Tsunamikatastrofen den 26 december 2004 blev en av de svartaste dagarna i modern tid för Sverige när ett 540-tal svenskar omkom.
Ett stort antal överlevare traumatiserades också svårt av de dramatiska händelserna, och även om det ändå gått bra för många av dem i livet upplever de att myndigheter och civilsamhället svek dem när de var i allra störst behov av stöd.
Forskare vid Uppsala universitet har analyserat data från drygt 16 000 svenska överlevare, kopplat uppgifterna till SCB:s befolkningsregister och genomfört en omfattande enkätundersökning.
– Kombinationen av datakällor gör att vi kan studera effekterna av tsunamin på ett brett spektrum av sociala, hälsomässiga, ekonomiska och politiska utfall. Denna unika möjlighet öppnar för att identifiera vad som gör oss motståndskraftiga, förklarar Lina M. Eriksson, forskare vid statsvetenskapliga institutionen.
Det kan noteras att överlevarna också skiljer sig från genomsnittssvensken på flera betydande punkter – de är exempelvis något mer benägna att rösta i politiska val.
Det ökade valdeltagandet kan bero på ett missnöje med den socialdemokratiska regeringens krishantering av tsunamin, där de som var missnöjda väljer att rösta för att utkräva ansvar, menar Eriksson, men det kan också finnas andra förklaringsmodeller.
– Upplevelsen av en stor katastrof kan både leda till livslångt trauma och en ökad medvetenhet om samhället i stort. Det skapar ett större engagemang där individen utvecklas mycket positivt, i detta fall genom ökat politiskt deltagande.
"Rejält skadat förtroendekapital"
Noterbart är också att tsunamiöverlevarna idag har högre utbildning och inkomst än kontrollgruppen – men det märks däremot inte några skillnader på gruppnivå vad gäller hälsa. På individnivå finns dock tydliga skillnader och de som drabbades allra hårdast av tsunamin, och inte fick något socialt stöd, har idag sämre psykisk hälsa och välmående än de som drabbades hårt och fick stöd från nära och kära.
– Just det sociala stödet som man får vid en omfattande samhällskris är mycket viktigt för en individs långsiktiga psykiska hälsa och välmående efter en traumatisk händelse, fortsätter forskaren.
Många uppger också att de känner sig svikna av vården, myndigheter och civilsamhället – samtidigt som de generellt fått bra stöd från sina familjemedlemmar.
– Det finns än idag ett rejält skadat förtroendekapital för politiker och myndigheters krisberedskap och hanteringsförmåga av just naturkatastrofer och extremväder, fortsätter Eriksson.
Viktigt med sociala nätverk
De som drabbades hårt av tsunamin har lägre förtroende för politikers och myndigheters förmåga att hantera kriser än övriga svenskar och Lina Eriksson menar att det är viktigt att ta del av deras syn och erfarenheter.
Man har också sett hur överlevarna har en lägre tro på Gud och en minskad tillit till Svenska kyrkan än andra – ett resultat som beskrivs som överraskande.
– Våra resultat ifrågasätter religion som ett universellt substitut när staten misslyckas i sin krishantering och antyder att det är någonting speciellt med Sverige. Förmodligen eftersom vi är ett sekulärt samhälle. I en sådan kontext kan händelser som tsunamin minska religiositeten snarare än öka den hos individer, spekulerar hon.
Eriksson betonar att sociala nätverk är mycket viktiga vid olika kriser och lyfter särskilt fram det starka svenska föreningslivet som en positiv kraft.
– Ett viktigt kunskapsbidrag från projektet är att de sociala nätverken varje individ ingår i är mycket viktiga för både individens och samhällets motståndskraft, då dessa utgör mångfacetterade kontaktytor som kan aktiveras för socialt stöd när man genomlever en kris.
Annandag jul 2024 inträffade den näst kraftigaste jordbävningen någonsin väster om ön Sumatra i Indiska oceanen.
Magnituden uppmättes till 9,3 på Richterskalan och skalvet orsakade 30 meter höga tsunamivågor som slog in över öar runt bengaliska viken, Indonesien, Malaysia, Thailand, Indien, Sri Lanka och Maldiverna.
Dödsoffer skördades så långt bort som Somalia på Afrikas östkust – alltså 500 mil från jordbävningens epicentrum och sammanlagt uppskattas 228 000 människor ha dött. 543 svenskar avled och ytterligare runt 1500 skadades.
