Er Ist Wieder Da

Er Ist Wieder Da överträffar förväntningarna som ett verkligt originellt, udda och tankeväckande personporträtt av samtidens absolut mest kontroversiella person. Möjligen just eftersom det är just ett porträtt av en person.

publicerad 3 september 2021
- av Jan Sundstedt
I filmen tar Adolf Hitler selfies med fans.

Det är sannerligen inte var och varannan dag som undertecknad snubblar över en film som dels överraskar högt över ens förväntningar samt dels är originell, udda och tankeväckande. Er Ist Wieder Da (”Han är tillbaka igen”) är en sådan film.

Filmen är baserad på en bok med samma namn av Timur Vermes, som även bidragit till filmens manus och regisserad av David Wnendt, tillika medförfattare till manuset. Er Ist Wieder Da är producerad av de i mina ögon djärva filmbolagen Constantin Film och Mythos Film. Dessa filmbolag har tidigare gjort sig kända för att inte backa inför ”kontroversiella” ämnen. På meritlistan finner vi titlar som Der Untergang (2004) och Der Baader Meinhof Komplex (2008). För övrigt två exceptionellt bra filmer.

Hitler får en datorlektion.

Vad gör då Er Ist Weider Da så ”kontroversiell”, frågar ni? Jo, den har Adolf Hitler som huvudkaraktär! I en spelfilm och inte i dokumentärfilmsammanhang. Till råga på allt i nutid (2015). Adolf Hitler får nämligen inte diskuteras i skenet av att vara en historisk person eller ens en människa, utan skall enligt strikta gammelmedia-regler beskrivas ungefär på något av följande sätt; med invektiv, nedlåtande, idiotförklarande, känslomässigt, aggressivt (gärna ad hominem) samt med lögner och halvsanningar. Man bör (ska) med fördel använda ord såsom; monster, galning, vettvilling, ondskefull dåre – et cetera. Med andra ord en icke-person.


Annonser:


Att då göra som skaparna bakom detta undansopade mästerverk är som att kyssa bror sin. Oförlåtligt! Herrarna Wnendt och Vermes struntade dock högaktningsfullt i uppsatta regler och mallar. Dessa gentlemen samt övriga framför och bakom kameran följde sin väg, sin historia och sin tagning av denna högst verkliga person. Det är vågat och respektingivande. Oavsett ens personliga åsikter och känslor inför personer och skeenden genom historien så högaktar och respekterar jag exempelvis författare, regissörer och skådespelare som vågar berätta en historia, utan politiskt korrekt påverkan utifrån om vad som är ”rätt” och ”fel”. Gott så.

Er Ist Weider Da utspelas som sagt i nutid och då i framför allt Berlin. Filmen inleds med att några ungdomar kickar boll inne på gården till ett oansenligt bostadshus. Ett bostadshus som råkar vara på precis den plats där führerbunkern en gång i tiden huserade. Plötsligt uppstår ett oförklarligt fenomen i form av en miniexplosion med tillhörande rökmoln, med resultatet av att där på marken ligger ingen mindre än Adolf Hitler – Der Führer. Livs levande, iklädd sin krigstids-uniform. En uniform som vi så ofta sett på otaliga bilder och i x antal journalfilmer. Han har som genom ett trollslag förflyttats i tid och rum. Gjort en tidsresa, om man så vill, från cirka 1944-45 till 2015. Vi får sedan följa honom i hans uppvaknade i den nya världen. Inledningsvis först förvirrad (minst sagt) och senare – när han inser faktum – hans politiska resning i modern tappning.

Givetvis är det i princip ingen som tror på honom, när han bedyrar sin identitet, eller på det faktum att führern faktiskt återuppstått. Var och envar är övertygade om att det är en skådespelare som går fullt in i sin roll. Inte en enda gång kliver Hitler dock ur denna ”roll”, eftersom… det inte är någon roll. Det. Är. Adolf. Hitler. Här passar jag på att å det bestämdaste berömma skådespelaren Oliver Masucci som spelar Adolf Hitler. Han gör det med inlevelse, humor, mod och på ett synnerligen övertygande sätt. Må så vara att han är betydligt längre än den riktige Hitler (187 mot 175 cm) men det är en petitess i sammanhanget. Definitivt ett utav de mest träffsäkra porträtt i alla fall jag sett av vederbörande.

Inledningsvis har Hitler sällskap på sin resa, i form av den frilansande journalisten Fabian Sawatzki (spelad av sin namne; Fabian Busch). Ödet gjorde nämligen att denne Fabian var närvarande vid tiden och platsen för Hitlers återuppståndelse. Som av en slump råkade han och hans fotograf filma ögonblicket för Hitlers plötsliga uppenbarelse. Detta upptäcker Fabian sedermera vid redigeringsbordet. Han luktar då ett scoop och spårar upp ”skådespelaren” Adolf. Herrarna gör då en deal att Fabian åtar sig att lära Hitler om den tid han nu befinner sig i, mot gentjänsten att han får dokumentera resan. Den ena dråpligheten avlöser varandra, när det omaka paret gör en road-trip genom Tyskland – med autentiska dokumentära inslag – där Hitler bland annat träffar ”vanligt” folk ”på stan”. Vanligt så kallat folk som gillar det de hör samt uppskattar att bli sedda och lyssnade på.

Hitler i TV-soffan.

Hitler blir sakta men säkert ett internetfenomen och varumärke. Han blir bland annat Youtube-stjärna, Twittrare och Instagrammare. Han upptäcker internet och televisionens dragnings- och lyskraft (”Goebbels hade älskat dessa verktyg”). Han får mängder av följare och fans och även en egen tv-show. Scen på scen staplas i vad som redan kan betraktas som en modern klassiker, men som på grund av kritikers feghet och filmbolags dito inte många känner till. Jag ömsom skrattade högt och väl, ömsom satt djupt i tankeväckande funderingar. Det ligger nämligen till så, att efter ett tag kommer man på sig – många bekanta till mig säger samma sak – att dels hålla med Ni-Vet-Vem i mycket av det han säger samt känna sympati för karln. Jag antar att det är på grund av dessa förbjudna känslor, bland många tittare, som filmen knappt går att finna. Inte på dvd eller blu-ray (endast i Tyskland, Holland och Japan). Den visas inte heller på tv (såvitt jag vet) eller på någon streamingtjänst. Jag vet att filmen under en kort period fanns att beskåda på Netflix. Hur det förhåller sig med det nu vet jag inte, eftersom jag bojkottar streamingtjänster. Jag kan dock rekommendera den tyska utgåvan på blu-ray, då den har engelsk textning. Det är för övrigt den utgåvan jag själv äger.

Er Ist Wieder Da får högsta betyg får skådespeleri, regi, manus (efter litterär förlaga), ljussättning och inte minst; djärvhet och mod – modet att ta sig an detta företag och djärvheten att faktiskt genomföra projektet. Filmen får mina starkaste rekommendationer och jag törs garantera att du aldrig sett något liknande.

 

Jan Sundstedt



 

Er Ist Wieder Da (Han är tillbaka) är en tysk satirisk komedifilm från 2015 regisserad av David Wnendt och baserad på den bästsäljande satiriska romanen 2012 med samma namn om Adolf Hitler av Timur Vermes. Här kan du hitta den digitalt.

 



Ladda ner Nya Dagbladets mobilapp!

Välkommen att diskutera! NyD vill uppmuntra till en saklig och kvalitativ debatt vilken genomsyras av god ton och respekt för andra åsikter. Du är själv juridisk ansvarig för vad du skriver. Läs våra fullständiga kommentarsregler här.