Kommentar: Tack för allt, Ace Frehley!

Det är något fint när artister och musiker släpper material som är otidsenligt och därmed håller över tid och som inte går att sätta ett datum på eller ett bäst-före, eller ett bäst-efter…

Vi sitter och junar. Det är ett ord som får betraktas som filosofisk eftertänksamhet, färgad av poesi, och ett uttryck som summerar Mikael Rasmussen alias Artist Razz Storytelling…

Matt Johnson släppte alltså ett nytt konstverk för drygt två år sedan och nu när månaderna passerat har vi lyssnat in igen med eftertanke och landat i ett antal betraktelser av denna fenomenala CD där vi kan konstatera att Matt har vaknat igen och junar över sin samtid.

Soul från kosmos som ett tonsatt tal kan summera vad Artist Razz junar över vid uppvaknandet och lyssningen av Ensoulment. Det summerar Matt Johnsons senaste konstnärliga själfyllda konstsläpp Ensoulment, klätt med sitt band the The.

Fingertoppskänsla, klarsynthet kryddad med filosofisk poesi ventilerar, vädrar och lyfter känsliga ämnen med finstämd elegans. Det är en tunn linje mellan frågan och konstaterandet.

Här vaknar och börjar resan

Cognitive Dissident. Plattans första smultronställe att besöka handlar om kognitiva nutida bokstavskombinationsbeteenden, om att, som Matt sjunger: "Vänster är höger, svart är vitt, inifrån – ut, hat är kärlek, uppsida är ner, fyrkant är rund, krig är fred, tillbaka till front…?" Och det är inte alltid en lyssnare vill eller inte vill förstå vad konstnären eller artisten eller kompozitören med den medvetna hjärnan förstår eller inte förstår. Ibland kan det ta en stund innan ett budskap eller en text landar i betraktarens förståelse. Matt Johnson är känd för sina uttalanden med undertoner om samhället vi lever i, som nu är så förlöjligat, misstrott och marginaliserat av politikernas och medias lögner.

Nästa begåvade filosofiska spår berör ämnen som: Var hör jag hemma? Det London jag känner har försvunnit, långt försvunnit, och dessa sanningsenliga funderingar behandlar Johnson i låten Some Days I Drink My Coffee By The Grave Of William Blake. Sådana tankegångar är nog ganska vanliga hos de flesta av oss lyssnare. Var hör jag hemma, i vilket kvarter vill jag bo, i vilken stad hör jag hemma? Och många städer har utvecklats och bebyggts så att en stad som såg ut på ett visst vis typ år 1970 troligtvis har genomgått enorma arkitektoniska förändringar och blivit till vad det blivit till i dessa tider. Tänkvärt är också att tio år före albumet hade melodin börjat skapas och den berör även desinformation och censur. Det förekommer också en skön sömlös övergång mellan spår två och spår tre.

Spår tre, Zen & The Art Of Dating, berör vår digitaliserade tid med ensamhet och nutidens swipande åt vänster – åt höger. Hon behöver någon i natt och även han lägger till ett alias för anonymitetens skull. Därefter, tre pints senare, känner han sig i god form, överallt – ingenstans – på samma ställe – i samma tid – fortsätter swipa vänster – fortsätter swipa höger. Texterna och kompozitionerna håller god harmoni och balans där de första verserna sjungs ur ett kvinnligt perspektiv för att därefter sjungas ur ett manligt för att slutligen avslutas med en helhetsöversikt av företeelsen, intimitet i alienationens tidsålder samt uppkomsten av AI.

Skönt vemodigt och melankoliskt

Detta är en skiva att avlyssna med närvaro, tålamod och ett engagerat öra där upplevelsen blir så mycket mer uppskattad av de fenomenala tonernas variationer och soloprestationer som pianot i melodi nr 7, Down By The Frozen River. Vi känner att pianots läckra sound samt de återhållsamma tonerna flirtar med den tidigare utgivna utomordentligt läckra kompozitionen från the Thes tolkningsskiva av Hank Williams år 1994, Hanky Panky, med melodin Your Cheatin' Heart.

Eftersom Matts texter innehåller mycket text, många ord, förstärks upplevelsen när vissa kompozitioner går åt less is more som i spår 8, Rising Above The Need, där Matt repeterar refrängen "I'm Rising Above The Need" och det åtföljs av vacker musikalitet.

Därefter följer ett lågmält suggestivt musikmöte som kan beskrivas som att någon har funnit fragment av noter där Matts signum, hans karaktäristiska prat–sång-koncept, genomsyrar låten Linoleum Smooth To The Stockinged Foot som är en tillbakablick och dokumentation av Johnsons upplevelse på sjukhus år 2020. Melodin avslutas ungefär som en klassisk orkester inleder och stämmer sina instrument innan programmet tar sin början. Återigen fyndigt och variationsrikt av maestro Johnson.

Vi är med dig i sorgen

En stad ändrar skepnad och karaktär. En bror går bort, en far går bort. Det är i sådana stunder som den inre styrkan sätts på prov. En förlust är alltid tung att bära. Där kan det därför vara fint och läkande att med ärlig innerlig ton uttala: vi vill vara med dig i sorgen.

Nästa melodi belyser det ämne som sysselsatt många diskussioner och fortfarande framhävs i den sköra låttiteln Where Do We Go When We Die? Tänkvärt och berörande samt finstämt och lågmält närmar sig the The och Matt Johnson ämnet med vördnad och respekt. Kompozitionen är skriven till minne av hans far som så tragiskt gick bort då Matt Johnson med sitt the The skulle framträda live den 5 juni 2018 på The Royal Albert Hall. Men som det är med musik blev konserten något av en minnesgudstjänst. Vad fint då för den närvarande publiken att få ynnesten att vara med i den svåra stunden, men att de tillsammans skapade ett fint rum av andakt, välsignelse och det största av dem alla – tacksamhet. Det är i den tacksamheten som kompozitionen Where Do We Go When We Die? kom till. Det är därför intressant med musikens kraft, med musiken som verktyg, att det kan komma toner till vissa personer som resulterar i melodier, kompozitioner. Det var också så det var för Artist Razz då Farmorsvisa blev till.

Skivan Ensoulment, detta konstverk, avslutas med det filosofiska mästerverket Rainy Day In May. Att det inte går att gömma sig bakom regnbågar, paraplyer eller alias utan att förhålla sig till enkla som svåra frågor. Tack Matt för detta betydelsefulla album.

En tilltalande motor av ämnen som gör hela skivan intressant

Albumet vandrar i oerhört sköna musikstämningar mellan soul, blues och stundom råa gitarrackord till följsamma bas-, gitarr- och keyboardslingor. Man omgärdas och omhuldas av läkande överlappande toner som vandrar i det lågmälda behagliga registret. De olika instrumenten har dessutom funnit coola effektsound som leder och tar musiken, kompozitionerna, till delar av den uppskattande hjärnan och själen som reser med i de olika berättelserna men stannar kvar i rummet. Musiken är mestadels komponerad av text- och musikgeniet Matt Johnson. På spår 1, Cognitive Dissident, och spår 11, I Hope You Remember (The Things I Can't Forget), är gitarristen och körsångaren Barrie Cadogan medkompositör. På spår 4, Kissing The Ring Of Potus, och spår 7, Down By The Frozen River, är keyboardisten DC Collard medkompositör.

Så trots att plattan Ensoulment, som är inspelad i Matt Johnsons studio, Studio Cinéola, på etiketten Cinéola, earMusic, har ett par år på nacken sedan den släpptes så växer den och blir bara bättre och bättre precis som de tidigare mästerverken som herr Johnson skapat och komponerat.

Medmusikerna på Ensoulment är Matt Johnson: vocals, electric and acoustic guitars, rhythm machine, clapping, tambourine; Barrie Cadogan: electric guitar and backing vocals; DC Collard: keyboards; James Eller: bass guitar; Earl Harvin: drums; Gillian Glover: backing vocals. Vissa spår förgylls med Sonya Cullingford: fiddle, Terry Edwards: horns samt Danny Cummings: percussion.

Konvolutets förlovade land

Konvolutet varierar sig mellan fotografi och illustrationer där fotografen Gerald Jenkins förgyller konvolutets sidor med natur, arkitektur och rocksoulpoesifoton på Matt Johnson. Illustrationerna är skapade av brodern Andy Dog Johnson som berör betraktaren redan från omslagets kanske: Hur mår jag idag? Instängd som i en dum TV-burk? Eller som sista sidan i konvolutet kanske illustrerar: Känner jag mig som en julgran idag? Är det en självbild av hur Matt känner sig inombords, eller är det en önskvärd självvald mask att bära? Båda sidorna förmedlar i alla fall ganska tydligt: Vad skådar mitt norra öga!? Konvolutet bjuder in och väver in åskådaren att själv få avgöra bildspråket. Vi kan därmed konstatera hur viktig kulturarbetaren är för att igångsätta hjärnor som kan vara smått slumrande eller vill bli uppväckta och kreativt inspirerade att själva börja skapa musik, bild, konst eller en kultur-essä-artikel som detta blev av detta resultat…

Det är en meditativ stund att bläddra i artistens hemliga inre arkiv. Betraktaren får access att ta del av den inre kretsen av alla kreativa medhjälpare som möjliggör och förstärker den inre bild som startar inifrån Matt Johnsons kreativa konstnärs- tillika entreprenörshjärna. Gudomligt!

Om det är något som saknas om ni frågar mig så säger vi: mundolinerna. Vi baserar det på den skiva som gavs ut på nittiotalet som hette Hanky Panky och var en hommage till Hank Williams: mundolinerna får melodierna att nå fler himmelshöjder, nå fler dimensioner och slutligen tränga längre in i själen. Hör av er till nästa skivproduktion så ställer sig Artist Razz till förfogande med Munspelspoesi…;)

Liten tillbakablick

Avrundande rekommendationer är att lyssna till detta originella och unika band som skapar oerhört vackra smycken. Bandet the The tog undertecknad med stor beröring redan då Infected släpptes 1986 med låtarna Infected, Sweet Bird Of Truth samt Slow Train To Dawn. När vi sedan lyssnade på skivan Mind Bomb år 1989 förstärktes relationen till the The framförallt med låtarna Good Morning Beautiful, Kingdom Of Rain, Gravitate To Me, Beyond Love och framförallt Armageddon Days (are here again), och lyssnandet trollbinder just för att det är så begåvade kompozitioner, väl balanserade och påhittiga inlägg av olika instrument och framförallt där munspelet får ta sin plats. Styrkan ligger dessutom i de starka fyndiga texterna som kan få vilken textförfattare som helst att bli inspirerad, dra på smilbanden och bli berörd till en liten tår. Om vi ska rekommendera ett litet stökigare stycke som kysser både Beatles och Rolling Stones serverar vi Dogs Of Lust. Lyssna på detta band!

Å låt höra hur ni ser, betraktar och tycker om detta i stort sett fullkomliga band. På tal om Armageddon Days (are here again) så känns det stundtals som att ändens tid har infunnit sig. Konstverken tillika skivorna är lika dagsaktuella som då när de släpptes och med största sannolikhet ökar deras värde och igenkänning vid lyssnande och betraktelse.

En liten inbjudande uppmaning också. Matt Johnson! Kom till Sweden Rock Festival eller Time To Rock i Knislinge och berör där publikens och auditoriets känslosträngar. Så att de övernattande gästerna kan sjunga som Du sjunger på spår 6, I Want To Wake Up With You.