47 910 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.
Antalet polislarm om personer i psykisk kris har ökat kraftigt – och polisens resurser räcker inte till. Under 2024 inkom över 50 000 samtal om psykisk ohälsa, mer än en fördubbling jämfört med för sju år sedan.
Nu larmar polisen om att situationen är ohållbar och att man tvingas prioritera bort människor som är i akut behov av hjälp.
– Det är ett ständigt flöde. Jag åker säkert på ett eller flera sådana ärenden i veckan, säger Johan Löfling, polis i Stockholm, till statstelevisionen SVT:s Agenda.
Enligt Patrik Forsemalm, poliskommissarie och verksamhetsutvecklare vid polisens Nationella operativa avdelning, har larmen om psykisk ohälsa aldrig varit fler.
– Vi hinner inte med och måste prioritera andra polisiära ärenden. Vi är oroliga för hur det kan drabba den här gruppen, säger han.
”Enorm utsatthet”
När larmet gäller någon i akut kris är det ofta polisen som är först på plats. Ett exempel är en tonårspojke som försvann hemifrån efter att ha uttryckt självmordstankar. I sådana lägen är tiden knapp – och det finns sällan utrymme för omfattande bedömningar.
– Det är en enorm utsatthet vi möter. Jag tror inte folk förstår hur utbredd den psykiska ohälsan är i vårt samhälle, förklarar Löfling.
Samarbetet mellan polis och psykiatri beskrivs som bristfälligt. Många poliser vittnar om att samma personer återkommer gång på gång. En ung kvinna i Stockholm har exempelvis larmat över 20 gånger på ett halvår.
– Vi gör vad vi kan i stunden. Men när vi släpper av någon på psykiatriska akutmottagningen som sedan skickas tillbaka till ett olåst boende – där risken är att hon försöker ta sitt liv igen – då är det klart att vi känner frustration, säger Löfling.
”Släcker bränder”
Han menar att psykiatrin ofta saknar kapacitet att ge långsiktig hjälp. Enligt en undersökning från Polisförbundet anser sex av tio poliser att samarbetet med psykiatrin fungerar dåligt. Många befarar att människor i kris faller mellan stolarna och Löfling efterlyser mer konkreta förändringar:
– När hjälpen uteblir trots att behoven är så tydliga, känns det som att vi bara släcker bränder. Jag önskar att det fanns mer hjälp att få, som fler psykiatriambulanser. Vi poliser vill hjälpa till, men vi räcker inte till och är inte vårdgivare i första hand.
Personer som mår så dåligt att livet känns outhärdligt, har självmordstankar eller planer på att ta sitt liv uppmanas i första hand att kontakta närmaste psykiatrisk akutmottagning eller ringa 112 för att få professionell hjälp.
