Artikeln publicerades ursprungligen den 3 maj 2022.

Svenske Nick Boström är den relativt dolda profilen som tillhör toppskiktet bland transhumanistiska filosofer. Han använder sig ofta inte av konkreta förutsägelser utan förlitar sig på diverse sannolikhetsteorier där han vidare finner insikter och möjligheter. Boström har sedan 1990-talet varit uttalad transhumanist då han gick med i en rörelse med utopisk syn gällande den accelererande teknologin, som man redan då visste drastiskt skulle förändra den sociala, ekonomiska och biologiska vetenskapen. Hur människan kommer att gå in i ”singulariteten” var något Boström och hans vänner inom rörelsen gärna diskuterade. 

Som enda barn växte Nick Boström, född Niklas Boström, upp i Helsingborg. Det svenska skolsystemet föll aldrig Boström riktigt i smaken och han pinade sig igenom grundskolan. I tonåren kom den drömmande och filosoferande unge Boström över några verk författade av Friedrich Nietzsche och Arthur Schopenhauer och började samla på sig liknande texter och böcker som han ofta läste i en närliggande skog inte alltför långt från sitt barndomshem. Boström har även sagt att det var här han själv började utveckla sina egna tankar kring livet och fann inspiration till att skriva poesi och filosofi, och att det också var här han bestämde sig för att han hade slösat bort alldeles för mycket tid i sitt liv.

Boströms nyfikenhet och intresse för de djupare frågorna i livet, och hur man skulle kunna leva så handlingskraftigt som möjligt, ökade i takt med att han grävde djupare inom konst, litteratur och vetenskap. Boström tjatade på sina föräldrar att få avsluta sitt sista gymnasieår genom hemstudier, vilket de till slut accepterade och tillsammans med skolan ordnade de en läroplan med särskilda prov för sin son. Boströms val av hemstudier resulterade i att han avverkade hela året, alltså två gymnasieterminer, under loppet av endast tio veckor. 

Några år senare, som doktorand i Stockholm, studerade Boström den analytiske filosofen W.V Quines arbete om det svåra förhållandet mellan språk och verklighet. Under denna tid hade Boströms intresse mer och mer förflyttats från psykologi till matematik, och vidare till teoretisk fysisk. Internet började växa fram och Boström insåg att filosofin han tidigare blivit inspirerad av började bli föråldrad, vilket resulterade i att han 1995 skrev en dikt som var en avskedsbeskrivning till sitt tidigare jag.

Vad Boström då inte visste var att det fanns ett växande antal människor runt om i världen som delade samma tankar kring den omvälvande förändring internet medförde. Boström gjorde sig känd inom tillhörande kretsar och bekantade sig med många likasinnade i diskussionsgrupper online administrerad av en organisation i Kalifornien, som gick under namnet Extropy Institute. Termen extropi myntades 1967 och används för ”att beskriva livets förmåga att vända spridningen av entropi över tid och rum”. Extropianism beskrivs som en frihetlig stam av transhumanism som försöker styra mänsklig evolution i hopp om att eliminera sjukdom, lidande och död. Extropianerna förespråkade utveckling av artificiell superintelligens för att uppnå dessa mål, och de föreställde sig att mänskligheten skulle kolonisera universum.

1996 fortsatte Boström sina studier vid London School of Economics samtidigt som han blev alltmer aktiv inom Extropy-forumet. Ett år senare grundade han sin första egna organisation, World Transhumanist Association, och började med detta föra ut transhumanistiska värderingar och gav bland annat intervjuer till den brittiska statskanalen BBC. Gränsen mellan Boströms akademiska arbete och aktivism började suddas ut. 

AI, futurism och döden

Nick Boström talar mer än gärna om ämnet ”superintelligens” och lyfter ofta vilka konsekvenser äkta artificiell intelligens kan få. Boström menar att AI kan utgöra faror som överstiger alla tidigare hot från teknik, inklusive kärnvapen, samt att mänskligheten riskerar att utrota sig själv om utvecklingen inte noggrant hanteras och övervakas. Centralt i dessa orostankar är att AI under kort tid kan gå om och överskrida människans intellektuella potential om den når förmågan att kunna utveckla och förbättra sig själv. Boström liknar i dessa framtidsutsikter människor med gorillor; båda primater där den ena arten dominerar planeten, medan den andra får hålla sig långt ute på sin kant.

"Innan utsikten till en underrättelseexplosion är vi människor som små barn som leker med en bomb. Vi har liten aning om när detonationen kommer att inträffa, men om vi håller enheten mot örat kan vi höra ett svagt tickande ljud.”, skriver han.

Några av de kända namn som säger sig ha blivit inspirerade av Boströms arbete är bland andra entreprenören Elon Musk och globalisten Bill Gates. Även futuristen och miljonären James Martin stödjer Nick Boströms organisation Future of Humanity Institute ekonomiskt. Institutet har en filosofisk grund och bland stipendium som delas ut hittar man studier om ett ”mörkt eldscenario” - en kosmisk händelse som skulle kunna inträffa under vissa högenergiförhållanden som skulle mutera vardaglig materia till mörk materia, som vidare skulle kunna radera det mesta av det vi kallar universum. Här har även ämnen som en intergalaktisk maskinintelligens, stödd av ett stort antal sonder, en mer etisk framtid än ett kosmiskt imperium som innefattar miljontals digitala hjärnor.

Kampen för att övervinna döden har varit ett genomgående ämne i Boströms hundratals artiklar han släppt genom åren. 2008 skrev Boström en essä som en uppmaning till handling från en framtida utopi.

”Döden är inte en utan en masslönnmördare. Ta sikte på orsakerna till tidig död - infektion, våld, undernäring, hjärtinfarkt, cancer. Vänd din största pistol mot åldrandet och skjut. Du måste ta vara på de biokemiska processerna i din kropp för att övervinna sjukdom och åldrande. Med tiden kommer du att upptäcka sätt att flytta ditt sinne till mer hållbara medier,” skriver Boström i sin text.

Boström hävdar själv att framtiden kan studeras med samma noggrannhet som det förflutna, även om slutsatserna kommer att skilja sig markant. Som en liknelse menar han att det exempelvis kan vara svårt att säga var en resenär befinner sig om en timme, men efter fem timmar kan man vara någorlunda säker på att resenären förhoppningsvis nått sin destination. På samma sätt menar Boström att den långsiktiga framtiden för mänskligheten är relativ lätt att förutse, men det är svårare att kalkylera exakt när de stora tekniska genombrotten på riktigt kommer att slå igenom.