Przewalskihästen har återintroducerats i Kazakstan via ett särskilt program för vildhästar. Det är första gången på cirka 200 som vildhästar nu betar i landet.
Vildhästen fanns tidigare i hela Centralasien, men dog ut helt i det vilda under 1960-talet. Däremot har hästarna funnits kvar i fångenskap.
Nu har Prag Zoo i Tjeckien, som sköter stamboken för arten, börja återinföra vildhästar till Altyn Dala i Kazakstan. I början av juni anlände den första gruppen med vildhästar, sex ston och en hingst, till området. Ytterligare 40 planeras under de kommande fem åren.
– Det här är de första vildhästarna som har rört mark på stäpperna i centrala Kazakstan på hundratals år, säger Miroslav Bobek, chef för Prag Zoo, till Reuters.
Enda vildhästen i världen
Przewalskihästen är den enda vildhästen som finns kvar i världen, det vill säga som aldrig domesticerats av människan. Sedan 1992 har det pågått ett återinplanteringsprogram för hästen och man har även återinfört den i Kina och västra Mongoliet, där populationen nu uppgår till 850 djur.
Hästarna transporterades med tjeckiska arméflygplan till Berlin och sedan i lastbil till Kazakstan, tillsammans med djurskötare. Innan hästarna släpps ut helt kommer de att få vistas i ett så kallat acklimatiseringshägn, där de lär sig hitta mat och vatten under vintern.
Återintroduceringen är också en del av naturvårdsarbetet i landet, eftersom hästarna är olika grässorter och därmed också sprider frön.
– Det är ganska viktigt att ha dessa vildhästar, säger Albert Salemgareyev, ledande specialist för Association for the Conversation of Biodiversity in Kazakhstan.
Fakta: Przewalskihäst (Equus ferus przewalskii)
Hästen upptäcktes av Nikolaj Przjevalskij år 1879, därav namnet, men det första kända omnämnandet av hästen är från 1700-talet där en skotsk läkare beskrev hästarna i detalj i sina anteckningar "Journey from St Petersburg to Pekin".
Det är en kraftigt byggd häst som blir ungefär i större ponnystorlek, det vill säga med en mankhöjd på 130–135 centimeter. Den är av färgen black, det vill säga gulbrun, och den har svarta ben, svart man och svans. Längst ryggen har den en så kallad ål, en mörk strimma.
Arten är tåligare mot vattenbrist än tamhästen, då den kan lagra fett i nacken, likt en kamel, för att klara torrare perioder. Flocken leds av ett sto, och hingstens uppgift är istället att försvara flocken och betäcka ston.
Källa: Nordens Ark