I samband med att Piff och Puff-duon Steven Spielberg och George Lucas sommaren 1977 semestrade på Hawaii, inför premiären av Lucas intergalaktiska epos Stjärnornas Krig, byggde duetten sandslott och diskuterade framtida filmplaner. Spielberg berättade att han alltid velat regissera en James Bond-film, varpå Lucas replikerade något i stil med ”Jag har en bättre idé. Den handlar om en arkeolog vid namn Indiana Jones och preliminär titel är något i stil med ’Raiders of the Lost Ark’.”

Spielberg tände ögonaböj på alla cylindrar och man skred omedelbums till verket. Planen var att göra en film i stil med och i samma ton som 50-talets så kallade ”cliffhangers”, som på den tiden vevades flitigt i amerikansk tv. De skäggiga herrarna påbörjade raskt manusförfattandet, tillsammans med parhästen Lawrence Kasdan, samt viss input från Philip Kaufman.

Spielberg, med sitt öga för detaljer och förmåga att skapa spänning (lex Hajen), och Lucas, med sin talang att väva samman myt och historia, uppfann i och med Jakten på den Försvunna Skatten en film som är lika mycket en hyllning till gamla serials som det är en nyskapande filmupplevelse. Samarbetet visade sig vara en match made in heaven, något som publiken runt om i världen snabbt blev varse.

Harrison Ford, redan världsberömd för sin roll som Han Solo, blev som Indiana Jones en verklig och sedermera legendarisk actionikon. Solo var dock en flera huvudkaraktärer i Lucas rymdtrilogi, men som ”Indy” äger han i princip hela showen. Med sin charm, kvickhet och orädda attityd blir Indiana Jones i Fords tolkning en odödlig karaktär och karlakarl av klassiskt snitt.

Peru, 1936…

Filmen inleder med att den äventyrlige arkeologen och universitetsprofessorn Indiana Jones är på jakt efter en antik gyllene avgudabild i Perus svårgenomträngliga djungler. Han tvingas sin vana trogen undvika både sinnrika dödsfällor och inhemska förrädare på vägen till artefakten ifråga. Icke desto mindre förvägras han vinsten av sin återkommande och skrupellöse antagonist René Belloq (Paul Freeman), som roffar åt sig statyetten framför näsan på Indiana, som med nöd och näppe lyckas undkomma med livhanken i behåll.

Väl hemkommen till USA hinner han knappt landa innan han kastas in i ett nytt uppdrag av amerikanska regeringsagenter. Mission: att hitta den mytomspunna Förbundsarken. Kistan som sägs innehålla de ursprungliga Stentavlorna med Guds tio budord. Jones är emellertid inte ensam i sitt sökande då även Hitlertyskland är på jakt. Det tyska sökandet, under ledning av trätobrodern Belloq, är mot bakgrund av tyskarnas förhoppning att dess mytomspunna krafter förhoppningsvis kan hjälpa Tyskland att segra i ett eventuellt kommande krig.

Jones inleder jakten med att resa till Nepal, för att där leta rätt på sin gamla flamma Marion Ravenwood (Karen Allen), som han tror är i besittning av en viktig ledtråd till arkens gömställe. Deras resa leder paret sedermera till Kairo, där de tillsammans med Jones trogne vän Sallah (John Rhys-Davies), gräver efter skatten i den egyptiska öknen, samtidigt som tyskarna och Belloq gör detsamma. Spänningen, med livet som insats, är ständigt närvarande när de möter förräderi, dödliga fällor och mystiska krafter…

Förtrollande filmmagi

Det här är film som på pricken lyckas med sitt primära mål; att under ett par timmar få biobesökaren underhållen, road och kanske glömma vardagen. Något som inte nog kan understrykas. Det senaste (och totalt onödiga) tillskottet i serien har i princip ingenting med originalet från 1981 att göra, utöver att huvudkaraktären har samma namn och spelas av Harrison Ford. Det är så här ska det ut.

Actionsekvenserna är spektakulära och tidlösa, från den ikoniska öppningsscenen, där Indy undviker den ena livsfarliga fällan efter den andra, via den nervkittlande jakten genom Kairos gator till den klimatiska avslutningen med Förbundsarken. Varje scen är noggrant koreograferad och bidrar till filmens outtröttliga tempo. Steven Spielberg kan som få regissörer pussla ihop de mest andlösa sekvenser och scener. Tilläggas kan att Ford gjorde flertalet stunts själv.

Manuset av firma Kasdan/Lucas/Kaufman är p-e-r-f-e-k-t! Trion har lyckats fånga den tidstypiska 30-talsandan ända in i själen. Åtminstone som undertecknad uppfattar eran. Kläderna (jo, folk och fä var mer eleganta och stiligare back in the day), fordonen, accessoarerna, färgerna, etcetera, tycks minutiöst kartlagda och således ypperligt porträtterade och gestaltade.

Skurkarna, ledda av René Belloq och de tyska Hollywoodnazisterna, är karikatyrer som fungerar perfekt inom filmens värld. Deras överdrivna ondska skapar en tydlig kontrast till Indys moraliska kompass och ger publiken någon att heja och elda på.

Ford och Allen magiska

Harrison Ford, vad kan sägas om denne makalöse filmstjärna? Om rollen som Han Solo (med all rätt) är ikonisk, är det som Indiana Jones Ford lyfter till utomjordiska nivåer av lyskraft. Karln var född till att bli filmstjärna (men först lite snickeri på vägen dit). Han lyckas till synes hur ledigt och enkelt som helst med att förmedla en perfekt balans mellan hjältemod och mänsklig bräcklighet, vilket gör Indiana Jones både relaterbar och beundransvärd.

Hatten av till herr Ford, men betänk att rollen först gick till ”Magnum P.I.” himself, Tom Selleck. Inget ont om Tom Selleck, men tack och lov för att Spielberg fick sin vilja fram och lyckades övertala George Lucas att överväga valet av skådespelare…

Utöver Ford är det av yttersta vikt att nämna Karen Allen. Hennes dynamik med Harrison Ford är oemotståndlig, och hon ger karaktären en styrka och självständighet som var något ovanlig för kvinnliga roller på den tiden. Det går inte att förställa sig någon annan Karen Allen i rollen. Hon är, utan minsta darr på rösten, makalöst bra.

Dessutom gör John Rhys-Davies som lojale egyptiern Sallah samt Denholm Elliott som den försiktige professorkollegan Marcus Brody minnesvärda insatser som kompletterar filmens karaktärsgalleri. Icke att förglömma är Paul Freeman, vars tolkning av René Belloq förvisso är den av en korrupt och nedrig typ, men samtidigt en sympatisk, charmig och världsvan motståndare. Övriga roller givetvis utomordentligt castade.

Kassako blir franchise

När filmen hade premiär 1981, möttes den av en hänförd publik och en samstämmig kritikerhyllning. Med sitt unika sätt att blanda klassiska äventyrskonventioner med modern action satte Jakten på den Försvunna Skatten en ny standard för äventyrsfilmer. Spielberg och Lucas lyckades fånga en känsla av nostalgi samtidigt som de erbjöd något helt nytt och fräscht.

Som grädde på moset fick vi en klassisk trilogi, i och med uppföljarna Indiana Jones och de Fördömdas Tempel samt ypperliga Indiana Jones och Det Sista Korståget. År 2008 kom så en fjärde film i serien (med Spielberg/Lucas/Ford åter), i samband med den något oförtjänt utskällde Indiana Jones och Kristalldödskallens Rike. Där borde det ha tagit slut men det gjorde det tyvärr inte (se ovan).

Med en budget på omkring 18 miljoner dollar drog filmen in över 390 miljoner dollar världen över, en summa som idag, justerat för inflation, motsvarar över en miljard dollar. Detta gör filmen till en av de mest lönsamma produktionerna i filmhistorien och bekräftar dess status som en av de största klassikerna inom äventyrsgenren.

En film för alla åldrar

Jakten på den Försvunna Skatten är inte bara en fantastisk film; den är en tidstypisk klassiker som har stått emot tidens tand. Dess påverkan på genren kan inte underskattas. Filmen har inte bara inspirerat till fyra stycken efterföljare, utan också inspirerat till otaliga efterapningar och hyllningar.

Med en perfekt kombination av äventyr, humor och spänning är Jakten på den Försvunna Skatten en film som står sig över tid. Det är ett klassiskt äventyr som erbjuder en flykt från vardagen och en resa till en tid då hjältemod och upptäcktsresor var i centrum. Detta är en film som inte bara underhåller, utan också påminner oss om filmens magi och kraften i ett välberättat äventyr. Det går inte att nog rekommendera detta formidabla äventyrsepos.

Valfri fysisk version av detta mästerliga opus finner en förslagsvis här och streamaren kan förslagsvis kika in på denna plats.

Jan Sundstedt