I en ny studie hävdas att det inte är negativt för små barns utveckling att sättas i förskola istället för att vara hemma med sina föräldrar. Enligt forskarna kan det till och med vara ”välgörande” för ettåringar att gå i förskolan och deras föräldrar ska inte känna någon oro för att lämna bort barnen.
Det är tankesmedjan Studieförbundet näringsliv och samhälle (SNS) som ligger bakom rapporten där budskapet som basuneras ut av medier som hänvisar till studien är att föräldrar inte ska känna någon ångest eller oro för att sätta sina småbarn i förskola.
– Vid tolv månaders ålder är barnen fortfarande ganska små, ibland kan de inte gå. Vi kan ge ett positivt meddelande till föräldrarna, att de inte behöver oroa sig för barnet och dess utveckling, hävdar Jonas Jessen som är en av rapportens författare.
I Sverige får barn börja förskolan redan vid ett års ålder – vilket många föräldrar dock anser är alldeles för tidigt och någonting som de menar att deras barn skulle skulle fara illa av.
I rapporten har forskarna dock tittat på forskning från olika länder där barn som börjat förskolan tidigt respektive sent jämförts. Man menar att det inte alls måste vara negativt för barnens utveckling att börja förskolan tidigt och att en tidig förskolestart ibland kan vara att föredra.
Forskarna hävdar att det saknas belägg för att barnets utveckling gynnas av en föräldraledighet längre än sex månader – om barnomsorgen i landet är ”god”, samtidigt erkänner man att förskolans effekter på så små barn inte studerats närmare.
– Men om barnomsorgen är av god kvalité och barn går från 12 månaders ålder, då kan det vara välgörande för dem. Men vi kan inte säga med säkerhet vad som händer vid en yngre ålder, säger Jessen.
Man menar att en barnomsorg ”av god kvalitet” kan förbättra barnens sociala förmåga och ”jämna ut skillnaderna mellan barns förutsättningar” och att det framförallt är barn från ”socialt utsatta hem” som gynnas av att börja i förskola tidigt – exempelvis invandrarbarn.
– De tenderade även att till exempel ha bättre sociala färdigheter. Eftersom det är ett område där barnomsorg är väldigt värdefull, där barn lär sig att interagera med andra barn, förklarar Jessen.
Man påstår vidare att det inte heller är ett problem att barnen får tillbringa mycket mindre tid med sina föräldrar eftersom föräldrar som lämnar sina småbarn på förskola sägs ”kompensera” för detta på kvällstid och helger.
– Föräldrarna ville verkligen göra de timmarna de tillbringade tillsammans med barnen värdefulla, genom att till exempel läsa eller leka mer med barnen, säger Jessen.
I OECD-länderna är 36 procent av barnen mellan noll och två år placerade i ”någon form av barnomsorg” enligt TT.
Kritiker till det moderna förskolesystemet har länge pekat på att detta är någonting som både barn och föräldrar tvingas in i mot sin vilja – alltså att föräldrarna egentligen vill vara hemma mycket längre med sina barn, men helt enkelt inte har råd med detta på grund av hur samhället är uppbyggt och där båda föräldrarna förväntas göra karriär och arbeta heltid för att kunna betala boende och andra levnadskostnader.
Ungern och andra länder har lyfts fram som positiva exempel där barnafödande och familjebildning på olika sätt premieras av stat och samhälle istället för att försvåras och bestraffas. Man menar att makthavarna, om de velat, hade kunnat göra det betydligt enklare för svenska föräldrar att vara hemma längre med sina barn – men att man av ideologiska skäl utformat familjepolitiken så att barnen sätts på förskola så tidigt som möjligt.
