Annons:

Palme och den globalistiska revolutionen

Publicerad februari 5, 2017

Folkhemmets fiender

Palme är, och har väl i viss mån alltid varit, något av ett hatobjekt för den nationellt sinnade högern. Han beskylls bland annat för att ha genomdrivit en långtgående socialisering av Sverige och för att ha initierat den förödande multikulti-politiken. Det kan vara hög tid att nyansera bilden något. Palme var i grunden anti-kommunist och – faktiskt – en glödande patriot. Vi får inte heller glömma att fram till vårvintern 1986 var Sverige, hur man än vrider och vänder på saken, i allt väsentligt fortfarande det svenska folkets hem. Karln må sedan ha haft sällsynt dåliga – eller illvilliga – rådgivare i frågor rörande till exempel löntagarfonder och mångkultur.

Med lite god vilja kan Palme betraktas som förvaltare av den svenska folkhemstraditionen, med rötter hos den konservative nationalisten Rudolf Kjellén, där en stark, välorganiserad stat och folkgemenskap över klassgränserna var de bärande beståndsdelarna. Nationen skulle stå enad inför yttre hot som kommunism och global storfinans. Palme värnade (möjligen till överdrift) statlig kontroll över väsentlig svensk infrastruktur och stod upp för nationalstatlig integritet gentemot såväl EG och Nato som Warszawapakten. På köpet fick han många mäktiga fiender. Men dem hittar man knappast i första hand hos den traditionella högern.

Nationalstaten har genom historien varit hårt ansatt från två läger. Dels från den marxistiska vänstern som med full kraft attackerat dess nationella element. Dels från liberalt håll där den starka staten varit i skottgluggen. Under 1980-talet förenande sig dessa två positioner – kulturell ultramarxism och benhård ekonomisk liberalism – i en överordnad världsomspännande ideologi. Globalism är väl den i dag vedertagna benämningen på detta besynnerliga hopkok som fram till helt nyligen totalt dominerade västerlandets politiska liv. I Sverige fick den globalistiska ideologin sitt tidigaste och starkaste fäste inom socialdemokratin – men på allvar först efter Palmes död.

Två av Palmes närmaste medarbetare, statssekreterarna (med mera) Odd Engström och Ulf Dahlsten, var övertygade globalister. Det framgick i synnerhet efter statsministerns död. Dahlsten var också den person som vid tiden för mordet hade störst insyn i och det övergripande ansvaret för frågor rörande Palmes säkerhet.

Annons:

Från och med senare delen av 1980-talet omstöptes det svenska samhället i grunden. De globalistiska krafterna gavs fritt spelrum vilket bland annat resulterade i ett svenskt EU-medlemskap och ett betydande närmande till Nato. Avregleringar och utförsäljning av statlig egendom genomdrevs i rekordartad omfattning. Hade detta varit möjligt med Palme fortfarande i livet?

Att mordet på Palme var politiskt motiverat får man utgå från. Att Palmes ideologiska huvudmotståndare stod att finna i det framväxande globalistiska lägret framstår nu i efterhand som allt tydligare.

En konspiration inom näringslivet

Principen om Ockhams rakkniv innebär att en enklare förklaring, allt annat lika, är att föredra framför en krånglig. Thage G. Petersson nämner i sina memoarer ett möte med pappersmassafabriken Korsnäs VD Nils Landqvist någon vecka efter mordet på Palme. Landqvist antyder att han sitter inne med upplysningar om en sammansvärjning inom näringslivet mot statsministern. Korsnäs kontrollerades vid den tiden av Jan Stenbecks investmentbolag Kinnevik. Att den lönsamma fabriken användes som kassako när Stenbeck byggde upp sitt medie- och telekomimperium är idag allmänt känt. Men Stenbeck var i det här skedet också beroende av att politiken omgående svängde drastiskt i hans favör. Särskilt naturligtvis när det gällde de statliga monopolen inom etermedia- och telekommunikation. Var Stenbeck av den uppfattningen att Palme måste röjas ur vägen för att de nödvändiga politiska förändringarna skulle kunna komma till stånd? Ockhams rakkniv tillämpad på Landqvists information ger intressanta uppslag.

Stenbeck saknade ingalunda kontakter i den innersta kretsen av socialdemokratin. Han och Odd Engström var gamla studiekamrater. Engström hade varit Palmes statssekreterare under några år på 1980-talet. Efter mordet intog han en framskjuten position när det gällde att omforma socialdemokratin i globaliserande riktning. I mitten av 1990-talet tog han plats i styrelsen för Stenbecks Kinnevik. Man kan väl räkna med att Stenbeck och Engström var förtroliga samtalspartners såväl före som efter mordet, att mediemogulen höll sig underrättad om var Palme stod i för honom angelägna frågor.

Det fanns förstås en rad aktörer inom näringslivet som, likt Jan Stenbeck, hade en hel del att vinna på en radikal omläggning av monopolpolitiken. En av dem var Per-Eric Fylking som på sistone mest gjort sig känd för att försvara Telias skumraskaffärer i forna Sovjetrepubliker, men som har hängt med ända sedan Televerkstiden.

Globalismen intar Korsnäs

Korsnäs var fram till slutet av 1970-talet fortfarande ett folkhem i miniatyr. Fackordföranden, som var sosse av den gamla stammen, och VD Nils Landqvist var båda präglade av Saltsjöbadsanda och sökte ständigt samförståndslösningar med fabrikens, ytterst nationens, bästa för ögonen. Marxistisk klasskampsretorik lyste med sin frånvaro.

Men när Stenbeck tog över rodret vid fabrikens dominerande ägare Kinnevik var det slut på husfriden. Nu kunde inte längre någon hänsyn tas till annat än kortsiktig profit. Därmed fanns de nyliberala förutsättningarna på plats för ett globalistiskt angrepp på den ordning som hade präglat fabriken i decennier. Om det var en tillfällighet eller ej ska vara osagt. Men ungefär samtidigt gjorde även kulturmarxismen sitt intåg på fabriken i form av en kommunistisk fackföreningsman, vi kallar honom Aron, och det globalistiska tvåfrontskriget mot den gamla ordningen kunde börja.

Arons bakgrund är intressant. Han kom från en känd judisk överklassfamilj som gjort sig bemärkt inom såväl handel, industri och finans som inom vetenskap och kulturliv och där man, i likhet med den röde bankiren Olof Aschberg, förmått förena privat kapitalackumulation med kulturell, social och politisk vänsterradikalism. Den unge Aron gick med i Förbundet Kommunist, som enligt Wikipedia stod för ”någonting mitt emellan trotskism och maoism”. Av folkbokföringsregistret att döma levde han en period kollektivliv i villaområdet Edsviken i Sollentuna, ett stenkast, för övrigt, från Christer Pettersson. Det här var vid tiden för Petterssons beryktade bajonettdråp alldeles invid den plats där Olof Palme skulle mördas femton år senare.

Det är ett märkligt sammanträffande som inte behöver betyda mer än att Aron sannolikt kände väl till Christer Pettersson, själva sinnebilden för ”den ensamme galningen”, långt innan parkbänksfyllot från Sollentuna blev rikskändis genom i synnerhet Stenbecks TV 3. Under 1970-talet lanserade Förbundet Kommunist en ”proletariseringskampanj” som innebar att de ofta universitetsutbildade överklassungdomarna flyttade till vanliga bostadsområden och tog vanliga fabriksjobb. Aron hamnade alltså på Korsnäs. Kommunisternas huvudsyfte var att infiltrera fackföreningsrörelsen, som man uppfattade som alltför inriktad på samförstånd, och radikalisera den inifrån. Huvudfienden var med andra ord folkhemmet, Saltsjöbadsandan och i förlängningen nationalstaten.

Den kommunistiske infiltratören Aron inledde ganska snart en smutskastningskampanj mot den gamle fackordföranden vilken framställdes som arketypisk pamp. Själv poserade Aron i lokalpressen iförd murarskjorta och med uppkavlade ärmar. Han lade sig även till med ett lagom ovårdat och slangbetonat språkbruk. Media tog i vanlig ordning ställning för David i kampen mot Goliat. Vid samma tid använde sig Jan Stenbeck av en identisk taktik, det vill säga att utnyttja rollen som underdog till max, när han drog lans mot de statliga monopolen. Ytterligare en samtida parallell är värd att notera: den påhoppade och sedermera detroniserade fackordföranden jämförde själv kampanjens modus operandi med det grasserande Palmehatet.

Det är ingen vild gissning att Stenbeck och Aron åtminstone kände till varandra långt innan de sammanstrålade på Korsnäs. De var ungefär jämngamla och uppvuxna i samma stockholmska överklassmiljöer. Hur som helst så blev de snart allierade på fabriken. Stenbeck var förstås mån om att undvika motstånd från facket när han pumpade pengar ut ur fabriken och in i det begynnande medie- och telekomimperiet. Aron, vars arbetarkamp sammanfattas i uttrycket ”ett spel för galleriet”, blev den välvilligt inställde fackföreningsledaren han så väl behövde.

Jan Stenbeck: globalismen personifierad

Det är intressant att både Jan Stenbeck och Ulf Dahlsten i olika sammanhang beskrivit sig själva som i grunden marxistiska dialektiker, fast utan visioner om ett framtida klasslöst samhälle. Konkurrens, kamp och konflikt inom ett samhälle är önskvärda tillstånd. Därigenom försvåras varje ansats till folkgemenskap. Nationalstaten undermineras vilket skapar problem som bara, enligt globalistisk logik, mer av konkurrens, kamp, konflikt – och överstatlighet – kan lösa.

Stenbeck var fullt införstådd med kulturmarxismens samhällsomstörtande potential när han tog steget in i mediebranschen på allvar mot slutet av 1980-talet. Hans redaktioner kryllade av trotskister och maoister. Troligen blev han blev grundligt skolad i ämnet redan tio år tidigare, av den kommunistiske fackföreningsmannen på Korsnäs som vi här har kallat Aron.

De statliga monopolen satte förstås käppar i hjulet för Stenbecks affärsplaner. Men han kan också ha haft ideologiska motiv för att sluta upp bakom den globalistiska revolutionen. Palme verkade i en ursvensk samförståndstradition, med populistiska och paternalistiska inslag, som globalister och besläktade revoltörer omöjligt kan fördra. En jämförelse med Gustav III i det avseendet är inte helt orimlig. Att Palme, på grund av en kombination av yttre omständigheter och personliga tillkortakommanden, aldrig blev någon landsfader är en annan historia.

Utifrån ett höger-vänsterperspektiv ter sig de politiska och samhälleliga omvälvningarna i Sverige under 1980-talet svårbegripliga. Men i takt med att globalisterna tappar greppet om debatten och målar in sig allt mer i ett hörn börjar deras rätta ansikte träda fram. Figurer som Odd Engström, Ulf Dahlsten, Göran Rosenberg, Peter Wolodarski, Jan Helin, Robert Aschberg och inte minst Jan Stenbeck är (var) inget annat än svurna fiender till nationalstaten.

Epilog

Att en globalistisk revolution genomfördes i Sverige av fiender till nationalstaten vid mitten av 1980-talet kan anses ställt utom allt tvivel. Revoltörerna synes ha haft försänkningar inom det socialdemokratiska partiet, statsledningen, näringslivet och massmedia. De kan ha agerat utifrån en kombination av personlig vinningslystnad och ideologisk övertygelse. Här har framkastats tanken att revolutionen kan ha utgått från och haft sitt själva kreativa centrum lokaliserat till Korsnäs pappersmassafabrik utanför Gävle.

Det kan förstås ha varit så att Palme av en ren tillfällighet föll offer för en ”ensam galning” mitt under en pågående samhällsomstörtning. Att globalisterna såg Palme som ett besvärande hinder kan nog i alla händelser förutsättas. Men vilka som låg bakom mordet får vi kanske aldrig veta med säkerhet.

Det socialdemokratiska partietablissemanget, i synnerhet Ulf Dahlsten, och Stenbeckkontrollerad massmedia har verkat frenetiskt för att framställa Christer Pettersson som Palmes sannolike mördare, detta trots att mer initierade bedömare avfärdar honom kategoriskt. Lisbet Palmes utpekande väger tungt härvidlag, menar man. Men inget i de inledande förhören med henne indikerar att mördaren skulle ha varit en missanpassad alkoholist. Föreställningen om en ”ensam galning”, närmare bestämt Christer Pettersson, växer fram hos Lisbet Palme successivt, i samtal med och under inflytande av Ulf Dahlsten. Det framgår mellan raderna i Ulf Dahlstens egna memoarer.

 

Durango

 

Källförteckning och ursprungligen publicerad på bloggen Nationellt Perspektiv

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Annons:

Mumin blir ny långfilm

Publicerad oktober 9, 2025
– av Redaktionen
Mumintrollet och hans vänner har spridit värme, trygghet och äventyr till generationer av barn och vuxna världen över.

Mumin ska produceras i en ny amerikansk animerad långfilm. Det blir den första Hollywood-filmatiseringen av Tove Janssons berättelser. 

I år fyller det magiska mumintrollet 80 år, något som firats i både Finland och Sverige, där trollet är en kär kulturfigur.

Mumin, som är skapad av finlandssvenska Tove Jansson, har tidigare producerats som en animerad långfilm i Japan 1992. Det gjordes också en japansk-finsk animerad serie, som sändes för första gången 1990, och som blev riktigt populär.

Nu ska Hollywood tolka Mumindalens idylliska magi där Mumintrollet och hans vänner ger sig ut på äventyr, skriver Moomin Characters, som förvaltar Muminrättigheterna.

Annons:

”Vi är hedrade”

Filmen kommer att produceras av mediebolaget Annapurnas animationsavdelning, som grundades 2022 av de tidigare Disney-animationscheferna Robert Baird och Andrew Millstein och är känd för den Oscars-nominerade filmen Nimona.

Vi är hedrade över att få tolka Tove Janssons tidlösa vision på vita duken, säger Baird och Millstein.

Den kommer att skrivas och regisseras av Rebecca Sugar, som är känd för Cartoon Network-serien Steven Universe. Dessutom kommer den att produceras av Julia Pistor, som ligger bakom animerade filmer som Svampbob Fyrkant och Rugrats.

Tidigare i år meddelade även den norska spelutvecklaren Hyper Games att man kommer att släppa ett nytt Mumin-spel. Spelet kommer att heta Winter’s Warmth och bygger på boken Trollvinter.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Ny utgåva av ”1984” ges ut – går inte att läsa

Publicerad oktober 8, 2025
– av Redaktionen
"George Orwells 1984 - en dystopisk skildring av totalitär övervakning och sanningsmanipulation.

En oläslig utgåva av George Orwells ”1984” har getts ut av Dawit-Isaak biblioteket i Malmö. Tanken är att boken ska väcka tankar kring censur under ”Banned Books Week”.

Böcker har alltid förbjudits eller censurerats för allmänheten på något vis, och det är en företeelse som sker idag i många länder. Även om man idag vanligtvis inte bränner böcker på bål så kan böcker i viss mån begränsas genom att delar av dem censureras, att vissa skolor väljer att inte ta in boken eller så kan försäljningen helt enkelt förbjudas.

Banned Books Week går av stapeln nu mellan 6–12 oktober och i år är temat ”Censorship Is So 1984”. Just George Orwells böcker har ofta hamnat i fokus för censuren, särskilt den dystopiska samhällsromanen ”1984”. Därför har nu Dawit-Isaak biblioteket i Malmö, som är med och koordinerar Banned Books Week Sverige, valt att ge ut en specialutgåva av boken. Boken går dock inte att läsa, utan den är inbunden på båda sidor och går inte att öppna.

Det är för att väcka den känslan hur absurt det är när rätten till att läsa det man vill försvinner, säger bibliotekschef Jasmina Dizdarevic Cordero till skattefinansierade SR.

Annons:

Banned Books Week Coalition är ett globalt nätverk med organisationer som syftar till att sprida kunskap om förbjuden litteratur världen över. Banned Books Week Sverige startade 2023, men i exempelvis USA har evenemanget pågått sedan 1982.

Boken har tryckts i 20 exemplar, ett av de kommer att ställas ut under veckan på Brooklyn Public Library i New York City. Malmöbor kommer även att kunna ta del av den vid Dawit-Isaak biblioteket. Under veckan går det även att ta del av en utställning av böcker som är eller varit förbjudna någonstans i världen.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

”Bond 26”: Färska uppgifter och Amazons blunder

Publicerad oktober 6, 2025
– av Jan Sundstedt
'Bond 26' James Bond
Bondgemenskapen får hålla sig till tåls ytterligare ett par år vad gäller "Bond 26".

James Bond-franchisen är på väg mot en ny era med ”Bond 26”, och intresset och förväntningarna är givetvis skyhöga. Med Denis Villeneuve bekräftad som regissör och Amazon MGM Studios vid rodret finns både spännande fakta och heta rykten att grotta ner sig i.

Här är det senaste om filmen – inklusive Amazons märkliga censurering av Bond med vapen.

Denis Villeneuve är som tidigare rapporterat låst som regissör för ”Bond 26”. Enligt uppgifter har han emellertid inte rätt till så kallad ”final cut” – vilket ger Amazon sista ordet om filmens utformning.

Produktionen är enligt rykten en fullständig reboot, fristående från Daniel Craigs era och senaste filmen No Time to Die. Fokus lär ligga på en yngre James Bond, möjligtvis i hans tidiga karriär i Royal Navy innan han rekryteras till MI6.

Annons:

Manusförfattaren Steven Knight (Peaky Blinders, Rogue Heroes) är bekräftat ombord men huruvida Knight påbörjat ett utkast har inte gått att bekräfta. Många fans hoppas att Villeneuves samarbete med Knight ska resultera i en karaktärsdriven historia som respekterar Bonds arv.

Denis Villeneuve. Foto: Gage Skidmore from Peoria, AZ, United States of America, CC BY-SA 2.0

Vem får rollen?

Det kanske allra viktigaste – sökandet efter vem som tar på sig det berömda axelhölstret – har enligt parterna inte heller påbörjats.

Envisa rykten samt luddiga uttalanden gör gällande att man önskar en okänd brittisk manlig skådespelare i 30-årsåldern, samt att man insinuerat att det skulle kunna bli en icke-vit aktör – något som dock går stick i stäv med den litterära förlagan från skaparen Ian Fleming.

Namn som Tom Holland, Jacob Elordi och Harris Dickinson har nämnts, men källor betonar att Villeneuve och teamet föredrar en okänd skådespelare för att ge en fräsch känsla. Aaron Taylor-Johnson och Jack Lowden dyker också upp i diskussioner, men ingen är bekräftad.

Det senaste ryktet påstår att den australiske Jacob Elordi fångat Amazons intresse. Om Elordi vinner rollen blir det andra gången efter George Lazenby som en skådespelare med australisk härkomst får rollen.

Premiär 2028?

Inspelningen sägs vara planerad till 2027 med eventuell premiär 2028. Detta skulle i sådant fall göra gapet mellan två Bond-filmer till det längsta i seriens historia – något som gjort många fans närmast förargade.

Även om Denis Villeneuve för närvarande är upptagen med Dune: Part Three börjar hans vision för ”Bond 26” sakta att ta form. Enligt insiders siktar han på en mörkare, mer jordnära Bond, med en ton som påminner om hans tidigare verk.

Många fans är dock inte pigga på ännu en film med en grubblande 007, då den tonen kan sägas ha genomsyrat mycket av Daniel Craig-epoken. Många önskar en återgång till just lekfullheten från Connerys och Moores dagar.

Pistolerna som försvann

Den gångna veckan väckte dessutom en oväntad händelse stor uppståndelse inom Bond-gemenskapen, då Amazon plötsligt censurerade bort vapnen från sina Bond-affischer på sin Prime Video-tjänst.

Fansen blev ursinniga och kallade draget ”woke” och respektlöst mot franchisens historia. Efter massiv kritik på sociala medier, inte minst på X, ska företaget ha backat från beslutet.

Incidenten har väckt oro för hur Amazon ska hantera ”Bond 26”. Många undrar om Amazon kommer att anpassa Bond för en modern publik, och hur det i så fall påverkar Denis Villeneuves vision.

Med Denis Villeneuve vid rodret och en tydlig ambition att förnya Bond finns mycket att se fram emot, men också många frågor. Hur kommer hans realistiska stil att balanseras med franchisens ikoniska charm?

Och kan Amazon återvinna fansens förtroende efter affischfiaskot?

För tillfället är ”Bond 26” ett projekt i startgroparna, men med en regissör av Villeneuves kaliber och en reboot i sikte är förväntningarna skyhöga – precis som oron för vad Amazon har i kikaren.

63 år av Bond-magi

Som avslutning är det värt att nämna att det i dagarna är exakt 63 år sedan världspremiären av Dr. No den 5 oktober 1962 i London – starten på en saga som fångat hjärtan över generationer.

Med Sean Connery i smoking, en martini i handen och en glimt i ögat föddes en ikon som fortfarande får oss att drömma om äventyr, charm och en värld där gott alltid segrar.

Nu, med ”Bond 26” på horisonten, är det svårt att inte känna en pirrande värme inför vad som väntar – en ny Bond, men med samma tidlösa själ. Skål för 007, då som nu!

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Youtuber satsar på egna företag – annonsintäkterna oförutsägbara

Uppdaterad oktober 6, 2025, Publicerad oktober 5, 2025
– av Redaktionen
Jimmy Donaldson, känd som MrBeast, har världens största Youtube-kanal med 442 miljoner prenumeranter.

Alltfler Youtube-profiler minskar beroendet av annonsintäkter och varumärkessamarbeten och bygger istället upp egna affärsimperier. Orsaken är att intäkterna från annonser är oförutsägbara och kan försvinna över natten när plattformen ändrar sina policyer.

Youtube har utvecklats till en gigantisk plattform som bidragit med över 55 miljarder dollar till USA:s BNP och skapat mer än 490 000 heltidsjobb. Men trots plattformens framgång har många av de mest framgångsrika innehållsskaparna insett att det är riskabelt att enbart förlita sig på annonsintäkter, skriver Techcrunch.

Många av de största kanalerna har nu förvandlats till vertikalt integrerade medieföretag med produktlinjer, fysiska butiker och konsumentvarumärken som kan överleva algoritmförändringar. I flera fall växer dessa sidoverksamheter snabbare än själva Youtube-kanalerna.

MrBeast leder utvecklingen

Jimmy Donaldson, känd som MrBeast med 442 miljoner prenumeranter, är plattformens mest aggressiva entreprenör. Hans chokladvarumärke Feastables genererade omkring 250 miljoner dollar i intäkter 2024 med över 20 miljoner dollar i vinst – betydligt mer lönsamt än hans Youtube-innehåll som förlorade cirka 80 miljoner dollar samma år. Den första produkten sålde över en miljon enheter och genererade mer än 10 miljoner dollar inom 72 timmar.

Annons:

Donaldson driver också matvarumärket Lunchly, leksaksserien MrBeast Lab, hamburgerkonceptet MrBeast Burger och analysplattformen Viewstats. Nu planerar han att etablera ett eget mobilnätverk.

Kaffe och energidryck som guldgruva

Emma Chamberlain, med över 12 miljoner prenumeranter, lanserade sitt kaffemärke Chamberlain Coffee 2019. År 2023 nådde varumärket cirka 20 miljoner dollar i intäkter och i januari öppnade den första fysiska butiken. Intäkterna förväntas växa med över 50 procent 2025 och nå mer än 33 miljoner dollar.

Logan Paul skapade tillsammans med KSI energidrycken Prime som passerade 1,2 miljarder dollar i försäljning 2023. Dock har försäljningen minskat kraftigt, särskilt i Storbritannien där intäkterna sjönk med cirka 70 procent mellan 2023 och 2024.

Barnpublik och skönhetsprodukter

Ryan’s World, med 13-årige Ryan Kaji som värd, har expanderat sitt varumärke genom leksaker och kläder som rapporterades ha genererat över 250 miljoner dollar i intäkter 2020.

Inom skönhetsindustrin har Michelle Phan grundat prenumerationstjänsten Ipsy och sminkvarumärket EM Cosmetics, medan Huda Kattan byggt Huda Beauty som omsätter hundratals miljoner dollar årligen. Andra kända sminkvarumärken från Youtube-influerare inkluderar Jeffree Star Cosmetics och Tati Beauty, vilket visar att skönhetsbranschen fortsatt är ett attraktivt område för innehållsskapare som vill bygga egna affärsimperier.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.