Ett team av brasilianska forskare har utfört det första slumpmässiga, placebo-kontrollerade kliniska testet på ayahuasca – en psykedelisk drink gjord av växter från Amazonas. Resultaten, som publicerats i tidningsjournalen Psychological Medicine, antyder att ayahuasca kan fungera mot svår depression.
Ayahuasca, ett ord som kommer från det inhemska språket Quechua, betyder ”andarnas vinranka”. Urinvånare från Amazonasregionen i Brasilien, Peru, Colombia och Ecuador har använt drycken för terapeutiska och spirituella syften i århundraden, och troligen även betydligt längre tillbaka än så.
Den medicinska drycken utgörs av två plantor. Banisteriopsis caapi, en vinranka som tvinnar sig uppför trädtoppar och över floder, kokas ihop med psychotria viridis, en buske vars löv innehåller den psykoaktiva molekylen DMT. Sedan början av 1930-talet har det dokumenterats hur brasilianska religioner började formas runt användningen av ayahuasca som ett sakrament. På 1980-talet hade ayahuasca-ritualer spridit sig till det övriga Brasilien och även till andra delar av världen.
Ayahuasca blev inte lagligt att använda för religiösa skäl i Brasilien förrän 1987, efter att landets federala medicinska myndighet erkänt det faktum att ”religiösa gruppmedlemmar” hade upplevt enastående fördelar med att ta det. Vissa människor som drack ayahuasca beskrev det som att de fann frid med sig själva.
I studien, som gjordes på Brasiliens Federala Universitet i Rio Grande do Norte, har forskare använt sig av 218 människor med depression. 29 av dem blev valda eftersom deras depression inte kunde behandlas. Ingen hade någon historik av psykotiska störningar, som schizofreni – något som ayahuasca rapporteras kunna försvåra.
De 29 personerna valdes slumpmässigt till att få en behandlingssession där de antingen fick en ayahuasca-dryck eller en placebo-dryck. Placebo-drycken var en brun dryck som smakade bittert och surt, gjord på vatten, jäst, citronsyra och karamellfärg. Zink-sulfat imiterade två välkända biverkningar av ayahuasca, illamående och kräkningar.
Behandlingarna gjordes på sjukhus, men rummet var utformat som ett tyst och bekvämt vardagsrum. De starka effekterna av ayahuasca – som inkluderar drömlika visioner, kräkningar och intensiv introspektion – brukar pågå i omkring 4 timmar. Under den här perioden fick deltagarna lyssna på två olika spellistor, en med instrumentell musik och en annan med portugisiska sånger.
Patienterna var övervakade av två medhjälpare som fanns där till stöd om någon skulle känna sig ångestfylld under den intensiva, känslosamma psykiska upplevelsen.
En dag efter behandlingen observerades en stor förbättring på 50 procent hos alla patienter, vilket inkluderade minskad ångest och bättre humör. En vecka senare kände 64 procent av de som fått ayahuasca att deras depression hade blivit bättre. 27 procent av placebo-gruppen kände samma sak.
Studien stödjer tidigare forskning gjord i Brasilien 2015, där man testade om ayahuasca kunde fungera som antidepressiv medicin. Den studien, som Dr. Jaime Hallak ledde på Universitetet i São Paulo, visade också att endast en session av ayahuasca hade antidepressiv effekt. Alla 17 medverkande rapporterade att deras depressiva symptom hade minskat under de första timmarna efter att de tagit ayahuasca. Effekten varade 21 dagar. Studien fick mycket uppmärksamhet från forskare, samtidigt som de lovande resultaten då var begränsade eftersom man inte hade någon kontrollgrupp på placebo. Dr. Hallak och de andra forskarna vid Universitetet i São Paulo var delaktiga även i denna studie.
I kliniska försök om depression kan upp till 45 procent av patienter som tar placebo rapportera stora fördelar. Placeboeffekten för depression är så stark att vissa forskare har ifrågasatt om antidepressiv medicin verkligen fungerar.
Tilläggas bör att den traditionella synen på ayahuasca betonar vikten av att en erfaren och kunnig övervakare behöver närvara för att finnas som stöd till deltagare under en behandlingssession – det som i folkmun kallas för en ”shaman”. Detta framförallt mot bakgrund av dryckens starka psykoaktiva egenskaper och att risken för allvarliga bieffekter vid vårdslöst bruk annars uppges vara betydande.
