Annons:
Annons:

Ukraina i det stora schackspelet

Krisen i Ukraina

Det som sker i Ukraina går inte att greppa utan att förstå USA:s övergripande strategi för att dominera den eurasiska kontinenten - och krossa alla konkurrenter. Det skriver Terje Valen i en gästkrönika.

Uppdaterad 14 april 2023, Publicerad 3 mars 2022
Moderlandsmonumentet i Kiev.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Den stora elefanten i rummet under Ukrainakonflikten nämns inte ofta i de stora massmedierna. Utan att förstå denna faktor är det dock inte möjligt att förstå vad som sker i Ukraina idag.

USA:s strategi för att dominera den eurasiska kontinenten formulerades efter att Sovjetunionen upplöstes och USA hjälpte Jeltsin att ta över ledningen i Ryssland. Strategin sammanfattades av Zbigniew Brzezinski i boken The Great Chessboard från 1997 och följdes upp under Obamas valkampanj 2009 med Second Chance som låg till grund för Obamas utrikespolitik. Brzezinski blev då också Obamas viktigaste informella rådgivare.

Huvudtanken bakom denna strategi var att USA skulle styra hela världen. För att göra det var de tvungna att ta kontroll över staterna på den eurasiska kontinenten, så att ingen stat där blev så stark att den kunde utmana USA:s hegemoni. Helst ska det ske i ett samarbete på USA:s egna premisser. Om detta inte lyckades skulle USA behöva behålla sin makt på andra sätt, inklusive krig, kupper, regimbyten, undergrävande aktiviteter och sanktioner. Allt detta finns i offentliga amerikanska dokument.

I Ukraina användes kupper med regimskifte. Inne i landet pågick ett intensivt arbete av Soros icke-statliga organisationer och samarbete med de mäktiga nazistiska förbanden som säkrade kuppen. Efteråt kom släktingar till nazisterna från hela världen dit för att slåss mot ryssarna i Donbass och sedan åkte flera av dem hem för att sprida sina kunskaper i Europa och på andra håll.

Annons:

USA och användningen av reaktionära politiska riktningar

På det hela taget har USA varit en mästare på att utbilda och använda människor från sådana reaktionära politiska håll. I Afghanistan var det hjälp från insmugglade så kallade radikaliserade islamister som låstes in av USA genom koranskolor i Pakistan som först gjorde jobbet och efteråt startade USA krig tillsammans med ett antal vasaller, bland annat Norge. Det uppskattas att efter att Sovjetunionen drog sig tillbaka från Afghanistan fanns det omkring 100 000 jihadister där. Många av dem reste ut från Afghanistan och USA använde dem i flera konflikter, i Nordafrika, i Bosnien, i Tjetjenien och på andra ställen.

I Irak var det direkta krig med amerikanska soldater som orsakade ett regimbyte. I Libyen var direkt krig och terroristbombningar plus samarbete med jihadister på marken framgångsrika. I Syrien användes våldsamma jihadister, men då hade bland annat Ryssland lärt sig så att USA inte lyckades där, även om man med hjälp av kurdiska soldater höll den rikaste delen av landet ockuperad, och jihadisterna fortfarande ockuperar Idlib. Detta var en del av USA:s strategi för att säkra världsherravälde. De strävar ständigt efter att följa denna strategi. USA:s makt över Ukraina var viktig för ytterligare aggression österut.

Den centrala strategen

Zbigniew Brzezinski var helt central i denna strategi. För att uppnå hegemoni på den eurasiska kontinenten menade han att det fanns några avgörande villkor. Kina och Ryssland fick inte slå sig samman och Iran fick inte samarbeta med Ryssland. När Ryssland hade upplevt vad samarbetet med USA innebar under 1990-talet och de första åren efter 2000, med hela samhällets enorma sammanbrott där, fann de att de inte längre ville vara en del av det. Med Putin i spetsen slet Ryssland sig ur den sfär där USA hade hegemoni. Men detta var efter att Brzezinski skrivit schackboken.

I boken behandlar han också Ukraina. Det är en av de fyra stater som USA måste ha kontroll över för att kunna dominera hela kontinenten förutom Frankrike, Tyskland och Polen. Han skriver om de viktigaste spelarna i denna schackturnering på den eurasiska kontinenten. Det finns fem geostrategiska aktörer och fem geopolitiska nav. Frankrike, Tyskland, Ryssland, Kina och Indien är de viktigaste geopolitiska aktörerna, givetvis förutom USA. Storbritannien, Japan och Indonesien är viktiga länder, men är inte kvalificerade att nå toppligan. De kritiskt viktiga nav-länderna är Ukraina, Azerbajdzjan, Sydkorea, Turkiet och Iran.

Med Putin i spetsen slet Ryssland sig ur den sfär där USA hade hegemoni.

När Brzezinski skrev sin bok stod Ryssland fortfarande under kontroll av USA och han trodde att det kunde fortsätta, även om landet blev formellt självständigt och utvecklades i en demokratisk riktning, det vill säga i praktiken inom USA:s eget system. Kina hade öppnat sig och ledarna i USA trodde att även de var på väg in i USA:s system.

När det gäller Ukraina skriver Brzezinski att det fanns ett nytt och viktigt rum på det eurasiska schackbrädet. Med ett självständigt Ukraina som inte samarbetar med Ryssland kan Ryssland inte bli en mäktig spelare på schackbrädet. Därför var det viktigt att Ryssland inte fick kontroll över landet. Det var också viktigt att hålla Azerbajdzjan med sina rika resurser utanför rysk kontroll.

 

Foto: Mahmoudreza Shirinsokhan/Gage Skidmore/CC BY-NC 2.0

 

USA:s vasaller i Europa

Angående Europa skriver Brzezinski att det fungerar som en språngbräda för ytterligare expansion av demokratin djupare in i Eurasien och att Europas expansion österut skulle befästa segern på 1990-talet. Men först och främst, skriver han, är Europa USA:s väsentliga brohuvud på den eurasiska kontinenten. Det som står på spel geostrategiskt för USA i Europa är enormt, eftersom Europa genom Nato knyter amerikanskt politiskt inflytande och militär makt direkt till det eurasiska fastlandet, vilket till exempel Japan inte gjorde i öst.

Sedan konstaterar han att det är en svaghet att Europa inte är en enhet, utan olika stater med sina egna prioriteringar. Därför är den brutala sanningen att Västeuropa och alltmer Centraleuropa i stort sett är ett amerikanska protektorat där de allierade staterna påminner om vasaller och hyllningsskyldiga. Sedan tillägger han att Europa är allt mer splittrat eftersom hotet från Sovjetunionen är över och vissa nationer ville bort från sina roller som elever till USA. På grund av detta var USA tvunget att arbeta för att skapa förutsättningar som gjorde Europa mer enat under amerikanskt ledarskap.

Han kommer då närmare Frankrike och Tyskland och menar att USA måste hjälpa dem att ena Europa mer. Den bästa kandidaten för att klara detta var Tyskland. De var väletablerade i Europa och hade blivit ofarliga - säkert på grund av USA:s synliga militära närvaro. Tyskland skulle kunna bli den som främjade och kanske ledde till det formella införandet av Centraleuropa i EU och Nato.

"Amerikas centrala mål är att bygga ett Europa baserat på den fransk-tyska kopplingen, ett Europa som kan fungera, som kommer att vara kopplat till USA och utöka omfattningen av det kooperativa demokratiska internationella systemet på vilken den effektiva funktionen av amerikansk global överhöghet beror."

Utvidgningen av det europeiska brohuvudet som språngbräda för demokrati är direkt relevant för amerikansk säkerhet. Det skulle också hjälpa om de lyckades mobilisera Frankrike för Natos utvidgning österut. På grund av allt detta måste USA ha ett nära samarbete med vasallen Tyskland för att främja Europas österrikiska utvidgning. Amerikansk-tyskt samarbete om detta var nödvändigt.

Erövring av Östeuropa länge central

Denna idé om att expandera Nato och EU österut var inte ny för Brzezinski. Redan 1989 hade han doktorerat på en avhandling där han menade att all kraft måste användas för att hindra Ryssland från att stå upp som stormakt. Det var också motivet för att driva på för ett självständigt Ukraina och oberoende baltiska stater med målet att senare få in dem i Nato. Det var en viktig byggsten i hans geopolitiska koncept att västvärlden var tvungen att penetrera den energirika centralasiatiska regionen. För att uppnå detta var Ukraina en "geopolitisk vändpunkt och vev".

Denna idé om att expandera Nato och EU österut var inte ny för Brzezinski.

Det var viktigt att isolera Ryssland som rival och sedan föra landet i en position där det blev ekonomiskt beroende av Internationella valutafonden och militärt av Nato. Efter en försvagning och destabilisering av Ryssland var det också viktigt att förhindra Ryssland från att ha relationer med Västeuropa och att förhindra att Ryssland fick bygga olje- och gasledningar till Europa. Därtill måste Kina och Iran hålla sig utanför.

Med det magiska ordet "demokratisering av fossila resurser" borde USA kunna göra detta. Brzezinski reste sedan till Georgien där han arbetade i den gamla Azerbajdzjans oljehuvudstad Baku för BP-Amoco och Freedom House, en forskningsinstitution med huvudkontor i Washington. Angående Azerbajdzjan uppgav han att det fanns en kork i flaskan som innehöll tillgången till skatterna i det kaspiska flodområdet och Centralasien.

Det stora schackbrädet

För att återvända till The Grand Chessboard understryker han också att summan av kardemumman när det gäller utvidgningen av Europa var linjen att ingen makt utanför det befintliga transatlantiska systemet skulle ha rätt att lägga veto mot deltagandet av någon europeisk stat som ville gå med i EU eller Nato. Detta har blivit särskilt relevant under den pågående Ukrainakonflikten.

Slutligen pekar han i kapitel 3 i boken på de stater som utgör den kritiska kärnan i europeisk och därmed amerikansk säkerhet. Dessa är Frankrike, Tyskland, Polen och Ukraina. Min kommentar är naturligtvis att detta inte hade något med USA:s säkerhet att göra, utan med att säkra världsherraväldet.

Med de amerikanska sidenvägslagarna från 1999 och 2006 blev det som Brzezinski skrev här officiell amerikansk politik i området, och det har det varit sedan dess. Han uppdaterade sina tankar i boken Second Chance från 2009 och blev en inofficiell handledare för president Obama, som följde upp hans policy.

Från den 4 december 2014 bekräftades Brzezinskis tankar om USA:s dominans av den eurasiska landmassan som USA:s officiella statsdoktrin i kongressens resolution H. Res. 758 med en överväldigande majoritet för (10 röster emot) och okritiskt mottagande av de europeiska vasallerna i Europa. "Irresponsible Congress declares war on Russia", skrev kongresslegenden Ron Paul på sin hemsida samma dag som detta skedde. I november samma år publicerades ett U.S.-Army-Training-and-Doctrine-Paper med titeln How to Win in a Complex World, 2020-2040. Denna behandlar inget mindre än "fullspektrumdominans" på land, i luften och till sjöss. De viktigaste fienderna identifierades som Ryssland och Kina.

Det är denna politik som har lett till situationen i Ukraina.

Baserat på detta förstår vi USA:s fem miljarder dollar och andra aktiviteter för att destabilisera Ukraina och den bittra kampen med Ryssland om Ukraina. Obama slog också fast att Ryssland inte längre var en kraft att räkna med och att han inte skulle förhålla sig till Putin personligen. Vi förstår också bakgrunden till kuppen 2014 och allt som har hänt sedan dess. Det är USA:s förspel till att försvaga Ryssland och föra det under dess dominans för att fortsätta sin aggression österut.

Putin har nu satt stopp för detta utan att USA och Nato kunnat göra något. Att demonstrera mot att han gör detta är att direkt stödja USA:s aggressionspolitik i området och USA:s planer på att slå ner Ryssland och lägga ytterligare länder österut under sig. Men vi måste också förlåta de som har kampanjat mot Putin. Folk har varit helt omedvetna om USA:s geopolitik och har marinerats i USA:s propaganda om att det är Putin som är aggressiv. Det är knappast en enkel sak att få människor att omfatta.

 

Terje Valen

 

Artikeln har tidigare publicerats på tvalen.no.

Terje Valen är en norsk politiker, lektor i historia och författare, bosatt i Bergen.

Valen har en lång bakgrund i den norska kommunistiska rörelsen och var i många år aktiv i Arbeidernes kommunistparti (AKP) och har skrivit för en rad vänsterpolitiskt inriktade tidsskrifter i Norge.

The Grand Chessboard är den mest kända boken skriven av den globalistiskt inriktade geostrategen Zbigniew Brzezinski, tidigare säkerhetsrådgivare till den amerikanske presidenten Jimmy Carter.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Annons:

Omfattande ryskt nattangrepp skadade tre broar i Kiev

Kriget i Ukraina

Publicerad Idag 12:23 – av Emil Fjellstedt
En vit ljusblixt lyser upp den blågrå natthimlen bakom Kievs mörka silhuett. En vattenstämpel ligger diagonalt över bilden.
En ljusblixt lyser upp himlen över Kiev i ett klipp i samband med anfallet den 20 november.

Ryssland avfyrade omkring 117 robotar mot Ukraina under natten till fredag, varav ungefär 87 kryssningsrobotar, enligt en genomgång av öppenkällanalytikern AMK Mapping. Energisystemet var huvudmålet, och minst fem större energianläggningar uppges ha träffats. Anfallet kom bara timmar efter att Vladimir Putin lovat att svara hårt på angreppen mot Krimbron.

Kontot publicerar sin kartläggning av ryska anfall på X och beskriver sig själv som proukrainskt. Siffran avser hur många robotar som avfyrades, inte hur många som nådde sina mål.

Bland de träffade anläggningarna finns enligt genomgången både kraftverk och transformatorstationer. Angreppet riktades alltså i första hand mot den ström som hushåll, sjukhus och industri är beroende av.

Följderna märktes långt från fronten. Nödavbrott infördes i Lvivregionen, Transkarpatien och Ivano-Frankivskregionen i västra Ukraina, samtidigt som elproduktionen från landets kärnkraft minskade efter angreppet.

Annons:

Genomgången går också emot det ukrainska flygvapnets bild av hur många kryssningsrobotar som sköts ned. Bedömningen är att fler tog sig igenom luftförsvaret än vad som har redovisats.

Ukrainas flygvapen redovisar 84 kryssningsrobotar och 404 drönare, inklusive skenmål, men anger inget totalt antal för övriga robotar. Flygvapnets 84 avser alltså bara kryssningsrobotar, medan 117 är uppskattningen av hela robotanfallet.

Broar, el och järnväg i Kiev och Lviv

I huvudstaden skadades tre broar över Dnepr, floden som delar staden i två halvor, uppger borgmästaren Vitalij Klitjko. Trafiken mellan stadsdelarna begränsades.

Flera stadsdelar i Kiev blev utan ström, och invånare drabbades av avbrott i vatten och värme efter att kritisk infrastruktur skadats.

I Lviv fick biljettterminalen vid järnvägsstationen Sknyliv en direktträff, skriver borgmästaren Andrij Sadovyj. Upp till hundra fjärrtåg försenades efter skador på järnvägen, enligt Ukrainas järnvägsbolag.

Sex människor dödades i Kiev och två i Lviv, rapporterar nyhetsbyrån AFP.

Rysk robot föll i Polen

Anfallet nådde även Natolandet Polen. Åklagarmyndigheten i Lublin bekräftar att ett föremål föll i byn Nowy Lipowiec i östra Polen och har inlett en utredning om dess exakta ursprung.

Försvarsminister Władysław Kosiniak-Kamysz sade senare att det rörde sig om en rysk kryssningsrobot av typen Ch-101. Ingen skadades i Polen.

Putins löfte och tidslinjen

På torsdagen sade Putin i kinesiska Shenzhen att Ryssland skulle svara hårt efter veckans ukrainska angrepp mot Krimbron. Samtidigt avfärdade han ett moratorium för angrepp mot energi och sjöfart i Svarta havet.

Nattens stora anfall inleddes bara timmar efter Putins uttalande, sedan järnvägsdelen av bron angreps på torsdagen. Det korta tidsspannet talar emot att hela anfallet planerades från grunden efter torsdagens angrepp mot Krimbron.

I Kiev är det nu svårare att ta sig mellan stadens två halvor när tre av broarna över Dnepr är skadade. Klitjko uppmanar invånarna att låta bilen stå om resan inte är nödvändig och vädjar till arbetsgivare att låta personalen arbeta hemifrån där det går.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Musk: USA iscensatte kuppen i Kiev – och Zelenskyj ljuger

Kriget i Ukraina

Publicerad Igår 19:44 – av Emil Fjellstedt
Elon Musk talar i en mikrofon och håller upp händerna framför Världsekonomiskt forums blå scenbakgrund.
Elon Musk vid Världsekonomiskt forums årsmöte i Davos i januari 2026. Arkivbild.

Elon Musk anklagar USA för att ha iscensatt kuppen som störtade Ukrainas folkvalda president Viktor Janukovytj 2014. I samma intervju säger han att Volodymyr Zelenskyj ljuger om Starlink och vill använda den civila satellittjänsten för offensiva militära insatser.

Utspelet kom när Musk den 18 november deltog på distans från Kina i New York Times konferens DealBook Summit, där han intervjuades av Andrew Ross Sorkin. Delar av samtalet återges nu på X.

Sorkin bad Musk förklara vad som egentligen hänt med Starlink i Ukraina. Musk svarade att ingen privatperson har hjälpt Ukraina mer än han, eftersom Starlink fanns på plats före den ryska invasionen och blev landets kommunikationsryggrad när allt annat slogs ut.

Samtidigt vände han sig mot en bild av kriget där allt som görs mot ryssarna anses ursäktligt. Man bör känna empati även för de ryska soldaterna, sade han, eftersom de tvångsrekryteras och skickas till fronten för att dö.

Annons:

USA:s roll i Kiev 2014

Musk förekom själv frågan om vem som är angriparen i kriget.

— Det är sant att Ryssland är angriparen, sett till invasionen. Men det är också sant att vi, Amerika, iscensatte en kupp för att störta Ukrainas demokratiskt valde proryske president, sade Musk.

— Utan hjälp från det amerikanska utrikesdepartementet och andra myndigheter hade det här inte hänt. Det är uppenbart en offensiv handling, fortsatte han.

Musk medgav att det kan låta som att han ursäktar Ryssland, men sade att han inte gör det. Han pekade på att SpaceX har tagit över ryska kommersiella uppskjutningar och enligt honom minskat den ryska rymdverksamheten med två tredjedelar.

Janukovytj avsattes 2014 efter månader av protester, som bröt ut när han sagt nej till ett associeringsavtal med EU till förmån för närmare band med Ryssland. Parlamentet röstade med 328 ledamöter för att avsätta honom, och Janukovytj kallade själv händelserna en kupp, rapporterade BBC.

Anklagelsen mot Zelenskyj

Sorkin tog därefter upp Zelenskyjs uppgift om att Ukraina använder Starshield, det system som styrs av den amerikanska regeringen, och att det var just det systemet som begränsades. Ukrainska presidentrådgivare hävdade i oktober att SpaceX utan förvarning strypt militärens uppkoppling.

— Jag vill inte få dig att tappa hakan, men Zelenskyj talar inte alltid sanning, svarade Musk.

Sorkin frågade då rakt ut om Zelenskyj använder Starshield eller inte.

— Han ljuger. Och det han egentligen säger är att han vill använda Starlink för offensiva militära operationer, sade Musk.

Musk beskriver Starlink som civil infrastruktur och Starshield som ett separat system där det amerikanska krigsdepartementet fattar besluten om att döda. Som privatperson vill han inte fatta beslut som kan kosta oskyldiga liv, förklarade han.

— Det jag försöker säga är att Zelenskyj faktiskt ber om att få använda Starlinks kommersiella satelliter för offensiva militära insatser. Det har vi avböjt, precis som vi har avböjt sedan konfliktens början. Punkt slut, sade Musk.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

”Löften om Nato-medlemskap förlänger kriget i Ukraina”

Kriget i Ukraina

Väst utnyttjar Ukraina i ett proxykrig mot Ryssland, samtidigt som propagandan framställer oss som landets välgörare, skriver Andi Olluri.

Publicerad 18 november 2026 – av Andi Olluri
Montage med Andi Olluri till vänster och en blågul knapp med Ukrainas statsvapen ovanpå en Nato-symbol, med ammunition i bakg
Andi Olluri menar att löftena om ukrainskt Nato-medlemskap bidrar till att förlänga kriget.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

"Vi genomför ett proxykrig" mot Ryssland, för att låna Boris Johnsons fras. Det har sedan början varit en oerhörd succé på två sätt.

Först och främst, en oerhörd succé för Nato:s - dvs. USA:s - strategiska mål. "Att försörja Ukraina har varit en oerhörd investering för USA"; "För Ukraina, har kostnaderna varit oerhörda. För USA, däremot, kunde de strategiska vinsterna inte bli bättre", som den ledande amerikanska geostrategen, Henry Kissinger Distinguished Chair Professor vid Johns Hopkins, Hal Brands, påpekade. "Vi har åsamkat Moskva tidigare otänkbara skador och kostnader", som kansler Friedrich Merz jublade i Foreign Affairs.

"Tack vare" kriget "har amerikanska militära ledare haft den sällsynta chansen att absorbera lärdomarna från slagfältet utan att lida dödsfall eller förlora militära tillgångar", det har varit en "möjlighet … utan att behöva lida samma hemska kostnad" som ukrainare, som vi kan läsa i The Washington Post, som också firat att kriget varit ett amerikanskt "kap" (bargain).

Amerikanska ledare har sedan början förklarat att "det fina i detta", alltså proxykriget, är att "vi kan betala ukrainarna för att döda ryssar", i senator Ruben Gallegos ord.

Annons:

— Jag gillar den strukturella utvecklingen av detta, förklarade senatorn och en av hjärnorna bakom proxykriget, Lindsey Graham; vi ger "Ukraina de vapen och det ekonomiska stöd man behöver, och då kommer de slåss till sista man", vilket är "en fantastisk deal för Amerika".

Alla dessa fakta kvävs av en medieapparat som har fullständigt hängett sig åt att undanhålla befolkningen en minimalt rationell förståelse av vad som sker.

En propagandasuccé

För det andra har det varit en monumental propagandasuccé, där närmast 100 % av intellektuella och pressen i Väst anser att vi "stödjer" Ukraina, eftersom vi inte kan tolerera att man angriper andra länder och kränker deras suveränitet. Utplånad från allmän kännedom är den triviala självklarheten att vi cyniskt och brutalt utnyttjar Ukraina och är, jämte Ryssland, deras värsta fördärvare.

Propagandasystemet är alltså så effektivt att det lyckats intala både oss förövare och (delvis) offret - dock inte de miljoner i östra Ukraina som varit offer för ett decennielångt terrorkrig och saknar värde i västvärlden - att vi är deras välgörare. Orwell hade aldrig kunnat ana.

Den noggranne läsaren av elittidskrifter kan dock ibland stöta på guldkorn: Ukraina är blott en "murbräcka" i "ett 'proxykrig' i vilket världens mäktigaste allians, Nato, använder Ukraina som murbräcka mot den ryska staten", "en proxy som är villig att döda och dö – och sedan översvämma dem med vapen och pengar och underrättelser nödvändiga för att leverera förödande slag mot en sårbar rival. Och det är precis vad Washington och dess allierade gör mot Ryssland idag", för att återigen citera Hal Brands.

Ekonomiska intressen

Sedan dess har bara taktisk debatt utspelat sig. Allra senast mellan USA - som redan tjänat hundratals miljarder på sin utnyttjade "murbräcka" och garanterat efterkrigsinvesteringar i Ukraina, för vilket ett vapenstillestånd krävs för att sätta igång plundringen - och dess koloni Europa, som gör allt för att förlänga kriget. Anledningen är att Ukraina fungerar som en maskin för oändlig efterfrågan på europeisk militär export som berikar europeiska elitinvesterare.

Dessutom har USA dominans över alla lukrativa affärer i Ukraina när ett vapenstillestånd upprättas, värda kanske $800 miljarder. Washingtons europeiska knähundar får knappast en bit av kakan och kan inte konkurrera på den fronten, och har därmed inga ekonomiska incitament till att få stopp på ett krig mot en oerhört mycket svagare fiende som inte utgör något hot, Ryssland.

Det finns alldeles för många aspekter kring detta att behandla, men alla pekar åt samma slutsats om våra avsikter i Ukraina.1 Oerhörda mediekampanjer i hela västvärlden, som är beväpnade med alla resurser och statens fulla propagandamaskineri, har effektivt undanröjt risken att folk ska kunna tänka självständigt.

Vi lever i ett spindelnät av förvrängning och lögn, alltsammans noggrant anpassat till maktens behov och att effektivt maskera från befolkningen det hav av blod vi ansvarar för. Tomma slogans om vårt engagemang för lag och rättvisa distraherar fokus från våra faktiska handlingar och motivering för att sabotera diplomati och beväpna just Ukraina (men inte, säg, Palestina, Jemen, Kuba, Venezuela eller andra länder som utstår konstant aggression och terror).

Det är hela poängen, såklart: att reducera befolkningens tankeförmåga till gegga, omedvetna om vad de utsätts för och utsätter andra för - framförallt "murbräckan" av hemlösa änkor, tonåringar i skyttegravar, mördade soldater och söndersprängda kroppar i detta enda massiva "kap" för beslutsfattande Herrar i västvärldens huvudstäder.

Proxykriget mot Ryssland och ukrainskt Nato-medlemskap

I förhandlingarna med Ryssland och Ukraina i Abu Dhabi har USA tydligen föreslagit att Ukraina ska få Nato-medlemskap.

Det förslaget har varit en viktig beståndsdel i Västs planering av proxykriget, för att kunna "försvaga Ryssland" (Lloyd Austin) och kunna "genomför[a] ett proxykrig" (Boris Johnson).

I nästan fem år har Nato-länderna beväpnat Ukraina eftersom de så innerligt bryr sig om nationernas rätt till suveränitet, Ukrainas rätt att välja sin egen framtid inom Nato utan att Ryssland lägger näsan i blöt. Ändå har Ukraina aldrig fått något konkret löfte att faktiskt få gå med. Det krävs inget sofistikerat geni för att lista ut varför.

Nato-medlemskap som lockbete

Att regelbundet lyfta vaga löften om Ukrainas medlemskap i Nato fungerar utmärkt till att garantera att kriget fortgår, eftersom det är, enligt 30 år av västerländska underrättelsestudier, den principiella orsaken till den ryska attacken.

Löftena har däremot, kritiskt nog, alltid varit tillräckligt vaga för att inte äventyra hela vitsen med proxykriget till att börja med: att "försvaga Ryssland" utan att vi behöver "döda och dö", vilket teoretiskt sett hade behövts ifall Ukraina blev en reell medlem. Därför kan vi endast använda ett framtida Nato-medlemskap som "lockbete". Även detta förstås mycket väl av västerländska planerare, militära underrättelsestudier och regenter, som då och då erkänt saken.

Därmed förklarade den amerikanska armén, i en studie från juli 2023, att "Västs kontinuerliga frakt av avancerade och mäktiga vapensystem" till Ukraina "träder på en fin tråd - man försöker öka Ukrainas kapacitet och dödlighet medan man undviker … oproduktiv eskalering" från ryssarna.

Med andra ord försöker vi maximera "dödligheten", både för ukrainarna och ryssarna, samtidigt som vi uppnår våra strategiska mål utan att behöva utgjuta vårt eget blod. Det hade varit "oproduktivt".

Ungefär samtidigt rapporterade New York Times att "flera amerikanska och europeiska ämbetsmän" från Nato erkänner att "utfästelser" till Ukraina "gör det svårare att genomföra ett vapenstillestånd eller förhandlingar … utfästelser om Ukrainas eventuella medlemskap i Nato - när kriget är över - skapar ett starkt incitament för Moskva att behålla allt ukrainskt territorium de kan och hålla konflikten vid liv".

Juli 2024 publicerade Politico en ovanligt ärlig analys: "Västs utfästelser är tomt prat, och Ukrainas medlemskap verkar vara otänkbart för tillfället", men "alla löften om Ukrainas Nato-medlemskap, hur dubiösa de än må vara, håller vid liv en av huvudorsakerna till kriget och ger Ryssland incitament till att förlänga konflikten för att därigenom förhindra dess medlemskap i alliansen"; man "ger falskt hopp, gör fred osannolikt och kriget farligare".

Kort sagt, Nato:s handlingar har från början till nu "varit en förnuftig, kallblodig strategi för USA - att försvaga en fiende till litet pris för Amerika, medan Ukraina betalar slaktarens skuld (butcher's bill)", som liberala Harvard-gurun David Ignatius förklarade. Han firade även att "för USA och dess Nato-allierade" har detta "krig varit en strategisk framgång, till en liten kostnad (frånsett för ukrainarna)".

Citatet sammanfattar fint med sina parenteser hur vi värderar vår "partner" i en "förnuftig, kallblodig strategi för USA". Det är en "partner" som har värde endast i den mån landet kan "betala slaktarens skuld".

Propagandasystemet har effektivt mörkat sina spår för medskyldighet till masslakt och övertygat de västerländska befolkningarna om att de är Ukrainas välgörare idag, men historien lär fälla en annorlunda dom.

Andi Olluri

Referenser

1 Se min kommande Organ för Självdisciplin för omfattande analys och dokumentation.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Oenighet om ryskt Nato-krav på Finland

Kriget i Ukraina

Publicerad 17 november 2026 – av Jan Sundstedt
Finlands blåvita flagga och blå Natoflaggor vajar mot en klarblå himmel.
Finlands och Natos flaggor utanför Finlands utrikesministerium den 4 april 2023, dagen då landet blev medlem i alliansen. Arkivbild.

Tyska Bild uppger att ryska samtalskretsar vill se Finland lämna Nato i förhandlingarna om Ukraina. Kremls talesman Dmitrij Peskov förnekar att något sådant krav har ställts.

Bild skriver att förslaget lades fram för europeiska företrädare under samtalen i Abu Dhabi. Förslaget ska enligt uppgifterna även innebära att Nato inte får ha baser i de baltiska staterna.

Tidningen betonar att det gäller ett inofficiellt förslag från ryska samtalskretsar, inte Kremls officiella fredsplan.

Dmitrij Peskov avvisade på fredagen Bilds uppgifter inför journalister, uppger Interfax.

Annons:

— Jag känner inte till något sådant. Nej, det har inte framförts. Det har naturligtvis inte varit tal om något sådant, sade han.

Finlands försvarsminister Antti Häkkänen sade enligt Yle att sådana krav inte är en förhandlingsfråga och att Ryssland vet det. Utrikesminister Elina Valtonen sade att Natomedlemskap avgörs av Finland och alliansen.

Ryske presidenten Vladimir Putins utrikespolitiske rådgivare Jurij Usjakov bekräftade på torsdagen att Moskva vill ha Natos militära närvaro tillbaka på 1997 års nivå.

Förändrad militär närvaro är dock inte i sig ett krav på utträde.

Ett land kan ha färre utländska soldater och baser och ändå vara medlem i Nato. Finland gick med i Nato 2023 och Sverige i mars 2024.

Uppgiften om ett finländskt utträde kommer från Bild, ett påstående som Kreml alltså dementerar.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.