Det har under åren producerats mången film på teman såsom terrorism, kapningar, kidnappningar och liknande elände. En av föregångarna i denna sub-kategori till action- och thrillergenren är 1982 års brittiska actionthriller Who Dares Wins (sv. titel ”Specialstyrka S.A.S.”).
En film jag anar att många inte känner till och därmed inte haft förmånen att beskåda. Då har man emellertid missat två timmars god underhållning. Dessutom har en nostalgiska och personliga minnen härvidlag, då Who Dares Wins var en av de första barnförbjudna filmer undertecknad såg på bio i den svenska huvudstaden.
Filmen är producerad av dåtidens grädda inom brittisk filmindustri. Bakom kameran återfinns filmfolk som arbetat med bland annat James Bond-filmer, och framför linsen finner vi brittisk skådespelarelit, tillsammans med kollegor från exempelvis Amerikat.
Vi bjuds på finfina actionscener, genuin spänning, drama, en smula puss och kram samt, så långt genren tillåter, intressanta karaktärer.

Special Air Service
Who Dares Wins utspelas sig mot bakgrund av 1970-talets terrorgrupper på den yttersta vänsterkanten, som Tysklands Röda armé-fraktion och Italiens Röda Brigaderna. Filmen introducerar oss till det fiktiva hotet från ”The People’s Lobby”, en extremistgrupp som enligt brittiska underrättelsetjänsten MI5 planerar ett stort terrordåd på brittisk mark. I denna kaotiska situation enas polis, militär och underrättelsetjänst om att infiltrera gruppen med hjälp av brittiska elitstyrkan S.A.S. (Special Air Service).
Kapten Peter Skellen (övertygande spelad av Lewis Collins) är den S.A.S.-officer som väljs för uppdraget. För att skapa en trovärdig täckmantel iscensätter man en skandal under en övning, något som leder till Skellens ”avsked”. Planen är att denna information ska nå terroristgruppen, och locka dem att utnyttja Skellens insiderkunskap om S.A.S., vilket MI5 hoppas ska leda till att han lyckas få gruppens förtroende och på så sätt infiltrera The People’s Lobby.
Skellen etablerar snart kontakt med en av ledarna för The People’s Lobby, den karismatiska och inbjudande Frankie Davis (Judy Davis). Trots sin gifta status, inklusive en nyfödd dotter, inleder han en kärleksrelation med Frankie i syfte att vinna hennes förtroende. Men terrorgruppen består inte av några amatörer – deras ledare är intelligenta, beräknande och livsfarliga.
Spänningen stiger när Skellen och S.A.S. måste avslöja när, var och hur The People’s Lobby planerar att slå till. Situationen förvärras när terrorgruppens andre ledare, Rod (John Duttine), blir misstänksam mot Skellen och tar hans fru och dotter som gisslan…

Intensiv och autentisk
Filmen är en intensiv och fängslande actionthriller som skickligt väver samman verkliga historiska händelser med fiktion. Lewis Collins levererar en stark prestation som kapten Peter Skellen, en man som balanserar på gränsen mellan sitt uppdrag och sitt privatliv. Judy Davis imponerar också som Frankie Leith, en komplex karaktär som är charmig och farlig på en och samma gång.
Regissör Ian Sharp lyckas fånga essensen av 1980-talets politiska oro och terrorhot, samtidigt som han levererar en actionfylld och engagerande berättelse. Who Dares Wins är en film som både underhåller och får en att reflektera över de komplexa moraliska dilemman som uppstår i kampen mot terrorism.
En av filmens många styrkor ligger i dess realistiska skildring av S.A.S. och förbandets operationer. Något som ger en autentisk känsla av de risker och utmaningar som elitstyrkorna står inför. Handlingen är tät och välskriven, med en nervkittlande upptrappning av spänning som håller publiken på helspänn fram till den dramatiska finalen.
Elitstyrkan S.A.S. har länge fascinerat mig och bara filmaffischen är stentuff i sig. Ingen vet riktigt hur de arbetar (såklart inte) men till inspelningen lyckades Ian Sharp och producenten Euan Lloyd på något märkligt sätt med konststycket att få access till det riktiga S.A.S., inklusive förbandets mytomspunna förläggning vid Credenhill, Hereford och trakterna kring Brecon Beacons.
Lewis Collins klarade testerna
Lewis Collins blev så populär bland manskapet att man dels lät honom bo på regementet en tid för att förbereda sig för rollen, och dels (håll i hatten) så provade Collins på urvalstesterna (S.A.S. berömda ”selection”)…och klarade dem! Hur häftigt är inte det? Tala om att gå in för rollen.
Dessa omständigheter ger filmen extra trovärdighet vid sidan av det faktum att Who Dares Wins förmodligen är den film som även kommer närmast sanningen om hur S.A.S. de facto opererar.
Who Dares Wins får, utöver redan nämnda, höga betyg för musiken (komponerad av Roy Budd) samt scenografi, dekor och klippning. Dessa element bidrar till att förhöja den redan starka atmosfären av action, spänning och realism. Det kan vara en smula knepigt att hitta filmen, men denna länk kan vara till viss hjälp.
Mycket nöje, och glöm inte att… Who. Dares. Wins.
Jan Sundstedt
Regi: Ian Sharp
Manus: Reginald Rose, baserad på en story av George Markstein och en roman av James Follet
Producent: Euan Lloyd
Musik: Roy Budd
Längd: 125 minuter
Svensk premiär 12 november 1982
I rollerna (urval).
Lewis Collins
Judy Davis
Richard Widmark
Edward Woodward
Robert Webber
Tony Doyle
John Duttine
Rosalind Lloyd
Ingrid Pitt