MORGONDAGENS DAGSTIDNING – onsdag 18 juni 2025

onsdag 18 juni 2025


Magdalena Anderssons kopplingar till den globalistiska eliten

Hon blev massmedialt och politiskt hyllad som Sveriges första kvinnliga statsminister. S-ledaren Magdalena Anderssons kopplingar till den globalistiska makteliten är dock ett tema som varken medströmsmedia eller politikerkollegor är särskilt intresserade av att lyfta.

publicerad 29 november 2021
– av Markus Andersson
Ordföranden för Internationella valutafondens högsta rådgivande organ, Magdalena Andersson, här på World Economic Forum 2020.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

64 290 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Vänsteraktivister och liberaler har unisont hyllat faktumet att Sverige ”äntligen” fått sin första kvinnliga statsminister i Magdalena Andersson (S) och vilket stort och viktigt steg detta är – även om hon förvisso lämnade in sin avskedsansökan efter bara sju timmar. Någonting som det däremot varit tyst om hos både politiker och etablissemangsmedier är att Magdalena Andersson har en betydligt mer utpräglad globalistisk bakgrund än sin företrädare Stefan Löfven.

Andersson är mycket populär i ultraglobalistiska kretsar och valdes enhälligt till ordförande för IMFC – Internationella valutafondens högsta rådgivande organ, en post hon tillträdde så sent som den 18 januari 2021.

– Jag är hedrad över att ha blivit utnämnd och för det stora stödet från samtliga medlemmar i IMFC. Den globala ekonomin har många utmaningar som världens länder behöver möta gemensamt, exempelvis om att få fart på ekonomin efter pandemin, att dämpa risker i ekonomier med hög skuldsättning och påskynda klimatomställningen, kommenterade Andersson utnämningen.

Regeringen skryter på sin hemsida om att innan Magdalena Andersson var det ”mer än 50 år sedan en svensk hade en så här inflytelserik position i fonden”. Hon blev också den första kvinnan på posten.

S-ledaren har också studerat vid det inflytelserika universitet Harvard University i USA som fostrat många mäktiga politiker samt vid Institutet för avancerade studier i Wien, Österrike. Efter studierna började hon arbeta som politiskt sakkunnig och sedan som planeringschef i statsrådsberedningen. Hon har också varit statssekreterare i Finansdepartementet och styrelseledamot i den socialdemokratiska tankesmedjan Policy Network.

2007 fick hon jobb som rådgivare åt den kontroversiella och hårt kritiserade dåvarande partiledaren Mona Sahlin och efter två år blev hon överdirektör för Skatteverket. 2012 utsågs Andersson av statsminister Stefan Löfven  till Socialdemokraternas ekonomisk-politiska talesman och 2014 blev hon ordinarie riksdagsledamot, någon månad senare blev hon utsedd till Sveriges finansminister.

Täta band till global maktelit

I takt med att Andersson klättrat på den politiska karriärstegen har hennes kopplingar till ultraglobalistiska intressen blivit allt mer tydliga. 2016 bjöds hon tillsammans med ett drygt hundratal andra maktpersoner in till det årliga hemlighetsfulla Bilderbergmötet. Bilderberggruppen representerar den globala makteliten inom såväl storföretag som massmedia och politik, bevakande journalister är bannlysta.

Hon diskuterade olika dagsaktuella frågor, bland annat den globala ekonomiska utvecklingen och de utmaningar som vi står inför”, skrev då Fredrik Kornebäck i ett mejl till Nya Dagbladet.

På frågan vad Magdalena Andersson och Socialdemokraterna anser om att hon deltar på ett hemligt möte av denna typ vill Kornebäck inte ge något tydligt svar.

Finansministern deltar i många olika möten och sammanhang för att bilda sig en mångfacetterad bild av alla frågor som kan ha betydelse för hennes uppdrag som finansminister. Dessa möten är inte alltid offentliga, det gäller även vid andra tillfällen när finansministern träffar kollegor eller företagsledare”.

De ultraglobalistiska kopplingarna tar inte slut där. 2017 valdes Andersson in och tackade ja till att delta i en styrgrupp för World Economic Forum (WEF), skriver TT. Gruppens syfte var att ta fram ”strategier för inkluderande tillväxt” och hon fick där bland annat sällskap av OECD-chefen Angel Gurria.

– Det handlar ju också om att i en sådan här grupp vara med och påverka den dagordning som är i det internationella samtalet, kommenterade hon då, och tillade att det kommer att bli ett ”jättespännande arbete”.

– Det blir en plattform för mig att kunna föra samtal med olika globala ledare, förklarade hon vidare.

I en artikel i World Economic Forum skriver hon att hon är mycket stolt över att samarbeta med Världsbanken och andra länder och intressenter och hur man samlat den privata sektorn tillsammans med civilsamhället och världens regeringar för att gemensamt komma fram till hur man ska införa en global koldioxidprissättning för att ”bekämpa klimatförändringarna”.

Andersson deltog också i WEF-konferensen i Davos 2017 där hon bland annat pratade om ”inkludering”, ”strukturella reformer” och ”hållbar tillväxt”. Hon har också valt att delta i senare upplagor av det årliga globalistiska evenemanget.

Festar med familjen Wallenberg

Anmärkningsvärd är S-ledarens post som styrelseledamot i den internationella tankesmedjan ”Policy Network” med det uttalade syftet att lyfta fram strategiskt tänkande och ”progressiva lösningar” för ”2000-talets utmaningar och socialdemokratins framtid”. I styrelsen för tankesmedjan sitter också den tidigare brittiske ministern och EU-kommissionären Peter Mandelson samt Roger Liddle som tidigare varit särskild rådgivare till EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso.

Tankesmedjan fokuserar mycket på att samla internationella maktmänniskor för att ”tackla globaliseringens utmaningar”, ett ständigt återkommande tema och budskap är att makt och beslutsfattande måste flyttas från nationalstaten till en global nivå.

Magdalena Andersson är också gift med Richard Friberg – professor på Handelshögskolan i Stockholm som innehar Jacob Wallenbergs professur i nationalekonomi – en donationsprofessur som inrättades 1984.

När maktfamiljen Wallenberg ställde till med lyxig 100-årsfest var Magdalena Andersson också på plats – trots att experter varnat för att delta och pekat på att festligheternas höga monetära värde kan tolkas som en muta.

– Här är man långt ute i gränslandet, konstaterade mutexperten Thorsten Cars och kritik lyftes mot att de inbjudna ministrarna kan komma att påverkas i sin tjänsteutövning av att umgås med Wallenbergarna på detta sätt.

 

Markus Andersson

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Har Israel överskattat sin egen militära förmåga?

Eskalationen i Mellanöstern

Har Israel överskattat sin militära styrka? När missilförsvaret pressas av Irans attacker pekar bedömare på att landet sannolikt har tre alternativ kvar: kapitulera och söka medling från Kina och Ryssland, genomföra en falskflaggoperation för att dra in USA i konflikten, eller inleda en kärnvapenattack mot Iran.

publicerad Idag 11:45
– av Jenny Piper
Enligt bedömare är det osannolikt att Israels luftförsvarssystem kan hantera Irans arsenal av missiler.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

64 290 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Professor Tuomas Malinen vid Helsingfors universitet skrev nyligen på sin plattform att missilförsvar kanske inte kommer att rädda Israel från massiva attacker från Iran. Ett utdrag nedan:

”Det fanns några analytiker som påstod under helgen att kriget snabbt skulle ta slut med antingen Israels eller Irans seger. Sådana kommentarer saknar ofta förståelsen för att dessa två länder har förberett sig för denna konflikt i nästan 50 år. Jag kan inte säga att jag är expert på Mellanöstern, men jag har läst en hel del om områdets historia (kom ihåg att min mamma är en pensionerad historielektor). Jag har besökt Jerusalem en gång och jag förstår helt skillnaden mellan judiska och arabiska områden samt ideologier. Jag vet också att många judar och araber bara skulle vilja leva i fred. Jag tar naturligtvis ingen sida, men jag föraktar IDF:s (israeliska försvarsmaktens) folkmordshandlingar i Gaza. Men som alltid påverkar de inte mina och våra analyser och prognoser. Faktum kvarstår att de har kämpat för samma landområde i minst 3 000 år. Båda sidor har begått grymheter.

Frågan vi måste ställa oss är: Är regimen i Teheran redo att riskera en kärnvapenexplosion på sin mark?

Jag läste nyligen en trovärdig analys som visar att Israel och USA bara har 15 till 20 dagars ammunition kvar till Iron Dome. En general i Islamiska revolutionsgardet ska ha sagt att Iran skulle kunna fortsätta att attackera Israel i nuvarande takt i ytterligare sex månader. Om så är fallet är matematiken helt enkelt inte på Israels sida. Dessutom tyder varje analys jag har sett på att Iran vid det här laget har tömt sin arsenal på äldre missiler. Så vi kanske bara har sett en bråkdel av den skada Teheran kan orsaka Israel med moderna missiler.

Israel har sannolikt tre alternativ: kapitulera och söka medling från Kina och Ryssland, genomföra en falskflaggoperation mot en amerikansk bas nära Iran i ett desperat försök att direkt dra in USA i konflikten, eller inleda en kärnvapenattack mot Iran”.

Intressant i sammanhanget är att Ahmad Vahidi, rådgivare till befälhavaren för landets elitstyrka Islamiska revolutionsgardet (IRGC), nyligen sade i en intervju att Iran avstått från att använda all sin missilkapacitet i sina senaste attacker mot Israel.

– Vi har ännu inte fullt ut utnyttjat vår strategiska missilpotential. När tiden är inne kommer vi att använda våra mest avancerade system, och nästa generations missiler är bara en del av den arsenalen. Iran är inte rädd för att fortsätta konflikten och kommer inte heller att tveka att visa världen sin militära makt.

Samtidigt skrev nyligen Irans ständige representant vid FN, Amir-Saeid Iravani, ett brev till FN:s generalsekreterare António Guterres och medlemmar av FN:s säkerhetsråd där Iran bekräftade sin beslutsamhet att utöva sin rätt till självförsvar tills den israeliska aggressionen upphör eller säkerhetsrådet agerar beslutsamt för att förhindra ytterligare kränkningar.

När Daniel Davis, militärexpert vid Defense Priorities, pratade om den eskalerade situationen på sin YouTube-kanal slog han fast att Iran har missiler i sin arsenal som kan kringgå amerikansk- och israelisktillverkade luftförsvarssystem samt konstaterade att USA inte borde delta i Israels militära operation mot Iran.

– Jag tror att Amerika måste vara mycket försiktigt så att vi inte alls hamnar i det här kriget, för det finns ingenting för oss att vinna. Våra säkerhetsintressen i hela regionen och definitivt i vårt land är perfekt skyddade av våra förmågor samt våra globala utplaceringar över hela världen just nu.

– Vi borde inte blanda oss i det, för då kommer det att göra amerikanska baser i hela Mellanöstern till ett mål. Och som ni har sett med många av dessa system, dessa iranska missiler som kommer igenom, oavsett om det är Iron Dome, Davids slunga, THAAD-systemet, Patriots – de kan fortfarande ta sig igenom.

– Bland våra trupper i Mellanöstern saknar många av dem dessa system och de skulle vara såväl hjälplösa som försvarslösa om Iran skulle beskjuta dem. Om de gör det är det naturligtvis en helt annan sak. Men vi borde inte påskynda offensiva åtgärder mot Iran, för det behöver vi inte för vår säkerhet.

Även den amerikanske journalisten Tucker Carlson varnade nyligen för konsekvenserna om USA blir indraget i den israelisk-iranska konflikten i en podcast med Trumps tidigare rådgivare Steven Bannon, vilket potentiellt skulle kunna leda till det amerikanska imperiets kollaps och markera slutet på Donald Trumps presidentskap.

– Jag är verkligen rädd att mitt land kommer att försvagas ytterligare av detta. Jag tror att vi kommer att se slutet på det amerikanska imperiet. Självklart skulle andra nationer vilja se det och detta är ett perfekt sätt att sänka USS America mot Irans stränder, men det kommer också att avsluta, tror jag, Trumps presidentskap. USA är dessutom helt oförberett för en potentiell verklig krigskonflikt med Iran.

Den spontana frågan som uppkommer är om Israel har överskattat sin egen militära förmåga. Fortsättning lär följa, och förhoppningsvis – för invånarnas skull på båda sidor – kommer båda parter att besinna sig samt inleda förhandlingar innan Iran börjar plocka fram sin mer avancerade militära arsenal.

Alla Jenny Pipers artiklar finns på jennypiper.blog.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Skulle Israel ta med sig världen i sitt fall?

Eskalationen i Mellanöstern

Den israeliska kärnvapenarsenalen och det så kallade "Samsonalternativet" har blivit föremål för allt större diskussion i samband med den eskalerade situationen i Mellanöstern.

uppdaterad 15 juni 2025 publicerad 14 juni 2025
– av Isac Boman
Kommer kärnvapen att användas som storskalig vedergällning om Israel hotas?

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

64 290 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

1986 avslöjades Israels kärnvapenprogram – även om landets myndigheter än idag vägrat att erkänna att man besitter några massförstörelsevapen. Det israeliska kärnvapeninnehavet har till och med kallats för ”världens sämst bevarade hemlighet” och började med fransk hjälp utvecklas under stort hemlighetsmakeri redan på 1950-talet.

Den israeliske kärnteknikern Mordechai Vanunu var den som avslöjade programmet i brittisk press, innan han kidnappades av underrättelsetjänsten Mossad, fördes hem till Israel igen och fick tillbringa de nästkommande 18 åren i israeliskt fängelse. Än idag är Vanunu förbjuden att lämna landet och har även dömts till flera kortare fängelsestraff på grund av ”förbjudna yttranden” kopplade till kärnvapenprogrammet.


Artikeln publicerades ursprungligen den 27 april 2024.


Hur många kärnvapen Israel faktiskt har är svårt att säga med säkerhet. 2008 spekulerade den förre amerikanske presidenten Jimmy Carter i att det vid tidpunkten handlade om minst 150 stridsspetsar ”eller ännu fler”.

Samson och filistéerna

Intimt relaterat till den israeliska kärnvapendoktrinen är det så kallade ”Samsonalternativet” – som syftar på Israels strategi för vedergällning i händelse av omfattande attacker mot det egna landet, eller i en situation då själva nationens existens bedöms som hotad.

Namnet är hämtat från den bibliske karaktären Samson, som förblindad och tillfångatagen av filistéerna till slut lyckades riva isär pelarna i det tempel han hölls fången – varpå taket störtade ner och dödade inte bara honom, utan också tusentals av de filistéer som plågat honom.

Samson förstör filistéernas tempel. Målning: Giovanni Benedetto Castiglione.

Samsonalternativet går enligt många bedömare ungefär ut på – att Israel skulle svara med omfattande kärnvapenattacker om man hotas existentiellt eller om exempelvis Jerusalem skulle bombas sönder och samman.

Hotade Nixon med kärnvapen

Redan 1967, i samband med sexdagarskriget, planerade Israel att detonera en kärnvapenladdning på ett berg i Sinaiöknen för att varna de omkringliggande arabstaterna i området. Detta kom dock aldrig att förverkligas, eftersom Israel genom konventionell krigföring kunde besegra sina motståndare.

Under Yom Kippur-kriget 1973 var det dags igen när den dåvarande premiärministern Golda Meir valde att utpressa USA och president Nixon genom att förbereda för och hota med att använda kärnvapen mot sina fiender – om inte USA omedelbart levererade krigsmateriel och hjälp av olika slag. Inte heller denna gång detonerades några atombomber – enligt bedömare helt enkelt för att Nixon gick med på kraven.

Richard Nixon och Golda Meir. Montage. Foto: Willem van de Poll/Nationaal Archief/CC BY-SA 4.0

Enligt den prisbelönte granskande journalisten Seymour Hersh betraktade Israel under 1970-talet Sovjetunionen som det största hotet, och ett antal kärnvapenspetsar riktades också mot sovjetiska städer – samtidigt som Sovjet hade flera israeliska städer på sin lista över potentiella kärnvapenmål.

Hersh menar att kärnvapendoktrinen förändrades när högerledaren Menachem Begin tog makten 1977, och att det uppstod en ambition att inte bara skaffa ett stort antal kärnvapen för att reagera på en eventuell attack, utan också i syfte att ”använda Israels makt för att rita om den politiska kartan i Mellanöstern”.

”Makten att förgöra världen”

Den vanligast uttalade uppfattningen är trots allt att syftet med det så kallade Samsonalternativet är att slå ut eller utplåna stater som attackerar Israel. Andra går dock längre och argumenterar för att det istället handlar om att ”hämnas på världen” och att Israel, om man upplever ett existentiellt hot, vill orsaka så stor skada och förödelse som möjligt även för länder som inte är direkt involverade i attacken mot dem. Exempelvis den judiske professorn David Perlmutter vid Louisiana State University gav uttryck för en sådan hållning i LA Times 2002.

Israel har byggt kärnvapen i 30 år. Judarna förstår vad ett passivt och maktlöst accepterande av undergången har inneburit för dem i det förflutna, och de har sett till att skydda sig mot det. Masada var inte ett exempel att följa – det skadade inte romarna ett dugg, men Samson i Gaza? Vad skulle tjäna den judehatande världen bättre som återbetalning för tusentals år av massakrer än en kärnvapenvinter. Eller bjuda in alla dessa tutande europeiska statsmän och fredsaktivister att göra oss sällskap i ugnarna?”, skrev Perlmutter.

För första gången i historien har ett folk som står inför utrotning medan världen antingen fnissar eller tittar bort – till skillnad från armenierna, tibetanerna, de europeiska judarna under andra världskriget eller rwandierna – makten att förgöra världen. Den yttersta rättvisan?” frågade sig Perlmutter vidare.

”Störta världens pelare”

Den judiske författaren och journalisten Ron Rosenbaum menar även han att Israel, i ”efterdyningarna av en andra förintelse”, inte bara skulle kunna attackera sina angripare utan även ”störta världens pelare (attackera Moskva och europeiska huvudstäder till exempel)” med motivet att antisemitism i samband med tidigare förföljelser i historien måste hämnas. Även ”islams heliga platser” kan i en sådan situation attackeras med kärnvapen, menar Rosenbaum, som betonar att ”övergivande av proportionalitet är själva kärnan” i Samsonalternativet.

Den israeliske militärhistorikern Martin van Creveld ger uttryck för en liknande linje. I samband med den andra intifadan menade han att Israel hade ”hundratals kärnvapen” – och att dessa även kunde riktas mot europeiska huvudstäder som han menade fanns i skottlinjen för den israeliska militären.

Vi har flera hundra atomstridsspetsar och raketer och kan avfyra dem mot mål i alla riktningar, kanske till och med mot Rom. De flesta europeiska huvudstäder är mål för vårt flygvapen. Låt mig citera general Moshe Dayan: ’Israel måste vara som en galen hund, för farlig att störa’.

Jag anser att allt är hopplöst vid det här laget. Vi måste försöka förhindra att det går så långt, om det överhuvudtaget är möjligt. Våra väpnade styrkor är emellertid inte de trettionde starkaste i världen, utan snarare de andra eller tredje starkaste. Vi har förmågan att dra med oss hela världen i fallet, och jag kan försäkra er om att det kommer att ske innan Israel går under”, deklarerade van Creveld vidare.

Moshe Dayan ( f.d försvars- och utrikesminister) menade att Israel måste agera ”som en galen hund”. Foto: National Library of Israel/ CC BY 4.0

Jerusalem Posts journalist Gil Ronen har också beskrivit Samsonalternativet som ett sätt för Israel att utplåna sina fiender och ”eventuellt orsaka irreparabel skada på hela världen” i en situation då ”Israel står inför utplåning”.

Orubbligt stöd från Väst?

Eftersom israeliska makthavare inte ens vill bekräfta att man har kärnvapen – eller hur många det rör sig om, är det i nuläget förstås uteslutet att landets ledare samtidigt skulle tala klarspråk kring hur landets strategi vad gäller dessa är utformad. Vidare är det förstås osannolikt att Israel – eller något annat land för den delen, skulle medge att man har för avsikt att ”ta världen med sig om man faller” – även om så just skulle vara fallet. Så fungerar det sällan, även om exempelvis Rysslands president Vladimir Putin bland annat vid Oliver Stone besök i Moskva tillstod att han bedömer att ett kärnvapenkrig mellan Ryssland och USA ”antagligen inte skulle ha några vinnare”.

Vad Samsonalternativet egentligen innebär i ett ”värstascenario” lär bli föremål för fortsatt diskussion – inte minst eftersom situationen i hela Mellanöstern fortsätter att bli allt mer riskabel och gå mot eskalation, där Israel nu attackerar iranska mål (och vice versa).

Västs stöd för Israel tycks fortsatt orubbligt – trots de tiotusentals civila dödsoffer som skördats i Gaza och larm från människorättsorganisationer om brott mot folkrätten. Kan detta förklaras blott av historisk lojalitet till Israel? Eller finns det någonstans eventuellt också en rädsla i bilden, en rädsla för att landets politiska styre, för att citera Moshe Dayan, faktiskt skulle agera ”som en galen hund” om man lämnade landet åt sitt eget öde?

 

Isac Boman

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Bilderberg-profilen bakom Trump och techgänget

Donald Trumps USA

Peter Thiel är "kungamakaren" som knyter samman Vita huset med Silicon Valley - och den ökända Bilderberggruppen.

publicerad 7 juni 2025
– av Isac Boman
Techmiljardären Peter Thiel talar på ett av Donald Trumps valmöten.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

64 290 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Techmogulen och riskkapitalisten Peter Thiel är ett närmast okänt nämn för den breda allmänheten. Samtidigt har han beskrivits som en av Silicion Valleys allra mest prominenta makthavare och en politisk ”kungamakare” med stort inflytande särskilt över Donald Trumps administration.


Artikeln publicerades ursprungligen på Nya Dagbladet den 11 januari 2025.


Thiels familj är bördig från Tyskland men flyttade utomlands redan när sonen Peter var 1 år gammal och då fick byta grundskola sju gånger under sin uppväxt, vartefter familjen flyttade och till slut hamnade i Kalifornien. Thiel, som är homosexuell, uppger att han idag identifierar sig som en ”konservativ libertarian” där han bland annat understött den republikanskt inriktade hbtq-lobbyn.

Mest känd sedan tidigare är han kanske som medgrundare till betaltjänsten Paypal och han var också den förste utomstående investeraren av dignitet att satsa på Facebook, samt ligger även bakom riskkapitalfonden Founders Fund. Han räknas idag som en av världens allra rikaste män och ligger också bakom Palantir Technologies – ett amerikanskt mjukvaruföretag uppkallat efter kristallkulorna i Tolkiens sagovärld som specialiserat sig på dataanalys och utveckling av plattformar för att samla in, integrera och analysera stora mängder data.

Palantir används av såväl underrättelsetjänster som militär för att samla in, analysera och visualisera stora mängder data från andra källor och kartlägga individer som misstänks ha kopplingar till ”extremism” eller terrorism samt för att analysera fiendetruppers rörelser och göra olika former av riskbedömningar.

Palantir bedriver själva ingen direkt övervakning, men företagets teknologi används av bland andra FBI och CIA för att analysera data som samlas in via andra övervakningsverktyg – exempelvis kameror, satelliter eller elektronisk kommunikation. Kritiker har också pekat på att teknologin enkelt kan missbrukas för att spåra politiska dissidenter eller andra personer som makthavare betraktar som obekväma.

Palantirs AI-teknologi har vidare använts i Ukrainakriget för att hjälpa ukrainska målsökande drönare att identifiera ryska soldater och utveckla en teknik för att kunna automatisera dödandet av mänskliga mål där, AI:n tar det slutgiltiga beslutet om vem som ska leva och vem som ska dö, vilket kritiker länge befarat bli det slutgiltiga mardrömsscenariot i modern krigföring.

Montage. Foto: Skidmore/CC BY-SA 2.0, faksimil/Oblivion

”Young global leader”

Thiels kopplingar till det globalistiska maktetablissemanget är tydligt och han listas av den okända tankesmedjan World Economic Forums förgrundsprofil, Klaus Schwab, som en av deras ”Young global leaders” på organisationens hemsida. Dessutom sitter han i det ljusskygga maktnätverket Bilderberggruppens styrkommitté tillsammans med bland andra den svenske oligarken Marcus Wallenberg och Natos förre generalsekreterare Jens Stoltenberg.

Den förmögne investeraren är personligen också medlem i Republikanerna och har genom åren finansierat flera av partiets presidentkandidaters valkampanjer – både den neokonservative krigshöken John McCain och den pacifistiskt inriktade libertarianen Ron Paul. 2016 ställde han sig initialt bakom den tidigare Hewlett-Packard-vd:n Carly Fiorinas kandidatur – men när hon hoppade av gav han istället sitt stöd till Donald Trump, talade på dennes event och donerade miljonbelopp till Trumps kampanj. När valvinsten var säkrad fick Thiel också en plats i Trumps övergångsteam.

2022 var Thiel en av det republikanska partiets allra största finansiärer och stöttade hela 16 kandidater med sammanlagt drygt 35 miljoner dollar. Två av dessa, Blake Masters och JD Vance, var också själva techinvesterare som tidigare arbetat för Thiel.

Det ska också ha varit just Peter Thiel som introducerade sin lärjunge JD Vance för Donald Trump i dennes bostad i Mar-a-Lago 2021. Vance, som själv kommer från fattiga förhållanden, arbetade för Thiels riskkapitalbolag Mithril Capitals innan han med hjälp av mångmiljondonationer från Bilderbergtoppen kandiderade och vann senatsvalet i Ohio 2022.

JD Vance, längst till höger i bild, har tagit sig till den republikanska toppen tack vare Peter Thiel. Foto: DHS

Vance, som tidigare kallat Trump för ”USA:s Hitler” och ”förkastlig”, skulle i och med sin nya allians med Thiel istället komma att bli en av Donald Trumps mest högljudda försvarare. I juli 2024 meddelade också Trump att han valt ut Vance som sin vicepresidentkandidat. Förutom Thiel själv ska också den republikanske techmiljardären David Sacks, Elon Musk och Trumps två äldsta söner ha verkat för att just Vance skulle nomineras till vicepresident.

”Techgänget”

Noterbart är också att Vance är långtifrån den enda Silicion Valley-profil som återfinns i Trumps nya administration. Den tidigare nämnde Elon Musk ska enligt officiella planer ansvara för ett helt nytt departement, DOGE – Department of Government Efficiency, som uppges ska bekämpa slöseri och ineffektivitet på federal nivå. Detta uppdrag delar han med Vivek Ramaswamy, grundare av bioteknikföretaget Roivant Sciences.

Även Ramaswamy uppges ha en nära relation med Thiel och är dessutom mycket god vän med USA:s näste vice president JD Vance efter att de lärde känna varandra på Yales universitet. Vances son heter också Vivek, döpt just efter Ramaswamy.

Vivek Ramaswamy är en annan ”tech bro” med kopplingar till Thiel. Foto: Gage Skidmore/CC BY-SA 2.0

Kopplingarna mellan Thiels nätverk av techmiljardärer och Donald Trumps administration stannar emellertid inte där. Tidigare nämnde David Sacks, som nyligen utnämndes till Vita husets ”AI- och kryptotsar” med uppdraget att vägleda administrationens politik inom artificiell intelligens och kryptovaluta, sägs också vara mycket god vän med Thiel ända sedan de två arbetade tillsammans vid Paypal.

Ett annat namn är investeraren James O’Neill, tidigare vd för Thiels personliga stiftelse, som nominerats av Trump till vice hälsominister bakom Robert F. Kennedy Jr.. Ytterligare en Thiel-adept i form av Trae Stephens (partner vid Founders Fund), rapporteras även vara aktuell för uppdraget som vice försvarsminister, enligt källor till bland annat Wall Street Journal. Dessutom förväntas Michael Kratsios, Peter Thiels tidigare personalchef, bli den som har hand om den övergripande techpolitiken under Trumps styre.

Trots att kretsen runt Trump kryllar av Thiels vänner, partner och lärjungar uppger denne själv att han inte har några större egna politiska ambitioner och att han skulle bli ”deprimerad och galen” om han gick runt och tänkte på politik hela tiden.

– Jag kommer inte att göra någonting på heltid, svarade han kryptiskt på en fråga om sin roll i Trumps kommande administration.

Thiels mångårige partner och vän David Sacks med republikanske talmannen Mike Johnson. Foto: USA:s Talman

Noterbart är också att Thiel så sent som 2023 sågade Trumps förra administration som ”galnare” och ”farligare” än förväntat och då även påstod att han inte hade några planer på att donera några pengar till Trumps återvalskampanj.

– De kunde inte få de mest grundläggande delarna av regeringen att fungera. Så var det – jag tror att den delen kanske var värre än till och med mina lågt ställda förväntningar.

Peter Thiels faktiska inflytande på Donald Trump, och i förlängningen på den amerikanska staten, är föremål för mycket spekulation av politiska analytiker, men har även framgått tydligt på Trumps valmöten där reklam för Bilderbergprofilens företag Palantir återkommit.

Kritiker pekar på att det så kallade techgänget med Thiel i spetsen, på engelska känd som ”The tech bros”, inte har ställt sig bakom den återkommande presidenten av idealistiska skäl – utan för att man snarare bedömt det som en logisk strategi för att öka sitt ekonomiska och politiska inflytande. Det faktum att Thiels egen adept JD Vance nu blir vicepresident – och av många också bedöms som en sannolik efterträdare till den åldrande Donald Trump, ses också som en mycket stor seger för Thiels sfär inom maktetablissemanget.

Backar på Trumpkampanjens vallöften

Även om profilerna kring techgänget ofta har en konservativ profil och retorik, där man ofta fördömer och hånar olika vänsteraktivistiska och identitetspolitiska företeelser, pekar kritiker på att man i slutändan huvudsakligen strävar efter att stärka sina egna positioner. Den senaste tiden har Elon Musk, Vivek Ramaswamy och andra profiler runt Donald Trump också hamnat i konflikt med mer nationellt inriktade republikanska väljare efter att man återtagit tidigare kampanjlöften om att begränsa invandringen till landet, och argumenterat för att arbetskraftsinvandringen till USA tvärtom måste öka, bland annat genom så kallade H1B-visum.

Techmogulerna har menat att ett stort inflöde av högkvalificerad utländsk arbetskraft är nödvändigt för att USA ska förbli världsledande inom techindustrin. Dessa påståenden avfärdas dock av kritiker, som menar att det mer troliga syftet är att driva ner amerikanska arbetares löner och arbetsvillkor. Man pekar också på att en stor majoritet av dessa invandrare kommer från Indien och liknande länder, och att det i praktiken inte alls handlar om några högutbildade specialister utan uppmanar istället Trumpsfären att satsa på inhemsk talangutveckling istället för import av arbetskraft från andra sidan jorden.

På sociala medier blev kritikstormen så omfattande att Elon Musk gick ut och anklagade mer invandringskritiska republikaner för att vara ”föraktliga dårar” och ”hatiska rasister” som ”absolut skulle bli det republikanska partiets undergång om de inte avlägsnas”.

I eftermälet har ett stort antal kritiska användare också utsatts för olika former av censuråtgärder efter att man ifrågasatt techlobbyns invandringsplaner, något som föranlett en oro inom republikanska led kring vad som egentligen kommer att hända under de nästkommande fyra åren.

Oavsett utfall förväntas det inte gå någon större nöd på Peter Thiel själv. Även om han ligger en bra bit efter Musk, Bezos och Zuckerberg bland världens rikaste, räknas han idag som en av de 150 rikaste i världen med en förmögenhet på drygt 15 miljarder dollar –  rikedomar som i och med Trumps tillträde, från och med den 20 januari, bedöms kunna bli ännu större genom lukrativa regeringskontrakt och andra politiska åtgärder som Thiel och hans techgäng önskar se.

 

Isac Boman

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Mansrörelsen som vill leva utan kvinnor

Könskriget

MGTOW-rörelsen beskrivs som en motreaktion och en "manlig" spegelbild av den feministiska rörelsen. Dess "maskulinism" är dock i praktiken lika destruktiv för män som feminismen varit för kvinnor.

publicerad 10 maj 2025
– av Isac Boman

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

64 290 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Vi lever i en tid präglad av vad som närmast kan beskrivas som ett könskrig som brutit ut ur den marxistiska kulturkampen och postmodernistiska förvirringen kring könsroller. Rörelsen MGTOW (Men Going Their Own Way) är starkt kopplad till denna samhällsutveckling och har under de senaste decennierna vuxit fram som sorts reaktionär motpol till den feministiska rörelsen.

MGTOW, som förespråkar att män ska ”gå sina egna vägar” – bort från romantiska förbindelser och samhällets förväntningar – är i många avseenden en komplex spegelbild av feminismen och en form av proteströrelse mot ett samhälle där allt fler män känner sig marginaliserade, diskriminerade och direkt oönskade.


Artikeln publicerades ursprungligen på Nya Dagbladet den 21 februari 2025.


MGTOW har rötter i så kallade mansrättsgrupper och antifeministiska forum från tidigt 2000-tal, där kritik växte fram mot familjerättssystem, MeToo-rörelsen och vad man generellt betecknar som ”toxisk feminism”. Centralt är en uppfattning att samhället i allt högre grad demoniserar män och manlighet i stort, något som kopplas till den feministiska analysen av ”patriarkatet” som en huvudorsak till strukturellt förtryck.

Rörelsens anhängare pekar på att män idag straffas för historiska och kollektiva synder, och att detta skapat en kultur där mäns röster och behov trivialiseras. Som svar förespråkar man att ”opt outa” – att leva i frivilligt celibat, undvika äktenskap och ibland till och med undvika sociala relationer med kvinnor helt och hållet.

Rörelsens idéer har sedan spridits från internetforum in i populärkulturen via YouTube-kanaler och sociala medier. Centrala ”förgrundsgestalter” kända med namn som Barbarossaa, Sandman och Turd Flinging Monkey har populariserat MGTOW:s budskap genom att blanda humor, provokation och analyser av samhällsfrågor. Retoriken överlappar till delar med andra samhällskritiska rörelser exempelvis med metaforer som ”det röda pillret” – en referens till filmen The Matrix som symboliserar uppvaknandet till vad som uppges vara en hård sanning om ett sjukt samhälle, i MGTOW:s fall med särskild åsyftan till påverkan av feminismens och kvinnors roll i det moderna samhället.

De fyra stadierna: En väg mot total avskildhet

MGTOW beskriver ofta sin filosofi som en progression genom fyra stadier, där varje steg innebär en allt djupare separation från samhället och från kvinnor:

1. Situationsmedvetenhet

Detta inledande skede beskriver man som att män börjar ifrågasätta sina relationer till kvinnor och även till samhället i stort. Detta beskrivs som förknippat med att man upplever att man utnyttjas, ofta med hänvisning till äktenskap och rättssystem som man anser vara ojämställda. Män i detta skede tror fortfarande på äktenskapets värde men har samtidigt börjat ”inse” att de manipuleras av kvinnor.

2. Förkastandet av långsiktiga relationer

I det andra steget avvisar män långsiktiga förbindelser, samliv och äktenskap. De ser dessa institutioner som fällor som begränsar deras frihet och utsätter dem för stora ekonomiska och emotionella risker. Kortvariga förhållanden och sexuella möten accepteras dock fortfarande, eftersom de inte innebär samma grad av förpliktelser.

3. Förkastandet av kortvariga relationer

I det tredje steget, som MGTOW-anhängare ofta ser det, minskar män sina interaktioner med kvinnor till ett minimum. De undviker inte bara romantiska förbindelser utan också vänskapliga eller till och med professionella relationer med kvinnor. Detta skede präglas av en stark misstänksamhet och en övertygelse om att kvinnor, oavsett kontext, utgör ett hot mot deras frihet och välbefinnande.

4. ”Going Ghost”

Det sista steget, kallat ”going ghost”, innebär en fullständig separation från det moderna samhället. Män i detta skede försöker minimera sin medverkan i ”vardagssamhället” och säger ofta upp sig från sina arbetsplatser. De strävar efter att leva så individuellt som möjligt, ofta genom att flytta till avlägsna platser eller leva så anonymt de kan.

Äktenskapet blir ett ”juridiskt hot”

MGTOW framhålls ofta av sina medlemmar som en motvikt till vad de ser som en ensidig feministisk berättelse i den allmänna samhällsdebatten. I feministisk teori lyfts ofta ”patriarkatet” som en systemisk orsak till alla tänkbara orättvisor – från könsbaserat våld till lönegap och maktobalanser – en analys som MGTOW-anhängare avfärdar som felaktig och mansfientlig.

Feminismen har gått från att kämpa för jämställdhet till att göra män till syndabockar för alla samhällsproblem”, skriver en anonym MGTOW-medlem i ett forum. Andra anhängare menar att rörelsen erbjuder ”brödraskap” och manlig ”solidaritet” – något som i det moderna samhället upplevs vara en bristvara.

En av de främsta anledningarna till att MGTOW är bra för män är att det ger dem ett sätt att behålla sitt oberoende och sin frihet. I dagens samhälle förväntas män ofta försörja sina partners, både ekonomiskt och känslomässigt. Detta kan vara en betydande källa till stress och ångest för många män, vilket leder till känslor av förbittring och frustration. Genom att välja att gå sin egen väg kan män fokusera på sina egna behov och önskningar, snarare än att försöka uppfylla andras förväntningar”, argumenterar en anhängare.

Kritiker av rörelsen, som den kanadensiske psykologen Jordan Peterson, menar bland annat att den trots att den pekar på verkliga problem, som mäns ensamhet eller orättvisa vårdnadstvister, misslyckas med att erbjuda konstruktiva lösningar. Istället för att adressera frågor som behöver lösas eller främja förståelse och samarbete mellan könen romantiserar rörelsen en tillvaro präglad av misstänksamhet, isolering och könsbaserad segregation.

Att betrakta kvinnor som en kollektiv fiende eller ett ”juridiskt hot” (en vanlig MGTOW-term för äktenskap) riskerar naturligtvis att förstärka polarisering snarare än att läka den. Andra konstaterar att det är en handling av maktlöshet snarare än egenmakt och självbestämmande att retirera från samhället och att många av medlemmarna mest tycks vara förbittrade och har svårt att bearbeta oförrätter de varit med om i tidigare relationer.

Vem tjänar på splittringen?

Jordan Peterson har uppmärksammat MGTOW-rörelsen vid flera tillfällen och kommenterat den med att han förstår vissa faktorer bakom dess upphov men att han samtidigt noterat den destruktiva inverkan den har, särskilt på yngre män.

En central fråga vad gäller kritiken mot MGTOW är också vem eller vilka som egentligen gynnas av denna splittring, eftersom varken män eller kvinnor de facto tjänar på att se varandra som fiender eller konkurrenter. Genom att skapa en ”vi mot dem”-mentalitet undermineras förutsättningar till sunda relationer och samarbeten medan de som istället vill splittra folket gynnas – oavsett om det handlar om oligarker och politiskt drivna aktörer eller algoritmdrivna sociala medier som drar nytta av konflikten.

Det finns en förståelig föreställning om att det aldrig tidigare varit lika svårt att skapa bestående relationer och familjer som idag, inte bara eftersom samhället bygger på att båda parter helst gör någon form av karriär, vilket i praktiken förstås försvårar familjebildande – utan också för att synen på vad en relation faktiskt innebär har förändrats radikalt. Den liberala synen på relationer har i den offentliga debatten lyfts fram som något som kan främja ”frihet”, individualism och självförverkligande – men på samhällsnivå är den av allt att döma också en starkt bidragande orsak till att hälften av alla äktenskap idag slutar i skilsmässa, att svenskarna är ensammast i världen – och till en alarmerande låg nativitet. Vem vågar längre bilda familj med någon om både män och kvinnor känner att man när som helst kan bli utbytt eller utnyttjad av nästan vilket skäl som helst? Vem vågar egentligen satsa när allt känns så osäkert?

Att bryta upp en relation så snart någon form av missnöje eller konflikt uppstår ses ofta som en lika rimlig lösning som att slänga en produkt som krånglar. Vad är egentligen poängen med att försöka reparera något när man bara kan skaffa nytt?

Även denna ultraindividualistiska verklighet är något som ofta tas upp i MGTOW-kretsar, i både positiva och negativa ordalag. Samtidigt som många medlemmar känner sig rädda, svikna och bedragna av kvinnor som valt bort dem framhäver de själva ofta vikten av att vara ”fria” och ”oberoende” och fokusera på sig själva snarare än på någon annan.

Som även Peterson pekar på är MGTOW på många sätt ett olyckligt symptom på en tid av stort, och till delar legitimt, missnöje eller rädsla hos många män – i många fall direkt förtvivlan. Rörelsens svar – att kollektivt förkasta kvinnor och vända samhället ryggen – är dock att kasta ut barnet med badvattnet och förpassar istället oundvikligen män till en skadlig tillvaro av isolering och växande bitterhet.

Kritiker, av såväl extrema misogyna mansrörelser som mansfientliga feministideologier, konstaterar att lösningen inte är att fly från varandra eller att leva i olika nyanser av destruktivt fiendeskap. Lösningen är att både män och kvinnor tar ansvar för att söka en bättre förståelse för våra naturliga olikheter och på detta sätt kan respektera och bejaka dem, fokusera på att bygga sunda relationer och komplettera varandra i smått och i stort.

Social ingenjörskonst inklusive destruktiv ideologi kan störa det naturliga normaltillstånd som både individen och samhället mår och utvecklas bäst av. Historiska fynd pekar på att tvåsamhet har varit den etablerade normen hos folken i Europa sedan förhistorisk tid, och att den i sig själv också utgör grunden för Västerlandets civilisation som vi känner den.

Kanske kan vi helt enkelt bara tillåta oss att förmoda att naturen och försynen har skapat oss i två kön på goda grunder.

 

Isac Boman

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Missa inte en nyhet igen!

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev idag!

Ta del av ocensurerade nyheter – fria från industriintressen och politisk korrekthet från Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning – varje vecka.