Politikertoppar vill ha digitala id-handlingar på alla britter

Teknokratins framfart

publicerad 16 mars 2023
- av Markus Andersson
William Hague och Tony Blair.

Storbritanniens tidigare premiärminister, den ultraglobalistiske profilen Tony Blair (Labour), går nu samman med förre utrikesministern och Tory-ledaren William Hague i ett nytt teknokratiskt projekt. Detta, hoppas man, ska driva igenom ”digitala id-kort” för alla britters personliga data, sammanställd genom en central statskontrollerad struktur.

I en gemensam rapport argumenterar de två makthavarna för att det brittiska systemet med offentliga handlingar är föråldrat och inte har anpassats i takt med den tekniska utvecklingen.

Man menar att digitala ID-handlingar skulle göra det mycket säkrare och enklare för brittiska medborgare att få tillgång till viktiga samhällsfunktioner – och enklare för regeringen att “förstå medborgarnas behov”.

I en värld där allt från vaccinationsstatus till flygbiljetter och bankuppgifter finns tillgängligt på våra personliga enheter är det ologiskt att samma sak inte gäller för våra enskilda offentliga register”, hävdar de.

De digitala id-handlingarna, efterlyser man, ska innehålla information om bland annat medborgarens identitet, ålder, körkort, arbets- och uppehållstillstånd samt deras utbildning och yrkesmässiga kvalifikationer. Enligt Blair och Hague är det nödvändigt att den brittiska regeringen gör en ”grundläggande omformning av staten kring teknologin”.

Digitalisering av Storbritannien är så pass viktigt och brådskande att andra eventuella partipolitiska meningsskiljaktigheter måste sättas åt sidan, hävdar de. 2000-talets tekniska revolution kommer att få lika stora konsekvenser som den industriella revolutionen fick på 1800-talet, menar man vidare.

AI-system och “superdatorer”

Förutom de digitala id-handlingarna vill makthavarna också införa ”en nationell hälsoinfrastruktur som använder data för att förbättra vården och hålla kostnaderna nere, och suveräna AI-system som stöds av superdatorer”.

”Verkställande ministrar”, som inte har parlamentarisk bakgrund, ska också utnämnas och arbeta med att förändra politikerelitens syn på vetenskap och teknologi, enligt rekommendationerna. AI ska också användas för att hjälpa lärare i skolan och erbjuda ”personligt stöd” till elever i sina hem.

I en intervju menar Tony Blair, som redan under sin tid som premiärminister försökte införa digitala id-handlingar, att dagens teknologi kan övervinna många britters oro för faror på internet.

– Om man tittar på den biometriska teknik som gör det möjligt att göra digitala ID-handlingar i dag kan den lösa många av dessa problem… Världen rör sig i den riktningen, så små länder som Estland och så stora som Indien rör sig i den riktningen eller har rört sig i den riktningen, säger han och menar vidare att en storskalig digitalisering också är nödvändig av klimatpolitiska skäl.

Kritiseras av Farage

Makthavarnas kampanj har dock mött skarp kritik – bland annat från den populäre oppositionspolitikern Nigel Farage och The Independents redaktör Sean O’Grady, som ser stora risker med att samla medborgares information i en gemensam databas.

Hälsoregister, skattedeklarationer, tid i fängelse för Hans Majestäts räkning, egendom i fastighetsregistret, trafikförseelser och andra brott, barn och före detta fruar, utbildningsnivå (eller avsaknad av sådan), löner, besparingar, vad du spenderar på bensin, katrinplommon, plimsolls och profylax på ett år – allt detta skulle i teorin kunna spåras, sammanställas med alla andra, analyseras och kanske till och med säljas, antingen i form av datamängder eller som enskilda uppgifter”, skriver O’Grady.

O’Grady påpekar vidare att han ”inte litar på den brittiska staten – varken när det kommer till att konstruera ett fungerande system eller att garantera dess säkerhet och integritet”.

Även om de kunde bygga en megadatabas som kunde hantera de olika personliga omständigheterna hos den brittiska befolkningen, vem säger att nordkoreanerna inte skulle kunna hacka den och förstöra den? De har redan gjort det”, konstaterar han och pekar på cyberattacken mot statliga National Health Service 2017 som tvingade ”läkare och sjuksköterskor att gå tillbaka till papper och penna”.


Det finns ingen databas – inget datasystem någonstans – som är immun mot cyberangrepp. Det är inte ett skäl att gå tillbaka till pappersbokföring och registerkort, men det är ett starkt skäl att inte lägga alla dina känsliga digitala dataägg i en och samma korg”, deklarerar redaktören.

En annan faktor är integriteten. O’Grady skriver att han oroar sig för att fel aktörer kan få del av den personliga informationen – antingen oavsiktligt eller fullt medvetet, och att han inte litar på att de som skapar dessa system är kompetenta nog att förhindra att den känsliga informationen hamnar i orätta händer.

Vad jag är rädd för är att sammanställda personuppgifter i en megadatabas skapar alldeles för stora risker för enskilda personer med en liten tänkbar belöning och potential för en megakatastrof. Det kommer att hända när någon i Pyongyang en dag tar sig in i den och raderar allt, och nördarna på ministeriet för vetenskap, innovation och teknik kommer att ha glömt att återställa den brittiska megabasen. En hel nation, offer för en djärv identitetsstöld. Hoppsan!

Ladda ner Nya Dagbladets mobilapp!