En redan dysfunktionell jordbruksproduktion har försämrats ytterligare av extrem torka. Nu uppger Zimbabwes regering att nästan tre miljoner människor kommer att tvingas gå hungriga i år.
Journalister från Reuters rapporterar om hur invånare från byar kan ses stående i grupper och vänta på att få sina namn uppropade så att de kan få lite spannmål, ärtor och matolja för att säkra sina familjers överlevnad.
– Vi är tacksamma, men maten räcker bara en månad. Mina grödor har vissnat, berättar en 71-årig kvinna.
Ända sedan millennieskiftet har landet haft stora problem med livsmedelsproduktion – detta efter att den dåvarande presidenten Robert Mugabe fattade beslut om att beslagta gårdar som ägdes av vita zimbabwier, och istället överlät kontrollen till personer som hade begränsad eller ingen erfarenheter av jordbruksproduktion.
Zimbabwes politiska ledning hävdade bland annat att man beslagtog de vita farmarnas gårdar av ”rättviseskäl” för att ”korrigera obalansen i markfördelningen” – men kritiker har pekat på att agerandet dels kränkte farmarnas grundläggande mänskliga rättigheter men också på att farmerna på nepotistiskt manér ofta överläts till personer lojala till det styrande partiet Zanu-PF.
Undantagstillstånd kan införas
Beslutet ledde till att landets livsmedelsförsörjning kraschade fullständigt och i snart 25 år har många zimbabwier varit beroende av bistånd för att överleva – detta i en nation som tidigare brukade kallas ”Afrikas kornbod”.
Livsmedelskrisen har förvärrats ytterligare på grund av en särskild typ av torka som drabbat många länder i Afrika, och nu hotas 2,7 miljoner människor eller fler av svält. ”El Nino-torkan” som drabbat Zimbabwe inträffar vanligtvis bara någon gång per decennium, men kan i värsta fall vara i ett år eller mer.
Enligt Reuters överväger regeringen till och med att införa undantagstillstånd efter att bland annat den viktiga majsproduktionen minskat med 50 procent.
FN:s World Food Programme (WFP) uppger att man hittills hjälpt cirka 270 000 människor i fyra särskilt torkdrabbade distrikt, men att man inte har de resurser som krävs för att förse samtliga med mat.
