MORGONDAGENS DAGSTIDNING – onsdag 19 mars 2025

onsdag 19 mars 2025

London slår befolkningsrekord efter massinvandringsvåg

Befolkningsutbytet i Väst

publicerad 19 mars 2024
– av Jan Sundstedt
Vänsteraktivister i London demonstrerar mot "rasism" och för ökad migration.

Det bor fler människor än någonsin i London – men ökningen beror inte på ökat barnafödande utan på att ett mycket stort antal migranter från andra delar av världen sökt sig till Englands huvudstad.

Samtidigt finns en utbredd oro för att massmigrationen kommer att ha mycket stora negativa effekter på Londons redan ansträngda bostadsmarknad, offentliga sektor, välfärd och infrastruktur.

Nyhetssajten Econostrum noterar att Londons befolkning nu har överstigit den tidigare ”toppen” på 10,1 miljoner människor som nåddes innan coronakrisen.

Under covid-19 valde tiotusentals invånare att fly från London och istället bosätta sig i mindre samhällen i andra delar av Storbritannien eller i andra länder. Det ledde till att stadens befolkning minskade med 75 500 personer mellan sommaren 2019 till sommaren 2021 – en minskning på cirka sju procent av befolkningen.

Snart vände dock denna trend och bara under 2022 flyttade 66 000 personer till London – många av dem från andra delar av världen.

Någon data från 2023 har ännu inte offentliggjorts, men eftersom Londons befolkning bara skulle behöva öka med cirka 9000 personer för att passera den tidigare toppnivån tyder allting på att ”befolkningsrekordet” redan slagits.

Bostadsbrist och knakande infrastruktur

Det är just massmigrationen som ligger bakom befolkningsökningen och bara under 2021 flyttade 73 660 personer till London. Massinvandringen förväntas också leda till att den brittiska befolkningen överstiger 70 miljoner redan år 2026.

Den snabba befolkningstillväxten i London har bland annat lett till en utbredd oro för stora negativa konsekvenser och att offentlig sektor och infrastruktur ska överbelastas. Redan nu är exempelvis stadens sjukhus under mycket hård press, och det är vanligt att vänta i flera månader för att få en operationstid.

Londons infrastruktur knakar under tyngden av dess befolkning. Beslutsfattarna måste skaka av sig antagandet att befolkningsförändringar innebär att frågor om bostadsbrist och infrastruktur kommer att lösa sig själva. Inte heller kommer mindre välbärgade platser att se enorma tillströmningar av yrkesarbetare med större köpkraft”, menar Andrew Carter, vd för tankesmedjan Centre for Cities.

Oron gäller hela landet och inte bara London – utan stora satsningar på infrastruktur och bostadsbyggande förväntas huvudstaden gå en dyster framtid till mötes och den ekonomiska tillväxten bromsas.

Idag beräknas vita britter utgöra en dryg tredjedel av Londons befolkning och ungefär hälften av stadens invånare är av utomeuropeiskt ursprung. Stadens muslimske borgmästare Sadiq Khan (L) är själv son till pakistanska migranter och har sedan 2016 verkat för en mycket generös migrationspolitik.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

MMA-stjärnan: ”Massinvandringen sprider förödelse på Irland”

Befolkningsutbytet i Väst

publicerad Igår 10:00
– av Redaktionen
MMA-profilen menar att Dublin på bara tio år har gått från en av de säkraste städerna i Europa till en av de farligaste.

Conor McGregor, passade under ett besök i Vita huset på att fördöma Irlands regering och den folkutbytespolitik som han menar hotar själva folkets identitet.

– Den organiserade illegala invandringen sprider förödelse i landet, varnade MMA-profilen.

Det var under gårdagen på Saint Patrick’s Day som McGregor gästade Donald Trump och inför den församlade presskåren passade på att deklarera att Irlands makthavare svikit det egna folket.

– Irland står på randen till att potentiellt förlora sin irländska identitet, betonade kampsportsstjärnan.

– Det finns landsbygdsorter i Irland som har översvämmats i ett enda svep och blivit en minoritet i sina egna samhällen. De 40 miljoner irländska amerikanerna måste få höra detta, annars finns det snart ingen plats att komma hem till och besöka.

McGregor anklagade även landets regering för att ”sedan länge ha övergett det irländska folkets röster” och slog fast att ”det är dags att USA får veta vad som pågår på Irland”.

– Det som pågår på Irland är en parodi. Vår regering är en regering med noll åtgärder och noll ansvar. Våra pengar spenderas på utomeuropeiska frågor som inte har något att göra med det irländska folket, fortsatte han.

”Svikit det irländska folket”

Utspelet fick irländska makthavare att rasa och premiärministern Micheál Martin hävdade i ett inlägg på X att ”Conor McGregors kommentarer är felaktiga och återspeglar inte andan i St Patrick’s Day eller det irländska folkets åsikter”.

Vice premiärministern Simon Harris gick ännu längre och påstod att MMA-profilen saknade ”mandat” att tala för Irlands folk.

Connor McGregor står dock på sig och menar att ”alla tillgängliga mätmetoder har visat att den nuvarande irländska regeringen har svikit det irländska folket”.

– På tio år har Dublins stadskärna gått från att vara en av de säkraste städerna i Europa till en av de farligaste, så han (premiärminister Martin) borde skämmas för att han säger det och talar nedlåtande om en irländsk man.

Vad gäller de irländsk-amerikanska relationerna så mötte Trump Irlands ledare så sent som förra veckan – och passade då på att utnämna just McGregor till sin favoritirländare alla kategorier.

Somaliske influeraren längtar hem till Afrika

Befolkningsutbytet i Väst

publicerad 17 mars 2025
– av Redaktionen
"Momo" vill flytta tillbaka till Somalia, men säger att man måste ha gott om pengar för att kunna leva ett bra liv där.

I ett matlagningsprogram tillsammans med vännen Jonas Fagerström berättar den somaliske influeraren Mohamed ”Momo” Alikar om de insikter han fick under ett halvårslångt besök i hemlandet.

Under sin vistelse insåg ”Momo” hur bra man mår av att leva tillsammans med medlemmar ur sitt eget folk och hur han gärna flyttar hem till Somalia i framtiden.

Momo var på besök i Somalia i samband med covid-19, och nedstängningar och restriktioner gjorde det svårt att lämna landet, varför han blev kvar där i sex månader. I efterhand beskriver han tiden som mycket positiv – och det allra mest positiva var att det var somalier överallt.

– Vet du vad min känsla från Somalia var? Jag måste vara helt ärlig nu. För första gången i mitt liv kände jag: Är det så här det känns? Jag gick in på apoteket. Det var en somalier som jobbade där. Jag gick in på taxistället, på restauranger. Det var somalier som jobbade där. Jag har aldrig upplevt känslan av att alla i samhället är somalier.

Upplevelsen i Somalia fick Momo att anta en nationalistisk syn på livet, och idag är han av övertygelsen att alla mår bäst om de bor och lever tillsammans med medlemmar av sitt eget folk.

– Där i varenda situation var alla somalier. Det kändes lite som om det var så här livet ska vara på riktigt. Om alla länder har sin urbefolkning och alla bor på sina ställen, det är så man mår bäst, tror jag.

– Även om inte Somalia var så jättefint byggt och stabilt så mådde jag jävligt bra alltså. Jag vet inte om det är för att alla ser ut som mig, fortsätter han.

Måste vara ”ekonomiskt stark”

Momo hoppas nu att han kan flytta till Somalia i framtiden, men poängterar samtidigt att man måste vara ”ekonomiskt stark” för att kunna leva ett bra liv i landet – någonting han enligt egen utsago arbetar på att försöka lösa.

Det kan noteras att Momos nationalistiska syn går stick i stäv med det budskap som basunerats ut av svenska makthavare, etablissemangsmedier, och lobbygrupper i många decennier.

Dessa har istället länge hävdat att det är en styrka att Sverige är ett mångkulturellt och mångetniskt land med hög invandring – att detta är någonting som gör samhället bättre, och någonting som alla tjänar på i förlängningen.

Afrikandernas ovissa framtid

Befolkningsutbytet i Väst

Brutala våldsdåd och eskalerande rasistisk retorik har fått vissa att varna för ett öppet folkmord i Sydafrika. Detta skulle inte bara vara ödesdigert för de vita afrikanderna, utan även för Sydafrika som helhet.

publicerad 8 mars 2025
– av Markus Andersson
Afrikander har levt i Sydafrika sedan mitten av 1600-talet.

En av de första presidentorderna från Trumpadministrationen var den amerikanske presidentens adresserande av europeiskättade sydafrikaners situation, även kända som afrikander eller boer, och beredvillighet att öppna upp för att ta emot dem som flyktingar mot bakgrund av deras allt svårare läge i Sydafrika. Initiativet tycks dock ha mötts med blandade reaktioner bland afrikanderna själva, vilka i stort frågar sig varför man från första början skulle överge det land man bebott i hundratals år, långt innan USA ens var en självständig nation.

Redan på 1650-talet grundades Kapkolonin av holländaren Jan van Riebeeck och de första europeiska bosättarna, huvudsakligen holländare och fransmän. Dessa etablerade sig som jordbrukare vid Kaphalvön som en förlängning av det holländska ostindiska kompaniets handelsrutt mellan Europa och Asien.

Trots blodiga konflikter med bantustammar som expanderade in på området, utvecklade man under de följande århundradena ett avancerat jordbrukssystem i Sydafrikas varierade klimat och landskap. I praktiken uppstod nu även en helt ny europeisk kultur, afrikanderna, från vilka flera statsbildningar skulle komma att uppstå. Afrikanderna skulle dock få svårt att hävda sig mot det mäktiga brittiska imperiets anspråk på Kaphalvön och de afrikandiska staterna Oranjefristaten och Transvaal utkämpade en dramatisk konflikt mot Storbritannien för att bevara sin självbestämmanderätt. Trots att man segrat i vad som blev känt som det första boerkriget år 1881 blev den brittiska militärmakten till slut för svår att stå emot och efter det andra boerkriget annekterades man år 1902 in i det brittiska koloniala imperiet.

Under 1800- och 1900-talen växte samtidigt jordbruket i omfattning, och de afrikandiska jordbrukarna fortsatte att spela en nyckelroll i att etablera effektiva produktionsmetoder, moderna bevattningssystem och exportmarknader. Under 1900-talet blev Sydafrika en av Afrikas största producenter av vete, majs, frukt och boskap – en position som fortfarande till stor del upprätthålls tack vare boerjordbrukarna.

Tusentals attacker

Sedan Nelson Mandelas ANC tog makten, 1994, har situationen för boerna blivit alltmer osäker. De senaste årtiondena har tusentals av dem mördats i brutala attacker på sina gårdar. Dessa farmarmord har fått viss internationell uppmärksamhet, men den sydafrikanska regeringen har ofta avfärdat eller tonat ned problemet med vad som av allt att döma rör sig om rasistiskt motiverade attacker.

Att överhuvudtaget få en klar bild över exakt hur många afrikanderbönder som dödats de senaste 30 åren är mycket svårt – bland annat eftersom den sydafrikanska regeringen slutat att redovisa statistiken separat och istället klumpar ihop denna med övriga mord begångna i det kraftigt våldsbrottsdrabbade landet. Istället blir det upp till intresseorganisationer som värnar om afrikandernas rättigheter att själva försöka identifiera alla fall och sammanställa statistiken.

Gemensamt för morden är att de ofta kännetecknas av extremt våld, tortyr och övergrepp, vilket har lett till teorier om att motiven sträcker sig långt bortom vanlig kriminalitet – utan snarare handlar om hat och ressentiment som riktas mot afrikanderna. Bedömare menar också att den rasistiskt laddade retoriken från vissa politiska ledare, som exempelvis den kommunistiske ledaren Julius Malemas, har bidragit till att skapa en direkt livsfarlig miljö för boerna där många varnat för att situationen riskerar att eskalera till ett öppet folkmord.

Den eskalerande hetsen och våldet, som redan lett till att många av de vita farmarna satts under allt större press att lämna sina gårdar, eller flytta utomlands, är därtill något som i sin tur samtidigt påverkat Sydafrikas livsmedelsproduktion och ekonomiska stabilitet. Boernas expertis och kunskap om jordbruk bedöms i praktiken vara ovärderlig för landets ekonomi, särskilt med tanke på att jordbrukssektorn sysselsätter miljontals människor och står för en betydande del av Sydafrikas BNP.

Expropriering och diskriminering

Vid sidan av den eskalerande våldsspiralen har Sydafrikas regering genomfört en rad lagförslag och policyer som syftar till att omfördela mark från vita lantbrukare till svarta sydafrikaner, ofta utan ersättning. Exproprieringen av mark som brukats av afrikandiska familjer i sekler har väckt en växande oro både inom och utanför landet. Afrikander driver de flesta av landets storjordbruk, som står för 95 procent av den inhemska produktionen av viktiga livsmedel. Dessa inkluderar majs, vete, frukt, grönsaker och andra grödor som är centrala för både den lokala marknaden och exporten.

Sydafrika är fortfarande i stort sett självförsörjande på livsmedel, men importen av vissa produkter har ökat. Samtidigt har i princip alla försök att ”omfördela” mark till svarta jordbrukare misslyckats och endast en mycket liten andel av de svarta kommersiella jordbrukare har lyckats bli vinstgivande. Om afrikanderna fortsätter att marginaliseras, attackeras och mördas kan konsekvenserna därför bli ödesdigra, inte bara för dem själva, utan för hela Sydafrikas livsmedelsförsörjning och ekonomiska stabilitet.

Trots den alltmer fientliga miljön ihärdar många boer att odla marken och bidra till landets livsmedelssäkerhet, men många experter och analytiker varnar för att Sydafrika är på väg att gå ett liknande öde till mötes som Zimbabwe, där en liknande politik av presidenten Robert Mugabe, hårdfört riktad mot den vita befolkningen, ledde till en internationellt uppmärksammad kollaps av jordbruket, livsmedelsbrist och ekonomisk kris.

”Vill inte flytta någonstans”

Afrikanderna ser Sydafrika som sitt självklara hem och har levt där längre än vad många europeiska nationer existerat och, till skillnad från vad som ofta förespeglas, även innan bantuexpansionen nådde området. Många av dem ser det av naturliga skäl inte som ett alternativ att lämna Sydafrika, utan vill bara leva sina liv i lugn och ro, utan att diskrimineras eller utsättas för blodiga attacker.

– Vi ska inte åka någonstans. Våra medlemmar arbetar här och vill stanna här, och de kommer att stanna. Vi är fast beslutna att bygga en framtid här, förklarar Dirk Hermann, verkställande direktör för Afrikanderfacket Solidarity.

– Vi måste göra ett kategoriskt uttalande: Vi vill inte flytta någon annanstans, fyller Kallie Kriel, vd för intresseorganisationen AfriForum i.

Det har spekulerats kring att Elon Musk, med sitt afrikandiska ursprung och sin roll i USA:s nya regering, varit bidragande till Trumps presidentorder att öppna dörren för afrikanderna. Om man på riktigt månar om deras framtid från amerikansk sida räcker det samtidigt inte med att öppna dörrarna, de behöver även allt stöd de kan få för att stänga sina dörrar gentemot fortsatt eskalerande rasism och brutalisering inom Sydafrikas gränser.

 

Markus Andersson

Merz efter valvinsten: ”Ingen vill stänga Tysklands gränser”

Migrationskrisen i Europa

publicerad 25 februari 2025
– av Jan Sundstedt
Friedrich Merz och andra prominenta CDU-företrädare.

Som väntat blev den tidigare BlackRock-toppens, Friedrich Merz, CDU/CSU-block valets stora vinnare.

Merz, som bland annat gick till val på att få bukt med den illegala massinvandringen till landet backar nu från tidigare löften och meddelar att hans parti inte alls vill stänga gränserna.

– Ingen av oss pratar om stängda gränser. Ingen av oss. Även om detta hävdades ibland under valkampanjen. Ingen av oss kommer att stänga gränsen, lovar han nu.

Utspelet efter valvinsten står i skarp kontrast mot hur CDU-ledaren uttryckte sig för mindre än en månad sedan:

– På den första dagen av min mandatperiod som kansler kommer jag att instruera inrikesministeriet att införa permanenta gränskontroller mot alla våra grannar och vägra alla försök till illegal inresa, hävdade Merz innan valet och utlovade ett ”effektivt inreseförbud” för personer som saknar giltiga resehandlingar, inklusive asylsökande.

Nobbar AfD för Socialdemokraterna

Istället heter det nu att man ”vill skydda gränserna bättre” och ”återfå kontrollen över vilka som kommer in i landet” och Merz hoppas att EU:s ledare tillsammans kan nå en överenskommelse om förändringar av den gemensamma asylpolitiken.

Att det skulle bli något samarbete med Alternativ för Tyskland – som faktiskt vill stänga Tysklands gränser för utomeuropeisk migration, är också mycket osannolikt.

För att få igenom sin politik vill Merz istället föra samtal med valets stora förlorare – socialdemokratiska SPD, som precis som CDU historiskt förespråkat en mycket generös och omfattande migrationspolitik.

Friedrich Merz hoppas att CDU och SPD kan komma överens om att ”gå en gemensam väg” vad gäller migrationspolitiken.

Share via
Missa inte en nyhet igen!

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev idag!

Ta del av ocensurerade nyheter – fria från industriintressen och politisk korrekthet från Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning – varje vecka.

Send this to a friend