Pilger, som under lång tid varit en profilerad journalist även i den konventionella mediasfären, berättar om när han frågade sin landsman Julian Assange när de träffades första gången för över tio år om varför Assange startat Wikileaks och då fick till svar att ”Öppenhet och ansvarsskyldighet är moraliska frågor som måste vara kärnan i det offentliga livet och journalistiken.”
Pilger menar att han aldrig hade hört en förläggare eller redaktör tänka på det sättet förut.
”Assange anser att journalister är agenter för människor, inte för makt, att vi, folket, har rätt att få veta om de mörkaste hemligheterna hos dem som påstår sig agera i vårt namn. Om de mäktiga ljuger för oss har vi rätt att få veta. Om de säger en sak privat och motsatsen offentligt har vi rätt att få veta. Om de konspirerar mot oss, som Bush och Blair gjorde över Irak, och låtsas vara demokrater, har vi rätt att få veta.”, skriver han.
John Pilger riktar kritik även mot Trump-administrationen för att inte ha gjort mer för att avbryta de långtgående övergreppen på Wikileaks-grundaren. Planer på att karaktärsmörda Assange menar Pilger går långt tillbaka och bland annat framkommer av en topphemlig rapport från USA:s utrikesdepartement år 2008 som i detalj beskrev hur USA skulle starta en förtalskampanj mot Assange som skulle leda till ”exponering och straffrättsligt åtal”.
”Sida efter sida avslöjade ett kommande krig mot en enda människa och själva principen om yttrandefrihet och tankefrihet och demokrati. De imperialistiska chocktrupperna skulle vara de som kallade sig själva journalister: mainstreammedias så kallade stjärnjournalister, särskilt de ”liberaler” som mäter och patrullerar gränserna för dissidenter.”
Målet, menar Pilger, var att tysta och kriminalisera WikiLeaks och Assange.
”Jag har varit reporter i mer än 50 år och jag har aldrig sett en sådan smutskampanj: det konstgjorda karaktärsmordet på en man som vägrade att gå med i klubben: som trodde att journalistik var en tjänst för allmänheten, aldrig för de på toppen. Assange satte sina förföljare på skam”, fortsätter Pilger.
”Han levererade scoop efter scoop. Han avslöjade bedrägligheterna om kriget som främjats av media och den mordiska karaktären i Amerikas krig, diktatorernas korruption och ondskan i Guantanamo. Han tvingade oss i väst att titta i spegeln. Han avslöjade de officiella sanningsberättarna i medierna som medarbetare: de jag skulle kalla Vichy-journalister. Ingen av dessa bedragare trodde på Assange när han varnade för att hans liv var i fara: att ”sexskandalen” i Sverige var en komplott och att ett amerikanskt helveteshål var det ultimata målet. Och han hade rätt och rätt igen.”
Processen mot Assange är absolut rättsvidrig och följer rent stalinistiska mönster och visar att de få hederliga undantag som producerar moralisk journalistik i dagens läge är satta under hård press i det samtida Väst, menar Pilger.
”Utlämningsförhandlingen i London den här veckan är den sista akten i en angloamerikansk kampanj för att begrava Julian Assange. Det är inte en regelrätt process. Det handlar om ren hämnd. Den amerikanska anklagelsen är tydligt riggad, en påvisbar bluff. Hittills har utfrågningarna påmint om dess stalinistiska motsvarigheter under kalla kriget”.
Journalisten konstaterar att pressfriheten redan i nuläget är starkt begränsad och ser de stora mainstream-medierna inte som offer till detta – utan snarare som medskyldiga till att så blivit fallet.
”Det sägs att vad som än händer med Julian Assange under de närmaste tre veckorna kommer att minska om inte förstöra pressfriheten i väst. Men vilken press? The Guardian? BBC, New York Times, Jeff Bezos Washington Post? Nej, journalisterna i dessa organisationer kan andas fritt. Judastyperna på Guardian som flörtade med Julian, utnyttjade sitt renommé, gjorde sin grej och förrådde honom, har inget att frukta. De är säkra eftersom de behövs. Pressfriheten vilar nu hos de få hederliga undantagen, dissidenterna på internet som inte tillhör någon klubb, som varken är rika eller vunnit något Pulitzer-pris, men producerar fin, olydig, moralisk journalistik – de som Julian Assange.”
Redigerad återpublicering från Vaken.se
Källmaterial: Michael Delavante
Redigering: Sofie Persson
