Samtidigt som det extremistiska Muslimska brödraskapet sprider sig alltmer i Europa, växer oron i vissa länder över det direkta hot som denna hemliga organisation – som finns på terrorlistor i flera länder – utgör. Detta gäller särskilt efter att franska officiella rapporter pekat på dess infiltration i Sverige och andra europeiska länder.
En officiell rapport från det franska inrikesministeriet i juni förra året konstaterade att brödraskapets verksamhet generellt sett växer i Europa. Rapporten framhöll att ”Sverige har under de senaste åren sett omfattande verksamhet från den hemliga organisationen, trots dess begränsade medlemsantal i landet, genom att utnyttja ett ständigt flöde av finansiering och det svenska mångkulturella systemet”.
Den svenska regeringens svar på den franska rapporten var att tillsätta en expertkommitté för att undersöka ”Muslimska brödraskapets och den politiska islamens infiltration i landet”. Arbetsmarknads- och integrationsminister Mats Persson sade i maj att ”Sverige står inför risken att parallella strukturer undergräver den liberala demokratin”.
I februari publicerade den svenska säkerhetspolisen (Säpo) en bedömning av terrorhotet i landet och slog fast att alla hot har kopplingar till ”våldsbejakande islamistisk extremism”. Bedömningen grundade sig på en rapport från Nationellt centrum för terrorhotbedömning och pekade indirekt på det hemliga brödraskapet. Sverige höjde sin terrorhotnivå till nivå fyra av fem möjliga för att möta det potentiella hotet från brödraskapet och andra våldsbejakande extremistiska rörelser.
Säpo uppgav att ”landet under det senaste året har blivit ett huvudmål för terrorist- och islamistiska extremistorganisationer inom deras plan i väst för att nå sina mål”, och betonade att man identifierat olika aktörer som hjälper extremister att tränga in i det svenska samhället och statliga institutioner.
Det extremistiska brödraskapets närvaro i Europa avslöjas land efter land, och bit för bit framträder en bild av en organisation som länge dolt sig bakom välgörenhet och institutionellt arbete för arabiska och muslimska samhällen i många europeiska länder, men som i själva verket driver planer och idéer som förespråkar våld och exkludering.
I Schweiz lade parlamentsledamoten Quattro Jacqueline fram ett förslag i det schweiziska parlamentet om hur man ska bekämpa och stoppa Muslimska brödraskapet och andra extremistiska islamistiska rörelser, som enligt hennes officiella uttalande arbetar på ett ”illvilligt” sätt. Förslaget, som lades fram i juni med titeln ”Rapport om närvaro och inflytande av politisk islam i Schweiz”, uppmanade förbundsrådet att ta fram en detaljerad rapport om brödraskapets dolda närvaro bakom islamiska organisationer och föreningar som verkar i landet.
Jacquelines initiativ går i linje med liknande åtgärder i andra europeiska länder, främst Tyskland och Österrike, men även Frankrike som i en regeringsrapport – publicerad av tidningen Le Figaro i maj – avslöjade ”omfattande infiltration av Muslimska brödraskapet i det franska samhället”. Rapporten, skriven av en fransk ambassadör och en polischef på uppdrag av inrikes-, utrikes- och försvarsministerierna, konstaterade att brödraskapet ”underminerar den franska staten inifrån genom ett omfattande nätverk av personer och institutioner.”
Det terrorlistade brödraskapet försöker nu upprepa det franska scenariot i andra europeiska länder, bland annat i Schweiz. Den schweiziska tidningen Le Temps har avslöjat att organisationer med islamisk täckmantel och laglig status i Schweiz har använts som fasad för terroristnätverk, via ett komplext nätverk av individer – vissa bosatta i Schweiz – vilket lett till ökad övervakning av brödraskapets aktiviteter i landet de senaste åren.
Officiella åtgärder i Schweiz
Parlamentsledamoten Jacqueline Quattro lyfte fram de institutioner och föreningar som tillhör brödraskapet men döljer sig bakom muslimska, arabiska och välgörenhetsorganisationer. Hon uppmanade till att ”spåra organisationen, dess nätverk, dess inflytande och arbetsmetoder hos alla politiska islam-organisationer i Schweiz, särskilt de grupper som står nära Muslimska brödraskapet.”
Förslaget, enligt den schweiziska riksdagens officiella webbplats, innefattade att ”kartlägga brödraskapets framväxt inom religiösa, välgörenhets-, utbildnings-, sociala och digitala områden i landet, och analysera den ideologiska och sociala påverkan, särskilt på unga generationer.”
Det betonades även att man måste ”identifiera källor till gränsöverskridande finansiering eller partnerskap med externa aktörer, eller samarbete i utbildning eller andra aktiviteter, och utvärdera om den politiska islamen respekterar de schweiziska konstitutionella principerna, särskilt statens religiösa neutralitet, jämställdhet mellan kvinnor och män, och yttrandefrihet med respekt för det demokratiska systemet.”
Jacqueline uppmanade till ”juridiska, organisatoriska och praktiska åtgärder för att säkerställa social sammanhållning och alltid prioritera schweiziska normer” för att motverka brödraskapets gradvisa infiltration i det schweiziska samhället.
I sitt förslag betonade hon att ”den politiska islamen i Schweiz inte alltid använder sig av kriminella handlingar eller våld. Den är resultatet av ett mer illvilligt arbete som ibland gömmer sig bakom en laglig fasad och syftar till att kringgå demokratiska normer genom att utnyttja luckor och brister i det institutionella systemet.” Hon uppmanade därför till ”samordnade och proportionerliga åtgärder som respekterar grundläggande friheter och rättsstatens principer.”
Brödraskapets verksamhet i Schweiz
Brödraskapet förlitar sig i Schweiz på kulturcenter, välgörenhetsföreningar och muslimska böneplatser för att tränga in i samhället och sprida sina idéer i Europa. ”Europeiska centrumet för bekämpning av terrorism och underrättelseverksamhet” har dokumenterat omfattande aktivitet av brödraskapet i flera organisationer och kulturcentra i Schweiz.
Enligt en studie från centret har brödraskapet bland annat använt ”Centre Culturel Social des Musulmans” i Lausanne som en bas, och även haft verksamhet i andra städer genom exempelvis ”Stiftelsen för social kultur i Schweiz”, grundad 2010, som officiellt syftar till att förbättra bilden av muslimer i Europa men som i praktiken verkar under brödraskapets paraply.
I staden Neuchâtel är brödraskapet aktivt genom ”Union des Musulmans de Suisse” (grundad 2006, med hundratals medlemmar) och ”Islamiska lärarförbundet”, som grundades för 15 år sedan med syftet att ”tjäna den internationella Muslimska brödraskapets ideologi”, enligt studien.
”Arab Center for Extremism Studies” har i en rapport dokumenterat intensiv verksamhet av brödraskapets ledare i Schweiz, särskilt i Neuchâtel sedan 1999, bland annat av ledaren Mohamed Karmous och hans hustru Nadia Rochdi via ”Institut Culturel Islamique Suisse” och ”Association Culturelle de la Femme Musulmane Suisse”. Rapporten avslöjade att centret mellan 2011 och 2013 tog emot cirka 1,394 miljoner schweiziska franc i utländsk finansiering från brödraskapsanknutna organisationer i Europa.
”Egyptian Center for Thought and Strategic Studies” har beskrivit hur brödraskapet utnyttjar att FN:s råd för mänskliga rättigheter har sitt säte i Genève, samt Schweiz’ religiösa neutralitet och de fri- och rättigheter som landet erbjuder, för att expandera sin verksamhet i Schweiz och Europa. Enligt rapporten har brödraskapet till och med etablerat sig inne i FN:s byggnader genom att registrera människorättsorganisationer som de sedan använder för att sprida sina budskap, kollektivism och agitation för våld och politiska syften.
Den framstående brödraskapsledaren Youssef Nada bodde i Schweiz fram till sin död och var en av de högsta ledarna i den internationella organisationen. Enligt nyhetssajten Swissinfo ledde han brödraskapets hemliga verksamhet i Schweiz och andra länder och sade ofta: ”Jag är stolt över att tillhöra brödraskapet och jag har aldrig dolt det”. Han använde Schweiz’ och Europas demokrati och frihet för att sprida organisationens extremistiska idéer.
Swissinfo rapporterade även att Youssef Nadas lyxvilla i Schweiz fungerade som ett ”inofficiellt utrikesdepartement” för brödraskapet, där högnivåmöten hölls med organisationens ledare från olika delar av världen där brödraskapet var aktivt.