MORGONDAGENS DAGSTIDNING – onsdag 25 juni 2025

onsdag 25 juni 2025


AIPAC är tillbaka i Washington DC

Dr. Philip Giraldi, amerikansk expert på internationell politik och säkerhetsfrågor, skriver om den proisraeliska lobbyn AIPAC:s senaste konferens.

publicerad 7 mars 2018
Donald Trump håller, som republikansk presidentkandidat, tal vid AIPAC:s konferens 2016.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

68 750 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


American Israel Public Affairs Committee (Amerikansk-israeliska kommittén för offentliga angelägenheter, AIPAC) är tillbaka i Washington för sitt årliga toppmöte. Rättare sagt brukade det kallas toppmöte men betecknas nu som en politikkonferens, vilket kanske är en smula välkommen öppenhet, då ju det som AIPAC är skicklig på är att använda sin budget på 100 miljoner dollar och sina 300 anställda för att topprida ledamöter av Förenta staternas kongress och skapa den politik som den anser att Förenta staterna skall genomföra. 18 000 anhängare har samlats i huvudstadens Convention Center för att lyssna på tal av Förenta staternas FN-ambassadör Nikki Haley, ambassadör i Israel David Friedman, vicepresident Mike Pence, därtill senatorerna Marco Rubio, Robert Menendez, Thomas Cotton och Benjamin Cardin. Min personliga favorit är Steny Hoyer, ledamot för Maryland i representanthuset. Hoyer har besökt Israel så många gånger att han lika gärna kunde flytta dit. Man kan lita på att han får ett högt sugande ljud till svar av åhörarna, när han lyriskt talar om den judiska statens många underverk. En smula utländsk lyster skall den franske ovårdade ”filosofen” Bernard-Henri Lévy skänka denna tillställning. Han har betecknat den brutala israeliska ockupationsarmén som ”den mest moraliska i världen”.

Den som vill bilda sig en uppfattning om hur stora pengar och hur stor politisk makt, som finns företrädda hos AIPAC i år, rekommenderas att studera talarlistan, en överväldigande uppvisning av hur det kommer sig att Förenta staterna slaviskt lyder Israel och dess intressen. Tungviktarna till talare och andra deltagare sekonderas av hundratals fler kongressledamöter, domare i Högsta domstolen och ledande regeringstjänstemän, liksom en rejäl dos ”experter” från de vanliga judebehärskade proisraeliska tankesmedjorna, som vuxit upp som svampar ur marken jämte K Street, däribland sådana berömdheter som John Bolton, Victoria Nuland, William Kristol, Elliot Abrams och Eric Cantor. De deltagare, som kommer från regeringen, kommer naturligtvis att strunta i sin ämbetsed, vari de svurit att försvara Förenta staternas författning mot ”alla inre och yttre fiender”, men vad betyder det, när ändå alla gör knäfall för Israel?

Slagordet för i år är ”Välja att leda”, ett intressant mål för en organisation, som i sitt ledband haft den ene presidenten efter den andre alltsedan Bill Clinton. Premiärminister Benjamin Netanyahu, som hemma i Israel står inför ett riksrättsåtal, kommer också till stan och skall träffa president Donald Trump. Han kanske väljer att stanna, eftersom Israel är särskilt bra på att åtala, fälla och fängsla sina korrupta ledare.

Det har förekommit välgrundad spekulation om att Trump vid deras möte kommer att avslöja en fredsplan för Israel-Palestina, en ”tvåstatslösning”, men eftersom denna möjligen kommer att förutsätta Israels tillbakadragande från flera av de stora delar av Västbanken, där man upprättat ”bosättningar”, kommer den inte att upptas gynnsamt av Netanyahu. Israel är förvisso mottagligt för möjlig påtryckning från Vita huset för en lösning, men eftersom Trump hittills visat sig oförmögen eller ovillig att på något som helst sätt straffa en obändig Netanyahu, måste det anses osannolikt att han denna gång lägger om kursen.

Donald Trump och Benjamin Netanyahu. Foto: U.S. Embassy Tel Aviv

AIPAC måste vara särskilt belåten, eftersom Israel fått ett älskvärt bemötande av Trumpadministrationen i Washington. Den stora gåvan till Netanyahu var administrationens erkännande av hela Jerusalem såsom Israels huvudstad jämte löftet att flytta Förenta staternas ambassad till staden. Inget annat land har för närvarande sin ambassad i det folkrättsligt omstridda Jerusalem, ehuru Guatemala följt Washington i spåren och tillkännagivit att det också ämnar fysiskt flytta sin diplomatiska representation.

Utrikesdepartementets ursprungliga flyttplan handlade om att skjuta upp ambassadflytten tills den nya byggnaden uppförts, men Vita huset påskyndade nyligen förfarandet, enligt uppgift efter påtryckning av donatorn till republikanska partiet, den judiske miljardären Sheldon Adelson, och kommer att öppna en tillfällig inrättning i maj, vilket är tänkt att sammanfalla i tiden med firandet av 70-årsjubileet av Israels grundande 1948. Netanyahu har bett Trump att framträda vid öppnandeceremonin och även att deltaga i firandet av 70-årsjubileet.

Israel har även haft förmånen av att Trumps arbetslag för Mellanöstern helt och hållet består av judar, som är Israel hängivna. Det leds av hans svärson Jared Kushner och räknar som sina medlemmar bland andra konkursadvokaten, ambassadör David Friedman, som ekonomiskt stött Israels olagliga bosättningar, och Jason Greenblatt, bolagsjurist åt Trump Organization, såsom särskild representant för internationella förhandlingar. Dessutom får Kushner enligt uppgift särskild rådgivning av en grupp ortodoxa judar han känner från sin synagoga och genom sina affärsintressen.

Det resultat som erhålls av detta alltigenom judiska arbetslag, som bestämmer Förenta staternas Mellanösternpolitik, i förening med en välvilligt inställd president, är förutsägbart, och lika tydligt är att det inte medför några fördelar för Förenta staterna. Israel har kunnat dramatiskt utvidga sina bosättningar på stulen palestinsk mark och hetsar till flera nya krig mot sina grannar i regionen utan något motstånd från Washington. Alldeles tvärtom: Förenta staterna har visat sig villigt att gå Israel till handa för nya krig med Syrien, Libanon och Iran. Flera senatorer, som nyligen återvänt från Israel, påstår att en invasion från Libanon är att befara, och detta grundar de på hävdanden om att Hizbollah är i färd med att med Irans stöd bygga en fabrik för tillverkning av avancerade missiler. Detta är bara ännu en bluffhistoria, avsedd att framställa Israel som det eviga offret för sina brutala och hotfulla grannar, när verkligheten är det omvända förhållandet. Hatet mot Iran och dess bundsförvanter är särskilt farligt, eftersom det kan leda till ett nytt krig, som på ett ödesdigert sätt kan gå alldeles över styr, om tredjepartländer såsom Ryssland och Kina blandar sig i för att skydda sina egna intressen.

Verkligheten är den att det är ett militärt dominant Israel, som regelbundet i Syrien bombat mål som det hävdat tillhöra Iran eller Hizbollah likaväl som syriska militära inrättningar. Israel har hotat att bomba Libanon tillbaka till ”stenåldern”, vilket föranleder frågan vad dessa nationer gjort för att väcka Sions vrede. Så gott som intet. En föregivet iransk drönare, som påstås ha skickats upp från Syrien, hamnade i luftrummet ovanför de Syrien tillhöriga och av Israel ockuperade Golanhöjderna, innan den sköts ner. Hur många drönare har Israel låtit flyga över Libanon och Syrien? Hundratals, om inte tusentals.

Och när israeliska plan flög djupt in i Syrien för att bomba vad som hävdades vara den bas som drönaren skickats från, sköts ett av dessa plan ned med en syrisk luftvärnsrobot. Israel inledde då en större bombningskampanj mot syriska militära mål och förmåddes att avstå från mycket, mycket värre krigshandlingar endast av Vladimir Putin, som varnade Netanyahu för att vidga konflikten. Märk att det var Ryssland, som fick Netanyahu att hejda sig, inte Washington. Förenta staterna var under tiden upptaget med att försöka rättfärdiga sin fortsatta militära närvaro i Syrien, också detta på Israels och AIPAC:s begäran.

Även Hillary Clinton har hållit tal vid AIPAC:s konferenser. Foto: Lorie Shaull/CC BY-SA 2.0

Varenda amerikansk president har varit tvungen att böja sig för den judiska makten i Förenta staterna. Det är säkrast att utgå ifrån att både AIPAC och de hundratals andra judiska och kristet sionistiska organisationer, som existerar åtminstone delvis för att nära och skydda Israel, vet det. Även Barack Obama, vilkens förhållande till Netanyahu var ohöljt kyligt, visste vad som gällde och gav den judiska staten 38 miljarder dollar. Han motsatte sig Israels expansion på den tidigare palestinska Västbanken men gjorde aldrig det ringaste för att hejda den förrän mot slutet av sin sista ämbetsperiod, då han lät Förenta staterna avstå från att rösta vid en FN-votering, som fördömde de olagliga bosättningarna, en tom gest.

Krav som framförts om att AIPAC, denna ekokammare för israeliska intressen, borde låta registrera sig i enlighet med Lagen om främmande agenters registrering av år 1938, har en rad justitieministrar struntat i alltsedan president John F. Kennedys dagar. Han sökte förmå AIPAC:s föregångare, Amerikanska sionistiska rådet, att lyda denna lag. Han mördades strax därefter; här gör jag inte nödvändigtvis något samband gällande, även om tanken vidrör Jack Ruby.

Här hemma var ”Lobbyn” framgångsrik förra året, 2017, då numera 23 delstater antagit lagar som gör det olagligt att bojkotta Israel för den som vill ha affärsförbindelser med lokala eller delstatliga myndigheter. För tre månader sedan, godkändes Lagen om medvetenhet om antisemitism av representanthuset med 402 ja-röster och bara två nejröster, avgivna av två kongressledamöter med libertariansk inriktning. Lagen mot bojkott av Israel, som också den för närvarande banar sig väg genom ett senatsutskott, är tänkt att ange den nya normen för den federala regeringens vördnad för Israel. Den skall göra det straffbart för varje amerikansk medborgare, ”som ägnar sig åt handel mellan delstater eller med utlandet” och stöder en bojkott av Israel eller som endast ”efterfrågar information” om en dylik bojkott. Straffsatserna har fastställts genom tillägg till två redan gällande lagar, Lagen om exportadministration av år 1979 och Lagen om export-import av år 1945, och innefattar möjliga böter på mellan 250 000 och 1 miljon dollar och upp till 20 års fängelse. Enligt Judiska telegrambyrån utformade senaten sitt förslag till denna lag med AIPAC:s benägna bistånd.

Och det kommer mycket mera år 2018. Lindsey Graham och Christopher Coons är två av de senatorer som just återkommit från en med skattemedel bekostad ”undersökningsresa” till Israel och varnat för ett förestående nytt krig. Och vad mera kom fram av deras ”undersökning”? Tydligen att Israel begär ännu mer pengar av de amerikanska skattebetalarna. Här följer vad de själva uppgav:

…de betraktade anslaget om 38 miljarder dollar under en tioårsperiod som ’en lägsta nivå’. Graham sade under ett möte med journalister att han ansåg de stadganden i avtalet ’kortsynta’ som talade om att avskaffa en ordning enligt vilken Israel kunde använda amerikanskt ekonomiskt stöd på sin egen försvarsindustri och anslaget om bara 500 miljoner dollar för missilförsvar. Coons sade att spänningarna i regionen gav stöd för tanken att man borde ge Israel mer ekonomiskt stöd och hänvisade därvid till det pågående kriget i Syrien och det bruk Iran nyligen gjort av en drönare.”

Vi kan alltså se fram emot att Kongressen röstar fram ytterligare en halv miljard dollar eller så till Israel och att dessa pengar går till att bygga upp Israels egen försvarsindustri, som konkurrerar med Förenta staternas. För närvarande måste det mesta av dessa frikostiga gåvor förbrukas på inköp av USA-tillverkade vapen, men tydligt är att detta kommer att förändras till Israels förmån. Man kan alltid utgå ifrån att Kongressen låtsas göra det rätta för det amerikanska folket, och det är gott att veta att AIPAC-folket ler, när det nu är församlat i tusenden för denna vecka och i sällskap av senatorerna Graham och Coons.

 

 

Philip Giraldi

Om författaren

Philip Giraldi (född år 1946) är en amerikansk expert på internationell politik och säkerhetsfrågor. Han innehar doktorsgraden i europeisk historia från University of London. Dr Giraldi åtnjuter ett stort anseende för att återkommande ha vederlagt falska nyheter som planterats av Israels inflytelseagenter i massmedier och regeringsorgan.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Midsommar – en natt för kärlek och magi

Midsommarfirandet är en urgammal tradition som fortsätter att leva kvar starkt in i modern tid, i synnerhet i Sverige. Genom historien har det funnits en uppfattning om att denna tid på året bär på en alldeles särskild magi, där slöjan till en överfysisk verklighet ansetts vara tunnare än under andra tider på året. Detta har man under årens lopp har försökt ta till vara, med minst sagt innovativa metoder.

publicerad 20 juni 2025
– av Redaktionen

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

68 750 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Midsommar markerar att sommaren definitivt har kommit. Det betyder just vad det låter som ”mitt i sommaren” och ordet fanns redan i fornsvenskans miþsumar. Högtiden firas i samband med sommarsolståndet, vilket är den tid på året då solen står som allra högst på det norra halvklotet. Midsommarafton firas alltid på en fredag.


Artikeln publicerades första gången den 22 juni 2023.


Midsommar firas även i Finland, där det i första hand kallas Juhannus som syftar på Johannes Döparen. I Danmark och Norge firar man också Johannes Döparens afton genom att bland annat tända bål och leka lekar. Just Johannes Döparens dag firas också till viss del i Tyskland, men generellt är firandet svalt i övriga Europa.

Förhistoriska anor

Hur länge midsommar har firats är högst oklart då den av allt att döma går långt tillbaka till förhistorisk tid, men man vet definitivt att den åtminstone firats i Norden sedan medeltiden. Midsommar har länge firats i samband med den kristna helgen Johannes Döparens dag, vilket också är anledningen till att lördagen blivit en helgdag.

Hur midsommarfirandet gick till under medeltiden vet man däremot väldigt lite om. Det finns antydningar om att firandet relaterade till fruktbarhet och vissa äldre källor som visar på att det bland annat förekom rituellt öldrickande samt även blot under vikingatiden.

Foto: Håkan Dahlström/CC BY 2.0

Sommarstädning och små grodor

Från omkring mitten av 1800-talet finns mer tydlig information omkring hur firandet gick till i Sverige. Ett viktigt moment var att hela huset skulle städas, sedan klädde man huset både inne och ute med blommor samt löv från bland annat björk. Även festplasterna lövades, samt även vagnar som man färdades i. Utanför huset sattes lövruskor, något som bönderna också kunde sälja till stadsborna.

Midsommarstången har sina anor i förstamajfirandet då man brukar resa en så kallad majstång i Tyskland och andra delar av världen. Troligen kom traditionen från Tyskland till Sverige under medeltiden, men eftersom det sällan hunnit börja grönska i Norden under maj så flyttades denna tradition till midsommarfirandet. En utbredd föreställning är att midsommarstången är tillägnad fruktbarhet och således kan utgöra någon form av fallossymbol, något som det dock inte finns bekräftelse på från kända historiska källor.

Midsommarstången har under åren haft olika utseenden, men under 1900-talet standardiserades utseendet och midsommarstängerna blev allt mer lika varandra över hela landet. Dans kring midsommarstången har troligen funnits åtminstone sedan 1800-talet, menar Jonas Engman, intendent på Nordiska museet.

Men dansen med sånger tog fart under 1920-talet. Då gavs det ut sångböcker med melodier och texter som kopplades till högtider.

Den kanske mest klassiska svenska midsommarsången – ”Små grodorna” – har spårats till militärmarsch från den franska revolutionen som heter ”La Chanson de l’Oignon”, eller ”Löksången”. Denna sång gjordes om till en nidlåt av engelska soldater där man bytte ut ordet ”camarade” (kamrat) till ”grenouille” (groda). När eller hur sången kom till Sverige är oklart, men man vet att den funnits länge på Nääs slott i Västergötland i samband med kurser i slöjd och lekar, där just ”Små grodorna” var en lek som lärdes ut där och trycktes i Sånglekar från Nääs 1922.

Mat

Vad man brukat äta kring midsommar har berott lite på var i landet man befunnit sig. Olika typer av fisk, men även fläsk samt annat kött har alla varit delar av festmåltiderna på olika håll. Vitgröt, det vill säga gröt som kokats på mjölk och ofta även med vetemjöl, är en något mer specifik rätt som varit vanlig som festmåltid på olika håll. Även filbunke hörde som regel till festmåltiden.

Idag är det framför allt sill och färskpotatis som står på menyn, tillsammans med de klassiska jordgubbarna. Brännvin av olika slag är lika självklara – givetvis tillsammans med en god snapsvisa.

Foto: Magnus D/CC BY 2.0

Midsommarens magi

Det har länge ansetts att gränserna till den överfysiska verkligheten varit tunnare under midsommar. Allt som växte ansågs särskilt under denna tid laddas med magiska krafter. Det var därför exempelvis vanligt att man under midsommar band en krans som man sparade. Det fanns av samma anledning också en föreställning om att man kunde återfå energi under vintern genom att lägga en torkad midsommarkrans i det årliga julbadet.

I synnerhet midsommardaggen ansågs ha speciella krafter och det var inte ovanligt att rulla omkring naken i den, eller samla daggen i exempelvis lakan, detta gjorde man för att det ansågs ge bättre hälsa. Att dricka ur källor var också vanligt under midsommaren, vilket ansågs vara välgörande för kropp och själ. Alla aktiviteter som involverade någon form av magiska aspekter skulle dock ske under tystnad – för att inte bryta deras mystiska inverkan.

Att vaka tyst vid vissa speciella platser skulle också kunna ge syner från kommande tider. Det förekom bland annat att man gick så kallad ”årsgång”, som kunde innebära att man på fastande mage gick motsols runt exempelvis en kyrka eller annan helig plats.

Om årsgångaren genomförde hela ritualen fick han på vägen hem uppleva syner eller ljud som berättade om händelser under det kommande året, berättar Tora Wall, folklorist på Nordiska museet.

Kärlekens natt

Midsommar är sedan länge framförallt förknippat med just kärlek. Många unga kvinnor i Sverige kan än idag plocka sina sju eller nio blommor och lägga under kudden för att få veta vem man ska gifta sig med.

Midsommarnatten är inte lång men sätter sju och sjuttio vaggor igång”, brukar en äldre svensk ramsa lyda.

Ett annat sätt att spå om sin framtida partner var att äta så kallad drömgröt som var gjord på mjöl, vatten och väldigt mycket salt. Den som senare i drömmen kom och gav en dryck för att släcka törsten var ens framtida partner. Vad för typ av dryck det handlade om kunde också ge en antydan om huruvida man skulle få ett rikare, eller fattigare liv, tillsammans.

Ofta gjorde ungdomarna så kallade lekbröllop och man kunde välja ut en midsommarbrud och en brudgum, ofta hade de båda en varsin blomsterkrans. Det var inte heller helt ovanligt för flickor att binda kransar till pojkarna för att visa att de var ett par.

En de facto nationaldag i Sverige

I Sverige har nationaldagsfirandet den 6 juni, till minne av kröningen av Gustav Vasa år 1523, traditionellt sett inte varit en lika stor högtidsdag som nationaldagen är i många andra länder. En av flera förklaringar till detta, vid sidan av den långa tiden av fred i Sverige, är troligen att det närliggande midsommarfirandet de facto varit den verkligt stora och självklara högtiden vid sidan av den mer stillsamma julen.

Med detta sagt vill vi önska alla läsare en trevlig midsommar.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Sweden Rock fortsätter att imponera

Nordens största musikfestival Sweden Rock hölls i år i Norje i Sölvesborg. Givetvis var Nya Dagbladets kulturreporter Mikael Rasmussen på plats för att ta del av krigande scenkonst, dramaturgi och poetisk närvaro som kunde vara hämtad direkt ur sagovärlden.

uppdaterad Idag 16:59 publicerad 17 juni 2025
Scorpions-2
Sabaton-1
Sabaton-2
Knogjärn-1
Black-Country-Communion-1
Soen-1
Ronny-Svensson
Bloodstain-1
Cruzified-Barbara
Meshuggah-1
Apocalyptica-1
D-A-D-5
D-A-D-4
D-A-D-3
D-A-D-2
D-A-D-1
Scorpions-1
Meshuggah-3
Meshuggah-2
Publik-besökare
Alice-Cooper-1
King Diamond
Alice-Cooper-3
Okänd
Publik-besökare-2
The-Headlines-1
Wind-Rose
previous arrowprevious arrow
next arrownext arrow
Scorpions-2
Sabaton-1
Sabaton-2
Knogjärn-1
Black-Country-Communion-1
Soen-1
Ronny-Svensson
Bloodstain-1
Cruzified-Barbara
Meshuggah-1
Apocalyptica-1
D-A-D-5
D-A-D-4
D-A-D-3
D-A-D-2
D-A-D-1
Scorpions-1
Meshuggah-3
Meshuggah-2
Publik-besökare
Alice-Cooper-1
King Diamond
Alice-Cooper-3
Okänd
Publik-besökare-2
The-Headlines-1
Wind-Rose
previous arrow
next arrow
 

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

68 750 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Mer av allting sammanfattar årets upplaga av Sweden Rock Festival. Mycket media, massa fotografer, enormt publikhav, merch, partnerföretag, vikinga- och medeltida kraftdemonstrationer i form av att lyfta stock på ett sätt som skulle ha passat på vilken vikingamarknad som helst. Publiken kunde ta del av högoktanig scenkonst, dramaturgi och poetisk närvaro som hämtat ur film- och teatervärldar.

Framförallt levererade årets festival fantastiska framträdanden. En av de starkast kvalitativa som levererade musikaliskt med show, låtar, röst och balanserad helhet är bandet som undertecknad såg, hörde och lyriskt betraktade på Palladium i Stockholm 1995. Då var det med skivsläppet Helpyourselfish och med de karaktäristiska kompositionerna… Nu 30 år senare bättre än någonsin levererar de danska D-A-D med bandmedlemmarna Jesper Binzer sång och gitarr, brodern Jacob Binzer gitarr och sång, den alltid karismatiske Stig Pedersen bas och sång samt Laust Sonne trummor, serverar nästan med deras kroppar på silverfat de coola låtarna Sleeping My Day Away, Bad Craziness, Rim Of Hell med mera. Med ett nytt konst-CD-släpp i form av Speed Of Darkness så håller de sitt varumärke med god självkänsla samt gott självförtroende. Rockikonerna håller det samman med den röda tråden av igenkänningsfaktorn ur sitt framgångsrika sound, sin unika sångröst, de vackra scenkläderna, scenspråket, utstrålningen, tight fett trum- och basgångar där publiken svarade med upphöjda klappande händer och unison körsång till de kända rocklåtarna.

”Vi vill bli bäst i världen”

Artist Razz fick även en inbokad pratstund med gitarrist Oskar Lindroos och basist Jonathan Thyberg från bandet Bloodstain, ett band som tar sikte på att bli störst i världen. Först beskrev de att målet är att nå största scenen Festival Stage på Sweden Rock men efter en stund insåg de att ju redan nått det målet.

Ja, det är lika bra att ta sikte på att vi vill bli bäst i världen, uttryckte Oskar och Jonathan.

Vidare berättar de att Bloodstain som bandnamn kom till av att fingret på en av bandmedlemmarna började blöda vid för ivrig strängekviliblirism och det blev så bärande och symboliskt att alla i bandet därmed kände blodsbandet unisont.

De beskriver att låtarna skapas gemensamt i replokalmiljö och valet av metal togs också i sann demokratisk anda. Alla medlemmar i bandet har olika bakgrund och det finns en stark plattform av blues och rock och metal som innehåller mycket av dess skalor. På frågan om munspel kan passa i deras sättning så är svaret självklart.

Ja för tusan, uttrycker Oskar med glimten i ögat.

Tiden går och tiden kommer där intervjun med Oskar och Jonathan går så fort och Jessica Lindroos, en av bandets co-managers, kommer in i vårt intervjurum och vi inser att det är dags att avrunda med hopp om att få se, höra och se Bloodstains fortsatta fram- och medgångar.

En salig blandning av band

Många besökare uttrycker en eloge till Sweden Rock-ledningen att de lyckats genomföra en festival med så otroligt många band att kunna avnjutas, charmas av, ibland skrämmas av och återkommande bli helt hänförd av. Ett av många bra rockband var helt klart The Mercury Riots med medryckande artisteri och låtkatalog. En fascinerande upplevelse var King Diamond med sin karaktäristiska underbara falsettsång och en dynamisk teater- och dramaföreställning. En förlösande svensk akt som påverkade hela Pistonhead tältet var Knogjärn med dess scenspråk, ljus- och färgspel, text och musik som inte går att värja sig mot, som kan inspirera vilken fegis som helst att börja våga ta tag i sin situation.

Ja, det är helt klart minnesvärt med ynnesten att uppleva dessa urkompetenta band, där vissa är i 70-80-års åldern såsom 60-årsjubilerande Scorpions. Det blir minnen för livet som når alla sinnen och berör känslosträngarna till att förgylla samt sätta guldkant för alla dem som uppskattar dessa upplevelser. Extra effektfullt blev det då bandet Meshuggah mitt i natten levererade en ljusshow utan dess like. Soen bjöd musikalisk eldshow med ett poetiskt och smakfullt framträdande. Slipknot frammanade alla möjliga varelser och fick publiken att nästan tala eller rättare sagt sjunga i tungor utifrån call-and-response. De som avslutade hela festivalsessionen blev de bombastiska hårdrockande historieberättarna i det svenska hårdrocksbandet Sabaton – ett stycke teaterdrama med rekvisita av både stridsvagn, karolinerdräkter, gasmasker, eldkastare och med ett crescendo till fyrverkeri så att det kändes som att hela Sweden Rockauditoriet firade nyårsafton.

Många band på festivalen uttalade även tacksamhet och eftertankar till alla de som jobbade inne på festivalområdet till att det fanns band såsom Cruzified Barbara med sin sångerska Mia Karlsson som uttryckte medlidande till alla de barn som drabbas i Gaza.

Imponerande organisation

Inför Sweden Rock skrevs många spaltmillimetrar, bland annat om att SVT visade en dokumentär om Sweden Rock och dess general, Ingolf Persson, som förhållit sig skeptisk gentemot många journalister, liksom även gentemot boksläppet om Sweden Rocks memoarer med dess tillkomst och fram till 30-årsjubileet då den släpptes 2023. Ingolf betraktar den i första hand som något av en sagobok och har en egen klar uppfattning och syn på Sweden Rocks själ som skiljer sig klart gentemot denna.

Många är för övrigt camparna som anländer i stil och uttrycker att campingen är halva nöjet. Det har också beskrivits att Visit Blekinge testar Sweden Rock för att locka nya invånare. Festivalen beskrevs av viss annan media som pompöst och maximalt. Någon uttryckte också ”faktiskt lite rockigt”…

Det kan konstateras att festivalen samlar många olika människor, målgrupper, åldrar och det hela kan nog sammanfattas med glädje, kärlek, intresse och den största känslan av dem alla – tacksamhet. Med facit i hand kunde vi se och höra så mycket som 93 band från fem scener med blandad repetoar, med ett imponerande arrangemang utifrån vilken otrolig logistik med artist, musiker och bandväxlingar till samordnandet och ackrediteringarna av journalister, fotografer till alla publikvärdar, säkerhetspersonal, vakter, scenarbetare, elektriker med mera.

När festivalen började närma sig sitt slut förstod de flesta att de fått något sting av de farliga djur och band som deltagit på Sweden Rock, såsom Huggorm tillika Scorpions där nervgifterna stundom verkade med öronbedövande, näsvisa och direkt synbara förlamande dödsryckningar. Vi längtar redan efter att bli stungna igen på Sweden Rock Festival 2026.

 

Mikael Rasmussen alias Artist Razz

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Brian Wilson, grundare och frontman för The Beach Boys, är död

publicerad 12 juni 2025
– av Jan Sundstedt
Brian Wilson Beach Boys
Brian Wilson blev 82 år.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

68 750 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Brian Wilson, den legendariske musikern och kreativa kraften bakom The Beach Boys, har avlidit vid 82 års ålder. Wilson, som var en av grundarna till bandet och dess ledande låtskrivare, lämnar efter sig ett arv som förändrade pop- och rockmusiken för alltid.

Brian Wilson föddes den 20 juni 1942 i Inglewood, Kalifornien, och visade tidigt prov på enastående musikaliska talanger. Redan i början av 1960-talet bildade han tillsammans med sina bröder Dennis och Carl, kusinen Mike Love och vännen Al Jardine The Beach Boys.

Gruppen blev snabbt synonym med det så kallade ”kaliforniska soundet” – musik som fångade surfkulturen, ungdomslivets frihet och soliga stränder.

Men det var Brian Wilsons visionära låtskrivande och produktion som verkligen satte bandet på kartan. Hans arbete med albumet Pet Sounds från 1966 anses än idag som ett av de mest inflytelserika i musikhistorien.

Med komplexa arrangemang och känsliga texter tog Wilson popmusiken till nya höjder och inspirerade generationer av artister världen över.

Rock & Roll Hall of Fame och Grammys

The Beach Boys släppte officiellt 29 studioalbum, 11 livealbum och 75 singlar. Wilson och bandet valdes in i Rock & Roll Hall of Fame redan 1988. Som soloartist vann Wilson två Grammy Awards av totalt nio nomineringar, och 2001 hedrades The Beach Boys med en Grammy Lifetime Achievement Award.

År 2000 valde Paul McCartney in Wilson i Songwriters Hall of Fame och hyllade honom som ”en av de stora amerikanska genierna”. 2007 fick Wilson ta emot Kennedy Center Honors för sitt livslånga bidrag till amerikansk kultur genom musik och scenkonst.

Paul Stanley från KISS hyllade nyligen Wilson på Twitter: ”Brians häpnadsväckande musikaliska briljans kommer att glädja och påverka generationer framöver. Tack, Brian, och vila i frid”.

Psykisk ohälsa och personliga utmaningar

Trots sin framgång kämpade Brian Wilson under stora delar av sitt liv med psykisk ohälsa och drogmissbruk, vilket påverkade både hans personliga liv och karriär. Han drog sig tidigt tillbaka från turnélivet för att fokusera på studion, där han skapade några av sina mest banbrytande verk.

Hans kamp och återhämtning blev en viktig del av hans historia och bidrog till att göra honom till en ännu mer komplex och beundrad artist. Hans sista soloalbum blev No Pier Pressure, som släpptes 2015.

Brian Wilson fortsatte att skapa musik långt in i vuxen ålder och gjorde sin sista offentliga konsert 2022. Hans inflytande sträcker sig över flera musikgenrer, från surfrock och pop till art rock, och låtar som Good Vibrations och God Only Knows är odödliga klassiker.

Familjen meddelade hans bortgång med orden: ”Vi är förkrossade över att meddela att vår far Brian Wilson har avlidit. Vi saknar ord just nu. Vänligen respektera vår integritet vid denna tidpunkt då vår familj sörjer. Vi inser att vi delar vår sorg med världen”.

Brian Wilson lämnar efter sig ett rikt musikalisk arv och en plats som en av de mest betydelsefulla och innovativa musikerna i 1900-talets populärkultur. Nu sörjer musikvärlden en sann pionjär, men hans toner och melodier kommer att leva vidare och fortsätta inspirera.

Faktaruta: Brian Wilson

Namn: Brian Douglas Wilson
Född: 20 juni 1942, Inglewood, Kalifornien, USA
Död: 11 juni 2025, 82 år gammal
Yrke: Musiker, låtskrivare, producent, sångare, basist
Band: The Beach Boys (grundare och kreativ ledare)

Milstolpar i musiken:

  • I Get Around (1964)
  • Help Me, Rhonda (1965)
  • California Girls (1965)
  • Pet Sounds (1966) – banbrytande album med komplexa arrangemang
  • Good Vibrations (1966) – en av popmusikens mest hyllade singlar
  • God Only Knows (1966)

Musikaliskt arv:

  • Pionjär inom studioteknik och flerspårsproduktion
  • Känd för innovativa vokalharmonier och orkestreringar
  • En av 1900-talets mest inflytelserika låtskrivare och producenter
  • Påverkade artister som The Beatles och många inom pop och rock
  • Förde surfrock till konstnärligt nya höjder med Pet Sounds
  • Hans verk kombinerar kommersiell pop med djup och känslomässig komplexitet

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Thrillermästaren Frederick Forsyth är död

publicerad 11 juni 2025
– av Jan Sundstedt
Frederick Forsyth
Frederick Forsyth blev 86 år gammal.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

68 750 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Frederick Forsyth, författaren bakom odödliga klassiker som Schakalen och Krigshundarna, har gått bort vid 86 års ålder efter en kort tids sjukdom. Han avled den 9 juni i sitt hem i Jordans, Buckinghamshire, omgiven av sin familj.

Frederick Forsyth började sin yrkeskarriär som pilot i Royal Air Force, blev sedan utrikeskorrespondent för Reuters och BBC, och var under kalla kriget en informell tillgång för MI6 under konflikter som Biafrakriget.

Livserfarenheter som lade grunden till hans journalistiska och faktabaserade berättarstil. Han kom sedermera att bli en av modern tids största thrillerförfattare.

Hans debutroman Schakalen (1971) skrevs på bara 35 dagar när Forsyth var ekonomiskt pressad. Boken blev en enorm succé tack vare sin realistiska skildring av en professionell yrkesmördare hyrd för att mörda dåvarande franske presidenten Charles De Gaulle.

Poängen (med Schakalen) var inte vem-som-ligger-bakom, utan tillvägagångssättet samt hur nära skulle han komma [de Gaulle].

Bland hans mest framstående verk märks Täcknamn Odessa (1972), Krigshundarna (1974) och Det Fjärde Protokollet (1984).

Frederick Forsyths författarskap präglades av en faktabaserad och dokumentär stil, där verklighetens komplexitet alltid stod i centrum.

Framgångsrika filmer och adelstitel

Under sin över femtio år långa karriär skrev Forsyth över 25 böcker som tillsammans sålts i över 75 miljoner exemplar globalt.

Många av dessa blev framgångsrika filmatiseringar – från Schakalen (1973) via Krigshundarna (1981) till senare produktioner som Det Fjärde Protokollet (1987).

För sitt livsverk belönades han 1997 med titeln Commander of the Order of the British Empire (CBE), och 2012 med Diamond Dagger-priset – Crime Writers’ Associations högsta utmärkelse.

Trots sin framgång förblev Forsyth en lågmäld, forskningsdriven författare som ofta betonade hur hans egen bakgrund – allt från militära uppdrag till granskande journalistik – gav hans berättelser en distinkt trovärdighet.

Nu sörjer världen en sann berättarmästare – men hans historier, lika fängslande som skarpa, kommer att leva vidare och inspirera generationer framöver.

Faktaruta: Frederick Forsyth

Namn: Frederick McCarthy Forsyth
Född: 25 augusti 1938, Ashford, Kent, England
Död: 9 juni 2025, Jordans, Buckinghamshire
Yrken: RAF-pilot, utrikeskorrespondent, författare
Debutroman: The Day of the Jackal (1971) – Schakalen

Övriga kända verk:

  • The Odessa File (1972) – Täcknamn Odessa
  • The Dogs of War (1974) – Krigshundarna
  • The Devil's Alternative (1979) – Djävulens alternativ
  • The Fourth Protocol (1984) – Det Fjärde Protokollet
  • The Fist of God (1994) – Guds knytnäve
  • The Afghan (2006) – Afghanen
  • The Cobra (2010) – Kobran
  • The Kill List (2013) – Dödslistan
  • The Fox (2018) – Räven

Utmärkelser:
– Commander of the Order of the British Empire (CBE), 1997
– Diamond Dagger, Crime Writers’ Association, 2012

Stil: Dokumentär, researchdriven och faktabaserad thriller
Sålda böcker: Över 75 miljoner exemplar globalt
Filmatiseringar: Schakalen (1973), Täcknamn Odessa (1974), Krigshundarna (1981), Det Fjärde Protokollet (1987) - med flera

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Missa inte en nyhet igen!

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev idag!

Ta del av ocensurerade nyheter – fria från industriintressen och politisk korrekthet från Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning – varje vecka.