Den amerikanska representanthuset har med överväldigande majoritet godkänt en lag som allokerar motsvarande över 16 miljarder kronor över fem år för att motverka vad USA beskriver som Kinas ”skadliga inflytande” globalt.

Satsningen, som omfattar potentiellt hemliga subventioner till medier och civilsamhällesorganisationer utomlands, har mött kritik från en amerikansk analytiker som menar att åtgärderna speglar en problematisk dubbelmoral i USA:s utrikespolitik.

Marcus Stanley, forskningschef vid den fredsinriktade amerikanska tankesmedjan Quincy Institute for Responsible Statecraft, betonar i en analysartikel den enorma omfattningen av satsningen. Den nya lagen, H.R.1157, innebär en betydande ökning av de federala utgifterna för påverkansoperationer utomlands.

“Det är en enorm satsning – ungefär dubbelt så mycket som till exempel CNN:s årliga driftskostnader”, skriver Stanley och tillägger att om förslaget blir lag skulle det innebära en betydande ökning av de federala utgifterna för internationella påverkansoperationer.

Lagens primära syfte är att motverka Kinas ekonomiska och politiska inflytande, särskilt inom ramen för Belt and Road-initiativet, Pekings världsomspännande infrastrukturprojekt.

”Programfonderna kan till exempel stödja alla försök att belysa de ’negativa effekterna’ av kinesiska ekonomiska och infrastrukturella investeringar i ett främmande land”, skriver Stanley. “Eller så kan det finansiera politiska budskap mot kinesiska entreprenörer som är involverade i att bygga en hamn, en väg eller ett sjukhus, till exempel som en del av Pekings världsomspännande Belt and Road-initiativ”.

Varning för hyckleri

En av de främsta farhågorna Stanley lyfter fram är bristen på transparens i den nya lagen.

“HR 1157 verkar inte innehålla något krav på att amerikanska myndigheters finansiering av utländska medier ska göras transparent för medborgare i andra länder”, skriver Stanley och menar att detta öppnar upp för möjligheten att amerikanska medel används för att sprida förtäckta anti-kinesiska budskap utan att allmänheten får veta varifrån finansieringen kommer.

Stanley påpekar att med tanke på att USA tidigare riktat stark kritik mot andra regeringars påstådda påverkansoperationer, finns en uppenbar risk att dessa åtgärder kommer att uppfattas som ett uttryck för dubbelmoral inom den amerikanska statsapparaten.

”De kommer naturligtvis sannolikt att få USA protester mot liknande utländska regeringsaktiviteter att framstå som hycklande”, skriver han.

Underminerad lokal kritik och intern påverkan

Vidare uttrycker Stanley oro för att programmet kan underminera genuint lokalt motstånd mot kinesiskt inflytande.

“En översvämning av potentiellt hemliga amerikanska regeringspengar till anti-kinesiska meddelanden över hela världen kan slå tillbaka genom att få organiskt motstånd mot kinesiskt inflytande att framstå som hemligt finansierad amerikansk propaganda snarare än äkta lokal oro”.

Därtill finns det enligt Stanley en risk att propagandan som finansieras genom H.R.1157 letar sig tillbaka till den amerikanska debatten om Kina.

“Anti-kinesisk propaganda som finansieras genom detta program kan flöda tillbaka in i det amerikanska medieutrymmet och påverka den amerikanska publiken, utan att den ursprungliga finansieringskällan avslöjas”, skriver Stanley, som menar att detta kan försvåra en objektiv debatt om Kinas internationella roll.

”Det är lätt att föreställa sig att USA-finansierade utländska medier används som bevis i inhemska debatter om Kinas internationella roll, eller till och med för att attackera amerikanska röster som förespråkar en annan syn på Kina än den som sprids av en hökaktig amerikansk regering”, skriver han och pekar på aktuella exempel där statliga medel använts på liknande sätt:

”Under Trumps presidentskap stödde utrikesdepartementets Global Engagement Center (GEC), en trolig mottagare av många av dessa medel, attacker mot amerikanska kritiker av Trumps Iranpolitik. På senare tid har konservativa kongressledamöter hävdat att GEC har förespråkat censur av konservativa röster som inte håller med om Bidens utrikespolitik”.

Äventyrar amerikanska intressen

Stanley avslutar sin kritik med att ifrågasätta huruvida Washington fullt ut inser vilka risker som är förenade med den här typen av operationer, och menar att amerikanska värderingar och intressen riskerar att undermineras om man fortsätter att själv ägna sig åt samma typer av aktiviteter som man kritiserar andra för.

“Den överväldigande blocköverskridande majoriteten för HR 1157 är en ögonblicksbild av en kultur i Washington som inte verkar se risken för USA:s värderingar och intressen när vi ägnar oss åt samma hemliga aktiviteter som vi kritiserar hos andra länder”.