MORGONDAGENS DAGSTIDNING – torsdag 18 september 2025

torsdag 18 september 2025

Palme och den globalistiska revolutionen

publicerad 5 februari 2017

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

156 740 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Folkhemmets fiender

Palme är, och har väl i viss mån alltid varit, något av ett hatobjekt för den nationellt sinnade högern. Han beskylls bland annat för att ha genomdrivit en långtgående socialisering av Sverige och för att ha initierat den förödande multikulti-politiken. Det kan vara hög tid att nyansera bilden något. Palme var i grunden anti-kommunist och – faktiskt – en glödande patriot. Vi får inte heller glömma att fram till vårvintern 1986 var Sverige, hur man än vrider och vänder på saken, i allt väsentligt fortfarande det svenska folkets hem. Karln må sedan ha haft sällsynt dåliga – eller illvilliga – rådgivare i frågor rörande till exempel löntagarfonder och mångkultur.

Med lite god vilja kan Palme betraktas som förvaltare av den svenska folkhemstraditionen, med rötter hos den konservative nationalisten Rudolf Kjellén, där en stark, välorganiserad stat och folkgemenskap över klassgränserna var de bärande beståndsdelarna. Nationen skulle stå enad inför yttre hot som kommunism och global storfinans. Palme värnade (möjligen till överdrift) statlig kontroll över väsentlig svensk infrastruktur och stod upp för nationalstatlig integritet gentemot såväl EG och Nato som Warszawapakten. På köpet fick han många mäktiga fiender. Men dem hittar man knappast i första hand hos den traditionella högern.

Nationalstaten har genom historien varit hårt ansatt från två läger. Dels från den marxistiska vänstern som med full kraft attackerat dess nationella element. Dels från liberalt håll där den starka staten varit i skottgluggen. Under 1980-talet förenande sig dessa två positioner – kulturell ultramarxism och benhård ekonomisk liberalism – i en överordnad världsomspännande ideologi. Globalism är väl den i dag vedertagna benämningen på detta besynnerliga hopkok som fram till helt nyligen totalt dominerade västerlandets politiska liv. I Sverige fick den globalistiska ideologin sitt tidigaste och starkaste fäste inom socialdemokratin – men på allvar först efter Palmes död.

Två av Palmes närmaste medarbetare, statssekreterarna (med mera) Odd Engström och Ulf Dahlsten, var övertygade globalister. Det framgick i synnerhet efter statsministerns död. Dahlsten var också den person som vid tiden för mordet hade störst insyn i och det övergripande ansvaret för frågor rörande Palmes säkerhet.

Från och med senare delen av 1980-talet omstöptes det svenska samhället i grunden. De globalistiska krafterna gavs fritt spelrum vilket bland annat resulterade i ett svenskt EU-medlemskap och ett betydande närmande till Nato. Avregleringar och utförsäljning av statlig egendom genomdrevs i rekordartad omfattning. Hade detta varit möjligt med Palme fortfarande i livet?

Att mordet på Palme var politiskt motiverat får man utgå från. Att Palmes ideologiska huvudmotståndare stod att finna i det framväxande globalistiska lägret framstår nu i efterhand som allt tydligare.

En konspiration inom näringslivet

Principen om Ockhams rakkniv innebär att en enklare förklaring, allt annat lika, är att föredra framför en krånglig. Thage G. Petersson nämner i sina memoarer ett möte med pappersmassafabriken Korsnäs VD Nils Landqvist någon vecka efter mordet på Palme. Landqvist antyder att han sitter inne med upplysningar om en sammansvärjning inom näringslivet mot statsministern. Korsnäs kontrollerades vid den tiden av Jan Stenbecks investmentbolag Kinnevik. Att den lönsamma fabriken användes som kassako när Stenbeck byggde upp sitt medie- och telekomimperium är idag allmänt känt. Men Stenbeck var i det här skedet också beroende av att politiken omgående svängde drastiskt i hans favör. Särskilt naturligtvis när det gällde de statliga monopolen inom etermedia- och telekommunikation. Var Stenbeck av den uppfattningen att Palme måste röjas ur vägen för att de nödvändiga politiska förändringarna skulle kunna komma till stånd? Ockhams rakkniv tillämpad på Landqvists information ger intressanta uppslag.

Stenbeck saknade ingalunda kontakter i den innersta kretsen av socialdemokratin. Han och Odd Engström var gamla studiekamrater. Engström hade varit Palmes statssekreterare under några år på 1980-talet. Efter mordet intog han en framskjuten position när det gällde att omforma socialdemokratin i globaliserande riktning. I mitten av 1990-talet tog han plats i styrelsen för Stenbecks Kinnevik. Man kan väl räkna med att Stenbeck och Engström var förtroliga samtalspartners såväl före som efter mordet, att mediemogulen höll sig underrättad om var Palme stod i för honom angelägna frågor.

Det fanns förstås en rad aktörer inom näringslivet som, likt Jan Stenbeck, hade en hel del att vinna på en radikal omläggning av monopolpolitiken. En av dem var Per-Eric Fylking som på sistone mest gjort sig känd för att försvara Telias skumraskaffärer i forna Sovjetrepubliker, men som har hängt med ända sedan Televerkstiden.

Globalismen intar Korsnäs

Korsnäs var fram till slutet av 1970-talet fortfarande ett folkhem i miniatyr. Fackordföranden, som var sosse av den gamla stammen, och VD Nils Landqvist var båda präglade av Saltsjöbadsanda och sökte ständigt samförståndslösningar med fabrikens, ytterst nationens, bästa för ögonen. Marxistisk klasskampsretorik lyste med sin frånvaro.

Men när Stenbeck tog över rodret vid fabrikens dominerande ägare Kinnevik var det slut på husfriden. Nu kunde inte längre någon hänsyn tas till annat än kortsiktig profit. Därmed fanns de nyliberala förutsättningarna på plats för ett globalistiskt angrepp på den ordning som hade präglat fabriken i decennier. Om det var en tillfällighet eller ej ska vara osagt. Men ungefär samtidigt gjorde även kulturmarxismen sitt intåg på fabriken i form av en kommunistisk fackföreningsman, vi kallar honom Aron, och det globalistiska tvåfrontskriget mot den gamla ordningen kunde börja.

Arons bakgrund är intressant. Han kom från en känd judisk överklassfamilj som gjort sig bemärkt inom såväl handel, industri och finans som inom vetenskap och kulturliv och där man, i likhet med den röde bankiren Olof Aschberg, förmått förena privat kapitalackumulation med kulturell, social och politisk vänsterradikalism. Den unge Aron gick med i Förbundet Kommunist, som enligt Wikipedia stod för ”någonting mitt emellan trotskism och maoism”. Av folkbokföringsregistret att döma levde han en period kollektivliv i villaområdet Edsviken i Sollentuna, ett stenkast, för övrigt, från Christer Pettersson. Det här var vid tiden för Petterssons beryktade bajonettdråp alldeles invid den plats där Olof Palme skulle mördas femton år senare.

Det är ett märkligt sammanträffande som inte behöver betyda mer än att Aron sannolikt kände väl till Christer Pettersson, själva sinnebilden för ”den ensamme galningen”, långt innan parkbänksfyllot från Sollentuna blev rikskändis genom i synnerhet Stenbecks TV 3. Under 1970-talet lanserade Förbundet Kommunist en ”proletariseringskampanj” som innebar att de ofta universitetsutbildade överklassungdomarna flyttade till vanliga bostadsområden och tog vanliga fabriksjobb. Aron hamnade alltså på Korsnäs. Kommunisternas huvudsyfte var att infiltrera fackföreningsrörelsen, som man uppfattade som alltför inriktad på samförstånd, och radikalisera den inifrån. Huvudfienden var med andra ord folkhemmet, Saltsjöbadsandan och i förlängningen nationalstaten.

Den kommunistiske infiltratören Aron inledde ganska snart en smutskastningskampanj mot den gamle fackordföranden vilken framställdes som arketypisk pamp. Själv poserade Aron i lokalpressen iförd murarskjorta och med uppkavlade ärmar. Han lade sig även till med ett lagom ovårdat och slangbetonat språkbruk. Media tog i vanlig ordning ställning för David i kampen mot Goliat. Vid samma tid använde sig Jan Stenbeck av en identisk taktik, det vill säga att utnyttja rollen som underdog till max, när han drog lans mot de statliga monopolen. Ytterligare en samtida parallell är värd att notera: den påhoppade och sedermera detroniserade fackordföranden jämförde själv kampanjens modus operandi med det grasserande Palmehatet.

Det är ingen vild gissning att Stenbeck och Aron åtminstone kände till varandra långt innan de sammanstrålade på Korsnäs. De var ungefär jämngamla och uppvuxna i samma stockholmska överklassmiljöer. Hur som helst så blev de snart allierade på fabriken. Stenbeck var förstås mån om att undvika motstånd från facket när han pumpade pengar ut ur fabriken och in i det begynnande medie- och telekomimperiet. Aron, vars arbetarkamp sammanfattas i uttrycket ”ett spel för galleriet”, blev den välvilligt inställde fackföreningsledaren han så väl behövde.

Jan Stenbeck: globalismen personifierad

Det är intressant att både Jan Stenbeck och Ulf Dahlsten i olika sammanhang beskrivit sig själva som i grunden marxistiska dialektiker, fast utan visioner om ett framtida klasslöst samhälle. Konkurrens, kamp och konflikt inom ett samhälle är önskvärda tillstånd. Därigenom försvåras varje ansats till folkgemenskap. Nationalstaten undermineras vilket skapar problem som bara, enligt globalistisk logik, mer av konkurrens, kamp, konflikt – och överstatlighet – kan lösa.

Stenbeck var fullt införstådd med kulturmarxismens samhällsomstörtande potential när han tog steget in i mediebranschen på allvar mot slutet av 1980-talet. Hans redaktioner kryllade av trotskister och maoister. Troligen blev han blev grundligt skolad i ämnet redan tio år tidigare, av den kommunistiske fackföreningsmannen på Korsnäs som vi här har kallat Aron.

De statliga monopolen satte förstås käppar i hjulet för Stenbecks affärsplaner. Men han kan också ha haft ideologiska motiv för att sluta upp bakom den globalistiska revolutionen. Palme verkade i en ursvensk samförståndstradition, med populistiska och paternalistiska inslag, som globalister och besläktade revoltörer omöjligt kan fördra. En jämförelse med Gustav III i det avseendet är inte helt orimlig. Att Palme, på grund av en kombination av yttre omständigheter och personliga tillkortakommanden, aldrig blev någon landsfader är en annan historia.

Utifrån ett höger-vänsterperspektiv ter sig de politiska och samhälleliga omvälvningarna i Sverige under 1980-talet svårbegripliga. Men i takt med att globalisterna tappar greppet om debatten och målar in sig allt mer i ett hörn börjar deras rätta ansikte träda fram. Figurer som Odd Engström, Ulf Dahlsten, Göran Rosenberg, Peter Wolodarski, Jan Helin, Robert Aschberg och inte minst Jan Stenbeck är (var) inget annat än svurna fiender till nationalstaten.

Epilog

Att en globalistisk revolution genomfördes i Sverige av fiender till nationalstaten vid mitten av 1980-talet kan anses ställt utom allt tvivel. Revoltörerna synes ha haft försänkningar inom det socialdemokratiska partiet, statsledningen, näringslivet och massmedia. De kan ha agerat utifrån en kombination av personlig vinningslystnad och ideologisk övertygelse. Här har framkastats tanken att revolutionen kan ha utgått från och haft sitt själva kreativa centrum lokaliserat till Korsnäs pappersmassafabrik utanför Gävle.

Det kan förstås ha varit så att Palme av en ren tillfällighet föll offer för en ”ensam galning” mitt under en pågående samhällsomstörtning. Att globalisterna såg Palme som ett besvärande hinder kan nog i alla händelser förutsättas. Men vilka som låg bakom mordet får vi kanske aldrig veta med säkerhet.

Det socialdemokratiska partietablissemanget, i synnerhet Ulf Dahlsten, och Stenbeckkontrollerad massmedia har verkat frenetiskt för att framställa Christer Pettersson som Palmes sannolike mördare, detta trots att mer initierade bedömare avfärdar honom kategoriskt. Lisbet Palmes utpekande väger tungt härvidlag, menar man. Men inget i de inledande förhören med henne indikerar att mördaren skulle ha varit en missanpassad alkoholist. Föreställningen om en ”ensam galning”, närmare bestämt Christer Pettersson, växer fram hos Lisbet Palme successivt, i samtal med och under inflytande av Ulf Dahlsten. Det framgår mellan raderna i Ulf Dahlstens egna memoarer.

 

Durango

 

Källförteckning och ursprungligen publicerad på bloggen Nationellt Perspektiv

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

När judiska terrorister mördade svenske kungens gudfar

Israels ockupation av Palestina

  • Den 17 september 1948 sköts FN-medlaren Folke Bernadotte till döds i Jerusalem av judiska terrorister mitt under inledningen till vad som kommit att bli en av världens mest komplexa och långdragna konflikter.
  • Mördarna skulle dock aldrig komma att straffas. Istället hyllades de inom sionistiska kretsar där flera av gärningsmännen sedermera kom att få höga positioner i det israeliska samhället.
  • Terrorgruppens ledare, Yitzhak Shamir, som beordrade mordet, blev senare Israels talman, utrikesminister och premiärminister.
  • Här är den dramatiska historien om slutet för en av Sveriges mest framstånde diplomater vars minne levt kvar långt utanför den svenska kungafamiljen.
publicerad Igår 17:10
– av Isac Boman
Carl XVI Gustaf var bara två år när hans gudfar mördades.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

156 740 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Det svenska kungahuset har inte besökt Israel sedan statens grundande – något som bryter mönstret för ett Sverige som annars har omfattande handel och andra diplomatiska förbindelser med Israel. Bakom ”bojkotten” av Israel ligger djupa historiska sår, och även personliga, som går tillbaka till den nuvarande svenske kungens egen gudfar, greve Folke Bernadotte. Greven, som var en hyllad medlare i Sverige, mördades kallblodigt under ett viktigt FN-uppdrag av den judiska paramilitära terrororganisationen Sternligan, på hebreiska känd som ”Lohamei Herut Israel – Lehi” – översatt till svenska ”Israels frihetskämpar – Lehi”.


Artikeln publicerades ursprungligen den 17 september 2024.


Diplomaten Bernadotte hade gjort sig ett aktat namn under andra världskriget och vunnit internationellt erkännande för sin roll i att rädda tusentals fångar från tyska koncentrationsläger genom de ”vita bussarna” – där många av dessa fångar var judar. Hans insatser bedömdes av många auktoriteter som mycket imponerande och han bedömdes 1948 därför också som ett lämpligt val till att bli FN:s medlare i den utdragna konflikten mellan judar och araber.

Bernadottes förslag till fred innefattade bland annat en återgång till den delningsplan som FN tidigare föreslagit, där vissa territorier som judarna ockuperat i området skulle återlämnas till araberna. Den svenske grevens förslag byggde på en idé om två oberoende stater, en judisk och en arabisk, där det sågs som mycket viktigt att snabbt få till stånd ett vapenstillestånd och säkerställa att fientligheterna inte återupptogs längre fram. Det fokuserades också på att fördrivna araber och judar skulle få rätt att återvända till sina hem och att staternas gränser, om någon överenskommelse inte kunde nås, skulle avgöras av just FN.

Folke Bernadotte på plats i Jerusalem.

Förkastades av judiska militanter

Där stora delar av omvärlden betraktade förslaget som sansat och rimligt, uppfattade militanta judiska radikaler förslaget som ett hot mot deras tankar om ett ”Storisrael”. Tanken på att vissa ockuperade territorier skulle ges tillbaka till araberna betraktades av dessa som fullständigt oacceptabelt och något som med alla medel måste stoppas.

Även vissa arabiska militanter, som inte vill ha någon judisk stat i regionen, motsatte sig förslaget – men framförallt var det i judiska extremistiska kretsar som fredsmäklaren Folke Bernadotte utmålades som ett existentiellt hot mot det judiska folket. I sammanhanget hjälpte det inte heller att Bernadotte också förespråkade att begränsa den judiska migrationen till Israel.

Före Israels grundande var det vanligt förekommande i regionen med judiska terrorgrupper och ”underjordiska militanta nätverk”. Dessa bedrev terror inte bara mot britterna som kontrollerade Palestinamandatet, utan även mot arabiska byar, och ibland även mot andra judar som ansågs vara för ”moderata”.

En av dessa grupper var Sternligan – Lehi – som hade föresatt sig det uttalade målet att ”ta över Israel med väpnat våld”. Gruppen lönnmördade 1944 den brittiske ministern Lord Moyne, bombade brittiska myndighets- och armébyggnader och genomförde en lång rad attentat mot brittiska och arabiska mål, både i närområdet och utomlands, där massakern på 107 palestinska bybor i Deir Yassin kanske är en av de mest kända.

Sternligan beslutade att även Folke Bernadotte måste mördas. I terrorgruppens ögon var det ointressant att han förespråkade medling, fred och samförstånd – Bernadotte uppfattades som ett hot mot gruppens planer på judisk överhöghet i regionen. Terrorgruppens de facto högste ledare var vid den här tidpunkten Yitshak Shamir, och det team som genomförde själva attentatet leddes av Yehosha Zettler.

Medlemmar i Sternligan protesterar mot Bernadottes medling. Foto: National Library of Israel/ CC BY 4.0

”Förvridna av hat”

Den 17 september skrider gärningsmännen till verket och blockerar vägen framför diplomatens konvoj i Jerusalem. Därpå stegar den 26-årige Yehoshua Cohen fram och avrättar både Folke Bernadotte och den franske militären Andre Serot med flera skott med en tysk 9 mm kulsprutepistol.

Generalmajor Åge Lundström, som satt på vänster sida i bilen bredvid Serot, har beskrivit att ansiktsuttrycket på terroristen som ”förvridet av hat”. Bernadotte och Serot avled hastigt av skotten och flögs senare hem i två vita kistor för att på vägen postumt ta emot ett stort antal hedersbetygelser för sina insatser.

Mördarna åtalades eller straffades dock aldrig. Istället hyllades gärningsmännen i sionistiska kretsar som hjältar, och de få som greps släpptes nästan omedelbart. Mördaren, Yehoshua Cohen, blev så småningom Israels förste premiärminister David Ben-Gurions ”inofficielle livvakt” och nära vän.

Terrormedlemmar, som var delaktiga i dubbelmordet, har också suttit och stoltserat om dådet i tv- och radiosändningar. Yehoshua Zettler, som ledde mordkommandot, uttryckte aldrig någon ånger över att man mördat Bernadotte.

– När vi demonstrerade framför (Bernadotte) och sa till honom ’Bort från vårt Jerusalem, tillbaka till Stockholm’, så svarade han inte, så vi hade inget val, hävdade han 1988.

Andra Lehi-medlemmar fick med tiden prominenta positioner inom det israeliska samhället – men ingen mer så än terrorgruppens ledare, Yitzhak Shamir, som kom att bli både talman och utrikesminister samt vid två tillfällen även statsminister för Israel. Mannen som beordrade mordet på den fredsmäklande greven Bernadotte blev alltså Israels högste ledare – sista gången så sent som 1986-1992.

Mördaren Cohen blev livvakt åt en premiärminister och Shamir blev själv premiärminister. Montage. Foto: Yolene Haik/CC BY 4.0

Ingen ursäkt

Även Shamir undslapp rättsligt ansvar för terrordådet, och även om israeliska myndigheter vid tillfället pliktskyldigt fördömde mordet som en handling begången av ”fegisar, skurkar och ränksmidare” fanns det aldrig någon genuin politisk vilja att utdela straff.

Ännu idag har Israel inte officiellt bett om ursäkt för mordet, vilket antagits vara huvudskälet till att Sveriges kung Carl XVI Gustaf under sin långa ämbetstid aldrig uttryckt intresse av att besöka Israel. Även kronprinsessan Victorias beslut att döpa dottern till ”Estelle” – efter Folkes hustru, har mot samma bakgrund spekulerats vara en symbolisk markering för att hedra minnet av konungens gudfar.

Vid ett par tillfällen har israeliska makthavare träffat kungen i Sverige, men dessa besök har inte blivit besvarade. Vid den mördade statsministern Olof Palmes begravning 1986 ska kungen ha uttryckt till Shimon Peres, Israels dåvarande premiärminister: ”Låt oss inte glömma att Olof Palme var den andre svenske medlaren i Mellanöstern som föll offer för en mördares kulor”.

Även om inte alla araber heller vid tillfället såg positivt på Bernadottes gärning tycks greven ändå vara ihågkommen med mer värme där än i Israel. I staden Ramallah, på Västbanken, finns nämligen en gata uppkallad efter honom för att hedra hans ansträngningar att skapa en ”rättvis” lösning i regionen.

Greve Bernadottes gata i Ramallah. Foto: Mohammed Abushaban/CC BY-SA 3.0

Dekorationsband uppkallat efter terrorgruppen

Sternligan upplöstes och terrorklassades sedermera officiellt 1948 efter starka påtryckningar från omvärlden. I praktiken innebar detta dock inga större bekymmer för de inblandade som istället engagerade sig i andra politiska organisationer, gick med i armén eller i någon mer officiellt godkänd underrättelseorganisation. Vissa medlemmar fortsatte också sin militanta bana och ägnade sig åt lönnmord på offentliga personer som ansågs ”svika” det judiska folket – exempelvis på journalisten Rudolf Kasztner 1957.

Att israeliska makthavare sett med gillande på Sternligans långa lista över blodiga attentat är tydligt. Exempelvis instiftade den dåvarande premiärministern, Menachem Begin, 1980 ett militärt dekorationsband uppkallat efter terrorgruppen – ”Lehi-bandet”.

Även Begin själv hade en bakgrund som ledare för den judiska terrorgruppen Irgun, som under 1940-talet också genomförde attentat mot ett stort antal brittiska mål. Terroristerna i Irgun absorberades efter staten Israels bildande till stor del av IDF, som än idag är Israels officiella militär.

Många terrorister fick en ”ny chans” i IDF. Foto: IDF

Svenska fredsmyndigheten bär hans namn

För svensk del kanske Bernadottes minne börjat falla i glömska något, från att i decennier ha varit den kanske främste symbolen för humanitär diplomati. Ekot av hans namn och engagemang lever dock i hög grad kvar, inte minst genom myndigheten Folke Bernadotteakademin, som under UD:s försyn arbetar för fred, utveckling och säkerhet och vars huvudfokus är att lösa konflikter genom diplomati och förhandlingar – istället för med vapen och våld.

Som en del av Sveriges bistånd arbetar vi för att bygga fred i konfliktdrabbade länder. Vi bedriver utbildning, rådgivning och forskning för att stödja freds- och statsbyggande. Vi bidrar också med civil personal till fredsinsatser och valobservationsinsatser som leds av främst FN, EU och OSSE. Vi har fått vårt namn efter Folke Bernadotte, FN:s första fredsmedlare”, deklarerar myndigheten på sin hemsida.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Robert Redford är död

publicerad Igår 10:09
– av Jan Sundstedt
Robert Redford blev 89 år.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

156 740 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Robert Redford, en av Hollywoods mest älskade skådespelare, regissörer och grundare av Sundancefestivalen, har avlidit vid 89 års ålder. Han somnade in den 16 september hemma i Sundance, Utah — omgiven av nära och kära — och lämnar efter sig ett konstnärskap, en institution och ett arv inom oberoende film som förändrade filmvärlden för alltid.

Charles Robert Redford Jr. föddes den 18 augusti 1936 i Santa Monica, Kalifornien. Hans första steg in i skådespelarkarriären gick via tv-roller och teater, och han slog igenom på bred front med roller i filmer som Butch Cassidy och Sundance Kid (1969), Blåsningen (1973) och Alla presidentens män (1976).

Han var inte bara en ledande filmskådespelare under 60- och 70-talen. Redford övergick också till att regissera och producera och vann 1980 en Oscar för bästa regi för dramat Ordinary People.

Men kanske hans största bestående arv är Sundance Institute och Sundance Film Festival, som han grundade för att lyfta fram oberoende filmskapare och konstnärliga röster utanför de stora studiobudgetarna. Festivalen blev under decennier en central plattform för kreativa filmskapare världen över.

Reaktioner och hyllningar

Redfords bortgång bekräftades av hans presstalesman Cindi Berger. Han avled i sömnen i sitt hem omgiven av dem han älskade. Reaktionerna från filmvärlden och hans nära samarbetspartners och vänner är föga förvånande omfattande.

Formade filmindustrin

Robert Redfords betydelse märks inte bara i hans klassiska rolltolkningar, utan också i hur han formade filmindustrin. Han valde ofta projekt med moralisk tyngd, integritet och samhällsanalys.

Samtidigt deltog han ibland i produktioner med tydligare underhållningskaraktär, exempelvis Spy Game (2001) och Tre dagar för Condor (1975), även om dessa filmer innehöll djup och tankegods.

Utanför filmens värld engagerade han sig i miljöfrågor, konst och politik och blev därigenom en symbol för både konstnärligt ansvar och medmänsklighet.

Med Robert Redfords bortgång förlorar filmvärlden en ikonisk röst, och världen ett hjärta som älskade både äventyret och det tysta — det stora dramat och det lilla, det visuella och det mänskliga.

Hans filmer kommer fortsätta att underhålla, provocera och inspirera, och hans festivaler och idéer kommer att ge utrymme för nya röster långt efter att hans namn tystnat från vita duken.

Faktaruta Robert Redford

  • Född: 18 augusti 1936, Santa Monica, Kalifornien, USA.
  • Död: 16 september 2025, Sundance, Utah, USA.
  • Ålder: 89 år.
  • Yrken: Skådespelare, regissör, producent, festivalgrundare.

Filmografi (urval)

  • Butch Cassidy och Sundance Kid (Butch Cassidy and the Sundance Kid, 1969).
  • Blåsningen (The Sting, 1973).
  • Den store Gatsby (The Great Gatsby, 1974).
  • Alla presidentens män (All the President’s Men, 1976).
  • Tre dagar för Condor (Three Days of the Condor, 1975).
  • The Natural (The Natural, 1984).
  • Mitt Afrika (Out of Africa, 1985).

Regi / produktion (urval)

  • En familj som andra (Ordinary People, 1980) — regidebut och Oscar för bästa regi.
  • Där floden flyter fram (A River Runs Through It, 1992).
  • Mannen som kunde tala med hästar (The Horse Whisperer, 1998).

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Även Nederländerna bojkottar Eurovision – om Israel släpps in

publicerad 16 september 2025

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

156 740 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


I kölvattnet av det pågående våldet i Gaza meddelar nu även Nederländernas public service-bolag Avrotros att man kommer att bojkotta Eurovision Song Contest 2026 om Israel tillåts delta. Beskedet följer liknande hot från Irland, som redan tydliggjort att man inte planerar delta nästa år om Israel släpps in.

Avrotros sade i ett uttalande att de “inte längre kan rättfärdiga Israels deltagande med tanke på det pågående och allvarliga mänskliga lidandet i Gaza”.

Irlands public service-bolag RTÉ har tagit samma ståndpunkt, och även Island och Slovenien har uttryckt stark kritik. Beslut från dessa länder väntas när Europeiska radio- och tv-unionen (EBU) har fattat sitt avgörande. Avdelningen inom EBU har gett bolagen till mitten av december för att bekräfta deltagande för 2026.

Samtidigt som politiska och etiska strider nu skärper debatten kring Eurovision, ökar intresset och omsättningen för spel och odds kring tävlingen kraftigt. Enligt en artikel från ESPN förväntas över £200 miljoner (≈ 2,5 miljarder SEK) satsas på Eurovision 2025 via europeiska spelbolag och vadslagningssajter.

Kampen mellan musikalisk underhållning och betting är tydlig: Eurovision ses som en av de största icke-sportiga event-marknaderna för spelbolag. Bettingpåslag ökar i takt med att tävlingen närmar sig, och många spelare satsar på favoriter, men även på “underdogs” och andra sido-marknader likt topplista-placering eller juryvs publikröster. Sportbetting är dock fortsatt störst i Sverige och står för ca 18 miljarder av totalt 28 miljarder. Spel online har ökat på senare år liksom utbudet av alla svenska casinobonusar här.

Irland först ut – fler länder kan ansluta

Irlands besked om att man inte avser delta i Eurovision Song Contest 2026 om Israel tillåts medverka satte tonen för en bredare protestvåg. RTÉ, Irlands nationella public service-bolag, framhöll att beslutet bygger på både etiska och humanitära överväganden. Landets kulturminister betonade i samband med beskedet att “Irland inte kan legitimera deltagande av ett land som står anklagat för allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter”. Uttalandet har fått starkt stöd från flera kulturorganisationer på Irland, och enligt en färsk opinionsmätning står en majoritet av irländska tv-tittare bakom beslutet.

Även Slovenien har uttryckt tydlig kritik mot Israels deltagande och signalerat att man kan komma att avstå tävlingen. Slovenska public service-bolaget RTV Slovenija har i ett gemensamt uttalande med flera kulturprofiler kallat situationen “oacceptabel”, och krävt att EBU ska ta en mer aktiv hållning. I Ljubljana har protester anordnats utanför RTV:s högkvarter där deltagare krävt att Slovenien följer Irlands exempel.

Island har länge haft en tradition av att använda Eurovision som plattform för politiska markeringar. Redan under tidigare tävlingar har isländska artister hållit upp banderoller eller gjort uttalanden om mänskliga rättigheter. I år har RÚV, Islands public service-bolag, öppet sagt att man är redo att dra sig ur tävlingen om EBU inte agerar mot Israel. Islands kulturminister har i en intervju sagt att beslutet inte bara handlar om tävlingen utan om “vilken typ av värderingar Europa vill stå för i en tid av konflikt”.

Tillsammans skapar dessa tre länders uttalanden ett ovanligt starkt politiskt tryck på EBU. Om flera länder faktiskt bojkottar 2026 års tävling kan det leda till ett av de mest splittrande åren i Eurovision-historien. Det riskerar också att öppna för en kedjereaktion där fler länder, under press från opinionen, känner sig tvingade att ta ställning.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Firade Kirks mord på scen – snart spelar de i Malmö

publicerad 15 september 2025
– av Jan Sundstedt
Plan B:s bokare beskriver Bob Vylan som "ett fantastiskt band som skriver fantastiska låtar".

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

156 740 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Den brittiska punk-rap-duon Bob Vylan firade öppet mordet på den konservativa aktivisten Charlie Kirk under en konsert i Amsterdam i helgen. Om mindre än två veckor spelar den skandalomsusade gruppen på Plan B i Malmö.

Under lördagens konsert på Club Paradiso i Amsterdam valde frontmannen Bobby Vylan (artistnamn för Pascal Robinson-Foster) att tillägna en låt åt den mördade Charlie Kirk med följande ord:

— Jag vill tillägna nästa låt till en fullständigt vidrig jävla människa. Pronomen var/varit. Om du snackar skit kommer du att bli skjuten. Vila i piss Charlie Kirk, ditt jävla avskum, hetsade han från scenen.

Uttalandet, som möttes av jubel från publiken och filmades av flera konsertbesökare, kom bara ett par dagar efter att Kirk skjutits till döds. Den konservativa aktivisten och grundaren av Turning Point USA mördades av en prickskytt den 10 september när han talade vid Utah Valley University.

”Död åt IDF”

Bob Vylan har tidigare hamnat i blåsväder för kontroversiella politiska utspel på scen. Under sommarens Glastonburyfestival fick duon publiken att skandera ”death, death to the IDF” – död åt Israels militär. Eftersom konserten direktsändes av BBC fick händelsen stor spridning innan inspelningen hastigt togs bort från bolagets hemsida.

Storbritanniens premiärminister Keir Starmer fördömde händelsen som ”hatpropaganda” och USA drog in gruppens visum inför en planerad turné samtidigt som flera spelningar i England, Tyskland och Frankrike ställdes in.

— Vi är inte för dödandet av judar, araber eller något folkslag. Vi är för att montera ned en våldsam militärmaskin. En militär som blivit tillsagd att använda onödigt dödligt våld mot oskyldiga civila som sökt efter skydd, kommenterade bandet efter den incidenten.

”Ett fantastiskt band”

Trots – eller kanske på grund av – kontroverserna är Bob Vylan nu bokade till rockklubben Plan B:s 10-årsjubileum i Malmö som inleds den 26 september.

Jubileet går under det talande namnet ”10 years of pissing people off” och det blir gruppens enda framträdande i Skandinavien enligt nuvarande turnéschema.

Plan B:s bokare Carlo Emme säger till Bonnierägda Sydsvenskan att han försökt boka bandet i flera års tid.

— Det är ett fantastiskt band som skriver fantastiska låtar och ger fantastiska liveupplevelser. Jag gör bara mitt jobb.

Huruvida lördagens hyllning av mordet på Charlie Kirk kommer påverka spelningen i Malmö återstår att se.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Missa inte en nyhet igen!

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev idag!

Ta del av ocensurerade nyheter – fria från industriintressen och politisk korrekthet från Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning – varje vecka.