Annons:

Israels penningmaskin

Den proisraeliska lobbyn förmår judiska oligarker och amerikanska skattebetalare att finansiera israeliska brott mot mänskliga rättigheter. Det skriver den amerikanske säkerhetsexperten Dr. Philip Giraldi.

Uppdaterad juni 27, 2022, Publicerad november 16, 2017
David Foster, Seal, Arnold Schwarzenegger, Cheryl och Haim Saban och Israels generalkonsul i Los Angeles, Sam Grundwerg poserar tillsammans med soldater från den israeliska försvarsmakten på FIDF galan i början av november

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

171 300 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.

Nedräknare
0 Dagar
0 Timmar
0 Minuter

Stjärnorna trädde fram i Hollywood den 2 november, eller åtminstone somliga av dem gjorde det. Galamiddagen firade Israels försvarsmakt (IDF) och samlade in pengar för att stödja dess verksamhet i själva Israel och på den ockuperade Västbanken. Den organisation som hyllades med festen var Israels försvarsmakts vänner (Friends of the Israel Defense Forces, FIDF), som har fjorton regionkontor i Förenta staterna och verkar enligt slagordet ”Deras uppgift är att sköta om Israel. Vår uppgift är att sköta om dem.” Bland de närvarande märktes Arnold Schwarzenegger och skådespelaren Gerald Butler. För underhållningen stod sångaren Seal.

Hollywoods judiska överklass var tätt packad på golvet, käket var strängt kosher och miljardärerna tävlade om vem som kunde skänka mest till ett dylikt värdigt ändamål. De 1200 närvarande på Beverly Hilton Hotel donerade rekordsumman 53,8 miljoner dollar. Oracles grundare Larry Ellison ledde flocken med ett bidrag på 16,6 miljoner dollar. Den israeliske mediamagnaten Haim Saban, Hillary Clintons frikostigaste gynnare, tjänstgjorde som värd för evenemanget och donerade fem miljoner dollar. För två veckor sedan ordnades en liknande sammankomst med 1200 deltagare i staden New York. Den fick namnet ”En kväll för hjältar”. Där deltog den störste donatorn till det republikanska partiet, kasinomagnaten Sheldon Adelson, och insamlades 35 miljoner dollar, varav sju miljoner kom från Adelson själv. Enligt uppgift satt FIDF på 190 miljoner dollar i bidrag för året redan före evenemangen i Hollywood och New York.

Kiss-sångaren Gene Simmons, född i Haifa, Israel, medverkade under galan till insamlingen. Foto: Shahar Azran/FIDF/CC BY-NC-ND 2.0

Donationer till FIDF är skattefria, och organisationen är registrerad hos Förenta staternas finansdepartement som en icke-vinstdrivande utbildnings- och välgörenhetsorganisation enligt paragraf 501(c)3. Man kan nog fråga hur det kommer sig att amerikanska skatte­betalare skall understödja en främmande militär organisation, som regelbundet står anklagad för krigsförbrytelser i sin pågående brutala och folkmordsartade ockupation av Västbanken och östra Jerusalem. Man kan också undra hur det kommer sig att en organisation som fortsätter en militär ockupation i strid med flerfaldiga FN-resolutioner, vilka stötts av Washington, får något slags skattebefrielse över huvud taget. Och slutligen kan man med fog fråga sig varför en organisation som redan erhåller drygt 3,8 miljarder dollar årligen direkt från Förenta staternas finansdepartement, behöver ännu mer pengar för att, som det påstås, skänka sina soldater detta livets goda.

Svaret på alla dessa frågor torde bli att judisk makt i Förenta staterna förmår detta att ske. Men i all synnerhet är det judiska pengar som gör det, eftersom kontanter på bordet ger tillgång både till medierna och till de människor som betyder något i Washington. En sluten krets av miljardstarka oligarker, däribland Saban, Ellison och Adelson, liksom Paul Singer och Bernard Marcus, stöder omedelbart organisationer som FIDF liksom viktigare proisraeliska grupper såsom Foundation for Defense of Democracies, America Israel Public Affairs Committee (AIPAC), Washington Institute for Near East Policy, Anti-Defamation League och Jewish Institute for National Security of America. Dessa miljardärer är inte blyga med var de har sin lojalitet, när de som Saban gör skryter med att vara en ”enfrågekille” och att frågan är Israel. Adelson har uttalat att han önskat att han hade tjänstgjort i Israels armé i stället för i Förenta staternas militär och att han vill att hans son som vuxen blir ”en prickskytt i IDF”. Båda har offentligt förespråkat att bomba Iran. I Adelsons fall skulle bomben vara ett kärnvapen.

Annons:

Ibland är både ändamålet att stödja Israel och själva det finansiella stödet avsiktligt dolda, som i fallet med det nyligen igångsatta Iranfientliga Philos-projektet ”Kristet engagemang i Mellanöstern”, vilket finansierats av Singer. Miljardärerna donerar även direkt till politikers kampanjer och stöder projekt inbegripna i att ombesörja budskap, som används för att rättfärdiga proisraelisk politik i kongressen och massmedierna.

De starka banden mellan USA och Israel har uppfattats som en fråga som inte får ifrågasättas. Foto: Shahar Azran/CC BY-NC-ND 2.0

Mycket av den nu pågående hetsen för att ”göra något” åt Iran kommer till exempel från dessa grupper och medietillgångar. Det amerikanska biståndet till Israel har i själva verket blivit något som icke kan ifrågasättas och något liknande gåsen som fortsätter att lägga guldägg. Den verksamhet som bedrivs av ”lobbyn”, allmänt betraktad som den starkaste stämman i Washington vad gäller utrikespolitik, föranledde professorerna Stephen Walt och John Mearsheimer att fråga, ”Varför har Förenta staterna varit villigt att åsidosätta sin egen säkerhet … för att främja en annan stats intressen? [Ingen] förklaring kan lämnas på den anmärkningsvärda omfattningen av det materiella och diplomatiska stöd som Förenta staterna ger.” De anmärkte att ”Andra särskilda intressegrupper har lyckats snedvrida utrikespolitiken, men ingen lobby har lyckats omdirigera den så långt från vad nationens intresse skulle förorda, samtidigt som den övertygar amerikanerna om att Förenta staternas intressen och ett annat lands – i detta fall Israels – intressen är i grund och botten identiska.”

De pengar som judiska oligarker skänker Israel har visat sig bli en god investering, så att de avkastar miljarder för insatta miljoner. Sedan staten Israel grundades år 1948, har den enligt kongressens forskningstjänst varit ”den sammantaget största mottagaren av Förenta staternas utrikes bistånd sedan andra världskriget”. Förenta staterna har försett Israel med 233,7 miljarder dollar, omräknade efter inflation, från och med år 1948 till slutet av år 2012, uppger den israeliska tidningen Haaretz.

De 38 miljarder dollar på tio år i militärt bistånd, som president Obama lovade Israel i september 2016, är långt mindre än vad Israel faktiskt får av Förenta staternas finansdepartement och från andra källor, däribland gåvor från kongressen. För att anföra bara ett exempel i närtid kan man nämna att kongressledamoten Alcee Hastings i september föreslog ett tillägg till ett lagförslag som skulle ge 12 miljoner dollar för att hjälpa Israels etiopiska judar att bosätta sig i landet. Senator Lindsey Graham (republikan från Syd-Carolina) sade under den senaste diskussionen om lagstiftning rörande bistånd till Israel att de 38 miljarderna borde betraktas som ett minimibelopp och att kongressen borde godkänna ytterligare anslag till Israels försvar allteftersom behoven uppstod.

Vid sitt senaste sammanträde i mars 2017 tillkännagav AIPAC den senaste oväntade skänken från Amerika, varvid man applåderade ”Förenta staternas representanthus för att avsevärt ha ökat sitt stöd till det amerikansk-israeliska samarbetet om missilförsvar i lagförslaget om försvarsanslag för budgetåret 2017. Representanthuset anslog 600,7 miljoner dollar för de amerikansk-israeliska missilförsvarsprogrammen.” Och historien om dylik specialfinansiering av israelanknutna projekt är lång. Missilförsvarssystemet ”järnkupolen” (Iron Dome) finansierades till större delen av Förenta staterna och till en kostnad av mer än en miljard dollar. På 1980-talet finansierade Washington programmet för utvecklandet av det israeliska jaktplanet Lavi, som kostade de amerikanska skattebetalarna två miljarder dollar, innan det avbröts på grund av tekniska och andra problem. Det ingick i amerikanska försvarsdepartementets program om 5,45 miljarder dollar för finansiering av allsköns israeliska vapenprojekt till och med år 2002.

Hur Israel får pengar från Förenta staternas finansdepartement är i själva verket ett ganska invecklat och för den amerikanska allmänheten inte särskilt genomskinligt förfarande, som går långt utöver den check på 3,8 miljarder dollar som överlämnas vid det nya budgetårets början den 1 oktober. Även denna check, som biståndsmottagaren Israel är ensam om att få som en klumpsumma årets första dag, manipuleras för att avkasta ytterligare vinst. Vanligen återinsätts beloppet omedelbart hos Förenta staternas finansdepartement, som då på grund av att det opererar med ett underskott, lånar pengarna mot ränta som departementet betalar alltmedan israelerna tar ut den. Denna räntebetalning kostar de amerikanska skattebetalarna uppskattningsvis ytterligare 100 miljoner dollar per år. Israel har också varit skickligt på att använda ”lånegarantier”, en sak som kan ha bidragit till president George H.W. Bushs fall. Verkligheten är att dessa lån, vilka totalt uppgår till 42 miljarder dollar, aldrig återbetalas av Israel. Detta innebär att Förenta staternas finansdepartement betalar notan vad avser både kapitalet och räntan, ett slags ytterligare bistånd. Bush-erans lån uppgick till tio miljarder dollar.

Försvarsdepartementets projekt för samproduktion, preferensavtal, ”skrotning” eller ”överföring till överskottslager” av användbar utrustning, som sedan överlämnas till IDF, liksom framskjuten utplacering av militär hårdvara på en israelisk bas, är avsevärda förmåner för Israel. Mycket av detta bistånd hålls dolt för insyn.

Amerikanska skattebetalare har tidvis stått för merparten av Israels försvarsbudget. Foto: Scally/FIDF/CC BY-NC-ND 2.0

I september år 2012 medgav Israels förre överbefälhavare general Gabi Ashkenazi vid en konferens att amerikanska skattebetalare åren 2009–2012 hade betalat mer av hans lands försvarsbudget än israeliska skattebetalare gjort. Dessa uppgifter har ifrågasatts, men faktum kvarstår att en avsevärd andel av Israels medel för militärutgifter kommer från Förenta staterna. Det är för närvarande mer än 20 procent av den totala budgeten om 16 miljarder dollar, specialanslagen oräknade.

Genom att bevilja skattebefrielse understöder Förenta staternas regering även den strävan som samordnas för att ge Israel ytterligare bistånd. I likhet med FIDF är de flesta organisationer och stiftelser, som rimligen kunde betraktas som aktiva delar av Israellobbyn, i allmänhet registrerade hos finansdepartementet som skattebefriade stiftelser. I ett anförande under en konferens om Förenta staterna och Israel den 24 mars förklarade Grant Smith hur den bredare Israellobbyn använder dessa lagliga möjligheter:

”Nyckelorganisationer i Förenta staterna omfattar American Israel Public Affairs Committee (AIPAC), American Jewish Committee (AJC), Zionist Organization of America (ZOA) och Anti-Defamation League (ADL). Ytterligare hundratals, däribland ett litet antal evangelikala kristna organisationer, fyller funktioner inom ett vidsträckt ekosystem som kräver villkorslöst amerikanskt stöd för Israel. År 2012 hade den icke-vinstdrivande grenen av Israellobbyn intäkter på 3,7 miljarder dollar. Den siktar på att nå beloppet 6,3 miljarder år 2020. Sammantaget hade den 14 000 anställda och hävdade sig ha 350 000 volontärer.”

De 3,7 miljarder dollar som samlades in år 2012 omfattar inte de miljarder i privata donationer som går direkt till Israel, inte heller de ytterligare miljarder som betraktas såsom ”religiösa skattebefriade donationer” till grupper som inte alls är registrerade. Det förekommer också att bidrag skickas raka vägen till olika slags stiftelser i Israel, vilka själva ofta är registrerade som välgörenhetsorganisationer. År 2014 undersökte tidskriften Forward 3600 judiska skattebefriade välgörenhetsstiftelser och fastställde att de hade nettotillgångar om 26 miljarder dollar, 12–14 miljarder dollar i årliga intäkter och ”riktade den största delen av [sina] donerade dollar till Israel”. Forward tillade att det är ”en apparat som massivt gynnas av Förenta staternas federala regering och många delstatsregeringar och lokala styrelser i form av hundratals miljoner dollar i offentliga bidrag, miljarder i skatteavdragsgilla donationer och ytterligare miljarder i programavgifter, som betalas med offentliga medel.”

Pengar är ju utbytbara, och somliga amerikanska judar har förvånats, när de fått veta att de donationer de förutsatt vara avsedda för välgörande ändamål i Israel i stället förbrukats till att bygga ut de olagliga bosättningarna på Västbanken, ett syfte som de ibland inte stöder. Donald Trumps svärson och rådgivare Jared Kushner har en släktstiftelse som gjort donationer till Israel, däribland finansierat bosättningar på Västbanken, vilket är otillåtet enligt amerikansk lag. Samma sak har även USA:s ambassadör i Israel David Friedman gjort.

Israel gynnas även på andra sätt, ofta genom kongressens lagstiftande åtgärder. Det åtnjuter frihandel och även preferenshandel med USA och har ett handelsöverskott på nio miljarder dollar per år. Dess företag och statliga organisationer kan utan inskränkningar delta i upphandling för amerikanska försvars- och säkerhetsprojekt – ett privilegium som normalt beviljas bara länder som är NATO-medlemmar. Dess största försvarsföretag Elbit erhöll nyligen ett mångmiljonkontrakt för att tillämpa teknik på att försvara amerikanska stridsvagnar. Detta var ett förstklassigt exempel på hur amerikanskt bistånd understöder ett israeliskt industriföretag, som sedan konkurrerar direkt med amerikanska företag så att arbetstillfällen i USA går förlorade.

Och överföringen av offentliga penningmedel till Israel är vanlig även på delstatlig och lokal nivå. Somliga delstaters finansmyndigheter och pensionsfonder har köpt israeliska statsobligationer, vilket är en dålig investering och utsätter pensionärerna för risker, då dessa obligationer måste behållas till förfallodagen och därför inte har någon andrahandsmarknad och saknar likviditet. För bara litet mera än ett halvår sedan köpte delstaten Ohios finansmyndighet israeliska statsobligationer för rekordbeloppet 61 miljoner dollar. Ohios finanschef Josh Mandel medgav att köpet gjordes som reaktion på rörelsen för bojkott, avinvestering och sanktioner mot Israel, vilket innebär att Ohios skattebetalare intet ont anande måste deltaga i ett riskfyllt investeringsprogram som huvudsakligen är ägnat åt att straffa kritiker av Israel. Föga förvånande är Mandel knappast opartisk ifråga om Israel. Han var medlem av AIPAC medan han studerade vid Ohio State University, och talade vid organisationens policykonferens år 2008 i Washington. Efter att ha brännmärkt Iran sade han, ”Israel är vår bästa vän och allierad i Mellanöstern och det är viktigt att vi behåller ett starkt och varaktigt förhållande till dem.” Åttio andra delstatliga och lokala pensionsfonder för anställda samt finansfonder har enligt uppgift köpt dylika obligationer.

Förenta staternas och Israels bilaterala förhållande har varit en dyr affär för amerikanerna, likväl ännu ett exempel på hur det som uppfattas såsom behov hos en ”allierad” till Förenta staterna har företräde framför verkliga nationella intressen. Tiotals miljarder dollar behöver inte nödvändigtvis förbrukas på att blidka ett rikt främmande land och dess mäktiga inhemska lobby eller för att tillfredsställa miljardärer, som oljar lagren för att hålla Israels penningmaskin i gång.

 

Philip Giraldi

Om författaren

Philip Giraldi (född år 1946) är en amerikansk expert på internationell politik och säkerhetsfrågor. Han innehar doktorsgraden i europeisk historia från University of London. Dr Giraldi åtnjuter ett stort anseende för att återkommande ha vederlagt falska nyheter som planterats av Israels inflytelseagenter i massmedier och regeringsorgan.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Annons:

Ny utgåva av ”1984” ges ut – går inte att läsa

Publicerad yesterday 10:48
– av Redaktionen
"George Orwells 1984 - en dystopisk skildring av totalitär övervakning och sanningsmanipulation.

En oläslig utgåva av George Orwells "1984" har getts ut av Dawit-Isaak biblioteket i Malmö. Tanken är att boken ska väcka tankar kring censur under "Banned Books Week".

Böcker har alltid förbjudits eller censurerats för allmänheten på något vis, och det är en företeelse som sker idag i många länder. Även om man idag vanligtvis inte bränner böcker på bål så kan böcker i viss mån begränsas genom att delar av dem censureras, att vissa skolor väljer att inte ta in boken eller så kan försäljningen helt enkelt förbjudas.

Banned Books Week går av stapeln nu mellan 6–12 oktober och i år är temat "Censorship Is So 1984". Just George Orwells böcker har ofta hamnat i fokus för censuren, särskilt den dystopiska samhällsromanen "1984". Därför har nu Dawit-Isaak biblioteket i Malmö, som är med och koordinerar Banned Books Week Sverige, valt att ge ut en specialutgåva av boken. Boken går dock inte att läsa, utan den är inbunden på båda sidor och går inte att öppna.

Det är för att väcka den känslan hur absurt det är när rätten till att läsa det man vill försvinner, säger bibliotekschef Jasmina Dizdarevic Cordero till skattefinansierade SR.

Annons:

Banned Books Week Coalition är ett globalt nätverk med organisationer som syftar till att sprida kunskap om förbjuden litteratur världen över. Banned Books Week Sverige startade 2023, men i exempelvis USA har evenemanget pågått sedan 1982.

Boken har tryckts i 20 exemplar, ett av de kommer att ställas ut under veckan på Brooklyn Public Library i New York City. Malmöbor kommer även att kunna ta del av den vid Dawit-Isaak biblioteket. Under veckan går det även att ta del av en utställning av böcker som är eller varit förbjudna någonstans i världen.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

”Bond 26”: Färska uppgifter och Amazons blunder

Publicerad oktober 6, 2025
– av Jan Sundstedt
'Bond 26' James Bond
Bondgemenskapen får hålla sig till tåls ytterligare ett par år vad gäller "Bond 26".

James Bond-franchisen är på väg mot en ny era med "Bond 26", och intresset och förväntningarna är givetvis skyhöga. Med Denis Villeneuve bekräftad som regissör och Amazon MGM Studios vid rodret finns både spännande fakta och heta rykten att grotta ner sig i.

Här är det senaste om filmen – inklusive Amazons märkliga censurering av Bond med vapen.

Denis Villeneuve är som tidigare rapporterat låst som regissör för "Bond 26". Enligt uppgifter har han emellertid inte rätt till så kallad "final cut" – vilket ger Amazon sista ordet om filmens utformning.

Produktionen är enligt rykten en fullständig reboot, fristående från Daniel Craigs era och senaste filmen No Time to Die. Fokus lär ligga på en yngre James Bond, möjligtvis i hans tidiga karriär i Royal Navy innan han rekryteras till MI6.

Annons:

Manusförfattaren Steven Knight (Peaky Blinders, Rogue Heroes) är bekräftat ombord men huruvida Knight påbörjat ett utkast har inte gått att bekräfta. Många fans hoppas att Villeneuves samarbete med Knight ska resultera i en karaktärsdriven historia som respekterar Bonds arv.

Denis Villeneuve. Foto: Gage Skidmore from Peoria, AZ, United States of America, CC BY-SA 2.0

Vem får rollen?

Det kanske allra viktigaste – sökandet efter vem som tar på sig det berömda axelhölstret – har enligt parterna inte heller påbörjats.

Envisa rykten samt luddiga uttalanden gör gällande att man önskar en okänd brittisk manlig skådespelare i 30-årsåldern, samt att man insinuerat att det skulle kunna bli en icke-vit aktör – något som dock går stick i stäv med den litterära förlagan från skaparen Ian Fleming.

Namn som Tom Holland, Jacob Elordi och Harris Dickinson har nämnts, men källor betonar att Villeneuve och teamet föredrar en okänd skådespelare för att ge en fräsch känsla. Aaron Taylor-Johnson och Jack Lowden dyker också upp i diskussioner, men ingen är bekräftad.

Det senaste ryktet påstår att den australiske Jacob Elordi fångat Amazons intresse. Om Elordi vinner rollen blir det andra gången efter George Lazenby som en skådespelare med australisk härkomst får rollen.

Premiär 2028?

Inspelningen sägs vara planerad till 2027 med eventuell premiär 2028. Detta skulle i sådant fall göra gapet mellan två Bond-filmer till det längsta i seriens historia – något som gjort många fans närmast förargade.

Även om Denis Villeneuve för närvarande är upptagen med Dune: Part Three börjar hans vision för "Bond 26" sakta att ta form. Enligt insiders siktar han på en mörkare, mer jordnära Bond, med en ton som påminner om hans tidigare verk.

Många fans är dock inte pigga på ännu en film med en grubblande 007, då den tonen kan sägas ha genomsyrat mycket av Daniel Craig-epoken. Många önskar en återgång till just lekfullheten från Connerys och Moores dagar.

Pistolerna som försvann

Den gångna veckan väckte dessutom en oväntad händelse stor uppståndelse inom Bond-gemenskapen, då Amazon plötsligt censurerade bort vapnen från sina Bond-affischer på sin Prime Video-tjänst.

Fansen blev ursinniga och kallade draget "woke" och respektlöst mot franchisens historia. Efter massiv kritik på sociala medier, inte minst på X, ska företaget ha backat från beslutet.

Incidenten har väckt oro för hur Amazon ska hantera "Bond 26". Många undrar om Amazon kommer att anpassa Bond för en modern publik, och hur det i så fall påverkar Denis Villeneuves vision.

Med Denis Villeneuve vid rodret och en tydlig ambition att förnya Bond finns mycket att se fram emot, men också många frågor. Hur kommer hans realistiska stil att balanseras med franchisens ikoniska charm?

Och kan Amazon återvinna fansens förtroende efter affischfiaskot?

För tillfället är "Bond 26" ett projekt i startgroparna, men med en regissör av Villeneuves kaliber och en reboot i sikte är förväntningarna skyhöga – precis som oron för vad Amazon har i kikaren.

63 år av Bond-magi

Som avslutning är det värt att nämna att det i dagarna är exakt 63 år sedan världspremiären av Dr. No den 5 oktober 1962 i London – starten på en saga som fångat hjärtan över generationer.

Med Sean Connery i smoking, en martini i handen och en glimt i ögat föddes en ikon som fortfarande får oss att drömma om äventyr, charm och en värld där gott alltid segrar.

Nu, med "Bond 26" på horisonten, är det svårt att inte känna en pirrande värme inför vad som väntar – en ny Bond, men med samma tidlösa själ. Skål för 007, då som nu!

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Youtuber satsar på egna företag – annonsintäkterna oförutsägbara

Uppdaterad oktober 6, 2025, Publicerad oktober 5, 2025
– av Redaktionen
Jimmy Donaldson, känd som MrBeast, har världens största Youtube-kanal med 442 miljoner prenumeranter.

Alltfler Youtube-profiler minskar beroendet av annonsintäkter och varumärkessamarbeten och bygger istället upp egna affärsimperier. Orsaken är att intäkterna från annonser är oförutsägbara och kan försvinna över natten när plattformen ändrar sina policyer.

Youtube har utvecklats till en gigantisk plattform som bidragit med över 55 miljarder dollar till USA:s BNP och skapat mer än 490 000 heltidsjobb. Men trots plattformens framgång har många av de mest framgångsrika innehållsskaparna insett att det är riskabelt att enbart förlita sig på annonsintäkter, skriver Techcrunch.

Många av de största kanalerna har nu förvandlats till vertikalt integrerade medieföretag med produktlinjer, fysiska butiker och konsumentvarumärken som kan överleva algoritmförändringar. I flera fall växer dessa sidoverksamheter snabbare än själva Youtube-kanalerna.

MrBeast leder utvecklingen

Jimmy Donaldson, känd som MrBeast med 442 miljoner prenumeranter, är plattformens mest aggressiva entreprenör. Hans chokladvarumärke Feastables genererade omkring 250 miljoner dollar i intäkter 2024 med över 20 miljoner dollar i vinst – betydligt mer lönsamt än hans Youtube-innehåll som förlorade cirka 80 miljoner dollar samma år. Den första produkten sålde över en miljon enheter och genererade mer än 10 miljoner dollar inom 72 timmar.

Annons:

Donaldson driver också matvarumärket Lunchly, leksaksserien MrBeast Lab, hamburgerkonceptet MrBeast Burger och analysplattformen Viewstats. Nu planerar han att etablera ett eget mobilnätverk.

Kaffe och energidryck som guldgruva

Emma Chamberlain, med över 12 miljoner prenumeranter, lanserade sitt kaffemärke Chamberlain Coffee 2019. År 2023 nådde varumärket cirka 20 miljoner dollar i intäkter och i januari öppnade den första fysiska butiken. Intäkterna förväntas växa med över 50 procent 2025 och nå mer än 33 miljoner dollar.

Logan Paul skapade tillsammans med KSI energidrycken Prime som passerade 1,2 miljarder dollar i försäljning 2023. Dock har försäljningen minskat kraftigt, särskilt i Storbritannien där intäkterna sjönk med cirka 70 procent mellan 2023 och 2024.

Barnpublik och skönhetsprodukter

Ryan's World, med 13-årige Ryan Kaji som värd, har expanderat sitt varumärke genom leksaker och kläder som rapporterades ha genererat över 250 miljoner dollar i intäkter 2020.

Inom skönhetsindustrin har Michelle Phan grundat prenumerationstjänsten Ipsy och sminkvarumärket EM Cosmetics, medan Huda Kattan byggt Huda Beauty som omsätter hundratals miljoner dollar årligen. Andra kända sminkvarumärken från Youtube-influerare inkluderar Jeffree Star Cosmetics och Tati Beauty, vilket visar att skönhetsbranschen fortsatt är ett attraktivt område för innehållsskapare som vill bygga egna affärsimperier.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Nick Boström och kampen att övervinna döden

Teknokratins framfart

Trots sitt betydande inflytande är det få som känner till hans namn. Svenske Nick Boström är professorn och transhumanisten som bland annat inspirerat profiler som Bill Gates och Elon Musk.

Publicerad oktober 4, 2025
– av Isac Boman
Nick Boström på TED-talks 2015.

Artikeln publicerades ursprungligen den 3 maj 2022.


Svenske Nick Boström är den relativt dolda profilen som tillhör toppskiktet bland transhumanistiska filosofer. Han använder sig ofta inte av konkreta förutsägelser utan förlitar sig på diverse sannolikhetsteorier där han vidare finner insikter och möjligheter. Boström har sedan 1990-talet varit uttalad transhumanist då han gick med i en rörelse med utopisk syn gällande den accelererande teknologin, som man redan då visste drastiskt skulle förändra den sociala, ekonomiska och biologiska vetenskapen. Hur människan kommer att gå in i ”singulariteten” var något Boström och hans vänner inom rörelsen gärna diskuterade. 

Som enda barn växte Nick Boström, född Niklas Boström, upp i Helsingborg. Det svenska skolsystemet föll aldrig Boström riktigt i smaken och han pinade sig igenom grundskolan. I tonåren kom den drömmande och filosoferande unge Boström över några verk författade av Friedrich Nietzsche och Arthur Schopenhauer och började samla på sig liknande texter och böcker som han ofta läste i en närliggande skog inte alltför långt från sitt barndomshem. Boström har även sagt att det var här han själv började utveckla sina egna tankar kring livet och fann inspiration till att skriva poesi och filosofi, och att det också var här han bestämde sig för att han hade slösat bort alldeles för mycket tid i sitt liv.

Boströms nyfikenhet och intresse för de djupare frågorna i livet, och hur man skulle kunna leva så handlingskraftigt som möjligt, ökade i takt med att han grävde djupare inom konst, litteratur och vetenskap. Boström tjatade på sina föräldrar att få avsluta sitt sista gymnasieår genom hemstudier, vilket de till slut accepterade och tillsammans med skolan ordnade de en läroplan med särskilda prov för sin son. Boströms val av hemstudier resulterade i att han avverkade hela året, alltså två gymnasieterminer, under loppet av endast tio veckor. 

Annons:

Några år senare, som doktorand i Stockholm, studerade Boström den analytiske filosofen W.V Quines arbete om det svåra förhållandet mellan språk och verklighet. Under denna tid hade Boströms intresse mer och mer förflyttats från psykologi till matematik, och vidare till teoretisk fysisk. Internet började växa fram och Boström insåg att filosofin han tidigare blivit inspirerad av började bli föråldrad, vilket resulterade i att han 1995 skrev en dikt som var en avskedsbeskrivning till sitt tidigare jag.

Vad Boström då inte visste var att det fanns ett växande antal människor runt om i världen som delade samma tankar kring den omvälvande förändring internet medförde. Boström gjorde sig känd inom tillhörande kretsar och bekantade sig med många likasinnade i diskussionsgrupper online administrerad av en organisation i Kalifornien, som gick under namnet Extropy Institute. Termen extropi myntades 1967 och används för ”att beskriva livets förmåga att vända spridningen av entropi över tid och rum”. Extropianism beskrivs som en frihetlig stam av transhumanism som försöker styra mänsklig evolution i hopp om att eliminera sjukdom, lidande och död. Extropianerna förespråkade utveckling av artificiell superintelligens för att uppnå dessa mål, och de föreställde sig att mänskligheten skulle kolonisera universum.

1996 fortsatte Boström sina studier vid London School of Economics samtidigt som han blev alltmer aktiv inom Extropy-forumet. Ett år senare grundade han sin första egna organisation, World Transhumanist Association, och började med detta föra ut transhumanistiska värderingar och gav bland annat intervjuer till den brittiska statskanalen BBC. Gränsen mellan Boströms akademiska arbete och aktivism började suddas ut. 

AI, futurism och döden

Nick Boström talar mer än gärna om ämnet ”superintelligens” och lyfter ofta vilka konsekvenser äkta artificiell intelligens kan få. Boström menar att AI kan utgöra faror som överstiger alla tidigare hot från teknik, inklusive kärnvapen, samt att mänskligheten riskerar att utrota sig själv om utvecklingen inte noggrant hanteras och övervakas. Centralt i dessa orostankar är att AI under kort tid kan gå om och överskrida människans intellektuella potential om den når förmågan att kunna utveckla och förbättra sig själv. Boström liknar i dessa framtidsutsikter människor med gorillor; båda primater där den ena arten dominerar planeten, medan den andra får hålla sig långt ute på sin kant.

"Innan utsikten till en underrättelseexplosion är vi människor som små barn som leker med en bomb. Vi har liten aning om när detonationen kommer att inträffa, men om vi håller enheten mot örat kan vi höra ett svagt tickande ljud.”, skriver han.

Några av de kända namn som säger sig ha blivit inspirerade av Boströms arbete är bland andra entreprenören Elon Musk och globalisten Bill Gates. Även futuristen och miljonären James Martin stödjer Nick Boströms organisation Future of Humanity Institute ekonomiskt. Institutet har en filosofisk grund och bland stipendium som delas ut hittar man studier om ett ”mörkt eldscenario” - en kosmisk händelse som skulle kunna inträffa under vissa högenergiförhållanden som skulle mutera vardaglig materia till mörk materia, som vidare skulle kunna radera det mesta av det vi kallar universum. Här har även ämnen som en intergalaktisk maskinintelligens, stödd av ett stort antal sonder, en mer etisk framtid än ett kosmiskt imperium som innefattar miljontals digitala hjärnor.

Kampen för att övervinna döden har varit ett genomgående ämne i Boströms hundratals artiklar han släppt genom åren. 2008 skrev Boström en essä som en uppmaning till handling från en framtida utopi.

”Döden är inte en utan en masslönnmördare. Ta sikte på orsakerna till tidig död - infektion, våld, undernäring, hjärtinfarkt, cancer. Vänd din största pistol mot åldrandet och skjut. Du måste ta vara på de biokemiska processerna i din kropp för att övervinna sjukdom och åldrande. Med tiden kommer du att upptäcka sätt att flytta ditt sinne till mer hållbara medier,” skriver Boström i sin text.

Boström hävdar själv att framtiden kan studeras med samma noggrannhet som det förflutna, även om slutsatserna kommer att skilja sig markant. Som en liknelse menar han att det exempelvis kan vara svårt att säga var en resenär befinner sig om en timme, men efter fem timmar kan man vara någorlunda säker på att resenären förhoppningsvis nått sin destination. På samma sätt menar Boström att den långsiktiga framtiden för mänskligheten är relativ lätt att förutse, men det är svårare att kalkylera exakt när de stora tekniska genombrotten på riktigt kommer att slå igenom.

Foto: Future of Humanity Institute/CC BY-SA 4.0

Nick Boström är professor vid Oxford University och grundare av Future of Humanity Institute. Han har en bakgrund inom filosofi, teoretisk fysik, beräkningsneurovetenskap, logik och artificiell intelligens. Hans bok "Superintelligens: De tänkande maskinernas tidsålder" är en av New York Times bästsäljare.

Boström har listats på Foreign Policys topp 100 ”Globala tänkare” två gånger.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.