I medströmsmedia lyfts sankta Greta fortsättningsvis fram som Jean d’Arc när hon åter döms för ”oaktsamhet mot ordningsmakten” efter att ha ställt sig i vägen för en oljetransport. Det är oerhört tuffa smällar hon tar som professionell aktivist. Första gången lydde domen på skakande 1500 kronor i böter, nu för andra gången den hisnande summan av 4500 kronor.
Efter att domen kungjorts står presskåren vördnadsfullt samlad och insuper klimatalarmistens budskap att det riktiga brottet faktiskt begåtts av fossilindustrin, och hon möts med förstående reaktioner. ”Thunberg räds inte fängelse”, blir rubriken i TT efteråt, med en illa dold beundran.
Vilket mod!
Man kunde frågat sig vilka reaktioner hon mött om det istället handlat om att stoppa transporter av Pfizers covidvaccin vid två olika tillfällen?
Vad hade hänt om hon ställt sig i vägen för en vapentransport till Ukraina och uppmanat regeringen att istället driva på för fredsförhandlingar?
Hade hon mötts av överslätande reaktioner? Kanske blivit utsedd till årets kvinna av Bonniertidningen Expressen? Hade hon nominerats till Nobels fredspris? Hade hon fått utmärkelser som Amnesty Internationals ”Samvetspris”, Årets Europé av Svenska Europarörelsen, träffa påven, fått budskap upplysta på FN-skrapan i New York och blivit utsedd till hedersdoktor vid tre olika universitet?
Förstås inte. Hon hade betecknats som ”terrorist” och kastats ut till vargarna.
De som på riktigt kämpar mot korruptionen för rättvisan i dagens läge får inga priser. I synnerhet möts de inte av bomullsvantar på löpsedlarna för att ha brutit mot rådande lagstiftning.
Det är det som gör låtsasupprorets charader kring Greta Thunberg och hennes internationella motsvarigheter i ”Extinction Rebellion” så oerhört löjliga. Det som är verkligt imponerande är att de inblandade lyckas hålla skämskudden borta från presskonferenserna.
Jan Sundstedt