Den regeringskopplade tankesmedjan SIIS räknas till en av de mest prestigefyllda tankesmedjorna i hela Kina. Här bedriver bland andra professor Wang Gonglong, i Kina erkänd som en av de främsta experterna på president Xi Jinpings politiska filosofi, sin verksamhet.

Det moderna Kina kan inte jämföras rakt av med andra länder där kommunistpartier haft makten, menar Wang Gonglong, som betonar att man snarare gjort viktiga lärdomar i synnerhet från Sovjetunionen.

– En lärdom är det sovjetiska kommunistpartiets oförmåga att styra landet, på grund av korruption och inkompetens. Därför måste vi också vakta oss själva så att inte vi också drabbas av samma sjuka, exemplifierar han.

Bland annat mot bakgrunden av den sovjetiska erfarenheten betonar man i Kina också det statsbärande partiets förmåga att faktiskt kunna styra landet som suveräner och att socialism ska bestå som grundideologi för samhällsutvecklingen.

Vid sidan av Mao Zedongs utropande av Folkrepubliken Kina år 1949 och Deng Xiaopings öppnande av landet för omvärlden 1978, betecknar professor Gonglong även Xi Jinpings tillträde till presidentposten 2012, under slagordet ”socialism med kinesiska karaktärsdrag”, som en tredje milstolpe för den kinesiska utvecklingen där höjningen av den allmänna levnadsstandarden för 1,4 miljarder kineser ligger i fokus.

– Skalorna ser helt annorlunda ut i Kina, men likväl strävar vi efter en ekonomisk utveckling som gynnar hela folket. Ett exempel på det är att ungefär 180 miljoner kineser lyfts ovanför fattigdomsgränsen under de senaste 10 åren, säger han.

En annan felaktig föreställning som finns om detta nya Kina, menar Wang Gonglong, är att man som vissa andra nationer, under styren av kommunistpartier, skulle vara fientligt inställda till det kulturella arvet från sin inhemska långa historia.

– Historien är en del av nationens rikedom. I Kina finns det lärdomar att göra från konfuciansk, daoistisk och buddhistisk tradition. Man kan göra ett exempel på utrikespolitiken med Konfucius betoning på att visa ömsesidig respekt och påminna oss om att vi inte måste vara likadana för att komma överens. Vi behöver inte påtvinga oss med våld på varandra, det finns faktiskt utrymme för mångfald och olikheter i världen, säger han.

Gonglong betonar med eftertryck att det är en västerländsk missuppfattning att Kina skulle vilja stöpa om resten av världen till sitt eget samhällssystem, något han pekar på var ett av Sovjetunionen främsta misstag.

– Kinas mål för världen är framförallt stabilitet. Vi avfärdar helt ambitioner på hegemoni och territoriell expansion. Om man ser tillbaka på Sovjetunionen var denna tendens något som ledde till deras fall, menar han.

Jiang Lixiao, professor och vice ordförande vid tankesmedjan, instämmer och menar att en förklaring till att den kinesiska civilisationen funnits längre än någon annan är att man lyckats hålla måttfullhet som en central dygd i kulturen.

– Den kinesiska vägen är inte, som den västerländska, att predika, utan att lära. Vår samhällsmodell är inte för export, men däremot vill vi utbyta erfarenheter med omvärlden, menar han.

Den nya Sidenvägen

Ett exempel på den utrikespolitiska inställningen från Kinas sida, menar Lixiao, är att man undviker att resonera i termer av allianser, utan i partnerskap. En term som betonas särskilt i nästan all kinesisk diplomati är därför ordet ”multilateralism” – vilket betyder att man söker samförstånd på enskilda områden i den mån möjlighet och vilja finns.

– Begreppet allians förutsätter att det måste finnas en motståndare. Partnerskap förutsätter inga motståndare utan öppnar upp för samarbete på alla områden man vill och kan samarbeta, förklarar Lixiao det offentliga Kinas tankesätt.

Det bärande projektet för Kinas utrikespolitik som grundar sig på tanken om multilateralism är initiativet till den nya Sidenvägen, inspirerat av handelsrutterna mellan Europa, Mellanöstern och Kina som fanns redan före vår nuvarande tideräkning och upprätthölls tills det Ottomanska riket blockerade handelsvägarna i slutet av 1400-talet. Målet för den nya Sidenvägen är att sammanbinda världen genom modern infrastruktur enligt multilaterala principer.

Jiang Lixiao menar att den kinesiska ingången till konfliktlösning geopolitiskt hämtar inspiration från Konfucius, i att försöka förstå båda sidor och den djupare grunden till konflikterna och sträva efter en naturlig balans, en inställning han menar att det råder brist på och avspeglar sig i konfliktzoner som Ukraina och Palestina.

– Grundorsaken till instabiliteten i Israel och Palestina är att ockupation leder till desperation. Kriget mellan Ukraina och Ryssland grundar sig också ytterst i att båda sidor söker säkerhet, men utan tillräcklig hänsyn till den andra sidan, säger han.