Internationella adoptioner har länge kantats av skandaler. En statlig utredning bekräftar allvarliga övergrepp och rättsosäkerhet – och flera vänsteraktivister anklagar Ulf Kristersson för att bära ett personligt ansvar efter att ha ignorerat varningar om barnhandel och korruption.
Nya Dagbladet rapporterade nyligen att regeringens utredare Anna Singer föreslår ett totalstopp för internationella adoptioner till Sverige. Förslaget kommer efter en statlig utredning som visat att verksamheten under lång tid präglats av omfattande missförhållanden.
Även socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall har erkänt att det är tydligt att ”barn och föräldrar under årtionden drabbats och farit illa inom ramen för den internationella adoptionsverksamheten”. Slutsatsen är att systemet varken har kunnat skydda barnen eller fungerat rättssäkert.
Kristersson får samtidigt kritik för sin roll i ett system som möjliggjorde adoptioner av barn från Asien – barn som i många fall misstänks ha kidnappats från sina familjer innan de förts till Västvärlden. Detta har bland annat uppmärksammats av Fria Tider.
Fördubblade adoptioner från Kina
Ulf Kristersson var ordförande för Adoptionscentrum (AC) mellan 2003 och 2005 – en period då antalet adoptioner från Kina till Sverige fördubblades. Nästan alla barn som adopterades från Kina kom med liknande bakgrund: de uppgavs ha hittats övergivna på gatan, utan kända namn eller identiteter.
Redan för över 20 år sedan rapporterade Dagens Nyheter att kinesiska barn köpts från sjukhus och sedan sålts vidare – bland annat till svenska adoptivfamiljer. Enligt DN:s granskning skedde detta i organiserad skala.
Adoptionscentrums dåvarande informationsansvariga, Margret Josefsson, har uppgett att denna information även förmedlades till Kristersson – utan att några åtgärder vidtogs.
Anklagelser om mörkläggning
Den adopterade koreanske rasaktivisten och Expo-grundaren Tobias Hübinette skriver på DN Debatt att Kristersson vid flera tillfällen varnades för misstänkt människohandel från Kina och Chile – men valde att tysta ner uppgifterna.
”Adoptionscentrum försäkrade de adoptivföräldrar som redan hade adopterat kinesiska barn, samt blivande föräldrar som var på väg att adoptera från Kina, att adoptionerna gick rätt till”.
Idag ställer jag Kristersson till svars på DN Debatt: https://t.co/NwOekdm8hW
Kristersson måste be om ursäkt och erkänna att staten liksom han själv har gjort sig skyldig till medhjälp till människohandelsbrott och till att ha brutit mot de adopterades mänskliga rättigheter. pic.twitter.com/Q6UIyqDmqT
— Tobias Hübinette (@TobiasHubinette) June 3, 2025
”Under Kristerssons ordförandetid peakade den internationella adoptionsverksamheten i världen med runt 40 000 genomförda adoptioner till ett 20-tal västländer per år och fr a berodde det på adoptionerna från Kina. Redan under 2000-talet avslöjade dock journalister och myndigheter i Kina att utlandsadoptionerna hade urartat i barnhandel och även detta fick Kristersson vetskap om men trots det valde han att låta AC (Adoptionscentrum) fördubbla antalet adoptioner från Kina till Sverige och själv har han som bekant adopterat tre barn från Kina”, har han tidigare skrivit på sin blogg.
Kristersson har även anklagats för att ha motarbetat en statlig utredning som ville bekämpa korruption inom internationella adoptioner. Bland annat ville utredningen begränsa bistånd och privata ”gåvor” som enligt uppgifter användes som mutor i ursprungsländerna.
”Kommer han utkrävas något ansvar?”
Även vänsteraktivisten och tidigare Expo-redaktören Lisa Bjurwald har lyft kritik mot Kristersson. I en ledarartikel i VLT skriver hon:
”Trots larmen om stulna barn tillät Ulf Kristersson (M) handeln med utländska barn att inte bara fortsätta utan öka till sina högsta nivåer någonsin”.
”Vad exakt visste han – och kommer han att utkrävas något ansvar?”, frågar hon sig vidare.
Bjurwald påpekar att det är svårt att slå fast exakt hur mycket Kristersson kände till om den misstänkta människohandeln och de illegala adoptionerna. Hon menar dock att det står klart att adoptionerna under denna period inte alltid genomfördes på ett etiskt försvarbart sätt, och att man inte säkerställde att varje barn faktiskt var i behov av en ny familj.
”Det är inte bara de adopterade männen och kvinnorna som behöver svar utan hela svenska folket. Varje smutsig aspekt av utlandsadoptionerna måste upp i ljuset”, avslutar hon.
