Det jäser bland medborgarna av både oro och förakt för rådande politisk ordning i maktens boning. Politikerna kör över medborgarna i beslut efter beslut, ingen medborgare får vara med och ta ställning till det egna fäderneslandets framtid! Det värsta flagranta övertrampet, för att inte säga i klartext, landsförräderi, skedde när Nato-anslutning och DCA-avtalet blev ett faktum, utan att någon debatt eller diskussion fick förekomma! I massmedia (MSM) rådde total tystnad, politikerna skulle inte ”störas”!
Så går det till i en diktatur!
Bland allmänheten har det varit och är uppror, knutna händer i fickorna och allehanda spyor har spridits via sociala media, allt medan politikerna har fått jobba i fred från yttre påverkan, bakom stängda dörrar.
I ett försök att känna våra riksdagspolitiker ”på pulsen” har jag i år skrivit sex öppna brev personligen till alla 349 riksdagsledamöter, innehållande ett antal aktuella ämnen med bland annat påståenden och fakta, främst taget från verkligheten och gällande forskning. Varje sådant stycke i ett ämne avslutas med en fråga till politikerna. Några andra medborgare har läst och ställt sig bakom innehållet i breven och har då även undertecknat breven med sina namn.
Inte ett enda svar har jag fått från enskilda politiker, bara några töntiga kommentarer och ett likaledes töntigt partisvar. Alla breven har varit mycket genomarbetade och allvarligt menade, om jag fått svar redan på det första brevet så hade det inte blivit några fler. Så varför inga svar?
Jag har troligen gjort det omöjligt för politikerna att svara, för att de inte ska avslöja sin bristande kunskap i olika ämnen. För kunskap är inte vad som erfordras av en riksdagspolitiker har jag fått erfara, deras uppgift är främst att trycka på den knapp (Ja, Nej eller Avstår) som de får order uppifrån att trycka på vid votering.
De ska också plädera för partiets ståndpunkt, om de är invalda i något utskott. De får inte ha en egen åsikt i någon fråga, de har bara att rätta sig efter vad partiet bestämt, i annat fall mister de troligen sin välbetalda plats (har flera fått erfara genom åren).
Vi såg tydligt detta svek inför den så kallade könsbytarlagen, då till exempel en majoritet av moderaterna var emot att lagen ändrades, men ändå röstade de Ja till ändring, som partiet och HBTQ-lobbyn bestämt. Om en politiker av samvetsskäl inte kan tänka sig att rösta som partiet beordrat så uteblir man från riksdagen vid omröstningen, skälet kan exempelvis vara sjukskrivning eller bortrest.
Att inte svara på mina brev gav mig en anledning att försöka ta reda på hur våra politiker jobbar i riksdagen, är de deltagande som individ i olika beslut eller är det ”partiet” som bestämmer hur de ska tycka och trycka vid till exempel voteringar? Jag har funnit att det generellt är det sistnämnda, att de får order från partiledningen om vad som gäller i en aktuell fråga och att politikerns personliga åsikter och kunskaper inte får påverka hur denne röstar (svensk demokrati?). I vissa mer betydelsefulla frågor är det inte ens partiledningen som avgör vad delegaten ska tycka och trycka, ledningen får order ”utifrån”, som de har att förmedla till knapptryckaren. Dessa order kan komma från EU, FN, WHO, WEF, CIA, TC, CFR, USA med flera.
Dessutom ger valet av knapptryckning vid votering på ”Ja, Nej eller Avstår” möjlighet till fusk av resultatet.
Ett exempel. Val av en statsminister: 115 ledamöter tryckte grönt för Stefan Löfven. 153 tryckte rött och 77 ledamöter tryckte gult och lade ned sina röster. Stefan vann för att de gula räknas som att de inte var direkt emot Stefan som de skulle vara genom att rösta ”Nej”. ”Avstår” räknades alltså som ja!
Detta kallas för ”Negativ parlamentarism” vilket betyder att delegaten måste trycka ”Nej” om denne menar det, ”Avstår” kan räknas som ”Ja”. I Tyskland är det tvärt om, det kallas ”Positiv parlamentarism”, endast ”Ja” är ett ja!
Politikerns roll är alltså att trycka på den knapp denne får order om, till det behövs ingen kunskap, därför förekommer det heller ingen viktig debatt i plenisalen och därför är det nästan alltid tomt på åhörare när det ordnas någon hearing med verkliga experter i talarstolen, i något viktigt ämne.
Om det nu är så att en ledamot i riksdagen inte får rösta efter egen övertygelse, vad är det då för anledning till att ha 349 ledamöter fördelat på åtta partier? Det räcker ju då med åtta ledamöter vars röster räknas efter antal röster det är i respektive parti, till exempel socialdemokratens tryck på ”Ja” ger 106 Ja-röster! I vår moderna tid kan människor med fördel i riksdagen efter nästa val ersättas med robotar, en AI-robot i kansliet och en enklare robot för knapptryckning i plenisalen för varje parti.
Jag föreslår att ni som är intresserade av breven till riksdagen tar del av dessa, de är mycket omfattande.
Kalle Hellberg
Vd Maxicom AB
