”Adressat okänd” är gripande – trots von Oben-ingången
"Adressat Okänd" på Malmö Stadsteater är en angelägen berättelse om vad det är som egentligen håller ihop en vänskap. Parallellerna man vill tvinga fram från 1930-talets Tyskland till dagens Sverige är dock inte bara sökta, de är också oförskämda.
Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!
54 490 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.
Så har jag varit på Malmö stadsteater igen och sett ”Adressat Okänd” av Katharina Kressman Taylor. Det är ett drama skrivet i brevform som utspelas under det första turbulenta året på 1930-talet då Hitler tagit makten i Tyskland. Det handlar om vänskapens starka men ändå bräckliga band.
Jag blir dock skeptisk redan när jag bläddrar i programbladet där det förklaras hur publiken bör tänka och tolka detta stycke. Det handlar enligt Annina Rabe, litteraturkritiker och kulturjournalist, om att hålla garden uppe mot ”högerextrema krafter” i dagens Sverige och att ta ansvar genom att bryta med vänner, som hur sympatiska de än må vara, kanske ändå är rasister när de uttrycker åsikter som inte följer etablissemanget.
”En dag visar det sig att den trevliga tanten du brukar prata med i mataffären har de mest hatiska åsikter…. Sedan är det den där släktingen som alltid har varit halvrasistisk och nu fått luft under vingarna och gjort umgänget svårare och svårare… Hur var det egentligen med den där gamla klasskompisen?.. Hur mycket är du beredd att acceptera, förstå eller förlåta, från någon som kallar dig sin vän?”
Pjäsen handlar om två privilegierade medelålders affärsmän som är gallerister och hur deras vänskap avvecklas när den ene, Frank, återvänder till hemlandet Tyskland och snabbt blir förblindad av nationalsocialismen, medan Max, som är av judisk börd, bor kvar i USA och beskådar Tysklands utveckling med fasa. Det är ett viktigt och intressant tidsdokument att se hur människor som följer strömmen lätt dras med i hatiska ideologier med förevändningen att alla andra gör ju så.
Men här ska man alltså, menar Rabe, dra paralleller till dagens Sverige och applicera andan hos Tysklands nazister på svenska människor av idag. Ja, de människor som vill reglera invandringen, stävja den grova kriminaliteten i samhället och som tror att nationalstaten som institution är det bästa alternativet för en välfärdsstat. Det är inte bara sökt att göra såna jämförelser, det är oförskämt också, utan skam fortsätter det privilegierade kulturetablissemanget år efter år att framställa sina mindre privilegierade medmänniskor som rasister. Människor som kanske verkligen drabbats av det ökade samhälleliga våldet i form av överfallsrån, gruppvåldtäkter eller fått sina bilar uppbrända av den nya importerade kriminaliteten som fullständigt exploderat de senaste decennierna.
Uppsättningen som sådan är inget stordåd. Det är inget fel på skådespelarna Fredrik Gunnarsson och Sven Ahlstedt som kämpar på med textmassor och en massa skärmar som de flyttar runt och skriver brevens datum på. Men det blir kladdigt med den rinnande färgen på plasten och rörigt av allt omflyttande, samt att Ahlstedt tappar text. Scenografin kunde varit mer effektfull och användbar att fästa texten i för skådespelarna. Annars är berättelsen gripande och ämnet angeläget om vad som egentligen håller ihop en vänskap.
Men som sagt, allt överskuggas av detta moraliserande och von Oben-tänkande i programbladet och en okunnig ensemble som medvetet bidrar till den ökade polariseringen i samhället utan att ta reda på fakta om varför samhället blivit som det är och varför SD – denna symbol av ondska – växt fram (SD som dessutom är sionister och stödjer Israel). Jag anser att det är en skam för alla kulturarbetare som i mer än ett decennium gått maktens ärenden på detta sätt och understött mobbing och utfrysning av oliktänkande. Ja, jag vet att det handlat om – som Rabe också skriver: ”…hur lojal skulle du själv vara om din egen trygghet äventyrades?” Det handlar om att bita sig fast i kultursfären och då går många med på vad som helst.
Men en sak glädjer mig och det är att ungdomar av idag ser igenom dravlet och blir alltmer kritiska till vad staten prånglar ut. Till sist är det kulturetablissemanget som får krypa till korset eller självdö med en kultur som ingen orkar ta del av.
Erika Stensson
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!
54 490 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.
Frederick Forsyth, författaren bakom odödliga klassiker som Schakalen och Krigshundarna, har gått bort vid 86 års ålder efter en kort tids sjukdom. Han avled den 9 juni i sitt hem i Jordans, Buckinghamshire, omgiven av sin familj.
Frederick Forsyth började sin yrkeskarriär som pilot i Royal Air Force, blev sedan utrikeskorrespondent för Reuters och BBC, och var under kalla kriget en informell tillgång för MI6 under konflikter som Biafrakriget.
Livserfarenheter som lade grunden till hans journalistiska och faktabaserade berättarstil. Han kom sedermera att bli en av modern tids största thrillerförfattare.
Hans debutroman Schakalen (1971) skrevs på bara 35 dagar när Forsyth var ekonomiskt pressad. Boken blev en enorm succé tack vare sin realistiska skildring av en professionell yrkesmördare hyrd för att mörda dåvarande franske presidenten Charles De Gaulle.
– Poängen (med Schakalen) var inte vem-som-ligger-bakom, utan tillvägagångssättet samt hur nära skulle han komma [de Gaulle].
Bland hans mest framstående verk märks Täcknamn Odessa (1972), Krigshundarna (1974) och Det Fjärde Protokollet (1984).
Frederick Forsyths författarskap präglades av en faktabaserad och dokumentär stil, där verklighetens komplexitet alltid stod i centrum.
Very sad to report the passing of award winning novelist Frederick Forsyth. His books have sold more than 80 million copies worldwide and have been adapted into spy movies like The Day Of The Jackal, The Odessa File and The Fourth Protocol.
— SpyHards – A Spy Movie Podcast (@SpyHards) June 9, 2025
Framgångsrika filmer och adelstitel
Under sin över femtio år långa karriär skrev Forsyth över 25 böcker som tillsammans sålts i över 75 miljoner exemplar globalt.
Många av dessa blev framgångsrika filmatiseringar – från Schakalen (1973) via Krigshundarna (1981) till senare produktioner som Det Fjärde Protokollet (1987).
För sitt livsverk belönades han 1997 med titeln Commander of the Order of the British Empire (CBE), och 2012 med Diamond Dagger-priset – Crime Writers’ Associations högsta utmärkelse.
Trots sin framgång förblev Forsyth en lågmäld, forskningsdriven författare som ofta betonade hur hans egen bakgrund – allt från militära uppdrag till granskande journalistik – gav hans berättelser en distinkt trovärdighet.
Nu sörjer världen en sann berättarmästare – men hans historier, lika fängslande som skarpa, kommer att leva vidare och inspirera generationer framöver.
Namn: Frederick McCarthy Forsyth
Född: 25 augusti 1938, Ashford, Kent, England
Död: 9 juni 2025, Jordans, Buckinghamshire
Yrken: RAF-pilot, utrikeskorrespondent, författare
Debutroman: The Day of the Jackal (1971) – Schakalen
Övriga kända verk:
The Odessa File (1972) – Täcknamn Odessa
The Dogs of War (1974) – Krigshundarna
The Devil's Alternative (1979) – Djävulens alternativ
The Fourth Protocol (1984) – Det Fjärde Protokollet
The Fist of God (1994) – Guds knytnäve
The Afghan (2006) – Afghanen
The Cobra (2010) – Kobran
The Kill List (2013) – Dödslistan
The Fox (2018) – Räven
Utmärkelser:
– Commander of the Order of the British Empire (CBE), 1997
– Diamond Dagger, Crime Writers’ Association, 2012
Stil: Dokumentär, researchdriven och faktabaserad thriller
Sålda böcker: Över 75 miljoner exemplar globalt
Filmatiseringar: Schakalen (1973), Täcknamn Odessa (1974), Krigshundarna (1981), Det Fjärde Protokollet (1987) - med flera
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Skulle vi må bättre av att vidga vår syn på döden? Kan vi leva ett rikare liv med högre närvaro genom att se döden på ett naturligare sätt – utan fruktan?
Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!
54 490 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.
Kan det vara så att vi faktiskt saknar grundläggande livskunskap? Födelse, levnad och död är ju livsprocesser alla genomgår. Men trots att de är gemensamma för alla kan våra inställningar till dessa förlopp skilja sig avsevärt åt. Människans syn på livet och döden påverkas av både prägling under uppväxten, kulturell omgivning, tillägnad livskunskap, egenart och utvecklingsnivå. Hennes inställning till döden blir särskilt synbar ställd i svåra situationer. När döden uppfattas av människan såsom existensens definitiva slut blir den självklart något att frukta. Ställd inför hotande fara och utan förståelse för dödens natur söker hon undvika den till varje pris. Men kan priset bli för högt? Detta är ämnen för individuell begrundan.
Den fysiska livsformens bevarande är det som värderas mest av de flesta människor, vilket visar att något ädelt är under utveckling. Det är i det fysiska livet vi lär oss älska och värna om varandra. Detta ädla behöver uppnås innan livstillit, urskillningsförmåga och verkligt sunt förnuft kan vakna, och vi med högre mentalmedvetenhet och med ökad kunskap om människans evolution kan betrakta livet ur ett högre perspektiv. Om hjärtats högre emotionella egenskaper inte utvecklades först skulle människan riskera att bli av en kall och omänsklig natur, lagd åt att hamna på avvägar i livet.
Goda kvaliteter såsom medkänsla och ödmjukhet gror lättare under svåra omständigheter, sådana som ofta ger upphov till begrundan av hållna värderingar. Genom att människan försätts i krissituationer och lär sig hantera dessa ”förbereds marken” inom henne och möjliggör medvetenhetsutveckling.
Gemensamma kriser i ett samhälle har potential att höja den kollektiva medvetenheten. De bearbetade livserfarenheterna erbjuder en bördigare jord för de frön av kunskap som såtts i människoriket av högre naturrikens individer. Medvetenhetens normalt långsamma utveckling påskyndas när vi tillvaratar de möjligheter som ges oss under livets gång och när vi reflekterar över och bearbetar våra erfarenheter. Ett öppet och undersökande sinnelag förhindrar att emotionella illusioner och mentala fiktioner kristalliseras i vår tankevärld. Ett viktigt steg tas när människan börjar att söka förstå livets högre mening. Detta möjliggör en begynnande förståelse för människans utvecklingsväg och ett förändrat förhållningssätt till både livet och döden.
Den västerländska illusionen om bara-ett-liv
Av jordens alla invånare lär en majoritet ha insikten att detta jordeliv endast är ett av ofantligt många. Det är i västvärldens mer sekulariserade samhällen som denna kunskap ignorerats till förmån för materiell utveckling, med undantag av de stora tänkare genom tiderna, vilka insett reinkarnationens faktum. Att födas och att dö är för individen liksom aktivitet och vila, båda lika nödvändiga ur det verkliga jagets synvinkel. Vi går in i och ut ur inkarnation, om och om igen, med högst varierande perioder av vila. Det är endast det lägsta av våra höljen, den fysiska organismen, vi lämnar bakom oss på jorden. Existensen fortsätter, och lika verkligt som vi uppfattar vårt vanliga liv uppfattas tillvaron efter den så kallade döden. Det verkliga offret eller ”döden” ur jagets synvinkel är att födas till den fysiska världen – med alla dess begränsningar. Ändå är det i fysiska världen vi har att göra de livserfarenheter som tar oss framåt på evolutionens väg.
Den fysiska döden kommer för oss alla förr eller senare. När organismen är alltför tärd och sjuklig kommer det ena eller det andra orsaka den inre människans tillbakadragande, vilket kan kallas den naturliga döden. Detta är något oundvikligt, och ur det verkliga jagets synvinkel något nödvändigt och gott. Ett fysiskt redskap som inte längre kan tjäna sin funktion måste människan lösa ur sitt grepp och jaget således frigöras för högre existens. Människans fruktan att mista nära och kära kan naturligtvis vara stor, emedan vi i vår okunnighet tror att vi verkligen förlorar dem, och i fysisk gestalt är detta förstås sant. Men sanningen är att vi har mött och älskat varandra i så många skepnader, att vi får vara tacksamma att minnena av våra avsked i det förflutna är utom räckhåll för oss. Trots detta kan den jordiska kärleken naturligtvis ge upphov till stor sorg och saknad när en älskad närstående dör, men med de insikter vi har möjlighet att nå genom högre livskunskap kan vi undvika att låta oss förtäras av sorgen. Vi möts igen, och banden stärks. Döden är ingenting att frukta utan är en befriande övergång och glädje när vi går vidare till finare existensvärldar.
Många har vittnat om de upplevelser som mött dem under så kallade nära-döden-upplevelser – NDU – vilka dock visar endast den första anhalten efter döden – den enda från vilken människan kan återvända. Mycket mer återstår för jaget att uppleva i dessa högre världar under det att hon successivt frigör sig från emotionalhöljet och sedermera mentalhöljet, vilka möjliggjort hennes känsloliv och tankeliv under inkarnationen.
Foto: Pixabay
Konsekvensen av förnekelse
I det moderna samhället har ny teknologi inom vården mångdubblat kapaciteten att rädda människoliv, på gott och ont. Målet att till varje pris förlänga och rädda liv kan vara lovvärt och riktigt, men detta är inte alltid fallet. När eventuella konsekvenser av påstådda förebyggande och livsuppehållande åtgärder inte beaktas, kan dessa ge desto allvarligare följder för individen. Ibland förlänger livsuppehållande åtgärder livet i en organism som inte längre tjänar sitt syfte och där det högre jaget bara väntar på lämpligt sätt att gå över. Kunde vi se detta ur ett högre perspektiv, skulle vi kanske le överseende åt människornas ihärdiga försök att ”rädda liv”. Många gånger skadar dessa försök mer än de gör gott.
Om vi vid svåra och dödshotande tillstånd, där möjlighet till tillfriskning är utesluten, i stället kunde acceptera vårt tillstånd som en förberedelse för övergång, med tillit till att inkarnationen går mot sitt slut, skulle vi i stället kunna välja att dö tryggt hemma i lugn och välkänd miljö. Med våra nära och kära samlade kan detta bli till en stilla och vacker övergång, ett fint farväl, samtidigt som möjlighet finns att ta hjälp av palliativa insatser vid behov.
Förutom fysiska organismens begränsning när det gäller livslängd har även skördelagen sin verkan, inte enbart individuellt utan även kollektivt. Att människor ”tas ur inkarnation” är ingen slump utan har alltid en orsak, även om den må vara avlägsen och omöjlig för oss att förstå. En älskad människas död har även en betydande inverkan på närståendes utveckling, vilket ur ett högre perspektiv och under vissa omständigheter skulle kunna ses som en offerhandling. Varje individ har dessutom alltid ett livets skuldkonto som lättas av vad som kan uppfattas som ”för tidig” död, såsom kan vara fallet vid olyckshändelser eller tragiska omständigheter. Oavsett för oss ofattbara orsaker får vi aldrig tveka att ge den omvårdnad våra medmänniskor behöver. Denna omsorg är förutom ren medmänsklighet även andras goda skörd, en gottgörelse för gamla skulder och god sådd genom en ny orsakshandling. Det långa tidsperspektivet är alltid en realitet även om det ytterst sällan beaktas. En begynnande förståelse för lagen om orsak och verkan leder ofrånkomligen till större ödmjukhet inför livet.
Foto: Pixabay
Från det högre perspektivet
De större perspektiven innefattar bland annat mänskligheten såsom kollektiv, civilisationers uppgång och fall, väsendenas medvetenhetsutveckling och planetens evolution, som alla står under högre lagar. Ur det högre perspektivet är inkarnationen en nödvändighet för att växa genom livserfarenheter, lärdomar och insikter, sådana vi endast kan få i den fysiska världen. När syftet med den enskilda inkarnationen uppnåtts (något vi ej har möjlighet att nå full insikt i), inga fler möjligheter till lärorika erfarenheter kan erbjudas eller den mänskliga organismen gjorts otjänlig, kallar Augoeides, människans skyddsängel, människan ur inkarnation för fortsatt tillvaro i finare materievärldar. Augoeides tillhandahåller människan ett kausalhölje under passagen genom människoriket. Allt detta är en helt naturlig process enligt kunskap som förmedlats till mänskligheten från högre rikens individer.
Alla dessa upprepade inkarnationer tjänar till att utveckla tolv essentiala egenskaper hos människan, vilkas uppnående är nödvändiga inför nästa etapp i evolutionen, hennes övergång till det femte naturriket. Dessa för människan väsentliga egenskaper är livstillit, självtillit, laglydnad, rättrådighet, opersonlighet, offervilja, trohet, förtegenhet, livsglädje, målmedvetenhet, vishet och enhet. Alla dessa rymmer många närliggande egenskaper. Detta följande naturrike – essentialvärlden eller enhetsvärlden – existerar i finare materia än den fysiska, och där måste allt som inte är enhet, kärlek och visdom vara övervunnet en gång för alla. Innan dess är gemensamma målet i människoriket att uppnå enhet och broderskap, återspeglat i ett samhällsbyggande av helt ny kvalitet. Då kan mänskligheten genom sitt utstrålande av ljus, kärlek och kraft fullgöra sin egentliga roll och vara till välsignelse för lägre naturriken.
I vår tid finns denna kunskap om verkligheten framställd genom mentalsystemet hylozoik, förmedlat på nytt av den svenske esoterikern Henry T. Laurency (1882-1971) och är särskilt anpassad för västerländska sinnen.
Lena Fredriksson
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!
54 490 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.
Åttio år efter att Mumintrollen såg dagens ljus, får Tove Janssons bok nytt liv i spelvärlden. Winter’s Warmth bygger på Trollvinter – en berättelse om ensamhet, mognad och frigörelse, både för Mumintrollet och dess skapare.
Trollvinter, som är den sjätte boken om Mumintrollen, brukar räknas som en av Tove Janssons mest personliga verk. Den kretsar kring Mumintrollet som vaknar upp under vinterns dvala och ensam beger sig ut i vinterlandet. Där upptäcker han sig själv och mognar på personliga plan. Författaren skrev boken under en turbulent tid i sitt liv, där hon beslutade sig för att gå emot familjens värderingar och flytta ihop med sin kvinnliga partner.
– För första gången tog hon steget fullt ut och började leva tillsammans med en annan kvinna. Hon frigjorde sig från familjen och blev vuxen. Efter detta blir hennes berättelser djupare och mer filosofiska, och handlar mer om existentiella frågor, säger systerdottern Sophia, som förvaltar sin mosters konstnärliga arv, till norska statskanalen NRK.
Winter’s Warmth, utvecklas av norska spelutvecklaren Hyper Games. Precis som boken präglas spelet av mycket känslor och ensamhet.
– Boken är inte rädd för att ta tag i teman som ensamhet, död och isolering, och det ska inte spelet heller vara, säger vd:n Are Sundnes.
”Fortsätter traumatiseringen”
Vidare vill man få in de mer skrämmande elementen som också Jansson har i böckerna. Sundnes pekar exempelvis på Mårran, som han menar har ”traumatiserat fyra-fem generationer av skandinaver”.
– Vi fortsätter den traumatiseringen genom spelen, säger han och fortsätter:
– Jag tycker att det är fint om vi kan väcka lite känslor. Jag tycker inte att man ska vara rädd för att folk blir ledsna eller rädda. Det är ju en del av spelmediet att det ska täcka känslor.
Spelet kommer att släppas under nästa år och finnas till PC till en början, det kommer också att släppas på konsoler, men det är oklart vilka. Spelutvecklaren släppte även ett Mumin-spel under 2023 som heter Snusmumriken: Mumindalens melodi som finns på PC och Switch.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!
54 490 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.
Den franske filmvisionären Luc Besson levererar en ny tolkning av vampyrlegenden med titeln Dracula: A love Tale. Filmen har premiär i juli och antyder en gotisk resa som blandar romantik och skräck.
I en tid då filmvärlden ofta snubblar över sig själv med omgörelser kommer Luc Besson med en ny vinkel på Bram Stokers odödliga berättelse om Dracula. Hans version, Dracula: A Love Tale, är färdiginspelad och planeras ha premiär i Frankrike den 30 juli.
Enligt Luc Besson antyds att detta inte blir en traditionell vampyrhistoria, utan mer en gotisk romantik sammanvävd med hans känsla för visuell stämning, vilket redan väckt intresse.
Caleb Landry Jones bär rollen som Dracula, förvandlad efter fyra timmars sminkning. Jones gestaltar en greve driven av förtvivlan, jagande sin döda hustru Elisabeta, vars återfödelse han ser i 1800-talets Paris.
Besson, som tidigare arbetade med Jones i Dogman, säger i en intervju med Deadline att han var det självklara valet att gestalta den ökände greven.
– Vi kom så bra överens… och sedan dess har jag bara haft en önskan och det var att göra en film till med honom. Han är vansinnigt begåvad. Det är något jag inte har sett sedan Gary Oldman.
Zoë Bleu spelar både Elisabeta och hennes lookalike Mina, medan Matilda De Angelis är Minas vän, och Christoph Waltz jagar som en beslutsam vampyrjägare.
Trailern har precis haft premiär och har fått både ris och rosor. Filmen tycks utspela sig i en Belle Époque-liknande miljö, där kärlek och förtvivlan möter blodiga inslag – en ton som ofta präglat Bessons filmer.
Trots att ingen amerikansk distributör är klar, har intresset stigit efter visningen på Scary Movies-festivalen i New York.
Luc Bessons tolkning sägs skilja sig från Robert Eggers Nosferatu, samt inte minst Francis Ford Coppolas klassiker från 1992. Frågan är om Luc Besson kan erbjuda något nytt till historien?
Med sin antydda kombination av romantik och skräck känns Bessons version som en film som vill utforska Draculas mörka sida på ett annorlunda sätt.
Förhoppningsvis blir Dracula: A Love Tale ingen dammig repris – utan en berättelse som håller blicken på både hjärta och historia.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.