Estniska “1944” präglas av realism, värme och nyans

Det är naket. Det är rått. Det är blodigt. "1944" är samtidigt betydligt mer än en otäck krigsfilm. I synnerhet är det en film som präglas av mänsklig karaktär, nyans och värme.

publicerad 18 september 2021
- av Jan Sundstedt
1944
Humanism och grymhet i mästerlig kompott i "1944".

I kölvattnet av recensionen Er Ist Wieder Da presenteras här en film med än starkare koppling till andra världskriget. Filmen har titeln 1944 och är något så unikt för oss Hollywood-matade västerlänningar som en estländsk produktion.

Filmer och tv-serier med anknytning till andra världskriget tycks aldrig upphöra och kommer förmodligen inte att göra så inom en snar framtid. Undra på det då denna kolossala och storslagna konflikt är av sådan magnitud att orden knappt räcker till. Denna recension avser dock inte att gå igenom hur kriget i decennier skildrats på bio och i tv-rutan. Det får bli en annan artikel.

Kortfattat kan konstateras att lejonparten av de filmer som i ämnet producerats dels har varit av skiftande kvalitet och dels allt som oftast haft en fäbless att skildra soldater stridande på axelmakternas sida som endera onda vilddjur eller inkompetenta – företrädevis med dessa “attribut” i kombination.

Uppfriskande då att det trots allt finns undantag från propagandan.

1944
En rysk T-34 penetrerar de tyska linjerna i “1944”.

Estland, 1944…

Handlingen utspelas i Estland omkring sensommar/tidig höst 1944. Närmare bestämt vid den norra delen av det som återstod av östfronten i och omkring Narva. Frontlinjen skiftar, så det är svårt att peka ut en exakt plats men handlingen inleder vid vad som brukar kallas Tannenberg-linjen.

Här stred utländska, inkallade såväl som frivilliga, enheter ut Waffen-SS mot Röda arméns dito – i vad många historiker anser vara det blodigaste slaget vid denna del av östfronten.

Framför allt var det estländare som stred och det otäcka och ideologiskt intressanta var att man således stred landsmän emellan. Broder mot broder om man så vill. Ett slags proxy-inbördeskrig. Det blir invecklat att redogöra för alla de olika skäl varför man stred för den ena eller andra sidan.

Jag konstaterar krasst att denna kanvas av, inte minst objektivitet, är ett av skälen till varför 1944 är smått unik i sin ton och presentation.

1944
Unga estländare i tysk uniform i “1944”.

Råhet och medmänsklighet

Första gången jag såg 1944 slogs jag av företrädesvis två saker: Realismen på slagfälten samt värmen den lilla människan emellan. Sällan har stridsscener skildrats så oerhört intensivt och uppe i ansiktet. Det är naket, blodigt och otäckt brutalt. Filmen backar inte för något och det händer saker konstant.

Karaktärer som man tror kommer finnas med länge i handlingen försvinner chockartat och plötsligt. Detta mästerverk ryggar inte för det oväntade. Icke-Hollywood så det förslår – tack för det, Estland.

Detta är som nämnt inte enbart en otäck krigsfilm där lemmar slits av och kroppar lemlästas. Filmen innehåller framför allt en bred palett av medmänsklighet, värme samt ytterst intressanta karaktärer. Så pass att jag blev närmast häpen. På båda sidor av fronten men inte minst på den tysk-estländska sidan. I 1944 finns inga monster eller hjältar.

Svart och vitt får ge plats för nyanser. Visst finns det karaktärer som är mer eller mindre åt den “ljusa” eller “mörka” sidan. Vissa kom jag att känna mer sympati/empati för och andra mindre så. Som livet i stort, med andra ord.

1944
Omtanke och medmänsklighet mitt i krigets vansinne präglar “1944”.

Skyhögt produktionsvärde

Filmen lär haft en budget på cirka 15 miljoner svenska kronor och det märks då produktionsvärdet är skyhögt. All heder och ära åt samtliga inblandade som har skapat ett litet mästerverk i genren krigsfilm i allmänhet och filmer om andra världskriget i synnerhet.

Fotot är i formatet 2.35:1, vilket gör 1944 till en storslagen upplevelse. Regissör Elmo Nüganen tar verkligen tillvara på varje millimeter av den breda linsen. Skådespelarna är överlag fantastiska och manuset är raffinerat och realistiskt.

Till sist vill jag slå ett slag för att man ser filmen med estländskt originalljud. Det gör upplevelsen så mycket mer realistisk. Filmen är dubbad till ett flertal språk men min absoluta rekommendation är att se 1944 med estländsk dubbning.

 

Man finner detta för många okända mästerstycke här digitalt respektive fysiskt. Glöm Hollywoods propagandamaskin för en stund och se i stället en autentisk krigsfilm i form av 1944.

 

Jan Sundstedt

1944
1944 - Estländska originalaffischen.

Regissör: Elmo Nüganen
Manus: Leo Kunnas
Producenter: Kristian Taska och Ilkka Matila
Musik: Jaak Jürisson
Längd: 100 minuter
Svensk premiär 25 november 2015

I rollerna (urval).
Kaspar Velberg
Kristjan Üksküla
Maiken Pius
Gert Raudsep
Henrik Kalmet
Pääru Oja

Ladda ner Nya Dagbladets mobilapp!