Annons:

Israels penningmaskin

Den proisraeliska lobbyn förmår judiska oligarker och amerikanska skattebetalare att finansiera israeliska brott mot mänskliga rättigheter. Det skriver den amerikanske säkerhetsexperten Dr. Philip Giraldi.

Uppdaterad juni 27, 2022, Publicerad november 16, 2017
David Foster, Seal, Arnold Schwarzenegger, Cheryl och Haim Saban och Israels generalkonsul i Los Angeles, Sam Grundwerg poserar tillsammans med soldater från den israeliska försvarsmakten på FIDF galan i början av november

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

210 950 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.

Nedräknare
0 Dagar
0 Timmar
0 Minuter

Stjärnorna trädde fram i Hollywood den 2 november, eller åtminstone somliga av dem gjorde det. Galamiddagen firade Israels försvarsmakt (IDF) och samlade in pengar för att stödja dess verksamhet i själva Israel och på den ockuperade Västbanken. Den organisation som hyllades med festen var Israels försvarsmakts vänner (Friends of the Israel Defense Forces, FIDF), som har fjorton regionkontor i Förenta staterna och verkar enligt slagordet ”Deras uppgift är att sköta om Israel. Vår uppgift är att sköta om dem.” Bland de närvarande märktes Arnold Schwarzenegger och skådespelaren Gerald Butler. För underhållningen stod sångaren Seal.

Hollywoods judiska överklass var tätt packad på golvet, käket var strängt kosher och miljardärerna tävlade om vem som kunde skänka mest till ett dylikt värdigt ändamål. De 1200 närvarande på Beverly Hilton Hotel donerade rekordsumman 53,8 miljoner dollar. Oracles grundare Larry Ellison ledde flocken med ett bidrag på 16,6 miljoner dollar. Den israeliske mediamagnaten Haim Saban, Hillary Clintons frikostigaste gynnare, tjänstgjorde som värd för evenemanget och donerade fem miljoner dollar. För två veckor sedan ordnades en liknande sammankomst med 1200 deltagare i staden New York. Den fick namnet ”En kväll för hjältar”. Där deltog den störste donatorn till det republikanska partiet, kasinomagnaten Sheldon Adelson, och insamlades 35 miljoner dollar, varav sju miljoner kom från Adelson själv. Enligt uppgift satt FIDF på 190 miljoner dollar i bidrag för året redan före evenemangen i Hollywood och New York.

Kiss-sångaren Gene Simmons, född i Haifa, Israel, medverkade under galan till insamlingen. Foto: Shahar Azran/FIDF/CC BY-NC-ND 2.0

Donationer till FIDF är skattefria, och organisationen är registrerad hos Förenta staternas finansdepartement som en icke-vinstdrivande utbildnings- och välgörenhetsorganisation enligt paragraf 501(c)3. Man kan nog fråga hur det kommer sig att amerikanska skatte­betalare skall understödja en främmande militär organisation, som regelbundet står anklagad för krigsförbrytelser i sin pågående brutala och folkmordsartade ockupation av Västbanken och östra Jerusalem. Man kan också undra hur det kommer sig att en organisation som fortsätter en militär ockupation i strid med flerfaldiga FN-resolutioner, vilka stötts av Washington, får något slags skattebefrielse över huvud taget. Och slutligen kan man med fog fråga sig varför en organisation som redan erhåller drygt 3,8 miljarder dollar årligen direkt från Förenta staternas finansdepartement, behöver ännu mer pengar för att, som det påstås, skänka sina soldater detta livets goda.

Svaret på alla dessa frågor torde bli att judisk makt i Förenta staterna förmår detta att ske. Men i all synnerhet är det judiska pengar som gör det, eftersom kontanter på bordet ger tillgång både till medierna och till de människor som betyder något i Washington. En sluten krets av miljardstarka oligarker, däribland Saban, Ellison och Adelson, liksom Paul Singer och Bernard Marcus, stöder omedelbart organisationer som FIDF liksom viktigare proisraeliska grupper såsom Foundation for Defense of Democracies, America Israel Public Affairs Committee (AIPAC), Washington Institute for Near East Policy, Anti-Defamation League och Jewish Institute for National Security of America. Dessa miljardärer är inte blyga med var de har sin lojalitet, när de som Saban gör skryter med att vara en ”enfrågekille” och att frågan är Israel. Adelson har uttalat att han önskat att han hade tjänstgjort i Israels armé i stället för i Förenta staternas militär och att han vill att hans son som vuxen blir ”en prickskytt i IDF”. Båda har offentligt förespråkat att bomba Iran. I Adelsons fall skulle bomben vara ett kärnvapen.

Ibland är både ändamålet att stödja Israel och själva det finansiella stödet avsiktligt dolda, som i fallet med det nyligen igångsatta Iranfientliga Philos-projektet ”Kristet engagemang i Mellanöstern”, vilket finansierats av Singer. Miljardärerna donerar även direkt till politikers kampanjer och stöder projekt inbegripna i att ombesörja budskap, som används för att rättfärdiga proisraelisk politik i kongressen och massmedierna.

De starka banden mellan USA och Israel har uppfattats som en fråga som inte får ifrågasättas. Foto: Shahar Azran/CC BY-NC-ND 2.0

Mycket av den nu pågående hetsen för att ”göra något” åt Iran kommer till exempel från dessa grupper och medietillgångar. Det amerikanska biståndet till Israel har i själva verket blivit något som icke kan ifrågasättas och något liknande gåsen som fortsätter att lägga guldägg. Den verksamhet som bedrivs av ”lobbyn”, allmänt betraktad som den starkaste stämman i Washington vad gäller utrikespolitik, föranledde professorerna Stephen Walt och John Mearsheimer att fråga, ”Varför har Förenta staterna varit villigt att åsidosätta sin egen säkerhet … för att främja en annan stats intressen? [Ingen] förklaring kan lämnas på den anmärkningsvärda omfattningen av det materiella och diplomatiska stöd som Förenta staterna ger.” De anmärkte att ”Andra särskilda intressegrupper har lyckats snedvrida utrikespolitiken, men ingen lobby har lyckats omdirigera den så långt från vad nationens intresse skulle förorda, samtidigt som den övertygar amerikanerna om att Förenta staternas intressen och ett annat lands – i detta fall Israels – intressen är i grund och botten identiska.”

De pengar som judiska oligarker skänker Israel har visat sig bli en god investering, så att de avkastar miljarder för insatta miljoner. Sedan staten Israel grundades år 1948, har den enligt kongressens forskningstjänst varit ”den sammantaget största mottagaren av Förenta staternas utrikes bistånd sedan andra världskriget”. Förenta staterna har försett Israel med 233,7 miljarder dollar, omräknade efter inflation, från och med år 1948 till slutet av år 2012, uppger den israeliska tidningen Haaretz.

De 38 miljarder dollar på tio år i militärt bistånd, som president Obama lovade Israel i september 2016, är långt mindre än vad Israel faktiskt får av Förenta staternas finansdepartement och från andra källor, däribland gåvor från kongressen. För att anföra bara ett exempel i närtid kan man nämna att kongressledamoten Alcee Hastings i september föreslog ett tillägg till ett lagförslag som skulle ge 12 miljoner dollar för att hjälpa Israels etiopiska judar att bosätta sig i landet. Senator Lindsey Graham (republikan från Syd-Carolina) sade under den senaste diskussionen om lagstiftning rörande bistånd till Israel att de 38 miljarderna borde betraktas som ett minimibelopp och att kongressen borde godkänna ytterligare anslag till Israels försvar allteftersom behoven uppstod.

Vid sitt senaste sammanträde i mars 2017 tillkännagav AIPAC den senaste oväntade skänken från Amerika, varvid man applåderade ”Förenta staternas representanthus för att avsevärt ha ökat sitt stöd till det amerikansk-israeliska samarbetet om missilförsvar i lagförslaget om försvarsanslag för budgetåret 2017. Representanthuset anslog 600,7 miljoner dollar för de amerikansk-israeliska missilförsvarsprogrammen.” Och historien om dylik specialfinansiering av israelanknutna projekt är lång. Missilförsvarssystemet ”järnkupolen” (Iron Dome) finansierades till större delen av Förenta staterna och till en kostnad av mer än en miljard dollar. På 1980-talet finansierade Washington programmet för utvecklandet av det israeliska jaktplanet Lavi, som kostade de amerikanska skattebetalarna två miljarder dollar, innan det avbröts på grund av tekniska och andra problem. Det ingick i amerikanska försvarsdepartementets program om 5,45 miljarder dollar för finansiering av allsköns israeliska vapenprojekt till och med år 2002.

Hur Israel får pengar från Förenta staternas finansdepartement är i själva verket ett ganska invecklat och för den amerikanska allmänheten inte särskilt genomskinligt förfarande, som går långt utöver den check på 3,8 miljarder dollar som överlämnas vid det nya budgetårets början den 1 oktober. Även denna check, som biståndsmottagaren Israel är ensam om att få som en klumpsumma årets första dag, manipuleras för att avkasta ytterligare vinst. Vanligen återinsätts beloppet omedelbart hos Förenta staternas finansdepartement, som då på grund av att det opererar med ett underskott, lånar pengarna mot ränta som departementet betalar alltmedan israelerna tar ut den. Denna räntebetalning kostar de amerikanska skattebetalarna uppskattningsvis ytterligare 100 miljoner dollar per år. Israel har också varit skickligt på att använda ”lånegarantier”, en sak som kan ha bidragit till president George H.W. Bushs fall. Verkligheten är att dessa lån, vilka totalt uppgår till 42 miljarder dollar, aldrig återbetalas av Israel. Detta innebär att Förenta staternas finansdepartement betalar notan vad avser både kapitalet och räntan, ett slags ytterligare bistånd. Bush-erans lån uppgick till tio miljarder dollar.

Försvarsdepartementets projekt för samproduktion, preferensavtal, ”skrotning” eller ”överföring till överskottslager” av användbar utrustning, som sedan överlämnas till IDF, liksom framskjuten utplacering av militär hårdvara på en israelisk bas, är avsevärda förmåner för Israel. Mycket av detta bistånd hålls dolt för insyn.

Amerikanska skattebetalare har tidvis stått för merparten av Israels försvarsbudget. Foto: Scally/FIDF/CC BY-NC-ND 2.0

I september år 2012 medgav Israels förre överbefälhavare general Gabi Ashkenazi vid en konferens att amerikanska skattebetalare åren 2009–2012 hade betalat mer av hans lands försvarsbudget än israeliska skattebetalare gjort. Dessa uppgifter har ifrågasatts, men faktum kvarstår att en avsevärd andel av Israels medel för militärutgifter kommer från Förenta staterna. Det är för närvarande mer än 20 procent av den totala budgeten om 16 miljarder dollar, specialanslagen oräknade.

Genom att bevilja skattebefrielse understöder Förenta staternas regering även den strävan som samordnas för att ge Israel ytterligare bistånd. I likhet med FIDF är de flesta organisationer och stiftelser, som rimligen kunde betraktas som aktiva delar av Israellobbyn, i allmänhet registrerade hos finansdepartementet som skattebefriade stiftelser. I ett anförande under en konferens om Förenta staterna och Israel den 24 mars förklarade Grant Smith hur den bredare Israellobbyn använder dessa lagliga möjligheter:

”Nyckelorganisationer i Förenta staterna omfattar American Israel Public Affairs Committee (AIPAC), American Jewish Committee (AJC), Zionist Organization of America (ZOA) och Anti-Defamation League (ADL). Ytterligare hundratals, däribland ett litet antal evangelikala kristna organisationer, fyller funktioner inom ett vidsträckt ekosystem som kräver villkorslöst amerikanskt stöd för Israel. År 2012 hade den icke-vinstdrivande grenen av Israellobbyn intäkter på 3,7 miljarder dollar. Den siktar på att nå beloppet 6,3 miljarder år 2020. Sammantaget hade den 14 000 anställda och hävdade sig ha 350 000 volontärer.”

De 3,7 miljarder dollar som samlades in år 2012 omfattar inte de miljarder i privata donationer som går direkt till Israel, inte heller de ytterligare miljarder som betraktas såsom ”religiösa skattebefriade donationer” till grupper som inte alls är registrerade. Det förekommer också att bidrag skickas raka vägen till olika slags stiftelser i Israel, vilka själva ofta är registrerade som välgörenhetsorganisationer. År 2014 undersökte tidskriften Forward 3600 judiska skattebefriade välgörenhetsstiftelser och fastställde att de hade nettotillgångar om 26 miljarder dollar, 12–14 miljarder dollar i årliga intäkter och ”riktade den största delen av [sina] donerade dollar till Israel”. Forward tillade att det är ”en apparat som massivt gynnas av Förenta staternas federala regering och många delstatsregeringar och lokala styrelser i form av hundratals miljoner dollar i offentliga bidrag, miljarder i skatteavdragsgilla donationer och ytterligare miljarder i programavgifter, som betalas med offentliga medel.”

Pengar är ju utbytbara, och somliga amerikanska judar har förvånats, när de fått veta att de donationer de förutsatt vara avsedda för välgörande ändamål i Israel i stället förbrukats till att bygga ut de olagliga bosättningarna på Västbanken, ett syfte som de ibland inte stöder. Donald Trumps svärson och rådgivare Jared Kushner har en släktstiftelse som gjort donationer till Israel, däribland finansierat bosättningar på Västbanken, vilket är otillåtet enligt amerikansk lag. Samma sak har även USA:s ambassadör i Israel David Friedman gjort.

Israel gynnas även på andra sätt, ofta genom kongressens lagstiftande åtgärder. Det åtnjuter frihandel och även preferenshandel med USA och har ett handelsöverskott på nio miljarder dollar per år. Dess företag och statliga organisationer kan utan inskränkningar delta i upphandling för amerikanska försvars- och säkerhetsprojekt – ett privilegium som normalt beviljas bara länder som är NATO-medlemmar. Dess största försvarsföretag Elbit erhöll nyligen ett mångmiljonkontrakt för att tillämpa teknik på att försvara amerikanska stridsvagnar. Detta var ett förstklassigt exempel på hur amerikanskt bistånd understöder ett israeliskt industriföretag, som sedan konkurrerar direkt med amerikanska företag så att arbetstillfällen i USA går förlorade.

Och överföringen av offentliga penningmedel till Israel är vanlig även på delstatlig och lokal nivå. Somliga delstaters finansmyndigheter och pensionsfonder har köpt israeliska statsobligationer, vilket är en dålig investering och utsätter pensionärerna för risker, då dessa obligationer måste behållas till förfallodagen och därför inte har någon andrahandsmarknad och saknar likviditet. För bara litet mera än ett halvår sedan köpte delstaten Ohios finansmyndighet israeliska statsobligationer för rekordbeloppet 61 miljoner dollar. Ohios finanschef Josh Mandel medgav att köpet gjordes som reaktion på rörelsen för bojkott, avinvestering och sanktioner mot Israel, vilket innebär att Ohios skattebetalare intet ont anande måste deltaga i ett riskfyllt investeringsprogram som huvudsakligen är ägnat åt att straffa kritiker av Israel. Föga förvånande är Mandel knappast opartisk ifråga om Israel. Han var medlem av AIPAC medan han studerade vid Ohio State University, och talade vid organisationens policykonferens år 2008 i Washington. Efter att ha brännmärkt Iran sade han, ”Israel är vår bästa vän och allierad i Mellanöstern och det är viktigt att vi behåller ett starkt och varaktigt förhållande till dem.” Åttio andra delstatliga och lokala pensionsfonder för anställda samt finansfonder har enligt uppgift köpt dylika obligationer.

Förenta staternas och Israels bilaterala förhållande har varit en dyr affär för amerikanerna, likväl ännu ett exempel på hur det som uppfattas såsom behov hos en ”allierad” till Förenta staterna har företräde framför verkliga nationella intressen. Tiotals miljarder dollar behöver inte nödvändigtvis förbrukas på att blidka ett rikt främmande land och dess mäktiga inhemska lobby eller för att tillfredsställa miljardärer, som oljar lagren för att hålla Israels penningmaskin i gång.

 

Philip Giraldi

Om författaren

Philip Giraldi (född år 1946) är en amerikansk expert på internationell politik och säkerhetsfrågor. Han innehar doktorsgraden i europeisk historia från University of London. Dr Giraldi åtnjuter ett stort anseende för att återkommande ha vederlagt falska nyheter som planterats av Israels inflytelseagenter i massmedier och regeringsorgan.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Annons:

Gävlebocken – den brinnande julsymbolen

Publicerad Igår 10:25 – av Redaktionen
2019 års upplaga av Gävlebocken.

Den är nära tretton meter hög, väger flera ton och byggs av halm. Varje första advent samlas invånarna i Gävle för att inviga stadens berömda julbock. Men Gävlebocken är också känd för sitt återkommande öde: den har en oturlig förmåga att gå upp i lågor. 

I dag, första advent, invigs den 59:e upplagan av Gävlebocken.

Den allra första Gävlebocken ställdes upp den 1 december 1966 på Slottstorget på söder i staden Gävle. Den var då 10 meter hög och vägde tre ton.

Det är oklart exakt vems idé det var att skapa en gigantisk halmbock, men enligt legenden var det handelsmän som ville locka människor till butikerna på söder under julen.

Reklammannen Stig Gavlén och Harry Ström, TV-handlare och ordförande i köpmannaföreningen, pekas ut som möjliga upphovsmän till Gävlebocken.

Inga Ivarsson från Hälsingland, vars familj ägde Edsbyverken som tidigare lånat ut världens största skidor och världens största stol till köpmännen på söder, pekas också ut som en möjlig bockpionjär enligt Visit Gävle.

Tanken var att Gävlebocken skulle bli en fortsättning på temat "världens största halmbock".

Gävlebocken 2009. Foto: Seppo Laine/CC BY 2.0

Traditionen inleds...

Den allra första bocken brann faktiskt också ned, något som skulle visa sig bli ett återkommande traditionellt öde. Redan på nyårsnatten brann den ner, och gärningsmannen åtalades för grov skadegörelse.

Trots detta satte man upp en ny bock året efter, och redan här blev den lite större – cirka 12 meter hög, 6,5 meter lång och med tre meter höga ben.

I två år fick bocken stå orörd, men 1969 brann den åter på nyårsnatten – denna gång greps aldrig gärningsmannen. År 1970 brann den redan natten efter invigningen. Då tröttnade söders köpmän på bockspektaklet och lade ner projektet.

Bocken krymper

Vasaskolans naturvetenskapliga förening tog över Gävlebockens traditioner, men valde att göra en betydligt mindre bock – endast 1,5 meter hög.

Denna bockversion ställdes ut varje advent fram till 1984, men nästan varje år råkade den ut för någon form av sabotage.

1973 var den spårlöst borta men hittades sedan oskadd på en mans bakgård. Mannen dömdes sedan till fängelse för grov stöld. 1980 var det enda året under perioden då bocken fick stå oskadd.

Frakt av Gävlebocken år 2020. Foto: Niklasew/CC BY-SA 4.0

En kändisbock

1985 återgick man till att ställa upp den stora halmbocken, och samma år hamnade Gävlebocken för första gången i Guinness rekordbok. Den mättes då till 12,5 meter.

Sedan 1986 reses både den stora och den lilla bocken varje år, och det var också vid den här tiden – i mitten av 1980-talet – som begreppet Gävlebocken började användas.

1991 kommersialiserades bocken markant. Den försågs med en släde lastad med paket och användes för att göra reklam för olika affärer och varor. Släden blev dock kritiserad eftersom den var ett svartbygge, och efter en del debatt togs den bort.

Under 1990-talet byggdes bocken vid ett tillfälle upp igen efter att ha brunnit ned, denna gång under namnet Hälsingebocken. Den fraktades till Stockholm för att uppmärksamma nedläggningen av Hälsinge regemente och den höga arbetslösheten i Gävleborgs län.

Sport att bränna ner bocken

Det är oklart exakt när det blev en slags ”olovlig sport” att bränna ner den stackars halmbocken, men i nästan alla år har man försökt att få till den ödesdigra traditionen med att elda upp den. Redan på 90-talet satte man in kameraövervakning och sent på 80-talet fanns dess öde på oddslistor.

Under 2014 var oddset enligt vadslagningssajten Betway 1,3 gånger pengarna på att bocken skulle brännas och 3 gånger pengarna på att den skulle klara sig över julen.

Trots skydd och flamskyddsmedel har det varit en hel del anmärkningsvärda händelser under åren. 2004 hackades exempelvis Gävle kommuns webbplats redan i november och meddelandet ”Burn bockjaevel” syntes på både webbsidan och webbkameran. Den brändes sedan 21 december.

Året efter sköt två män – den ena utklädd till tomte och den andra till en pepparkaksgubbe – eldpilar mot bocken så den brann upp.

2010 övervakades bocken av väktare, och tur var väl det – det fanns nämligen planer på att kidnappa den med en helikopter och ta med den till Stockholm.

Symbol för julen

Åtskilliga personer har både åtalats och dömts för dåden mot Gävlebocken under åren. Under 2018 slog hovrätten fast att det handlar om grov skadegörelse att ge sig på halmbocken. Trots det fortsätter försöken att elda upp Gävles julsymbol.

Varje första advent samlas Gävleborna i centrum för invigningen av den nu 59:e bocken, och traditionen har i sig blivit en symbol för julen för många svenskar.

Numera står bocken emellertid inte på Slottstorget utan har flyttats till Rådhuseplanaden strax norr om Rådhustorget.

2024 brann bocken endast upp med hjälp av AI – en falsk bild som lurade både utländska vadslagare och svenska julälskare. Någon riktig brand blev det dock inte, och bocken fick stå kvar hela julen.

Under veckan fraktade man bockens delar till sin plats vid torget med hjälp av lastbilar.

I dag, den 30 november, invigs Gävlebocken under stort spektakel där stadens invånare samlas för en mängd juliga aktiviteter både under dagen och på kvällen. Frågan är om – eller hur länge – bocken får stå i år.

Har man möjlighet bör man nog skynda sig till Gävle, om man vill hinna få en skymt av den ståtliga bocken innan den kanske återigen bränns ner till grunden.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Hybris: En modig granskning av Ukrainakriget

Kriget i Ukraina

Uppdaterad november 27, 2025, Publicerad november 27, 2025 – av Markus Andersson
De västerländska makthavarna har levt i tron om att Ryssland går att besegra militärt och ekonomiskt - enligt författaren har de gravt misstagit sig.

I boken "Hybris" utgiven på Karneval förlag ifrågasätter säkerhetsforskaren Ola Tunander det västerländska narrativet om kriget i Ukraina. Med flera decenniers forskning i bagaget analyserar han konflikten ur perspektiv som sällan hörs i svensk offentlig debatt.

Tunander konstaterar att grundläggande principer för säkerhetspolitisk analys har övergetts. "Vad som förr var en självklarhet för varje forskare – och för all del för varje underrättelsetjänst – var att förstå hur motparten, 'den andra' eller fienden, tänker. Men idag beskrivs den som försöker göra det som en 'Putinversteher'", skriver han i boken.

Hans kritik riktar sig mot vad han ser som västvärldens hybris – en moralisk överlägsenhet som präglat Västvärldens konflikter sedan 1990-talet. Medan tidigare krig i Irak och Libyen kunde besegras militärt, menar Tunander att Ukraina är fundamentalt annorlunda. Ryssland uppfattar kriget som ett existentiellt hot och har kärnvapen, vilket förändrar spelplanen totalt.

Omdiskuterade perspektiv

Boken tar upp kontroversiella ämnen: händelserna på Majdan 2014, Nord Stream-sprängningen och medias roll i konflikten. Tunander granskar kriget utifrån folkrätten, geopolitik och ifrågasätter det han ser som etablerade sanningar.

Som Johan B. Löfquist noterar: "Ola Tunander är en röst som inte har släppts fram av våra så kallade fria medier. Hans kunskap, erfarenhet, forskning och åsikter är inget som mainstreammedia efterfrågar eftersom det går tvärs emot mainstream medias eget narrativ."

Obekväm men nödvändig

Ola Tunander är research professor emeritus vid norska fredsforskningsinstitutet PRIO och disputerade 1989 på en avhandling om USA:s maritima strategi i norra Europa. Hans böcker har använts på militärhögskolor i både Sverige och USA.

"Hybris" är inte en bekväm bok, men när debattutrymmet krymper kan alternativa analyser vara nödvändiga – oavsett om man delar författarens slutsatser. Tunanders varning om risken för kärnvapenkrig gör boken högaktuell.

Titel: Hybris
Undertitel: Ukrainakriget, geopolitiken och folkrätten
Förlag: Karneval förlag
Utgivningsår: 2025
ISBN: 9789189494831
Bandtyp: Inbunden
Antal sidor: 280

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Piteå inför kultur som friskvård

Publicerad november 25, 2025 – av Redaktionen

Piteå kommun tar initiativ för att införa kulturupplevelser som en del av det skattebefriade friskvårdsbidraget. Företag erbjuds nu möjlighet att ge sina anställda tillgång till konserter och föreställningar genom ett särskilt friskvårdskort.

Genom sitt konserthus, Studio Acusticum, lanserar Piteå kommun ett nytt koncept där kulturaktiviteter jämställs med traditionella motionsformer som gym och simning. Tanken är att en konsert eller teaterföreställning ska kunna räknas som friskvård på samma sätt som ett träningspass.

Företag i kommunen kan köpa ett så kallat friskvårdspluskort för 2 500 kronor till sina anställda. Kortet ger tillträde till olika evenemang på konserthuset.

Redan ett 20-tal företag har visat intresse, vilket gläder Roger Norén, chef för Studio Acusticum. Han betonar att engagemanget är starkt.

Det häftiga med Piteåmodellen är att företagen säger att de kommer att genomföra detta oavsett om Skatteverket beviljar subvention eller ej, säger han till Land.se.

I dag räknas inte kulturaktiviteter som friskvård enligt skattereglerna, men Piteå kommun hoppas på att kunna bidra till en förändring.

Folkhälsomyndigheten har sammanställt över 300 studier som visar att kultur har positiva hälsoeffekter. Forskningen pekar på att kulturupplevelser kan minska stress och psykiska besvär samt stärka den sociala gemenskapen.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Kinas kulturella pärla Jiangsu gästade Stockholm

Publicerad november 24, 2025 – av Markus Andersson
Kinesiska och svenska artister förenade öst och väst i en poetisk musikdialog mellan nyckelharpa, guzheng och bambuflöjt.

Ett färgstarkt kultur- och turistevenemang som lyfte fram provinsen Jiangsus unika traditioner, hantverk och moderna charm ägde rum i Stockholm den 7 november.

Jiangsu Provincial Department of Culture and Tourism och Kinesiskt Kulturcenter i Stockholm bjöd in till ett inspirerande arrangemang där besökare fick uppleva Kinas kulturella arv genom musik, te, hantverk och interaktiva aktiviteter som speglade både historia och nutid.

Höjdpunkten var en konsert där kinesiska och svenska artister förenade öst och väst i en poetisk musikdialog mellan nyckelharpa, guzheng och bambuflöjt, en tolkning av ”vattnets” ande, symbolen för Jiangsus elegans och kulturella djup.

Kulturcenter fylldes av besökare som provade te, njöt av utställningar och utforskade möjligheter till framtida samarbeten. Många fascinerades av Jiangsus kombination av tradition, innovation och konstnärlig finess.

Samtidigt visades utställningen Canal Reflections & Craft Revival med tre tematiska rum: Teets smak, Sidens rytm och Porslinets färg. I te-rummet skapade klassiska målningar som Huishan Gathering en poetisk atmosfär, där det välkända gröna teet Biluochun och Yixing-lerkärl erbjöd en smak av Jiangnans förfinade kultur. Jiangsu Phoenix Publishing Group presenterade även den engelska utgåvan av The Taste of Chinese Plants, som för första gången visades för en internationell publik.

I sidentemat stod ett konstverk av skulptural Dalahäst skapad av silkeskokonger, som symbol för mötet mellan kinesiskt och svenskt hantverk. Foto: Nya Dagbladet

Suzhou Silk Museum och varumärket Taihu Snow visade gemensamma skapelser där historiska mönster mötte modern design. Dessutom demonstrerade Suzhou Universitys digitala laboratorium för traditionellt hantverk sitt nya system för färgdigitalisering av broderitekniken kesi, parallellt med en uppvisning av unga Suzhou-broderikonstnärer.

En kvinna från Jiangsu-provinsen visade upp sitt hantverk med broderad sidenkonst. Foto: Nya Dagbladet

I porslinsavdelningen visades eleganta Yixing-gröngods och keramikkonst från Gaochun, en modern tolkning av vattnets andlighet och färgens symbolik i kinesisk estetik.

Stephen Brawer, ordförande för Belt & Road Institute in Sweden, höll ett anförande om Kinas kultur och allmänna utveckling och hur landet lyckats utrota av fattigdom för närmare 800 miljoner människor. Foto: Nya Dagbladet

Jiangsu är en provins som förenar tradition, innovation och hållbar turism, något som allt fler svenska resenärer får upp ögonen för. Evenemanget är en del av Jiangsus internationella program för kultur- och turismfrämjande, med målet att skapa nya broar inom turism, utbildning och kulturellt utbyte.

— Vi vill bjuda in våra svenska vänner att upptäcka Jiangsus skönhet, inte bara som en destination, utan som en kulturell upplevelse som berör alla sinnen, säger Qian Ning från Jiangsu Provincial Department of Culture and Tourism.

Från och med 10 november 2025 gäller en visumfrihetsordning för svenska medborgare till Kina för vistelser upp till 30 dagar, en ny möjlighet att uppleva Jiangsus charm på nära håll.

Guzheng - det uråldriga unika stränginstrument

Guzheng är ett kinesiskt stränginstrument med en historia som sträcker sig över 2 500 år. De tidigaste varianterna uppstod under De stridande staternas period och utvecklades till att bli ett populärt instrument vid hov, ceremonier och banketter under Qin- och Han-dynastierna. Instrumentets utformning förändrades successivt; det fick fler strängar och förbättrad resonans, vilket möjliggjorde större uttryckskraft och musikalisk variation.​

Framför allt under Tangdynastin blomstrade guzhengens roll inom både klassisk och folklig musik, och flera tekniska innovationer gjorde instrumentet än mer mångsidigt. Under 1900-talet infördes nya material i strängarna, och standardiserade former utvecklades för att passa den moderna musikens krav. Idag är guzheng ett av Kinas mest älskade och använda traditionella instrument.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.