De flesta barn och vuxna i Sverige uppges idag lida av klimatångest - inte sällan så stark att den utgör ett hinder för deras vardag.
Svenska psykologer hävdar dock att klimatoron inte alls måste vara någonting negativt - utan tvärtom bör betraktas som "en rimlig och adekvat reaktion".
Den klimatalarmistiska rapporteringen där det återkommande budskapet är att världen håller på att bli obeboelig, eller gå under på grund av mänsklig påverkan och utsläpp, har av allt att döma haft mycket negativa effekter på människors – och särskilt barns psykiska hälsa.
6 av 10 svenska barn uppger att de är oroliga för klimatet och anser att de vuxna har ”svikit” dem. Samtidigt uppger också cirka varannan vuxen att de lider av så stark klimatångest att de har svårt att hantera vardagen.
Psykologen Fabian Lenhard menar dock att den utbredda och mycket starka klimatoron är både rimlig och logisk och tycker att fler borde gå runt och känna denna ängslan.
– Det är en rimlig och adekvat reaktion. Vi känner oro för att någonting inte står rätt till, och för att vi behöver lösa ett problem som vi är konfronterade med. På det sättet är oro precis den känsla som vi ska och behöver känna i förhållande till klimatkrisen, hävdar han.
"Räcker inte med oro"
Många svenskar har svårt att sova, är rastlösa eller känner sig spända på grund av att de hela tiden går runt och oroar sig för klimatet, och detta är också någonting som påverkar deras vardag och sociala interaktioner med andra.
– Vi vet ännu inte varför just de situationerna upplevs som svåra, men det kan ha något att göra med att klimatet i vissa sociala sammanhang fortfarande upplevs som ett tabutema. Samtidigt vet vi att det är väldigt viktigt att kunna ha öppna, konstruktiva samtal om klimatet, eftersom det är en förutsättning för att kunna hitta gemensamma lösningar, spekulerar Lenhard vidare.
Många svenskar ber också om hjälp att hantera sin klimatångest, men psykologen håller fast vid att denna på många sätt i själva verket är att betrakta som någonting positivt.
– Tidigare har man funderat om det finns något som kallades ”eco paralysis”, det vill säga att man blir handlingsförlamad av sin klimatoro. Men motsatsen verkar vara fallet. Men vi vet också att det inte räcker med oro, det krävs vägledning och stöd för att åstadkomma meningsfulla och långsiktigt hållbara förändringar.
"Rimlig respons"
Cirka sex av tio barn mår dåligt eller känner oro inför verkliga eller påstådda klimatförändringar, men även en stor andel av den vuxna befolkningen lider av klimatångest.
2012 uppgav 39 procent vuxna svenskar att de var ”mycket oroliga” för påstådda klimatförändringar – en siffra som 2023 ökade till 51 procent. Om man också räknar in andelen som uppger att de är ”ganska oroliga” handlar det istället om 84 procent av befolkningen.
Massmedias ofta domedagsliknande rapportering och dess påverkan på svenskarnas bild av situationen problematiseras dock inte alls av forskarna. Istället är budskapet att såväl barns som vuxnas ångest och klimatoro bör betraktas som något naturligt och bra.
– Oron är en rimlig respons på klimatförändringarna, och en oro som under rätt förutsättningar kan leda till handling. Det viktiga är att validera den, hävdar psykologen och forskaren Maria Ojala, vid Örebro universitet.
