Vad vi såg fram emot att återvända till Sverige! Vi hade bott där i drygt 2,5 år mellan 2010 och 2012 och våra fyra barn hade blommat upp efter flera år av prestationsinriktad undervisning i Nederländerna. Jag hade lovordat det svenska skolsystemet i nederländska rikstidningarna och i tidningen för det största lärarfacket AOb . Jag skrev att ni hade ju guld i händerna, som vi brukar säga i Holland. Sverige var en oas i Europa med ett system som satte humanitet, trygghet, trivsel och välmående högre än prestationer. Jämfört med det bleknade varje europeisk PISA-rapport.

I början av 2015 flyttade vi till Sverige för gott och bosatte oss i Alingsås. Men vad hade hänt mellan 2012 och 2014? Det visade sig att en jättesnabb digitalisering inom skolväsendet hade ägt rum i Sverige. I hela Alingsås kommun och i nästan hela Sverige var alla skolor försedda med WiFi-nätverk och alla från årskurs 7 fick en ultramodern glänsande MAC-air. Jag blev lika chockerad som mina äldsta söner blev glada. För hur var det möjligt att hela Sverige hade installerat trådlösa nätverk i sina skolor? Sverige, landet där våra barn alltid hade varit så trygga i skolan.

Det övervägande flertalet av all oberoende internationell vetenskaplig forskning om trådlös teknik har påvisat att den är skadlig för människan, djur och växter. Exponering för mikrovågor skadar enligt forskning cellernas DNA, hjärnans celler och funktion, försämrar inlärningsförmåga och minne och orsakar ihopklumpning av blodcellerna, huvudvärk, sömnsvårigheter, hjärtarytmier, cancer och sterilitet. Dessa effekter har påvisats för strålning långt under dagens ”säkra gränsvärde”, ett gränsvärde som redan 2008 bedömdes som föråldrat av Europaparlamentet.

Nyligen visade forskning att honråttor som exponeras dagligen 15 minuter för en trådlös signal av en mobiltelefon, hade efter två veckor bara hälften av alla deras äggceller kvar. Vad säger det om våra skolbarn och lärare? De exponeras dagligen för strålningsvärden som enligt hundratals experter från hela världen är livshotande. Mängden mobiltelefoner, i-Pads och datorer gör skillnad här. Ju fler som är anslutna till det trådlösa nätverket desto större blir strålningsexponeringen. I ett experiment som man gjorde i tv-programmet Panorama (BBC 2007) framgick till allas häpnad att strålningen i en klass med 20 trådlösa datorer var tre gånger så hög som den högst mätta strålningsnivån från en mobilmast. Fastän det i hela världen rapporterades om mer och mer hälsoproblem i samband med WIFI i skolan, har konsekvenserna på lång sikt aldrig undersökts. Därför är trådlösa nätverk i skolan inte bara en påvisbar risk men också ett ansvarslöst och oetiskt experiment med våra barns hälsa som insats.

Hur kan det bli så i ett land som Sverige där trygghet, humanitet och mänskliga rättigheter är så starkt förankrade i samhället? Det mest påfallande är det bristande rådgivande organet Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM). Myndigheten ger en felaktig bild av läget. De påstår på sin hemsida; ”Det finns inga vetenskapligt grundade misstankar om hälsorisker med att exponeras för radiovågor från trådlösa datornätverk”. Detta är helt uppenbart antingen ett mycket föråldrat påstående eller en lögn, dock i båda fall ett direkt bevis på SSM`s opålitlighet.

”Låt barnen aldrig vara nära en uppkopplad mobiltelefon eller surfplatta”, sa tidigare Microsoftchefen Frank Clegg som just nu leder Canadians for Safe technology. Internationellt har det de senaste åren haglat varningar från tongivande internationella organisationer och experter för att skydda elever från hälsoriskerna med trådlös teknik. År 2011 rekommenderade Europarådet för mänskliga rättigheter att inte använda WiFi i skolorna och att sänka ner gränsvärdet 100 000 gånger.6. År 2012 rekommenderade 29 oberoende forskare och hälsoexperter i Bioinitiative-rapporten att sänka ner gränsvärdet 1000 000 gånger.

Enligt denna norm sprider bara en laptop eller router i ett klassrum redan för mycket farlig strålning. I december 2014 kritiseras WHO`s granskning av hälsorisker med strålning av 47 internationella organisationer från hela världen.
Och i maj 2015 uppmanas FN och WHO av 190 experter från 39 länder, att bättre skydda människor mot hälsorisker genom strålning från trådlös teknik. Hur många varningar behöver Sverige innan man gör något?

Många andra länder (bl.a Kanada, USA, Norge, Tyskland, Österrike, Italien, Schweiz, Frankrike,Bulgarien, Ungern, Polen, Ryssland, Israel, Indien och Kina) vidtar sedan dess åtgärder och ersätter trådlösa nätverk i skolor av kabelburet internet, begränsar eller förbjuder användning av mobiler i skolan och sänker gränsvärdena för strålning radikalt. Sverige gör ingenting. Tvärtom, man utvidgar digitaliseringen i skolor hela tiden. Sverige struntar i alla varningar och ignorerar att SSM inte fungerar. Det finns inga ansvariga politiker som lägger sig i och knappt oberoende press som vågar sätta upp ämnet på dagordningen, livrädd som man är att gå miste om reklamintäkter från tekniksektorn.

Denna situation gör att tjänstemän (ministrar), föräldrar, lärare och barn själva inte kan fatta informerade beslut. Därför går svenska skolbarn obekymrade runt med mobilerna mot örat och sitter glatt med sina laptops i knät. Redan i unga år utvecklar de ett ohälsosamt beteende som leder fram till påvisad skada för dem själva och deras omgivning. Denna omedvetenhet främjar
den trådlösa teknikens industri och myndigheternas statskassa, men leder samtidigt fram till en kränkning av barnens rätt att vara skyddade i skolan. Just i ett land med skolplikt borde man värna om de här rättigheterna för att barn inte har något alternativ.

Att erbjuda skolbarn trådlös teknik är minst lika dåligt som att dagligen erbjuda dem cigaretter och alkohol. Det behövs inte mer vetenskapligt bevis för det. Däremot behövs det ansvariga ministrar som agerar direkt. Vi föräldrar kan inte vänta tills de första signalerna av skada anmäler sig. Mobiltelefoner måste utestängas från skolbyggnader och trådlösa nätverk ersättas av kabelburet internet. Bara då kan eleverna garanterat gå till skolan i en trygg miljö. Det är det minsta som ett barn med skolplikt har rätt till.

Wendy Schouten
Nederländsk forskningsjournalist, arkeolog, debattör och fyrbarnsmamma