”Bedazzled” värmer med humor och hjärta

Mina senaste recensioner har haft en lutning mot action, thrillers och krigsdrama, så med denna modesta recension vill jag lätta något på stämningen och liva upp tillvaron en smula - om så endast för cirka 90 minuter. Låt mig presentera den finfina och charmanta komedin "Bedazzled" från år 2000.

publicerad 16 oktober 2021
- av Jan Sundstedt
Elliot (Brendan Fraser) blir ”en mjuk och ömsint man som är i kontakt med sitt feminina jag”.

Denna förträffliga pärla till komedi är snitsigt och med värme regisserad av humorsnillet Harold Ramis. Ramis har ytterligare förnäma komedier på sitt CV såsom Caddyshack, Groundhog Day och Analyze This. Helgalna och stolliga filmer, samtliga dessa tre. I filmens ledande roller ser vi Brendan Fraser (The Mummy-filmerna) samt supermodellen Elizabeth Hurley. Dessa två levererar förträffliga skådespelarinsatser och har en genuin kemi mellan varandra som höjer filmen rejält. Att Fraser i sina bästa stunder är en mycket bra skådespelare visste jag sedan tidigare, men att Hurley skulle göra det (enligt mig) över förväntan, var en synnerligen trevlig överraskning. Övrig rollbesättning är även den mitt i prick. Inte minst Brendan Frasers kärleksintresse Alison, som spelas av Frances O’Connor (A.I. Artificial Intelligence och Windtalkers).

Filmens handling går ut på följande: Elliot (Brendan Fraser) har ett stort problem. Han är nämligen olyckligt kär i jobbkollegan Alison. Till råga på allt är han inte bara blyg – och har därmed lite svårt att närma sig den förtjusande Alison – utan är dessutom något av kontorets hackkyckling. Hans osympatiska jobbkollegor inte bara driver med utan närmast mobbar ut honom. Elliot är den stackaren på kontoret som till exempel inte blir medbjuden på after work utan måste själv våldgästa dylika tillställningar för att få vara med i gemenskapen. Jag är (tyvärr) medveten om att scenarion likt detta inte är helt obekanta för många av oss. Mobbare finns det tyvärr alldeles för gott om.

Vilken tur då för Elliot att Elisabeth Hurley kommer till hans räddning. Saken är bara den att hon är ute i egen sak. Det är nämligen ingen mindre än allas vår Belsebub som dykt upp på arenan. Visserligen snyggt paketerad i form av Hurley men icke desto mindre djävulen för det. Old Nick är ute efter Elliot och Elliot är ute efter Alison. En underbar kombination, inte sant.


Annonser:


Paret sluter ett avtal som går ut på att Elliot får sju valfria önskningar, i princip vilka som helst, mot att gamle Satan får tillgång till Elliots själ.

Elisbeth Hurley spelar Djävulen.

 

Därefter följer den ena galenskapen efter den andra. För självklart går det för Elliot inte som planerat. Djävulen gör givetvis sitt yttersta för att sabotera Elliots samtliga önskningar. När Elliot till exempel önskar att han är rik (”Always a classic”), så blir det givetvis med knorren att Elliot visst är stormrik med baksidan att rikedomen kommer i form av att Elliot förvandlats till en colombiansk knarkbaron. Till råga på allt med en fru (Alison) som avskyr honom. Med andra ord inte riktigt som Elliot hoppats på. På den vägen fortsätter det. Elliot blir ”en mjuk och ömsint man som är i kontakt med sitt feminina jag”. Han blir en ”världsberömd basketstjärna”. Och så vidare. Alla dessa önskningar och mer därtill härligt saboterade av djävulen. En skön knorr är att i samtliga Elliots önskningar och scenarion så följer dels Alison alltid med men även hans fyra främsta belackare från kontoret, som dyker upp som dråpliga karaktärer i sig.

Bedazzled är en komedi jag å det varmaste kan rekommendera en mulen höstkväll (för den delen vilken kväll som helst på året). Den är en hysteriskt – utan att i sig vara hysterisk – rolig och underhållande film. Den har hjärta, värme, dråpliga scener, intressanta och engagerande karaktärer samt ett fyndigt och fiffigt manus. Allt styrt med stabil och stadig hand av en kompetent regissör med sinne för det genuint roliga i människors vardag. Att inte Brendan Fraser Oscarsnominerades för bästa manliga huvudroll är en skam för Oscarsakademin. Det han gör i filmen kan inte beskrivas utan måste ses. Det finns även en viktig sensmoral i filmen som jag lämnar till tittaren att själv lista ut.

 

Måhända att Bedazzled inte kommer förändra dessa märkliga tidevarv vi lever i. Däremot gör filmen något minst lika viktigt: Den får i alla fall mig att (om så endast för ett ögonblick) glömma vardagen och roa samt underhålla. Som en klok person en gång myntade: Ett gott skratt förlänger livet.

 

Jan Sundstedt



Bedazzled (Djävulen och jag) är en amerikansk komedifilm från 2000 i regi av Harold Ramis. Filmen är en nyinspelning av den brittiska filmen Bedazzled (Min kompis Djävulen) från 1967.



Ladda ner Nya Dagbladets mobilapp!

Välkommen att diskutera! NyD vill uppmuntra till en saklig och kvalitativ debatt vilken genomsyras av god ton och respekt för andra åsikter. Du är själv juridisk ansvarig för vad du skriver. Läs våra fullständiga kommentarsregler här.