När Sverigedemokraterna kom in i riksdagen 2010 röstade knappt 340 000 svenskar på partiet. Åtta år senare valde över en miljon väljare att göra detsamma och i år kan man mycket väl komma att bli landets näst största parti med över 20 procent av rösterna.

SD har blivit folkliga och det tidigare så hårda stigmat att komma ut som sverigedemokrat är borta i de flesta sammanhang. Till och med de tidigare så avvisande borgerliga partierna Moderaterna och Kristdemokraterna förbereder sig nu på att bilda regering med stöd från just SD.

Frågan är dock vilken politik väljarna i praktiken får för sin röst. SD har förändrats avsevärt under de senaste tio åren och bytt fot i en lång rad av sina kärnfrågor.

Ja till EU

Sverigedemokraterna har länge drivit på för att Sverige ska lämna det överstatliga EU-samarbetet. Partiledaren Jimmie Åkesson har till och med hävdat att SD:s EU-motstånd var huvudskälet till att han själv sökte sig till partiet i mitten av 90-talet.

Så sent som 2018 betonade Åkesson att man säger nej till en överstatlig union – men ja till fortsatt handel inom Europa. Flera av partiets företrädare riktade vid tillfället skarp kritik mot att Sveriges suveränitet och möjlighet till självbestämmande hotas av tvingande EU-lagstiftning i en trend där makt och inflytande kommer allt längre bort från medborgarna.

Åkesson kritiserade även den ”EU-elit” som han menade försökte straffa britterna för att dessa valde att lämna unionen. SD lovade då att själva arbeta för att få till en svensk folkomröstning om ett EU-utträde.

Efter valet visade sig dessa löften dock inte längre vara intressanta för partiet. Det deklarerades då att man inte skulle fortsätta driva frågan om folkomröstning eller EU-utträde utan istället försöka ”reformera EU inifrån”, enligt partiets EU-parlamentariker Peter Lundgren.

– Vi säger ju alltid att vi är ett pragmatiskt parti, vi försöker förhålla oss till verkligheten och till hur den ser ut. När vi nu ser att vi kan vara med och reformera inifrån, så ser vi det som ett bättre alternativ att pröva, hävdade han vidare.

– Jag är övertygad om att Sverige inte kommer att lämna EU under överskådlig tid och jag kommer inte heller att driva det i kammaren, kommenterade Jimmie Åkesson och lovade istället att SD ska försöka förbättra EU.

SD:s svängning innebär i praktiken att inget svenskt riksdagsparti längre driver frågan om ett svenskt EU-utträde.

Ja till Nato

Precis som i EU-frågan har SD gjort en 180-gradig sväng när det kommer till frågan om ett svenskt medlemskap i den USA-ledda militäralliansen Nato.

Tidigare menade partiet att ett svenskt Nato-medlemskap hotade Sveriges suveränitet och militära alliansfrihet och att en fortsatt alliansfrihet var av yttersta vikt för att inte skapa spänningar i närområdet. Istället ville man samarbeta militärt med andra länder – särskilt Finland och gemensamt rusta upp de båda ländernas försvarskapacitet.

Redan 2018 noterade dock profilerade företrädare för partiet att SD börjat svänga i Nato-frågan, bland annat den tidigare partiledaren Mikael Jansson i samband med att han lämnade Sverigedemokraterna för Alternativ för Sverige (AfS).

– Jag har upplevt att SD på senare tid börjat anpassa sig för mycket och släppa sina grundfrågor. Det tycker jag är ett stort problem.

– SD har betytt väldigt mycket för att vi har hävdat alliansfrihetens fördelar. Det skulle vara farligt för Sverige om vi blev Nato-medlem. Det skulle öka krigsrisken, fortsätter Mikael Jansson.

Även AfS-ledaren Gustav Kasselstrand, som tidigare lett Sverigedemokraternas ungdomsförbund, menade redan 2018 att SD svängt i sin hållning om Nato-medlemskap.

– Åkesson har utlyst samvetsfrihet i Nato-frågan. Han har sagt att om det blir en folkomröstning i Natofrågan ska riksdagsledamöter tillåtas vara för ett Nato-medlemskap. Det är ytterligare ett led i SD:s ständiga taktiserande, menade Kasselstrand.

– Det är inte sant. Motståndet mot Nato finns inskrivet i vårt principprogram. Det enda som vi har sagt är att frågan är så tung att den måste föregås av en folkomröstning. Jag betraktar det som ett svepskäl, kontrade SD:s gruppledare Mattias Karlsson.

De kritiska rösterna hade dock rätt och fyra år senare röstade Sverigedemokraterna ja till en svensk Nato-ansökan – trots att man tidigare konsekvent bedyrat att man inte vill gå med i militäralliansen.

– Eftersom Finland lämnade ett väldigt tydligt besked i går och med tanke på säkerhetsläget, har jag bedömt att jag har partiets mandat att säga ja till ett svenskt medlemskap, hävdade Åkesson och menade att beslutet fattats efter ”en intern process”.

– Det är inte utan eftertänksamhet vi gör den här positionsförflyttningen, men vi har haft kontakt med vårt systerparti i Finland, Sannfinländarna, som också gör den här bedömningen. Vår bedömning är att Socialdemokraternas tidsplan är alldeles för långsam, påstod SD:s utrikespolitiska talesman Aron Emilsson.

Sverigedemokraterna har också lobbat för att Sverige ska skicka fler och kraftigare vapen till den ukrainska militären.

”Det finns svenska vapen som kan göra nytta i Ukraina just nu. I likhet med våra grannländer bör vi nu lyssna till Ukrainas vädjan och skicka mer avancerad försvarsmateriel. Det kan handla om pansarvärnsrobot NLAW, luftvärnsrobot 70/90, artillerigranaten Excalibur eller sjömålsrobot 17. Sverige har en världsledande försvarsindustri och vi måste i det här läget se till att Ukraina kan ta nytta av den”, skrev partiets försvarspolitiska talesman Per Söderlund i en debattartikel tillsammans med sina borgerliga kollegor.

Sverigedemokraternas stöd för den tidigare långvariga svenska neutralitetspolitiken tycks med andra ord i praktiken vara som bortblåst.

Uppvaktade av riskkapitalister

I samband med att den sverigedemokratiske riksdagsledamoten Jeff Ahl lämnade partiet under våren 2018 avslöjade han också att partiet numera hamnat under inflytande av riskkapitalister och i allt väsentligt blivit ett lydparti till Moderaterna.

– Vi gick till val på att vi skulle kasta ut riskkapitalisterna, många av dem utländska, ur välfärden. Men sedan har det istället sprungit runt riskkapitalister i våra korridorer som fått påverka partiets inriktning. Jag köper inte det, sade Ahl.

– Sverigedemokraterna har svikit allt för många löften till väljarna. Till exempel att man inte jobbade hårdare för att försöka stoppa värdlandsavtalet med Nato och att man tillåter utländska riskkapitalister att gå in och påverka svensk, skattefinansierad välfärd. Det här är frågor som vi kämpade för inom Sverigedemokraterna och väljarna gick till val på. Nu är man helt undergivna Moderaterna, fortsatte han och menade att ”man har blivit nickedockor för Moderaterna” i en förhoppning att ta sig in i det politiska etablissemanget.

Ahls bild delas av Dagens Industris granskning som visar hur Sverigedemokraterna svängt i frågan om vinstuttag i den skattefinansierade välfärden efter att ha blivit uppvaktade av representanter från näringslivet.

”Efter intensiva uppvaktningar från näringslivet valde partiet att lämna sin tidigare förbudslinje och istället ta strid mot regeringens försök att begränsa välfärdsvinsterna”, skriver DI.

Detta trots att man tidigare deklarerat att det är ”oacceptabelt att skattepengar avsedda för skolundervisning slussas över till aktieutdelningar”. Partiet har också själva varnat för att svensk skola är på väg att ”förvandlas till en miljardindustri där skolföretag tar hem vinster som vilket annat företag som helst”.

Efter uppvaktningen av riskkapitalisterna försvann de kritiska formuleringarna. Istället kräver SD nu enbart att friskolorna har en buffert så att alla elever garanteras att gå klart pågående termin – även om skolan läggs ner.

– Har man det får man ta ut vilka vinster man vill, det är som vilket företag som helst, hävdar SD:s skolpolitiska talesman Stefan Jakobsson.

Partiet påstår även att ”de dåliga friskoleenheter som finns kommer att självdö över tid” och att ingen söker sig till en skola med ”dåligt rykte” – därför behövs inga ytterligare regleringar.

Även vad gäller vinster i skattefinansierad vård och omsorg har partiet gjort en liknande svängning – trots att man gått till val på motsatsen. Även vd:n för den privata och hårt kritiserade vårdjätten Capio bekräftar att det hade varit svårt att börsintroducera bolaget om SD inte svängt i frågan.

Enligt Schibsted-tidningen SvD har riskkapitalister från Capio, Nordic Capital och Attendo ”uppvaktat partiet intensivt” innan man bytte fot i frågan.

En annan Sverigedemokratisk anpassning till storföretagen är partiets nyligen slopade krav på arbetsmarknadsprövning. Sverigedemokraterna vill inte längre att arbetskraftsinvandrare som vill till Sverige ska testas mot arbetsmarknaden för att se om det faktiskt finns brist på arbetskraft inom den yrkeskategori personen ska jobba inom.

Syftet med arbetsmarknadsprövningen är att utländsk arbetskraft inte ska tränga undan svensk dito och avskaffades av de borgerliga partierna 2008 – någonting som i praktiken lett till en kraftigt ökad arbetskraftsinvandring till lågkvalificerade yrken, missbruk av systemet och att många arbetskraftsinvandrare utnyttjats.

SD har tidigare hävdat att en prövning mot arbetsmarknaden för invandrare är ”den viktigaste pusselbiten i deras arbetskraftsinvandringspolitik” men väljer trots detta att slopa kravet för att närma sig M.

Slopat abortmotstånd

En annan fråga där SD vänt på kappan är kravet på striktare gränser för abort. 2019 lät Jimmie Åkesson meddela att man slopar partiets krav på medicinsk prövning för aborter efter 12:e veckan.

– Det är fullständigt meningslöst att diskutera veckor, hävdade Åkesson.

– Man hamnar alltid i de här etiska avgörandena. Grunden måste ju vara att det är upp till kvinnan att själv bestämma om hon vill avsluta sin graviditet eller inte. Då är det rimligt att man gör skillnad på om ett foster är livsdugligt eller inte, och läkarvetenskapen är ganska tydlig med att fram till 18:e veckan är inget foster livsdugligt och då finns det heller ingen anledning att ändra på det, menade SD-ledaren.

SD meddelade samtidigt att man inte heller kommer att driva frågan om samvetsfrihet – alltså att barnmorskor ska ha rätt att vägra utföra aborter. Partiets svängningar i frågorna om abort och samvetsfrihet kritiserades också av den avgående riksdagsledamoten Paula Bieler och andra företrädare.

– Det har varit svårt att förlika sig med att partiet snarare byter åsikt efter att vi upptäckt att vi har fler som tycker annorlunda än att nu har vi upptäckt att vi hade fel.

– För mig är det ju självklart att vi ska stå bakom en samvetsfrihet, fortsätter Bieler.

Öppen svenskhet

Andra uppmärksammade svängningar som SD tidigare gjort handlar bland annat om synen på svensk identitet där partiet lanserade begreppet ”öppen svenskhet” – istället för etnisk sådan och började kalla sig för ett socialkonservativt istället för ett nationalistiskt parti.

– Vi måste komma bort ifrån bilden av SD som ett parti som tycker att svenskar är bra människor som bott här sedan Hedenhös och är blonda och blåögda. Det här är ett sätt att tydliggöra det. Vi vill stärka medborgarskapet. Vi är för en öppen svenskhet. Du ska kunna bli svensk och vi försöker specificera hur du kan bli en del av den svenska nationen och hur du kan integreras. Vår syn på integration är att det i väldigt hög grad innebär anpassning för dem som kommer hit, deklarerade Jimmie Åkesson.

Vem som helst från vilken del av världen som helst kan enligt Jimmie och Sverigedemokraterna bli svensk – så länge man i tillräckligt hög grad integreras i den svenska majoritetskulturen.

2012 införde också partiet sin så kallade ”nolltolerans” mot påstådd extremism och rasism – vilket i praktiken oftast betytt att SD snabbt och enkelt kunnat utesluta företrädare som uppfattats som obekväma eller som massmedia har hetsat emot. Detta drabbade bland annat den tidigare ledningen för Sverigedemokratisk Ungdom som uteslöts efter att SD:s partiledning tappat kontrollen över, och vid två tillfällen misslyckats med att få sina egna favoritkandidater valda som ledare för ungdomsförbundet.

Jimmie Åkesson har vidare deklarerat att han vill förbjuda den nationalsocialistiska organisationen Nordiska motståndsrörelsen som han menar kan vara att betrakta som en ”terrororganisation”.

– Det här är inte vilken organisation som helst. Vi måste på något sätt politiskt se till att det blir förbjudet att ha samröre med terrororganisationer

– Jag menar att det mycket väl skulle kunna ses som det. Jag är inte rätt person att svara på det så här men jag skulle mycket väl kunna tänka mig att man skulle kunna betrakta det här som en terrororganisation. En organisation som systematiskt använder våld som politisk metod. Man får ha tokiga åsikter men man får inte ägna sig åt våld.

Nordiska motståndsrörelsen har konsekvent avvisat alla påståenden om att man skulle använda sig av våld som politisk metod och vidhåller att man är en fullt legal politisk organisation som det politiska etablissemanget vill förbjuda, av politiska skäl. Kritiker har vidare pekat på att det är märkligt att just SD vill förbjuda politiska organisationer med tanke på hur vänstergrupper och -partier, när SD var mindre, ofta krävde att Sverigedemokraterna själva skulle förbjudas – med hänvisningar just till partiets påstådda extremistiska kopplingar.

Ensidigt Israelstöd

En annan anmärkningsvärd hållning som SD antagit är synen på konflikten mellan Israel och Palestina. Samtliga riksdagspartier förutom Sverigedemokraterna är i grunden positivt inställda till tvåstatslösning, enligt en granskning som Palestinagrupperna gjort.

”Om en tvåstatslösning kan lösa konflikten i Israel-Palestina och leda till långsiktig fred är det något vi stödjer. Då krävs fredsförhandlingar där det ställs krav på båda parter och där båda sidor är beredda till och ges möjlighet att kompromissa för att nå hållbara lösningar. Sverigedemokraterna ställer sig inte bakom det förhastade beslutet att erkänna en palestinsk stat, då regeringen inte hade en riksdagsmajoritet bakom sig. Vi vill därför återkalla Sveriges erkännande av Palestina”, skriver partiet på sin hemsida.

När dåvarande ledningen för SDU krävde att Sverigedemokraterna skulle erkänna Palestina och argumenterade för att SD:s inställsamhet till Israel inte följde medlemmarnas vilja utan ”enskilda partiföreträdares personliga agenda” – ledde detta till att dåvarande SDU-ordförande Gustav Kasselstrand fick en varning och att vice ordförande William Hahne sparkades från sin tjänst på SD:s kansli.

Personer och organisationer som har riktat kritik mot Israel, eller SD:s stöd till Israel, har konsekvent också anklagats i hårda ordalag.

”Bland annat anser SD att Amnesty, och andra organisationer som anser att Israel kan beskyllas för apartheid, kan betecknas som antisemitiska”, noterar exempelvis den frikyrkliga tidningen Dagen.

Vad vill man imorgon?

Det står klart att SD inte drar sig för att byta fot i någon fråga. Partiledningen tycks ha gjort allt man kan för att närma sig Moderaterna och de övriga borgerliga partierna, vilket av allt att döma påskyndat liberaliseringen av partiet ytterligare.

Lägger man där till faktum att intern kritik tystas ned och obekväma röster rensas ut utan pardon, kan det finnas ett stort värde för den enskilde väljaren att fråga sig vad man faktiskt får för politik för sin SD-röst. Av allt att döma har Sverigedemokraterna beklagligen sakteligen förvandlats till ett etablissemangsparti bland de övriga sju riksdagsparterna, där den så kallade ”sjuklövern” nu bör betraktas som en åttaklöver.

Markus Andersson