Hur länge vill och orkar EU ösa in pengar i det bottenlösa hål som heter Ukraina? Den frågan ställde jag till EU-byråkraterna genom EU-portalen utan att få något vettigt svar därifrån, vilket är naturligt, för EU har inga hållbara planer för sin framtida Ukrainapolitik.
Ukraina befinner sig i en mycket allvarlig situation. Kriget är så gott som förlorat, landet ligger i ruiner – vilket naturligtvis är beklagligt men delvis också självförvållat. För vilken förnuftig människa skulle utmana Mike Tyson i en boxningsmatch utan att vara i samma viktklass som han själv? Samma regel gäller även för Ukraina. Man går inte ut i krig mot en tio gånger så mäktig fiende, utan att räkna med konsekvenserna. Det är inte vackert och moraliskt att säga så, men verkligheten förblir sådan i alla fall.
EU-byråkraterna i Bryssel har enligt sina egna uppgifter hittills spenderat hundrasextio miljarder euro till stöd för Ukraina. Den enorma summan skulle ha räckt till att ge varenda svensk barnfamilj sexhundratusen kronor skattefritt och ändå skulle det bli pengar över. Ursula von der Leyen och hennes kamrater i Bryssel valde att skicka den enorma summan till Ukraina istället. Ett land som inte ens är medlem i EU och utan formell godkännande av EU:s egna medborgare.
Och då kan man naturligtvis fråga sig vilka fickor dessa oerhörda summor pengar har hamnat i? Det vet vi faktiskt inte med säkerhet, men det finns ändå vissa uppgifter om att förutom Zelenskyj och hans familj, även vilka av hans tidigare polare har plötsligt blivit stenrika på kort tid efter statskuppen i Kiev 2014.
Vladimir Zelenskyj kan första hand tacka Igor Kolomorskij, TV-producenten och dollarmiljardären, för sin lycka som Ukrainas president, för det var han som i en TV-serie omvandlade den tidigare skådespelaren och komikern till en fiktiv hjälte som Ukrainas president.
Rinat Ahmetov, stålmiljardären, vars förmögenhet värderas till trettiomiljarder dollar i det fattiga Ukraina som är så beroende av hjälp från EU.
Sergej Taruta som har blivit stenrik efter statskuppen på privatisering av Ukrainska statsegendomar.
Sergej Kolonjuk, en Black Rock figur, har blivit rik genom sina kontakter bland annat inom globalistkretsar och EU eliten inom Bryssel.
Viktor Pintjuk med en förmögenhet över tremiljarder dollar.
Listan kan göras lång, men vad jag framförallt vill jag säga är att det finns gott om resurser och rika oligarker i Ukraina. Problemet är att makten och pengarna ligger i fel händer. Inte utan orsak är Ukraina klassad som ett av världens mest korrupta land.
Dessa oligarker, inklusive Zelenskyj, själv vill naturligtvis inte att kriget ska ta slut, för då kommer penningflödet framförallt från EU att sina, och då kommer kanske de tidigare bidragsgivarna att ställa den obekväma frågan, varifrån härstammar deras miljardförmögenheter?
Ukraina disponerar idag med Europas största arme utrustad med världens mest moderna vapen, allt finansierat med pengar från EU. Var finns det garantier på att Ukraina, med sin enorma militärstyrka, inte ska vända sig mot exempelvis Ungern eller Slovakien efter kriget slut? Mot länder som idag motsätter sig all finansiering av Ukrainas krig mot Ryssland.
Vi som är lite äldre kan fortfarande komma ihåg att ockupationen av Ungern 1956 och dåvarande Tjeckoslovakien 1968 skedde framförallt med hjälp av militära styrkor från Ukraina. Finns det några garantier på att detta inte ska upprepas igen? Ungern och Slovakien är idag medlemmar av Nato skulle de flesta säga, men vad gjorde Nato då Ukraina bombade sönder och samman den livsviktiga oljeledningen till dessa länder? Svaret är att Nato inte ens rörde ett finger till försvar av sina allierade. Nato är nämligen bara den förlängda armen av USA för att försvara USA:s intressen i Europa och i övriga världen.
Om någon eventuellt skulle tro att USA skulle skicka sina soldater för att dö i Europa ifall någon av dessa små, för USA obetydliga länder, till exempel Sverige och Finland skulle bli invaderade av Ryssland eller Ukraina är alldeles fel ute. USA ingriper militärt enbart om det gagnar sina egna intressen och dit hör varken Sverige eller Finland.
Om vi européer vill bevara vår suveränitet och säkerhet utan hjälp av USA och kunna försvara oss själva gör vi bäst i att lämna Nato och EU för att sedan förena Europas länder i en sammanslutning av starka nationalstater som respekterar varandras olikheter och särintressen. Detta är naturligtvis en mardrömsscenario för globalisterna som Ursula von der Leyen och vår egen statsminister Ulf Kristersson.
Hur som helst globalisternas tid är snart förbi, ty fler och fler av Europas ledare inser att de har blivit lurade av den globalistiska eliten i Bryssel och förhoppningsvis kommer snart att följa Storbritanniens väg, vilken leder oss ut ur EU.
Josef Csiba
