Vi lever i ett samhälle med stor tillgång till socker och snabbmat fulla av kalorier. Den till synes fria tillgången till kalorier i kombination med vår alltmer stillasittande livsstil påverkar inte bara barn och vuxna utan även våra husdjur. Enligt Agria lider över 30 procent av hundar från övervikt och följden av detta är detsamma som för oss människor – risk för en rad sjukdomar och sämre livskvalitet. Den 23 augusti publicerade SVT en nyhet om en hundägare som blivit orosanmäld av en veterinär till Länsstyrelsen efter att ha låtit sin hund gå runt med över 10 kilos övervikt utan att vidta lämpliga åtgärder för att stävja detta. Om hunden inte går ner dessa 10 kilo väntade åtgärder mot hundägaren då en så betydande övervikt anses vara djurplågeri.
Det förekommer att föräldrar till barn också blir orosanmälda på grund av övervikt men generellt sett verkar ämnet barn kontra fetma vara tabubelagt. När SVT publicerade artikeln om den överviktiga hunden handlade åtgärderna om ägarens ansvar och ingenting annat. Söker man däremot via public service på ”fetma/övervikt, barn” finner man några få nyheter om ämnet. Dessa artiklar tar främst upp att gener kan spela in, fetmaoperationers betydelse samt skolans ansvar. Föräldrarnas ansvar och skuld över barnens vanor hemma tonas dock ner. Mest troligt av rädsla för den kritikstorm som skulle hagla friskt om man skulle våga påstå att barnens vikt främst beror på miljö och vanor. Public service vågar alltså inte publicera något om föräldraansvaret när det kommer till barnfetma utan väljer att ge föräldrar mer sand att stoppa huvudet i för att de ska slippa se sanningen – win– win – eller?
Att överhuvudtaget prata med föräldrar om deras barns vikt är mycket svårt. Det vittnar även många om inom vården och de som får lida allra ytterst för föräldrarnas skuld, skam, lättja, lathet och motvilja till förändring är barnen själva som både psykiskt och fysiskt mår mycket dåligt av att bära på så tung vikt.
När ska vi våga diskutera fetmafrågan så att förändring kan ske?
Barnen är värda ett liv utan smärta och ska inte behöva lida för att deras föräldrar valde att blunda för sanningen.
Anja Yablokov