Utrikes

Snedvriden bild om systematiskt polisvåld mot afroamerikaner

I mainstreammedia såväl i Sverige som internationellt lyfts det just nu fram ett narrativ där afroamerikaner är offer för en systematiskt rasistisk poliskår och riskerar att godtyckligt skjutas ihjäl om de inte passar sig noga. Kritiker menar dock att den bilden är gravt felaktig och att skillnaderna i risk att bli utsatt för polisvåld är mycket små – om de överhuvudtaget existerar.

Nya Tiders Dan Malmqvist har i en analys gått igenom huruvida afroamerikaner behandlas sämre av polisen än andra grupper i landet och konstaterar att resultatet av studier som finns tillgängliga är blandade, men att man inte kunnat notera några stora skillnader i hur de olika rasgrupperna bemöts av polis.




Det kan noteras att det inte finns något enhetligt system för inrapportering av polisvåld i USA, vilket öppnar upp för spekulationer och gissningar. Malmqvist går bland annat igenom Washington Posts statistik över dödsskjutningar där 258 svarta dödades av polis under 2019, och där det i liberal amerikansk och även svensk media målas upp en bild av att svarta är särskilt utsatta för dödligt våld från polisen.

I verkligheten utgör svarta amerikaner 13,2 procent av landets befolkning medan vita av icke-latinamerikansk härkomst utgör 62,2 procent. Av de gripna mellan 2009 och 2013 var 33 procent afroamerikaner, men av de 990 personer som sköts ihjäl av polis i USA under 2019 var 494 vita amerikaner, 258 svarta amerikaner och 172 var latinamerikaner. De sista 66 personerna var av övrig eller okänd härkomst.

Malmqvist konstaterar att afroamerikan löper ungefär 2,5 gånger högre risk än en vit amerikan att bli dödad av polis, men handlar det istället om en svart och en icke-svart som blir gripna är risken istället 1,4 gånger högre att den icke-svarte blir skjuten.

Artikelförfattaren menar att den raka förklaringen till att svarta amerikaner oftare blir skjutna av polis är att de är överrepresenterade i kriminalitet och oftare blir gripna. Han tar också upp det faktum att 948 av 990 ihjälskjutna amerikaner 2019 var män och bara 42 var kvinnor. Män var alltså 23 gånger mer sannolika att skjutas ihjäl av polisen, men i detta fall förekommer ingen debatt om polisens oproportionerliga våld mot män eller att det skulle handla om fördomar och polisvåld mot män som grupp.

Washington Post för vidare fram att 38 av 93 obeväpnade personer som sköts ihjäl 2019 var svarta och de löpte alltså 1,4 gånger större risk att bli dödade av polisen även när de inte bar vapen själva. Problemet här, menar Malmqvist, är att urvalet är extremt litet och försvarar att kunna dra slutsatser av på den grunden. Framför allt är skillnaderna inte så stora att det finns grund för påståendet att svarta amerikaner är under ständigt hot att bli ihjälskjutna av polis.

Den afroamerikanske forskaren och nationalekonomen Roland Fryer Jr på Harvarduniversitetet har också samlat ihop data som bygger på miljontals interaktioner mellan polis och allmänhet och kommit till slutsatsen att svarta förvisso löper en mindre överrisk att utsättas för icke-dödligt polisvåld, men att gruppen löper mindre risk än andra att bli skjutna av polisen. Han noterade också att statistiken antyder att svarta poliser i själva verket är mer rasistiska än vita poliser och att afroamerikanska polismän är mer sannolika att skjuta obeväpnade vita amerikaner än omvänt. 14,9 procent av vita och 19 procent av svarta misstänkta som blev skjutna av vita poliser var obeväpnade, men av dem som sköts av svarta poliser var 26 procent obeväpnade och hela 37,5 procent av offren var vita.

Det kan nämnas att kriminologiprofessorn Greg Ridgeway, i en studie tidigare i år, visade att svarta poliser i New York överlag var betydligt mer skjutglada än sina vita kollegor − svarta poliser var 3,3 gånger mer benägna att avfyra sina vapen än vita poliser, även då de befann sig på samma brottsplats.”, skriver Fryer Jr.

En annan studie från 2015 visar att svarta poliser sköt obeväpnade svarta amerikaner 1,7 gånger så ofta som vita poliser, eftersom de oftare ”missuppfattade hotbilden”. Malmqvist lyfter också fram att enbart 54 poliser har åtalats sedan 2005 för 49 dödsskjutningar, trots att skjutningarna går att räkna i tusental. Av de 49 dödsskjutningar som ledde till åtal var 33 av offren svarta men bara 14 vita. Detta trots att vita utgör hälften av de som skjuts ihjäl av polis. Förklaringen till detta tros vara att vita amerikaner som grupp inte utövar påtryckningar och press mot rättsväsendet, exempelvis genom upplopp eller anklagelser om rasism.

− Närhelst du har politiker som ska fatta beslut om åtal, ingår det realistiskt sett i deras beslutsprocess. De frågar sig, kommer det att bli upplopp på gatorna?
säger Friesen till Washington Post.

Inte heller är det lättare för polisen att ”komma undan” efter att ha dödat en afroamerikan. Av de 11 poliser som fällts i domstol hade åtta dödat svarta, två dödat vita och en dödat en latinamerikan. Samtliga poliser som fälldes och vars etniska tillhörighet blev känd för allmänheten var också vita, konstaterar Malmqvist.

Även författaren och den tidigare nationalistiske politikern David Duke lyfter fram att svarta inte är särskilt utsatta för polisvåld och konstaterar att brottsligheten i New York City övervägande domineras av afroamerikaner – drygt 66 procent, och att omkring 91,3 procent av alla misstänkta för mord och dråp i staden är av afro- eller latinamerikansk bakgrund, samtidigt utgör vita amerikaner utgör endast 5,5 procent av de misstänkta.

Även vad gäller skjutningar och rån så är svarta extremt överrepresenterade och sammanlagt står svarta enligt Duke för 66,5 procent av all våldsam brottslighet, medan vita bara står för 4 procent. Östasiater i sin tur står för knappa 2 procent.

Han noterar att 23 procent av befolkningen är svart men representerar två tredjedelar av stadens brottslingar, samtidigt som vita som utgör 33 procent representerar fyra procent av alla kriminella.

När det kommer till polisskjutningar skulle man kunna tro att vita amerikaner också bara utgör fyra procent av offren, men så dock inte fallet. Vita utgör 44 procent av offren för polisskjutningar i New York enligt Duke, och samtidigt är bara 22 procent av de som skjuts ihjäl av polis svarta.

Det här betyder att vita i verkligheten löper 48 gånger högre risk att bli ihjälskjutna av polis än vad svarta gör” dundrar han och menar att verkligheten går tvärtemot det narrativ som massmedia vill förmedla.

Han pekar vidare på att det kontroversiella faktum att det snarare är judiska maktstrukturer inom media som driver narrativet om svarta och icke-vita som offer för vit polisbrutalitet och därmed förstärker spänningarna mellan grupperna.

Det handlar inte om svart rasism eller vit rasism som kontrollerar USA. Det handlar om judisk rasism. De har tagit över Hollywood och de internationella storföretagen, inte för att de är smartare utan för att de är den mest tribalistiska, rasistiska gruppen på jorden. De arbetar som ett lag när de söndrar, härskar och försvagar andra grupper”, menar han.

 


Per Nordin
per.nordin@nyadagbladet.se

 


Liknande artiklar:

Eftersom du läser det här…

Nya Dagbladet är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning. Vi ägs inte av några mediekoncerner eller utländska riskkapitalbolag. Vi styrs inte av industriintressen eller någon politisk korrekthet.

Men att driva fri oberoende media kostar. Med ditt stöd kan vi fortsätta att växa och bli en verkligt utmanande kraft till de gamla mediehusen.

Stöd oss via Swish på 072 722 01 72, PayPal eller via andra alternativ på denna länk.

Tack för ditt stöd!