MORGONDAGENS DAGSTIDNING – tisdag 22 juli 2025

tisdag 22 juli 2025

NyD Debatt

 

”Återigen ser vi hur våra makthavare härskar genom att söndra”

Det nya kalla kriget

I Orwells 1984 är det yttersta målet för den härskande klassen inte seger i kriget, utan att befästa strukturen i samhället. Metodiken att söndra och härska är ett perspektiv som tål att påminnas om, särskilt när folket nu serveras sina "två minuter av hat" på bägge sidor av en ny järnridå, skriver journalisten Per Shapiro.

publicerad 7 april 2022

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

104 870 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

En central strategi i all maktutövning går ut på att söndra och härska. Därför spelar makten gärna bägge sidorna av en skapad konflikt. 1800-talets amerikanska oligarki – de män som blivit groteskt förmögna på folkmord, plundring och slaveri – visste att om de drev ett gemensamt parti, ”Maktpartiet”, skulle de med tiden få en jobbig opposition att hantera. Då var det mycket smartare att dela in sig i Demokrater och Republikaner. Författaren Upton Sinclair kallade partierna två vingar av samma rovfågel.

En annan författare, George Orwell, har illustrerat denna taktik i sin framtidsdystopi 1984. Målet för den härskande klassen är inte seger över vare sig Eurasien eller Östasien (de fiktiva fiendeländerna i romanen), utan att bibehålla strukturen i samhället. Det verkliga kriget förs mot undersåtarna.

De konstanta måltavlorna för härskarklassens militära spektakel är således vi – de 99,9 procenten. Min pappa, som växte upp i New York, var på 1950-talet engagerad i en radikal vänsterrörelse, där man brukade benämna dåtidens kalla krig mellan USA och Sovjet för ”The great partnership”.

Vi lever idag med en ny järnridå där folk på bägge sidor matas med ensidig hat- och hotpropaganda. De alltmer bisarra yttringarna av antirysk diskriminering – såsom bojkotten av rysk musik och litteratur – används flitigt av Kreml som exempel på hur ”väst visar sitt sanna ansikte”, som Putin sade i ett tal till folket. ”Väst hatar oss”, heter det i propagandan. ”Om vi inte försvarar oss kommer de att krossa och förnedra Ryssland, som kommer bli uppstyckat och förlora sin suveränitet”.

Polariseringen omöjliggör även en sansad debatt. När krigsveteranen och forna presidentkandidaten Tulsi Gabbard försökte initiera en diskussion om USA:s och Natos roll i att provocera Ryssland kallades hon på Twitter för en ”fucking traitor” även av etablerade opinionsbildare. Minst lika hätsk stämning råder i Ryssland där anslagstavlorna upplyser alla ”femtekolonnare” om att ”ni står på tur”. Corona-narrativet är utbytt av krigsnarrativet men dynamiken är snarlik. Precis som i Orwells roman serveras folket sina två minuter av hat. På bägge sidor av den nya järnridån har landsförrädare ersatt/kompletterat ”anti-vaxxare” som hatobjekt.

Polariseringen omöjliggör även en sansad debatt.

Under de två år då corona och vacciner var så gott som det enda media rapporterade om försökte jag som oberoende journalist fungera som en motvikt till den i mitt tycke okritiska och ofta propagandistiska rapporteringen de flesta medier ägnade sig åt. Jag gick på Folkhälsomyndighetens presskonferenser och ställde kritiska frågor, intervjuade människor som drabbats av misstänkta vaccinbiverkningar, granskade och nagelfor Läkemedelsverkets och Folkhälsomyndighetens påståenden, som ofta visade sig klent underbyggda.

Men hur bör vi i den alternativa mediesfären förhålla oss till kriget i Ukraina? Hur undviker vi att bli megafon för någondera sidans propagandamaskineri?

Även om de alternativa medierna positionerar sig annorlunda, göder även de ofta den polarisering som används för att söndra och härska.

Självklart bör vi fördöma den folkrättsvidriga invasionen. Självklart bör vi förkasta despoten i Moskva. Men för den skull för bör vi inte glorifiera den kriminella oligarki som styr Ukraina och som länge har ägnat sig åt att fängsla oppositionella och trakassera oberoende journalister.

Självfallet bör vi visa solidaritet med lidandet som nu drabbar Ukrainas civila, men utan att acceptera indelningen av världens lidande i ”värdiga och ovärdiga offer”, en kategorisering Noam Chomsky har beskrivit som kännetecknande för imperialistiska medier. Hur känns det för människor i Jemen att veta att deras liv är mindre viktiga?

En av USA:s främsta alternativjournalister, Aaron Maté på The Grayzone, betonar vikten av att även se konflikten från Rysslands (Kremls) perspektiv. Och visst har han rätt i att det tillämpas väldigt olika måttstockar för olika aktörer – det var inget tal om att bojkotta allting amerikanskt i samband med den fruktansvärda invasionen av Irak. Han har rätt i att även om Ukraina är ett självständigt land som själva får besluta vilka de vill ingå allians med, skulle USA agera precis likadant om Ryssland betedde sig på motsvarande sätt på USA:s ”bakgård”. Ett konkret exempel på detta är Kubakrisen 1962.

Denna geopolitiska analys tar dock för givet att fiendskapen mellan supermakterna är genuin, inte orwellskt regisserad.

Alternativjournalistiken har också med rätta uppmärksammat nazisterna som strider i ukrainska bataljoner. Frågan man glömmer att ställa i sammanhanget är vad Putin skulle ha emot nazister? Eller fascister för den delen? Den politiska gruppering som mest helhjärtat stöttar Putins krig just nu är Rysslands ultranationalister. Den forna politiska ungdomsrörelsen ”Nasji”, även kallad Putinjugend, satte i system att hota, smutskasta och misshandla oliktänkande.

Putins karriär tog fart då han hösten 1999, som nybliven premiärminister inledde bombräder mot Tjetjenien efter att tjetjenska terrorister påståtts ligga bakom de nattliga bostadssprängningar av ryska bostadshus som kostade 300 människor livet. De som istället velat utreda den ryska säkerhetstjänsten FSB:s eventuella inblandning i terrordådet har det i regel slutat illa för – den mest namnkunnige dissidenten på området var Alexander Litvinenko som dog en fasansfull död efter förgiftning med polonium. Mot fonden av den hjärtsjuke och alkoholiserade president Jeltsin som alltmer liknade en docka i vaxkabinettet framstod Putin som resolut och handlingskraftig, och spelade på djupt rotade fördomar mot tjetjener som han sade sig vilja ”ha ihjäl när de sitter på dass”.

Låt oss som ett tankeexperiment föreställa oss ledarskapet i Ryssland och Väst som delar av samma härskarklass. På bägge sidor av den nya järnridån ser vi en utveckling i samma totalitära riktning, med en tilltagande censur och en allt snävare åsiktskorridor. Under de gångna två åren har såväl Ryssland som de flesta västländer genomfört samma drakoniska frihetsinskränkningar med vaccinpass och masktvång, och slagit ut många människors försörjning med utdragna nedlåsningar av samhället.

När det gäller den långsiktiga agendan för mänskligheten finns heller inga meningsskiljaktigheter mellan de skenbart fientliga makterna. De är alla lydiga pjäser på World Economic Forums (WEF) schackbräde och deltar entusiastiskt i genomförandet WEF:s fjärde industriella revolution, där målet för framtiden är en AI-styrd värld, allt mer övervakning och kontroll, samt allt mindre individuell frihet.

Om vi lyfter blicken bortom den ideologiska propagandan kan vi se hur både västmakterna och Putins Ryssland använder varandra som en orwellsk yttre fiende – för att motivera censur mot sin egen befolkning. För att skydda folket mot fientlig desinformation som det heter, ska invånarna enbart få maktens version av verkligheten.

Vad sägs om att vi slutar lyssna och lita till deras lögner, slutar basera vår förståelse av verkligheten på det vi matas med via våra skärmar, och att vi vägrar välja sida i deras söndra-och-härska-kampanjer? Hur länge ska vi fortsätta gå som en fårskock ledd från den ena propagandakrisen till den andra och låta våra känslor styras och manipuleras av världens rikaste och mäktigaste intressen?

Om vi inte återgår till att leva våra liv utanför den konstruerade verklighet som pumpas in i våra sinnen med oavbruten, hjärnskadlig propaganda reduceras våra psyken till terminaler som mottager kommandon från huvuddatorn – ”Hata Ryssland! Be för Ukraina!”. Till slut är vi inte längre självständiga, reflekterande människor.

Filmen The Matrix från 1999 beskriver en framtid där mänskligheten är infångad i en simulering. Utan att veta om det har människor blivit kapade av artificiell intelligens och får sin upplevda verklighet serverad via en kabel kopplad till hjärnan. Men hur såg vägen in i simuleringen ut? Det förtäljer inte historien.

Kanske ungefär som den tid vi lever i nu. Människor får allt mer av sin världsbild via skärmen och de som kontrollerar nyhetsflödet kan också konstruera mer av den verklighet många lever i. Genom att trycka på olika knappar såsom Rädsla, Ilska, och Hat går det att styra folks reaktioner och känsloyttringar.

Tillvaron börjar också te sig alltmer absurd. Kefiren plockas bort från livsmedelshyllorna, Tjajkovskij från konserthusen. Någon sade att aprilskämten är inställda i år eftersom det ändå inte finns något påhittat som kan matcha det som nu sker i världen.

Voltaire skrev att den som kan få dig att tro på det absurda kan få dig att utföra illdåd. Efter två år av ständigt föränderliga direktiv om att vi måste sitta ned på krogen, vara max si och så många personer i en grupp, bära mask från restaurangbordet till toaletten (det får tas av när vi sitter på muggen och när vi sitter och äter) etcetera, ska vi nu förväntas tro att ryskägda katter som utestängs från utställningar bidrar till freden i Ukraina.

Ett skäl till att corona-narrativet höll på att krackelera var att kritiken och avslöjandena började sippra igenom hela vägen till mainstreammedia. Detta i sin tur var en effekt av eldsjälars outtröttliga försök att göra kritiska perspektiv hörda genom den allt kompaktare censuren och självcensuren. Ihållande protester i stora delar av världen mot covid-restriktioner och vaccinmandat spelade också en viktig roll. Till slut började även Youtube-giganter som Joe Rogan och Russel Brand ta upp covid-åtgärderna och belysa de manipulationer och bedrägerier vi har varit föremål för under de här två åren. I Kanada kunde premiärminister Trudeau, trots totalitära åtgärder, inte få stopp på de folkliga protesterna, som började sprida sig till andra delar av världen.

Men krigsrapporteringen lyckades på bara några timmar förpassa allt detta till medieskugga. Krigsfebern tjänar dessutom som distraktion från den underliggande politiska och ekonomiska agenda som många har försökt varna för. ”War is the health of the state”, sade författaren Randolph Bourne under första världskriget – den universalmedicin makthavare kan ta till för att avancera sina impopulära agendor och för att avleda människors uppmärksamhet från korruption och vanstyre.

En uppskrämd allmänhet fås enklare att acceptera avskaffandet av olika friheter. Precis som föregående narrativ används kriget i Ukraina för att accelerera den ytterligare centralisering av makten som den globala ekonomiska eliten har i pipeline. Ett exempel på den auktoritära agendan är utvidgandet av WHO:s befogenheter, så att de framöver ska kunna påtvinga stater olika drakoniska åtgärder. Några dagar efter krigsutbrottet förkunnade EU-kommissionen att man skulle påbörja förhandlingar med anledning av denna nya lagstiftning. Helt under radarn i de flesta medier.

Invasionen av Ukraina tjänar många agendor, små som stora. Den innebar slutet för en utdragen kamp som miljöaktivister länge fört för att skydda ett skogsområde utanför Moskva från avverkning. Aleksej Sakhnin, den mångårige Putinkritikern jag intervjuade i Folkets Radio nyligen, berättade att skogsmaskinerna kort efter krigsutbrottet kom och kalhögg skogen utan att möta nämnvärt motstånd.

I Sverige tävlar partiledarna om att snabbast möjligt vilja dra in Sverige i Nato. DN:s Johan Croneman, en av få mainstreamkrönikörer som vågat uttrycka en avvikande uppfattning, har kallats för Putins nyttiga idiot, hotats och mejlskrivare har yrkat på att han bör censureras. En sak Nato-hökarna har åstadkommit de senaste 5-10 åren är att göra samtalsklimatet i Sverige mer likt det i Putins Ryssland.

En av de första åtgärderna som vidtogs efter krigsutbrottet var att den ryska kanalen RT stängdes av för västerländska servrar. Som ett led i censuren raderade Youtube sex års avsnitt av RT:s intervjuserie On Contact, ledd av prisbelönte amerikanske journalisten Chris Hedges, en mångårig kritiker av kapitalism och imperialism.

Hedges skriver om det inträffade att han var på RT av samma skäl som dissidenten Vaclav Havel var på Voice of America under kommunistregimen i Tjeckoslovakien. Det var att vara där eller att inte bli hörd alls som var alternativen. Havel hade inte mer sympati för Washington än Hedges har för Moskva. ”Men om man utmanar den officiella lögnen, vilket jag ofta gjorde, blir man snart en icke-person i digitala medier”, skriver Hedges. ”I totalitära system upphör du att existera från en dag till en annan”.

Hedges har länge varnat för farorna med den digitala hjärntvätt vi ständigt utsätter oss för. ”Shut off your electronic hallucinations!” – stäng av dina elektroniska hallucinationer, sade han i en intervju för några år sedan. Man skulle idag kunna tillfoga: medan det ännu är möjligt!

Hur bör då vi alternativa journalister rapportera om Ukraina? Hur kan vi bedriva seriös journalistik som varken fördjupar polariseringen eller avleder uppmärksamheten från ovan nämnda agendor? Ett viktigt ämne är undermåligheten i själva rapporteringen. Hur även redaktioner som säger sig ha högt ställda krav på opartiskhet och trovärdighet fullständigt tycks ha abdikerat från dessa riktlinjer.

Hur kan vi bedriva seriös journalistik som varken fördjupar polariseringen eller avleder uppmärksamheten från ovan nämnda agendor?

Undersökande journalisten Dan Cohen har kartlagt den armé av politiska rådgivare, Washington-lobbyister och hundratals PR-firmor och mediesajter med underrättelsekopplingar som deltar i hybridkriget på Ukrainas sida och ”kontrar den ryskledda desinformationen” med sina egna propagandakampanjer och psyops.

Cohen citerar ett Nato-befäl som till Washington Post sagt att ”De (ukrainarna) är verkligen utmärkta på strategisk kommunikation”. Att ytterst lite av informationen som kommer därifrån går att verifiera tycks vara underordnat.

Jag har både ryska och ukrainska vänner och får ofta ta del av fasansfulla filmsnuttar, som sägs visa upp motståndarsidans bestialiska beteende. Ukrainska barn som ligger döda bredvid sina små cyklar, deformerade efter ryska bombräder. Ukrainska soldater som skjuter ihjäl tillfångatagna ryska soldater och sedan ringer upp deras mödrar och skrattar när de berättar om hur de slaktat deras avskum till söner. Sanningshalten kan inte jag värdera, men i den mån filmklippen är avsedda att polarisera och väcka avgrundsdjupt hat tjänar de sitt syfte väl.

Vi måste helt enkelt, för våra barns framtida frihet, väcka det kritiska tänkande vars frånvaro har möjliggjort den teknokratiska diktatur vi nu är på väg in i. Vi måste avkoda allting som kommer mot oss via våra skärmar – oavsett om det är i mainstreammedier, alternativa medier eller ”sociala” medier – utifrån maktens strategi att söndra och härska. När vi väl blir varse mönstret kan vi också genomskåda maktens kampanjer för vad de är: ett försök att avleda uppmärksamheten från införandet av totalitära system samt att polarisera och därmed splittra de breda folklager som annars skulle bjuda motstånd.

 

Per Shapiro

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Slovakien uppmanar Väst att föra dialog med Ryssland

Det nya kalla kriget

publicerad 2 juli 2025
– av Isac Boman
Juraj Blanar menar att ledarna i Väst måste använda diplomati och dialog för att få slut på kriget.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

104 870 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Slovakiens utrikesminister Juraj Blanar bedömer att kriget i Ukraina inte kan avgöras på slagfältet. Istället uppmanar han västvärlden att söka en fredlig lösning genom direkt dialog med Ryssland – och varnar för att fortsatta spänningar kan leda till ett katastrofalt storkrig mellan Nato och Moskva.

– Vi vill inte att ett krig mellan Ryssland och Nato bryter ut, för det skulle vara det tredje världskriget. Vi vill att konflikten ska lösas fredligt, sade Blanar under ett diskussionsprogram i den slovakiska public service-kanalen STVR i söndags.

Blanar betonade vikten av diplomati och efterlyste en återgång till ”respekt för internationell rätt”. Han föreslog även att västvärlden bör söka vägar till förnyad kontakt med Moskva – ”och kanske till och med förlåta allt som har hänt”.

Slovakien har, i likhet med Ungern, konsekvent drivit på för en nedtrappning av konflikten och motsatt sig ytterligare EU-sanktioner mot Ryssland.

Landets president, Peter Pellegrini, har även uppmanat EU:s medlemsstater att återuppta direkta samtal med Moskva och samtidigt avvisat kraven på en snabb militär upprustning inom Nato, med argumentet att försvarsutgifterna bör spegla varje lands egna prioriteringar – snarare än en oro för Ryssland.

Ryssland kräver ukrainsk neutralitet

Från ryskt håll har man fördömt det USA-ledda blockets beslut i förra veckan om att medlemsländerna bör höja sina försvarsbudgetar till 5 procent av BNP – en åtgärd som enligt Nato ska avskräcka det ”långsiktiga hotet från Ryssland mot den euro-atlantiska säkerheten”.

Kreml har i sin tur upprepat att man inte har några intentioner att attackera något Nato-land och har kallat anklagelserna ”nonsens” – en skrämseltaktik som, enligt Moskva, används av Väst för att legitimera ökade försvarsanslag.

Moskva uppger att man vill nå en diplomatisk lösning på Ukrainakriget, och president Vladimir Putin har sagt att ett varaktigt avtal måste inkludera ett erkännande av den faktiska situationen ”på marken”, samt ukrainsk neutralitet.

Enligt Putin hålls kontakter mellan Moskva och Kiev om en möjlig tredje omgång fredsförhandlingar. Tidigare samtal har hållits i Turkiet, där parterna utbytt utkast till fredsförslag och genomfört flera fångutväxlingar.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Giftiga bomber på Östersjöns botten – fredsaktivist vill se samarbete mellan Nato och Ryssland

Det nya kalla kriget

publicerad 1 juli 2025
– av Isac Boman
Cirka 40 ton farliga kemiska stridsmedel ligger och skräpar på Östersjöns botten, enligt bedömare.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

104 870 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Uppskattningsvis 1,6 miljoner ton ammunition från andra världskriget ligger fortfarande på havsbotten i Nordsjön och Östersjön.

Enligt experter utgör detta inte bara ett säkerhetshot utan också en växande miljörisk – och borttagningen bör ske genom internationellt samarbete snarare än enskilda initiativ.

Den övervägande delen av ammunitionen, som främst lämnades kvar av det nationalsocialistiska Tyskland, består av konventionella granater. Men omkring 40 ton innehåller farliga kemiska stridsmedel, däribland senapsgas och fosgen. Efter årtionden under vatten har många av behållarna börjat frätas sönder, vilket utgör ett hot mot det marina ekosystemet och potentiellt även mot kustområden.

– Frågan är hur man ska hantera återvinningen av dessa giftiga tidsbomber för Östersjöns biosfär. Självklart, på grund av korrosionen av dessa behållare, finns det en fara för fiskar och växter, och andra länder, säger den tyske publicisten och fredsaktivisten Bernhard Trautvetter i en intervju med RT.

Han betonar att ansvaret inte kan ligga på ett enda land och att Nato-länderna i Östersjöregionen såväl som Ryssland, som har tillgång till farvattnet genom sin exklav Kaliningrad och St. Petersburg-området, måste gå samman för att ”oskadliggöra denna tickande bomb”.

Tyskt pilotprojekt

Tyskland inledde 2023 ett pilotprojekt för att bärga ammunitionen och genomförde arbetet i Lübeckbukten och den första fasen avslutades i april i år. Myndigheterna beskrev projektet som en framgång, men medgav att ytterligare tekniska anpassningar krävs i områden där mängden ammunition är särskilt hög.

Initiativet har samtidigt väckt oro hos miljöorganisationer, forskare och grannländer över hur återvinningen påverkar havsmiljön, särskilt om den sker utan samordning över nationsgränserna.

Ryssland har länge uttryckt oro över det kemiska arvet från kriget och har upprepade gånger efterlyst en internationell insats för att rensa botten från krigsmateriel. I praktiken har man dock hållits utanför de insatser som hittills gjorts, till stor del på grund av det försämrade säkerhetsläget och den frostiga relationen med Väst efter att kriget i Ukraina inleddes.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Skenande vapenpriser riskerar att äta upp Sveriges Nato-upprustning

Det nya kalla kriget

publicerad 29 juni 2025
– av Isac Boman
Det är oklart hur mycket vapen och utrustning den svenska mångmiljardsatsningen faktiskt kommer att räcka till i slutändan.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

104 870 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Sverige rustar upp som aldrig förr – men det är långt ifrån säkert att satsningarna ger önskad effekt. Vapentillverkarnas priser på vapen och ammunition har skenat, och en stor del av upprustningen riskerar att ätas upp av ökade kostnader.

– Då blir vi inte mer farliga för motståndaren, betonar Försvarsmaktens operationsledningschef, viceamiral Ewa Skoog Haslum.

Enligt Försvarsmakten har kriget i Ukraina visat hur snabbt ammunition och vapensystem förbrukas i moderna konflikter, och Sveriges egna förråd är dimensionerade för övning och avskräckning – inte för utdragna stridigheter.

– En sådan sak som ammunition har vi kanske inte köpt så mycket som vi skulle behöva ha om vi skulle hamna i en strid. Utan vi har köpt så mycket som vi tror att vi behöver ha för att öva och verka tillräckligt avskräckande, säger Skoog Haslum till TT.

För att möta hotbilden måste lagren byggas upp, och svensk försvarsindustri måste snabbt kunna växla upp produktionen om krig skulle bryta ut.

Vapenindustrin ser positivt på tätare samarbete

Utvecklingen av nya vapen går också allt snabbare. I Ukraina har till exempel nya vapensystem, som marina drönare, mötts av motåtgärder redan inom fyra till sex veckor. I Sverige kan det däremot dröja år – ibland decennier – från beställning till leverans.

För att korta ledtiderna vill Försvarsmakten testa ofärdiga produkter direkt i övningar, i nära samarbete med försvarsindustrin.

– Jag tror att vi blir bättre som Försvarsmakt, men jag tror också att industrin skulle utvecklas snabbare, fortsätter viceamiralen.

Vapenindustrins företrädare är positivt inställda och Lena Gillström, vd för BAE Systems Bofors och ordförande i Säkerhets- och försvarsföretagen, ser stora vinster i att korta avståndet mellan användare och utvecklare.

– Genom att ha en nära dialog med de som använder systemen så har vi också möjlighet att se vilka problem som behöver lösas. Det tror jag kommer att vara avgörande för att vi ska få till en snabbhet i systemet, säger hon.

Hon är beredd att skicka egna ingenjörer till övningar för att justera kanontorn och artillerisystem i fält – något som idag sker i mycket begränsad omfattning.

Riksdagen vill låna 300 miljarder

När allt fler länder rustar upp ökar också efterfrågan på både vapen och ammunition – och därmed även priserna. Ewa Skoog Haslum ser en tydlig risk att de ökade försvarsanslagen inte kommer att omvandlas till faktisk stridskraft.

– Absolut, det är en risk, och då får vi inte mer kapabilitet till Försvarsmakten. Då blir vi inte mer farliga för motståndaren, utan då har vi använt pengarna på dyrare saker istället, förklarar hon.

Försvarsbudgeten för 2025 uppgår till 143 miljarder kronor – en ökning med tio procent jämfört med föregående år. Det motsvarar 2,4 procent av BNP enligt Natos beräkningsmodell. Men för att nå Natos nya mål – 3,5 procent för militärt försvar plus 1,5 procent för civilt – krävs ytterligare 70 miljarder kronor per år.

Riksdagen är beredd att låna upp till 300 miljarder kronor för att snabba på upprustningen och nå målen till 2032. Av dessa är 50 miljarder öronmärkta för det civila försvaret.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Riksdagens nya jättelån för upprustning: 300 miljarder

Det nya kalla kriget

publicerad 19 juni 2025
– av Jan Sundstedt
Riksdagsbeslut - militär upprustning - 2025-06-18
Samtliga riksdagspartier står bakom skuldsättningen av befolkningen inklusive målsättningen att möta militärpakten Natos krav på upprustning.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

104 870 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


I bred enighet beslöt riksdagen på torsdagen att skuldsätta staten med ytterligare 300 miljarder kronor för en massiv militär och civil upprustning. Kritiker varnar för att satsningen kan bli dyrköpt på längre sikt.

Överenskommelsen, som samtliga riksdagspartier står bakom, innebär att staten frångår sitt balansmål och tar upp historiskt stora lån för att möta Natos framtida försvarskrav.

Av totalbeloppet ska 250 miljarder användas till militärt försvar – främst brigader, luftvärn och ammunition – medan 50 miljarder går till civila förberedelser såsom sjukvård, matlager och infrastruktur.

Försvarsminister Pål Jonson (M) uppger att målet är att uppnå 3,5 procent av BNP till militärt försvar och 1,5 procent till civilt försvar senast 2032. Beslutet innebär en dramatisk höjning av dagens nivåer och gör Sverige till ett av de länder i Europa som nu lägger störst andel av sin ekonomi på försvaret.

Nordic Response 2024
Foto: Norska Försvarets hemsida/ntb.no

Finansminister Elisabeth Svantesson (M) beskriver lånen som tillfälliga och nödvändiga.

Avvikelsen är tillfällig men utgifterna är permanenta. Därför kommer vi att jobba framåt med att hitta finansiering i olika delar och steg för steg fasa in det så att vi åter kommer i balans, säger Svantesson.

Flera ekonomer ifrågasätter om lånefinansiering av militära utgifter är hållbar, där socialdemokraterna vill se en ny skatt för att kunna finansiera återbetalningen. Tidö-regeringen å sin sida hoppas att satsningen ska rymmas inom framtida tillväxt.

 

Fakta: Sveriges historiska upprustningsbeslut 2025

  • Total låneram: 300 miljarder kronor

Fördelning:

  • 250 miljarder till militärt försvar
  • 50 miljarder till civilt försvar

Mål:

  • 3,5 % av BNP till militärt försvar
  • 1,5 % av BNP till civilt försvar
  • Målen ska vara uppfyllda senast 2032
  • Politisk enighet: Samtliga riksdagspartier står bakom överenskommelsen
  • Finansiering: Statlig upplåning, frångår balansmålet
  • Syfte: Möta Natos krav och stärka Sveriges försvarsförmåga

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Missa inte en nyhet igen!

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev idag!

Ta del av ocensurerade nyheter – fria från industriintressen och politisk korrekthet från Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning – varje vecka.