MORGONDAGENS DAGSTIDNING – tisdag 16 september 2025

tisdag 16 september 2025

 

AIPAC är tillbaka i Washington DC

Dr. Philip Giraldi, amerikansk expert på internationell politik och säkerhetsfrågor, skriver om den proisraeliska lobbyn AIPAC:s senaste konferens.

publicerad 7 mars 2018
Donald Trump håller, som republikansk presidentkandidat, tal vid AIPAC:s konferens 2016.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

156 740 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


American Israel Public Affairs Committee (Amerikansk-israeliska kommittén för offentliga angelägenheter, AIPAC) är tillbaka i Washington för sitt årliga toppmöte. Rättare sagt brukade det kallas toppmöte men betecknas nu som en politikkonferens, vilket kanske är en smula välkommen öppenhet, då ju det som AIPAC är skicklig på är att använda sin budget på 100 miljoner dollar och sina 300 anställda för att topprida ledamöter av Förenta staternas kongress och skapa den politik som den anser att Förenta staterna skall genomföra. 18 000 anhängare har samlats i huvudstadens Convention Center för att lyssna på tal av Förenta staternas FN-ambassadör Nikki Haley, ambassadör i Israel David Friedman, vicepresident Mike Pence, därtill senatorerna Marco Rubio, Robert Menendez, Thomas Cotton och Benjamin Cardin. Min personliga favorit är Steny Hoyer, ledamot för Maryland i representanthuset. Hoyer har besökt Israel så många gånger att han lika gärna kunde flytta dit. Man kan lita på att han får ett högt sugande ljud till svar av åhörarna, när han lyriskt talar om den judiska statens många underverk. En smula utländsk lyster skall den franske ovårdade ”filosofen” Bernard-Henri Lévy skänka denna tillställning. Han har betecknat den brutala israeliska ockupationsarmén som ”den mest moraliska i världen”.

Den som vill bilda sig en uppfattning om hur stora pengar och hur stor politisk makt, som finns företrädda hos AIPAC i år, rekommenderas att studera talarlistan, en överväldigande uppvisning av hur det kommer sig att Förenta staterna slaviskt lyder Israel och dess intressen. Tungviktarna till talare och andra deltagare sekonderas av hundratals fler kongressledamöter, domare i Högsta domstolen och ledande regeringstjänstemän, liksom en rejäl dos ”experter” från de vanliga judebehärskade proisraeliska tankesmedjorna, som vuxit upp som svampar ur marken jämte K Street, däribland sådana berömdheter som John Bolton, Victoria Nuland, William Kristol, Elliot Abrams och Eric Cantor. De deltagare, som kommer från regeringen, kommer naturligtvis att strunta i sin ämbetsed, vari de svurit att försvara Förenta staternas författning mot ”alla inre och yttre fiender”, men vad betyder det, när ändå alla gör knäfall för Israel?

Slagordet för i år är ”Välja att leda”, ett intressant mål för en organisation, som i sitt ledband haft den ene presidenten efter den andre alltsedan Bill Clinton. Premiärminister Benjamin Netanyahu, som hemma i Israel står inför ett riksrättsåtal, kommer också till stan och skall träffa president Donald Trump. Han kanske väljer att stanna, eftersom Israel är särskilt bra på att åtala, fälla och fängsla sina korrupta ledare.

Det har förekommit välgrundad spekulation om att Trump vid deras möte kommer att avslöja en fredsplan för Israel-Palestina, en ”tvåstatslösning”, men eftersom denna möjligen kommer att förutsätta Israels tillbakadragande från flera av de stora delar av Västbanken, där man upprättat ”bosättningar”, kommer den inte att upptas gynnsamt av Netanyahu. Israel är förvisso mottagligt för möjlig påtryckning från Vita huset för en lösning, men eftersom Trump hittills visat sig oförmögen eller ovillig att på något som helst sätt straffa en obändig Netanyahu, måste det anses osannolikt att han denna gång lägger om kursen.

Donald Trump och Benjamin Netanyahu. Foto: U.S. Embassy Tel Aviv

AIPAC måste vara särskilt belåten, eftersom Israel fått ett älskvärt bemötande av Trumpadministrationen i Washington. Den stora gåvan till Netanyahu var administrationens erkännande av hela Jerusalem såsom Israels huvudstad jämte löftet att flytta Förenta staternas ambassad till staden. Inget annat land har för närvarande sin ambassad i det folkrättsligt omstridda Jerusalem, ehuru Guatemala följt Washington i spåren och tillkännagivit att det också ämnar fysiskt flytta sin diplomatiska representation.

Utrikesdepartementets ursprungliga flyttplan handlade om att skjuta upp ambassadflytten tills den nya byggnaden uppförts, men Vita huset påskyndade nyligen förfarandet, enligt uppgift efter påtryckning av donatorn till republikanska partiet, den judiske miljardären Sheldon Adelson, och kommer att öppna en tillfällig inrättning i maj, vilket är tänkt att sammanfalla i tiden med firandet av 70-årsjubileet av Israels grundande 1948. Netanyahu har bett Trump att framträda vid öppnandeceremonin och även att deltaga i firandet av 70-årsjubileet.

Israel har även haft förmånen av att Trumps arbetslag för Mellanöstern helt och hållet består av judar, som är Israel hängivna. Det leds av hans svärson Jared Kushner och räknar som sina medlemmar bland andra konkursadvokaten, ambassadör David Friedman, som ekonomiskt stött Israels olagliga bosättningar, och Jason Greenblatt, bolagsjurist åt Trump Organization, såsom särskild representant för internationella förhandlingar. Dessutom får Kushner enligt uppgift särskild rådgivning av en grupp ortodoxa judar han känner från sin synagoga och genom sina affärsintressen.

Det resultat som erhålls av detta alltigenom judiska arbetslag, som bestämmer Förenta staternas Mellanösternpolitik, i förening med en välvilligt inställd president, är förutsägbart, och lika tydligt är att det inte medför några fördelar för Förenta staterna. Israel har kunnat dramatiskt utvidga sina bosättningar på stulen palestinsk mark och hetsar till flera nya krig mot sina grannar i regionen utan något motstånd från Washington. Alldeles tvärtom: Förenta staterna har visat sig villigt att gå Israel till handa för nya krig med Syrien, Libanon och Iran. Flera senatorer, som nyligen återvänt från Israel, påstår att en invasion från Libanon är att befara, och detta grundar de på hävdanden om att Hizbollah är i färd med att med Irans stöd bygga en fabrik för tillverkning av avancerade missiler. Detta är bara ännu en bluffhistoria, avsedd att framställa Israel som det eviga offret för sina brutala och hotfulla grannar, när verkligheten är det omvända förhållandet. Hatet mot Iran och dess bundsförvanter är särskilt farligt, eftersom det kan leda till ett nytt krig, som på ett ödesdigert sätt kan gå alldeles över styr, om tredjepartländer såsom Ryssland och Kina blandar sig i för att skydda sina egna intressen.

Verkligheten är den att det är ett militärt dominant Israel, som regelbundet i Syrien bombat mål som det hävdat tillhöra Iran eller Hizbollah likaväl som syriska militära inrättningar. Israel har hotat att bomba Libanon tillbaka till ”stenåldern”, vilket föranleder frågan vad dessa nationer gjort för att väcka Sions vrede. Så gott som intet. En föregivet iransk drönare, som påstås ha skickats upp från Syrien, hamnade i luftrummet ovanför de Syrien tillhöriga och av Israel ockuperade Golanhöjderna, innan den sköts ner. Hur många drönare har Israel låtit flyga över Libanon och Syrien? Hundratals, om inte tusentals.

Och när israeliska plan flög djupt in i Syrien för att bomba vad som hävdades vara den bas som drönaren skickats från, sköts ett av dessa plan ned med en syrisk luftvärnsrobot. Israel inledde då en större bombningskampanj mot syriska militära mål och förmåddes att avstå från mycket, mycket värre krigshandlingar endast av Vladimir Putin, som varnade Netanyahu för att vidga konflikten. Märk att det var Ryssland, som fick Netanyahu att hejda sig, inte Washington. Förenta staterna var under tiden upptaget med att försöka rättfärdiga sin fortsatta militära närvaro i Syrien, också detta på Israels och AIPAC:s begäran.

Även Hillary Clinton har hållit tal vid AIPAC:s konferenser. Foto: Lorie Shaull/CC BY-SA 2.0

Varenda amerikansk president har varit tvungen att böja sig för den judiska makten i Förenta staterna. Det är säkrast att utgå ifrån att både AIPAC och de hundratals andra judiska och kristet sionistiska organisationer, som existerar åtminstone delvis för att nära och skydda Israel, vet det. Även Barack Obama, vilkens förhållande till Netanyahu var ohöljt kyligt, visste vad som gällde och gav den judiska staten 38 miljarder dollar. Han motsatte sig Israels expansion på den tidigare palestinska Västbanken men gjorde aldrig det ringaste för att hejda den förrän mot slutet av sin sista ämbetsperiod, då han lät Förenta staterna avstå från att rösta vid en FN-votering, som fördömde de olagliga bosättningarna, en tom gest.

Krav som framförts om att AIPAC, denna ekokammare för israeliska intressen, borde låta registrera sig i enlighet med Lagen om främmande agenters registrering av år 1938, har en rad justitieministrar struntat i alltsedan president John F. Kennedys dagar. Han sökte förmå AIPAC:s föregångare, Amerikanska sionistiska rådet, att lyda denna lag. Han mördades strax därefter; här gör jag inte nödvändigtvis något samband gällande, även om tanken vidrör Jack Ruby.

Här hemma var ”Lobbyn” framgångsrik förra året, 2017, då numera 23 delstater antagit lagar som gör det olagligt att bojkotta Israel för den som vill ha affärsförbindelser med lokala eller delstatliga myndigheter. För tre månader sedan, godkändes Lagen om medvetenhet om antisemitism av representanthuset med 402 ja-röster och bara två nejröster, avgivna av två kongressledamöter med libertariansk inriktning. Lagen mot bojkott av Israel, som också den för närvarande banar sig väg genom ett senatsutskott, är tänkt att ange den nya normen för den federala regeringens vördnad för Israel. Den skall göra det straffbart för varje amerikansk medborgare, ”som ägnar sig åt handel mellan delstater eller med utlandet” och stöder en bojkott av Israel eller som endast ”efterfrågar information” om en dylik bojkott. Straffsatserna har fastställts genom tillägg till två redan gällande lagar, Lagen om exportadministration av år 1979 och Lagen om export-import av år 1945, och innefattar möjliga böter på mellan 250 000 och 1 miljon dollar och upp till 20 års fängelse. Enligt Judiska telegrambyrån utformade senaten sitt förslag till denna lag med AIPAC:s benägna bistånd.

Och det kommer mycket mera år 2018. Lindsey Graham och Christopher Coons är två av de senatorer som just återkommit från en med skattemedel bekostad ”undersökningsresa” till Israel och varnat för ett förestående nytt krig. Och vad mera kom fram av deras ”undersökning”? Tydligen att Israel begär ännu mer pengar av de amerikanska skattebetalarna. Här följer vad de själva uppgav:

…de betraktade anslaget om 38 miljarder dollar under en tioårsperiod som ’en lägsta nivå’. Graham sade under ett möte med journalister att han ansåg de stadganden i avtalet ’kortsynta’ som talade om att avskaffa en ordning enligt vilken Israel kunde använda amerikanskt ekonomiskt stöd på sin egen försvarsindustri och anslaget om bara 500 miljoner dollar för missilförsvar. Coons sade att spänningarna i regionen gav stöd för tanken att man borde ge Israel mer ekonomiskt stöd och hänvisade därvid till det pågående kriget i Syrien och det bruk Iran nyligen gjort av en drönare.”

Vi kan alltså se fram emot att Kongressen röstar fram ytterligare en halv miljard dollar eller så till Israel och att dessa pengar går till att bygga upp Israels egen försvarsindustri, som konkurrerar med Förenta staternas. För närvarande måste det mesta av dessa frikostiga gåvor förbrukas på inköp av USA-tillverkade vapen, men tydligt är att detta kommer att förändras till Israels förmån. Man kan alltid utgå ifrån att Kongressen låtsas göra det rätta för det amerikanska folket, och det är gott att veta att AIPAC-folket ler, när det nu är församlat i tusenden för denna vecka och i sällskap av senatorerna Graham och Coons.

 

 

Philip Giraldi

Om författaren

Philip Giraldi (född år 1946) är en amerikansk expert på internationell politik och säkerhetsfrågor. Han innehar doktorsgraden i europeisk historia från University of London. Dr Giraldi åtnjuter ett stort anseende för att återkommande ha vederlagt falska nyheter som planterats av Israels inflytelseagenter i massmedier och regeringsorgan.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Firade Kirks mord på scen – snart spelar de i Malmö

publicerad Igår 10:21
– av Jan Sundstedt
Plan B:s bokare beskriver Bob Vylan som "ett fantastiskt band som skriver fantastiska låtar".

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

156 740 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Den brittiska punk-rap-duon Bob Vylan firade öppet mordet på den konservativa aktivisten Charlie Kirk under en konsert i Amsterdam i helgen. Om mindre än två veckor spelar den skandalomsusade gruppen på Plan B i Malmö.

Under lördagens konsert på Club Paradiso i Amsterdam valde frontmannen Bobby Vylan (artistnamn för Pascal Robinson-Foster) att tillägna en låt åt den mördade Charlie Kirk med följande ord:

— Jag vill tillägna nästa låt till en fullständigt vidrig jävla människa. Pronomen var/varit. Om du snackar skit kommer du att bli skjuten. Vila i piss Charlie Kirk, ditt jävla avskum, hetsade han från scenen.

Uttalandet, som möttes av jubel från publiken och filmades av flera konsertbesökare, kom bara ett par dagar efter att Kirk skjutits till döds. Den konservativa aktivisten och grundaren av Turning Point USA mördades av en prickskytt den 10 september när han talade vid Utah Valley University.

”Död åt IDF”

Bob Vylan har tidigare hamnat i blåsväder för kontroversiella politiska utspel på scen. Under sommarens Glastonburyfestival fick duon publiken att skandera ”death, death to the IDF” – död åt Israels militär. Eftersom konserten direktsändes av BBC fick händelsen stor spridning innan inspelningen hastigt togs bort från bolagets hemsida.

Storbritanniens premiärminister Keir Starmer fördömde händelsen som ”hatpropaganda” och USA drog in gruppens visum inför en planerad turné samtidigt som flera spelningar i England, Tyskland och Frankrike ställdes in.

— Vi är inte för dödandet av judar, araber eller något folkslag. Vi är för att montera ned en våldsam militärmaskin. En militär som blivit tillsagd att använda onödigt dödligt våld mot oskyldiga civila som sökt efter skydd, kommenterade bandet efter den incidenten.

”Ett fantastiskt band”

Trots – eller kanske på grund av – kontroverserna är Bob Vylan nu bokade till rockklubben Plan B:s 10-årsjubileum i Malmö som inleds den 26 september.

Jubileet går under det talande namnet ”10 years of pissing people off” och det blir gruppens enda framträdande i Skandinavien enligt nuvarande turnéschema.

Plan B:s bokare Carlo Emme säger till Bonnierägda Sydsvenskan att han försökt boka bandet i flera års tid.

— Det är ett fantastiskt band som skriver fantastiska låtar och ger fantastiska liveupplevelser. Jag gör bara mitt jobb.

Huruvida lördagens hyllning av mordet på Charlie Kirk kommer påverka spelningen i Malmö återstår att se.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Zaouli hyllar den kvinnliga skönheten

publicerad 13 september 2025
– av Redaktionen
Två olika zaoulidansare i färd med sitt utförande.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

156 740 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Den fängslande dansen Zaouli, som noterades på Unescos lista över immateriella kulturarv under 2017, är en stark tradition bland kwenifolkets stammar i Afrika. Zaouli-masken, föreställande en kvinna, är en viktig komponent i dansen, som beskrivs som en hyllning till den kvinnliga skönheten med sina hypnotiskt rytmiska rörelser.

Kweni, ibland också kända som guro, är en folkgrupp som lever i Elfenbenskusten. De har bevarat många av sina traditioner in i modern tid och har en stark tro till sin kultur. Exempelvis har man en så kallad jordmästare, som offrar till jorden för hela byns välgång. Idag finns det omkring 500 000 guro i Elfenbenskusten.


Artikeln publicerades ursprungligen på Nya Dagbladet 3 november 2023.


Ofta används masker vid olika traditionella ceremonier, där varje mask har en speciell betydelse. Antilop, hyena, leopard, krokodil och elefant är djur som kopplas till åtråvärda egenskaper och därför ofta återspeglas i maskerna. Inom kulturen finns det sju kategorier av masker, enligt Unesco, där alla representerar olika legender. Maskerna används inom gurokulturen också inom särskilda ordenssällskap för män, som kallas för Je, samt motsvarande sällskap för kvinnor, Knee. Stammarna regleras i regel av Je-sällskapen.

Traditionellt bär en manlig dansare en mask, som ofta representerar en kvinna, där mannen har på sig färgglada kläder som rör sig när han dansar. Dansen är i grunden en hyllning till kvinnlig skönhet och femininitet. Dansen är rytmisk, snabb och färgglad där musiken trummas i takt. Benen rör sig i snabba upprepade rörelser samtidigt som överkroppen är mestadels stilla.

 

Zaouli utförs ofta under sociala sammankomster eller firanden hos gurofolket. Den kan också framföras vid religiösa ritualer för att kommunicera med förfäder, frammana andar samt även be om välsignelser. Byarna arrangerar också festivaler där de bland annat tävlar i dansen. Lokalt kan populära föreställningar på sina håll arrangeras så ofta som två till tre gånger i veckan.

 

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Den tibetanska dödsboken

Den urgamla text som läses för de döda i den tibetanska kulturen syftar till att hjälpa människan att hantera döden på bästa möjliga sätt. I modern tid fortsätter den att fascinera, särskilt i Väst där rädslan för vårt oundvikliga öde är påtagligt större än den är i Tibet.

publicerad 12 september 2025
– av Isac Boman
Tv. urgammalt mandala-mönster från Bardo Thodol-samlingen. Tibetanska munkar vid Drepung-templet i Lhasa till höger.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

156 740 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Orginaltexterna till Bardo Thodol skrevs troligen någon gång under 700-talet, upptäcktes på 1300-talet, och översattes till engelska på 1900-talet av den amerikanske forskaren och antropologen Walter Evans-Wentz (1878–1965). Översättningen blev den engelska standardversion som de flesta idag känner till som The Tibetan Book of the Dead och är den som andra författare brukar hänvisa till.

Evans-Wentz popularisering av verket, bland annat genom att relatera till psykologiforskaren Carl Gustav Jung (1875–1961), har etablerat boken inte bara som ett stöd inför döden utan också som en slags guide för att förstå och förändra medvetandet. Många uppger att de upplever att texterna kan hjälpa att frigöra sig från missuppfattningar som håller en bunden till upprepade cykler av självdestruktivt eller självbegränsande beteende, vilket dock inte var det ursprungliga syftet med Bardo Thodol.


Artikeln publicerades ursprungligen på Nya Dagbladet 6 maj 2022.


Bardo Thodol betyder ungefär ”frigörelse genom att höra under det mellanliggande tillståndet” och skrevs för att läsas till den avlidnes ande i mellantillståndet (”bardo”) i det skede då själen lämnar kroppen och inför den process där denna antingen återföds i en annan form eller befrias från cykeln av återfödelse och död (”samsara”). Enligt den tibetanska buddhistiska filosofin konfronteras den dödes medvetande bland annat med de gärningar man gjort i livet, vilka persofinieras i form av antingen ilskna eller fridfulla andar. Dessa andar anses i regel uppfattas som skrämmande för själen och därför läser en lama (tibetansk buddhistmunk) skriften högt invid den dödes kropp, dels för att hjälpa denne att förstå vad det är den stöter på, dels för att förståelsen möjliggör en mer harmonisk övergång från det mellanliggande tillståndet till en ny form av liv.

Texterna, hur man än tolkar dem, utgår mycket tydligt från att det finns ett konkret liv efter detta. Skrifterna används idag på vissa håll också som ett terapeutiskt verktyg inom sjukvården med patienter som inte har långt kvar att leva, för att ge dem stöd inför de rädslor som döden väcker hos dem.

Upptäcktes i Väst först på 1900-talet

Enligt legenden uppstod Bardo Thodol på 700-talet när den så kallade ”Lotusgurun” Padmasambhava bjöds in till Tibet av kejsaren Trisong Detsen (år 755 – 797), som krävde hans hjälp för att befria landet från de mörka andar man ansåg stod ivägen för en bredare acceptans av den buddhistiska läran. Padmasambhava förvandlade enligt detta dessa andar från själviska och rädda hinder till väktare av den kosmiska lagen – Dharma.

Bland de första som anammade en buddhistiskt inspirerad livsfilosofin var Yeshe Tsogyal i mitten av 800-talet, som antingen var fru eller gemål till Trisong Detsen. Hon kan ha varit en tidig anhängare av gudinnan Tara, en av de främsta i Padmasambhavas mer esoteriska buddhism än den moderna motsvarigheten. Tsogyal, ofta kallad den tibetanska buddhismens moder, studerade plikttroget med Padmasambhava och hjälpte gurun att skriva texterna som de sedan gömde på olika platser för att hittas senare av dem som skulle avslöja dem när det väl behövdes.

På 1300-talet upptäcktes texterna av Karma Lingpa, som i traditionen anses vara en reinkarnation av en av Padmasambhavas lärjungar. Lingpa upptäckte flera texter, inte bara Bardo Thodol, som bland annat noterats av forskaren Bryan J. Cuevas.

Dessa texter lärdes muntligen ut av mästare till lärjungar på 1400-talet och förmedlades sedan mellan eleverna på samma sätt. Cuevas noterar hur ”överföring av religiös kunskap, oavsett om det är i form av texter eller direkt muntlig undervisning, faktiskt var en ganska flytande process i Tibet” vid denna tid, och även tidigare. Texterna trycktes först på 1700-talet då de började cirkulera mer.

År 1919 reste den brittiske officeren major W. L. Campbell, stationerad i Sikkim, Indien, runt i Tibet och köpte ett antal av dessa tryckta skrifter. Campbell hade ett intresse för tibetansk buddhism och efter sin återkomst till Sikkim delade han dem med Dr Walter Evans-Wentz, en antropolog i regionen som studerade de religiösa och andliga aspekterna av kulturen i Tibet. Evans-Wentz hade mycket dåliga kunskaper i språket och tog därför hjälp av Lama Kazi Dawa Samdup (1868 – 1922) som var rektor och lärare vid en lokal skola.

Dawa Samdup hade redan ett imponerande rykte som översättare eftersom han hade arbetat med den berömda reseskribenten och spiritualisten Alexandra David-Neel med att översätta tibetanska till engelska. Han gick med på att hjälpa Evans-Wentz med skrifterna, och de träffades för att översätta och tolka texterna fram till Dawa Samdups död 1922. Vid denna tidpunkt var det bara Bardo Thodols begravningstext som till största delen översattes. Evans-Wentz fyllde i de saknade delarna med sin egen tolkning och publicerade skrifterna 1927 under titeln The Tibetan Book of the Dead för att associera till titeln The Egyptian Book of the Dead, som publicerades på engelska 1867 genom British Museum.

Livet som formare av dödsupplevelsen

Centralt i Bardo Thodol ligger att alla levande ting är sammanlänkade som en konstant cykel av förändring; att alla ting blir till och försvinner enligt sin natur, och att mänskligt lidande uppstår när man försöker upprätthålla permanenta tillstånd i en värld där det föränderliga, inklusive döden, är oundvikligt. Forskaren Fung Kei Cheng utvecklar:

”För buddhister anses livet inte bara vara en process utan, ännu viktigare, en ”stor tillblivelseprocess” med en oupphörlig cykel av levande och döende, vilket antyder att individer upplever döden otaliga gånger… Beroende på det individuella svaret på verkligheten, blir möjligt att överskrida lidande och dämpa dödsångest, när en person framgångsrikt söker efter mening med livet och därefter förbereder sig för att dö väl genom att släppa döden.”

Enligt den filosofi som boken förmedlar är det en människas svar på verkligheten i livet som formar dennes upplevelser efter döden. I livet efter detta manifesteras både de positiva och de negativa energierna i ens liv som andar som försöker blockera eller öppna ens väg i det mellanliggande tillståndet efter det att kroppen dött. Bardo Thodol läses därför upp för själen för att hjälpa den att förstå vad det är den möter och vad den kan förvänta sig härnäst.

När ritualen för läsningen av Bardo Thodol är klar anses den avlidnes familj ha gjort sin plikt när det gäller respekten för denne och kan då fortsätta med sina liv. Även om vissa ritualer bara pågår under tidsspannet av en vecka, eller ibland blott några dagar, tros detta kunna vara till ovärderlig hjälp för den avlidne och också förebygga att dennes ande fastna i ett tillstånd av oro och till och med förfölja de levande med otur, sjukdom eller vedergällning.

Delar av filosofin har även porträtterats i en dokumentär från 1994, samproducerad av japanska, franska och kanadensiska producenter med ett rikt filmmaterial från Tibet.

 

 

Vägledning i döden – och i livet

Ritualen med högläsning för att hjälpa den dödes själ är det enda ursprungliga syftet med den ursprungliga tibetanska texten, men när den väl översattes av Dawa Samdup och publicerades av Evans-Wentz fördes dess texter fram i Väst även som en källa till vägledning för de levande. Evans-Wentz tog inspiration av mystikern Helena Blavatskys (1831 – 1891) teosofi som grundades i att det gudomliga och odödliga absoluta finns närvarande hos varje själ och hämtade stora delar av filosofin från buddhismen och särskilt den mer esoteriskt inriktade buddhismen. Tibet, som Blavatsky uttryckte det, betraktades ”ett säte för forntida visdom”.

Evans-Wentz tolkning av Bardo Thodol var därför influerad av hans teosofiska övertygelser – inte bara som en begravningsrit utan med ett innehåll som även, som han uppfattade det, kunde hjälpa en att leva ett bättre liv på detta verklighetsplan. I sin inledning till The Tibetan Book of the Dead skriver Evans-Wentz följande på det spåret:

”Det är mycket förnuftigt av Bardo Thodol att klargöra för den döde själens företräde, för det är det enda som livet inte klargör för oss. Vi är så instängda av saker som tränger och förtrycker att vi aldrig får en chans att, mitt i alla dessa ”givna” saker, undra av vem de ”givs”. Det är från denna värld av ”givna” ting som den döde frigör sig själv; och syftet med instruktionen (Bardo Thodol) är att hjälpa honom mot denna befrielse. Vi, om vi sätter oss i hans ställe, kommer att få ingen mindre belöning av det, eftersom vi redan från de första styckena lär oss att ”givaren” av alla ”givna” ting bor inom oss.”

Evans-Wentz ingång har lyft fram perspektivet att The Tibetan Book of the Dead således kan vara lika värdefull för de levande som för de döda, något som även den tibetanske laman Sogyal Rinpoches instämt i och lyft fram. Klart är att Bardo Thodols texter skrevs för att ge tröst och vägledning till de döda i livet efter detta, och uppmuntrar till att ”göra något åt” döden genom att engagera sig i dödsprocessen. Idag kan den också vara ett bidrag till att möta det psykologiska behov Jung nämner av en tro på överlevnaden bortom den kroppsliga döden, som kan hjälpa människor i processen att släppa taget och gå vidare, alldeles oavsett vilken personlig livsåskådning eller filosofi man själv relaterar närmast till.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Musikproducenten som får världen att dra på smilbanden

publicerad 12 september 2025
– av Sofie Persson
The Kiffness har gjort "samarbeten" med flera kända djur på nätet.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

156 740 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Den sydafrikanske artisten The Kiffness har blivit uppmärksammad över hela världen för sina kreativa och humoristiska mixar – bland annat av Bilal Göregens version av den karelska klassikern Ievan Polkka. Bakom det firade musikprojektet står 33-årige David Scott som numera blivit en av Sydafrikas mest ansedda musikproducenter.

David Scott skulle egentligen studera medicin men hoppade av Witwatersrands universitet i Johannesburg och började istället studera musik och filosofi vid Rhodes-universitetet i Makhanda, en region i Sydafrika. 2011 startade Scott musikprojektet The Kiffness från sitt sovrum och 2013 släppte han singeln Where are you going? tillsammans med kompositören Matthew Gold.

Singeln hamnade på den sydafrikanska radiokanalen 5FM:s top 40-lista och flera år senare blev musikvideon nominerad som bästa musikvideo vid 2017 års South African Music Awards.


Artikeln publicerades ursprungligen på Nya Dagbladet 12 november 2021.


Idag har Scott med besked avancerat från sovrumsproducent och är nu en av Sydafrikas mest kända musikproducenter.

The Kiffness består endast av Scott själv men han samarbetar också med andra. När han framträder brukar han ofta ha med sig musikern Raiven Hunter och ofta samarbetar han fortfarande med Mathew Gold, enligt sin hemsida.

Det kanske mest iögonfallande med The Kiffness är hans färgglada och kreativa kompositioner med flera av internets videoklassiker. Exempelvis dirigerar han flera av internets mest kända katter och hundar, däribland Oh Long Johnson-cat och Alugalug-cat samt Lalala-dog och Haiku The Husky.

 

På sin hemsida beskriver Scott The Kiffness musik som ”jazzig, mysig och upplyftande” vilket många verkar hålla med om. På Youtube har han också gjort flera så kallade ”symphony mashups” vilket innebär att musiker från hela världen musicerar tillsammans på olika instrument. Ett exempel är med den kända Numnum-cat där musiker bland annat spelar på trumpet och dragspel. Under 2020 gjorde han en remix av Bilal Göregens version av Ievan Polkka som är en finsk-karelsk traditionell sång – en mix som snabbt blev viral och i skrivande stund har över 30 miljoner visningar.

Under början av coronakrisen skapade han även flera lockdown-parodier på kända låtar som exempelvis Quaranqueen och Sweet Corona som blev väldigt uppskattade av hans fans. Hans mix av den mongolske strupsångaren Batzorig Vaanchigs hymn till Genghis Khan och av den amerikanske sergeanten Michael DePalos marschsång är två andra exempel på ett flertal mixar som berört många även bortom det rent humoristiska.

 

Särskilt i mörka tider kan det vara tacksamt med musik som lyfter upp vardagen och får dagarna att kännas lite ljusare. Ibland måste man också komma ihåg att skratta och njuta av kreativa och upplyftande skapare som The Kiffness.
Eller, som David Scott själv formulerar det, ”Don’t be miff (snarstucken). Be kiff (ung. ’cool’).”

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Missa inte en nyhet igen!

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev idag!

Ta del av ocensurerade nyheter – fria från industriintressen och politisk korrekthet från Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning – varje vecka.