Att Leka Gud

För några år sedan läste jag boken ”De Vita Linjerna i Skyn” som behandlar frågor om chemtrails, som är ett förlöjligat och förbjudet ämne i det offentliga rummet. Boken förklarar på ett linjärt sätt varför chemtrails uppstod och vad som ledde till att det har tillåtits. Som läsare står jag alltså på den sida som väljer förnuftet och från denna position iakttar jag makthavare, deras galenskaper och lögner när något går snett.

För ett tag sedan har det kommit ytterligare en bok i ämnet chemtrails, men med ett bredare perspektiv. Boken som är skriven av Pia Hellertz har titeln ”Att Leka Gud” och handlar om klimatdebatten, geo-engineering och en ny världsordning. Det som är annorlunda med denna bok är att den tar del av tankar och ställningstaganden hos båda sidor. Man tränger alltså in hos de människors tänkande som får rikliga anslag för att komma fram till sådana resultat som gynnar en dold agendas intressen.

Som exempel kan nämnas professor emeritus Daniel Botkin som sa att ”Det enda sättet att få vårt samhälle att verkligen förändras är att skrämma människorna med möjligheter till en katastrof”. Eller som Paul Franklin Watson medgrundare av Greenpeace sa: ”Det spelar ingen roll vad som är sant, det enda som spelar roll är vad folk tror är sant.”

Pia Hellertz tränger i boken in hos de människor och makthavare som styr vårt samhälle i en viss riktning och som påverkar våra dagliga liv. Dessa makthavare har en viss agenda, en viss ambition för att uppnå vissa mål och de är tacksamma för att anslagen till olika projekt aldrig verkar sina. Ovanpå på detta får de dessutom olika erkännanden och utmärkelser som samhället belönar de sina med.

På den andra sidan kommer beskrivningar i boken av människors iakttagelser och forskning som inte får feta forskningsanslag eller utmärkelser från samhället. Dessa människors arbete är mycket otacksamt. I boken beskrivs till exempel Nils–Axel Mörner – internationellt erkänd forskare på havsnivåer och havstemperatur, vars mätningar visar att havsnivåer har sjunkit på många mätplatser.

Hur agendan i konventionell media fungerar är Peter Stilbs ett bra exempel på. Han blev intervjuad av Vetenskapsradion i SR, men hans intervju klipptes ner till 3 minuter och övriga medverkande klankade ner på honom resten av programmet utan att han kunde bemöta detta.

Boken ”Att Leka Gud” lämnar ingen oberörd, och ändå försöker författaren inte på något sätt övertyga läsaren om någon sorts sanning. Efter att i boken ha beskrivit diverse agendor, den gröna revolutionen, transhumanism, kemiska och biologiska vädervapen, befolkningshotet, IPCC med mera – frågar sig författaren i slutordet istället: ”Tänk om jag har fel…!” Här ges alltså utrymme till den som tycker att det som pågår i världen i form av den förda politiken är bra.

I nästa stycke frågar sig dock författaren: ”Men om det som jag försökt beskriva i denna bok ligger nära Sanningen så blir nästa fråga: HUR HAR EN HEL VÄRLD I SÅ FALL LÅTIT SIG LURAS?”

På den vägen är det. Det minsta varje människa kan göra är att öppna ögonen. Då kommer man garanterat att se saker och skeenden som gick en förbi förut.

För egen del gav mig boken insikt i hur makthavare tänker, hur människor som låter sig köpas tänker. Jag dömer inte dessa människor för det eftersom dessa människor med sina agendor inte skulle finnas om vi inte tillät det. För mig räknas egna erfarenheter, egna iakttagelser och egen slutledningsförmåga. Detta är också huvudtanken med hela boken, som därmed är en enorm berikning som ett led i samhällsdebatten och dess skeenden.

Jag vill starkt rekommendera denna bok till alla som vill växa upp som människor och inte vill låta sig styras som ett fårflock åt det hållet makthavarna pekar utan istället vara skapare av sitt eget liv och delta i omformandet av våra nedärvda tankesätt. Pia Hellertz ”Att leka Gud” är en god början till ett eget ansvar på detta underbara jordklot.

Ivan Björn