Philip Kaufmans nagelbitarthriller Världsrymden anfaller (”Invasion of the Body Snatchers”) från 1978 är ett med rätta applåderat mästerstycke. Filmen är dåtidens dystopiska nyinspelning av 1956 års Don Siegel-regisserade klassiker med samma titel.
Siegels version är på god grund ansedd som en av de bättre 50-talsfilmerna inom genren science-fiction på teman såsom människans medfödda rädsla för invasion – såväl utifrån som inifrån. I fallet med Världsrymden anfaller blandas båda dessa varianter på ett utomordentligt snitsigt sätt.
Efter andra världskrigets slut och långt in på 50-talet, rådde i Amerika en inte helt ogrundad rädsla för kommunistisk subversion inifrån, en tid som ibland sammankopplats med senatorn Joseph McCarthys repressionskampanj som skulle bli känd som ”McCarthyismens” era. Denna drabbade även regissörer, manusförfattare och andra verkande inom den amerikanska nöjesvärlden och mot den bakgrunden bör Siegels version betraktas.
Philip Kaufman gör klokt nog ett något annorlunda famntag i sin version och utelämnar i stort politiska ideologier och belyser istället mer science-fiction-aspekten av materialet samt ställer frågor om exempelvis människans fäbless för konformitet och anpassning till rådande narrativ.
Ett frö är sått
Matthew Bennell, biträdande hälsoinspektör, och Elizabeth Driscoll, mikrobiolog, är vänner och kollegor på livsmedelsavdelningen vid County Department of Public Health i staden San Francisco. En dag märker Elizabeth att hennes pojkvän beter sig märkligt, nästan som om någon annan skulle ha tagit över hans existens. Utöver detta har staden obemärkt den senaste tiden sett en lika hastig som plötslig spridning av ett nytt fenomen i stadens flora av växtlighet…
Elizabeth börjar snart se samma egendomliga beteende hos andra människor och upptäcker att Geoffrey träffar personer som beter sig likadant och som hon inte känner. Det får henne att börja tro att det pågår någon form av sammansvärjning. Hon försöker övertyga kollegan Matthew om att det är någonting i görningen, varpå han söker en rationell förklaring till det han också ser och upplever. Han rådfrågar även sin vän, kändispsykiatrikern Dr. Kibner, som anser att sådant beteende bäst behandlas i samtalsterapi.
Matthew tvingas nu erkänna att något hotfullt och möjligen utomjordiskt håller på att ske. I synnerhet när han ser bevis på detta från sin författarvän Jack Bellicec och dennes fru Nancy. Han måste nu inte bara försöka övertyga sina vänner om vad han sett och upplever, utan också ta reda på vad som händer för att kunna stoppa den olycksbådande utvecklingen.
Under tiden måste gruppen lära sig vem man kan och inte kan lita på, då åtskilliga redan har omvandlats. Om man misslyckas kan konsekvensen bli att mänskligheten helt tas över av dessa utomjordiska krafter…
Underhållande nervdaller och Sutherland i högform
Hyllad som ett av de främsta verken inom science-fiction står Världsrymden anfaller stadigt och är definitivt en av de bästa nyinspelningar som gjorts, i konkurrens med John Carpenters The Thing. Detta också under period då nyinspelningar var en smått unik företeelse och de få som gjordes var under översyn av branschfolk som ville göra något nytt och inte som idag enbart göra profit (hej Disney).
Manuset baseras på originalfilmen, som i sin tur har myllan i romanen ”The Body Snatchers” av författaren Jack Finney. En roman jag inte läst varpå samtliga iakttagelser baseras på främst Kaufmans film. Känslan av händelser utanför vår kontroll kombinerat med fruktan och rädsla griper tidigt tag i betraktaren. Dialogen är å ena sidan för sin tid naturlig, kombinerat med en frustration över att fler inte inser vad som håller på att hända.
Regin av Philip Kaufman (Rätta Virket, 1983; Varats Olidliga Lätthet, 1988), är på ytan lågmäld och iakttagande men därunder vilar en febrig ton av intensitet och känsla av paranoia. Det viktigaste tycks vara hur händelseförloppet berättas och hur vi som åskådare därmed dras in i historien. Kaufman är till sin natur en något tillbakadragen herre som inte ställt till med större rabalder i Hollywood utan låter sina alster tala för sig.
Skådespelarinsatserna är över hela linjen formidabla. Donald Sutherland är en utsökt skådespelare som nästan aldrig gör bort sig. Han var en av dåtidens största namn med en räcka hits i bagaget och har ett sätt som passar hans karaktär Bennell som hand i handske. Brooke Shields och Veronica Cartwright har jag ett gott öga till då dessa två allt som oftast gör stilrena insatser. Jeff ”Flugan” Goldblum fick här något av ett tidigt genombrott och Leonard ”Dr. Spock” Nimoy är en genial gest till genren.
De praktiska effekterna håller än idag klass och det förvånar mig att inte fler regissörer av idag törs förlita sig på sådana. Kan man filma något på plats, inför kameran, är det i mina ögon allt som oftast en klar fördel och håller generellt sett bättre över tid. Frökapslarna, pumporna och omvandlingsscenerna är otäckt realistiska och högst påtagliga.
Överstatlighet och myndighetsmissbruk
På ett djupare plan berör filmen geopolitiska frågor som överstatlighet, korruption och myndighetsmissbruk. Kan vi lita på våra så kallade folkvalda? Får man verkligen vara så ”annorlunda” som man vill få oss att tro att vi får, eller blir befolkningen ett hot om massan tillåts tänka alltför fritt? Kanske lika bra att få kanonfödan så foglig och lydig som möjligt? En lydig boskap är som sagt en följsam hjord – lex konformitet. Ur ett filosofiskt perspektiv kunde frökapslarna från fjärran galax lika gärna vara en metafor för valfri subversiv regim och organisation.
Filmen kan med fördel ses av den som önskar sig en god dos underhållning i skepnad av dramathriller med förtecken av science-fiction. Den som utöver detta letar efter filmer med djupare tankegods får garanterat sitt lystmäte. Inte minst den politiskt intresserade får goda skäl att ytterligare höja beredskapsnivån vad gäller vaksamhet mot Makten.
Världsrymden anfaller finns tillgänglig i många olika format. Den som likt mig föredrar fysisk media kan välja utgåva här. Streamingentusiasten hittar för närvarande filmen bland annat under detta paraply. Tänk på att välja den version denna recension avhandlar – det vill säga 1978 års fenomenala femetta och inte senare nyinspelningar. Glöm nu heller inte att tänka efter nästa gång du handlar frön och växter till hemmet. Vem vet vad som där döljer sig…
Jan Sundstedt
Regi: Philip Kaufman
Manus: W.D. Richter, efter romanen "The Body Snatchers" av Jack Finney
Producent: Robert H. Solo
Musik: Danny Zeitler
Längd: 115 minuter
Svensk premiär 21 maj 1979
I rollerna (urval).
Donald Sutherland
Brooke Adams
Jeff Goldblum
Veronica Cartwright
Leonard Nimoy
Art Hindle
