealand: 68
  • Frankrike: 501
  • Tyskland: 705
  • Italien: 234
  • Belgien: 142
  • Schweiz: 70
  • Spanien: 76
  • Portugal: 42
  • Danmark: 129
  • Norge: 204
  • Sverige: 479
  • Nederländerna: 1019
  • Japan: 25
  • Irland: 63

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.