MORGONDAGENS DAGSTIDNING – torsdag 29 maj 2025

torsdag 29 maj 2025

Israels penningmaskin

Den proisraeliska lobbyn förmår judiska oligarker och amerikanska skattebetalare att finansiera israeliska brott mot mänskliga rättigheter. Det skriver den amerikanske säkerhetsexperten Dr. Philip Giraldi.

publicerad 16 november 2017
David Foster, Seal, Arnold Schwarzenegger, Cheryl och Haim Saban och Israels generalkonsul i Los Angeles, Sam Grundwerg poserar tillsammans med soldater från den israeliska försvarsmakten på FIDF galan i början av november

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

35 250 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Stjärnorna trädde fram i Hollywood den 2 november, eller åtminstone somliga av dem gjorde det. Galamiddagen firade Israels försvarsmakt (IDF) och samlade in pengar för att stödja dess verksamhet i själva Israel och på den ockuperade Västbanken. Den organisation som hyllades med festen var Israels försvarsmakts vänner (Friends of the Israel Defense Forces, FIDF), som har fjorton regionkontor i Förenta staterna och verkar enligt slagordet ”Deras uppgift är att sköta om Israel. Vår uppgift är att sköta om dem.” Bland de närvarande märktes Arnold Schwarzenegger och skådespelaren Gerald Butler. För underhållningen stod sångaren Seal.

Hollywoods judiska överklass var tätt packad på golvet, käket var strängt kosher och miljardärerna tävlade om vem som kunde skänka mest till ett dylikt värdigt ändamål. De 1200 närvarande på Beverly Hilton Hotel donerade rekordsumman 53,8 miljoner dollar. Oracles grundare Larry Ellison ledde flocken med ett bidrag på 16,6 miljoner dollar. Den israeliske mediamagnaten Haim Saban, Hillary Clintons frikostigaste gynnare, tjänstgjorde som värd för evenemanget och donerade fem miljoner dollar. För två veckor sedan ordnades en liknande sammankomst med 1200 deltagare i staden New York. Den fick namnet ”En kväll för hjältar”. Där deltog den störste donatorn till det republikanska partiet, kasinomagnaten Sheldon Adelson, och insamlades 35 miljoner dollar, varav sju miljoner kom från Adelson själv. Enligt uppgift satt FIDF på 190 miljoner dollar i bidrag för året redan före evenemangen i Hollywood och New York.

Kiss-sångaren Gene Simmons, född i Haifa, Israel, medverkade under galan till insamlingen. Foto: Shahar Azran/FIDF/CC BY-NC-ND 2.0

Donationer till FIDF är skattefria, och organisationen är registrerad hos Förenta staternas finansdepartement som en icke-vinstdrivande utbildnings- och välgörenhetsorganisation enligt paragraf 501(c)3. Man kan nog fråga hur det kommer sig att amerikanska skatte­betalare skall understödja en främmande militär organisation, som regelbundet står anklagad för krigsförbrytelser i sin pågående brutala och folkmordsartade ockupation av Västbanken och östra Jerusalem. Man kan också undra hur det kommer sig att en organisation som fortsätter en militär ockupation i strid med flerfaldiga FN-resolutioner, vilka stötts av Washington, får något slags skattebefrielse över huvud taget. Och slutligen kan man med fog fråga sig varför en organisation som redan erhåller drygt 3,8 miljarder dollar årligen direkt från Förenta staternas finansdepartement, behöver ännu mer pengar för att, som det påstås, skänka sina soldater detta livets goda.

Svaret på alla dessa frågor torde bli att judisk makt i Förenta staterna förmår detta att ske. Men i all synnerhet är det judiska pengar som gör det, eftersom kontanter på bordet ger tillgång både till medierna och till de människor som betyder något i Washington. En sluten krets av miljardstarka oligarker, däribland Saban, Ellison och Adelson, liksom Paul Singer och Bernard Marcus, stöder omedelbart organisationer som FIDF liksom viktigare proisraeliska grupper såsom Foundation for Defense of Democracies, America Israel Public Affairs Committee (AIPAC), Washington Institute for Near East Policy, Anti-Defamation League och Jewish Institute for National Security of America. Dessa miljardärer är inte blyga med var de har sin lojalitet, när de som Saban gör skryter med att vara en ”enfrågekille” och att frågan är Israel. Adelson har uttalat att han önskat att han hade tjänstgjort i Israels armé i stället för i Förenta staternas militär och att han vill att hans son som vuxen blir ”en prickskytt i IDF”. Båda har offentligt förespråkat att bomba Iran. I Adelsons fall skulle bomben vara ett kärnvapen.

Ibland är både ändamålet att stödja Israel och själva det finansiella stödet avsiktligt dolda, som i fallet med det nyligen igångsatta Iranfientliga Philos-projektet ”Kristet engagemang i Mellanöstern”, vilket finansierats av Singer. Miljardärerna donerar även direkt till politikers kampanjer och stöder projekt inbegripna i att ombesörja budskap, som används för att rättfärdiga proisraelisk politik i kongressen och massmedierna.

De starka banden mellan USA och Israel har uppfattats som en fråga som inte får ifrågasättas. Foto: Shahar Azran/CC BY-NC-ND 2.0

Mycket av den nu pågående hetsen för att ”göra något” åt Iran kommer till exempel från dessa grupper och medietillgångar. Det amerikanska biståndet till Israel har i själva verket blivit något som icke kan ifrågasättas och något liknande gåsen som fortsätter att lägga guldägg. Den verksamhet som bedrivs av ”lobbyn”, allmänt betraktad som den starkaste stämman i Washington vad gäller utrikespolitik, föranledde professorerna Stephen Walt och John Mearsheimer att fråga, ”Varför har Förenta staterna varit villigt att åsidosätta sin egen säkerhet … för att främja en annan stats intressen? [Ingen] förklaring kan lämnas på den anmärkningsvärda omfattningen av det materiella och diplomatiska stöd som Förenta staterna ger.” De anmärkte att ”Andra särskilda intressegrupper har lyckats snedvrida utrikespolitiken, men ingen lobby har lyckats omdirigera den så långt från vad nationens intresse skulle förorda, samtidigt som den övertygar amerikanerna om att Förenta staternas intressen och ett annat lands – i detta fall Israels – intressen är i grund och botten identiska.”

De pengar som judiska oligarker skänker Israel har visat sig bli en god investering, så att de avkastar miljarder för insatta miljoner. Sedan staten Israel grundades år 1948, har den enligt kongressens forskningstjänst varit ”den sammantaget största mottagaren av Förenta staternas utrikes bistånd sedan andra världskriget”. Förenta staterna har försett Israel med 233,7 miljarder dollar, omräknade efter inflation, från och med år 1948 till slutet av år 2012, uppger den israeliska tidningen Haaretz.

De 38 miljarder dollar på tio år i militärt bistånd, som president Obama lovade Israel i september 2016, är långt mindre än vad Israel faktiskt får av Förenta staternas finansdepartement och från andra källor, däribland gåvor från kongressen. För att anföra bara ett exempel i närtid kan man nämna att kongressledamoten Alcee Hastings i september föreslog ett tillägg till ett lagförslag som skulle ge 12 miljoner dollar för att hjälpa Israels etiopiska judar att bosätta sig i landet. Senator Lindsey Graham (republikan från Syd-Carolina) sade under den senaste diskussionen om lagstiftning rörande bistånd till Israel att de 38 miljarderna borde betraktas som ett minimibelopp och att kongressen borde godkänna ytterligare anslag till Israels försvar allteftersom behoven uppstod.

Vid sitt senaste sammanträde i mars 2017 tillkännagav AIPAC den senaste oväntade skänken från Amerika, varvid man applåderade ”Förenta staternas representanthus för att avsevärt ha ökat sitt stöd till det amerikansk-israeliska samarbetet om missilförsvar i lagförslaget om försvarsanslag för budgetåret 2017. Representanthuset anslog 600,7 miljoner dollar för de amerikansk-israeliska missilförsvarsprogrammen.” Och historien om dylik specialfinansiering av israelanknutna projekt är lång. Missilförsvarssystemet ”järnkupolen” (Iron Dome) finansierades till större delen av Förenta staterna och till en kostnad av mer än en miljard dollar. På 1980-talet finansierade Washington programmet för utvecklandet av det israeliska jaktplanet Lavi, som kostade de amerikanska skattebetalarna två miljarder dollar, innan det avbröts på grund av tekniska och andra problem. Det ingick i amerikanska försvarsdepartementets program om 5,45 miljarder dollar för finansiering av allsköns israeliska vapenprojekt till och med år 2002.

Hur Israel får pengar från Förenta staternas finansdepartement är i själva verket ett ganska invecklat och för den amerikanska allmänheten inte särskilt genomskinligt förfarande, som går långt utöver den check på 3,8 miljarder dollar som överlämnas vid det nya budgetårets början den 1 oktober. Även denna check, som biståndsmottagaren Israel är ensam om att få som en klumpsumma årets första dag, manipuleras för att avkasta ytterligare vinst. Vanligen återinsätts beloppet omedelbart hos Förenta staternas finansdepartement, som då på grund av att det opererar med ett underskott, lånar pengarna mot ränta som departementet betalar alltmedan israelerna tar ut den. Denna räntebetalning kostar de amerikanska skattebetalarna uppskattningsvis ytterligare 100 miljoner dollar per år. Israel har också varit skickligt på att använda ”lånegarantier”, en sak som kan ha bidragit till president George H.W. Bushs fall. Verkligheten är att dessa lån, vilka totalt uppgår till 42 miljarder dollar, aldrig återbetalas av Israel. Detta innebär att Förenta staternas finansdepartement betalar notan vad avser både kapitalet och räntan, ett slags ytterligare bistånd. Bush-erans lån uppgick till tio miljarder dollar.

Försvarsdepartementets projekt för samproduktion, preferensavtal, ”skrotning” eller ”överföring till överskottslager” av användbar utrustning, som sedan överlämnas till IDF, liksom framskjuten utplacering av militär hårdvara på en israelisk bas, är avsevärda förmåner för Israel. Mycket av detta bistånd hålls dolt för insyn.

Amerikanska skattebetalare har tidvis stått för merparten av Israels försvarsbudget. Foto: Scally/FIDF/CC BY-NC-ND 2.0

I september år 2012 medgav Israels förre överbefälhavare general Gabi Ashkenazi vid en konferens att amerikanska skattebetalare åren 2009–2012 hade betalat mer av hans lands försvarsbudget än israeliska skattebetalare gjort. Dessa uppgifter har ifrågasatts, men faktum kvarstår att en avsevärd andel av Israels medel för militärutgifter kommer från Förenta staterna. Det är för närvarande mer än 20 procent av den totala budgeten om 16 miljarder dollar, specialanslagen oräknade.

Genom att bevilja skattebefrielse understöder Förenta staternas regering även den strävan som samordnas för att ge Israel ytterligare bistånd. I likhet med FIDF är de flesta organisationer och stiftelser, som rimligen kunde betraktas som aktiva delar av Israellobbyn, i allmänhet registrerade hos finansdepartementet som skattebefriade stiftelser. I ett anförande under en konferens om Förenta staterna och Israel den 24 mars förklarade Grant Smith hur den bredare Israellobbyn använder dessa lagliga möjligheter:

”Nyckelorganisationer i Förenta staterna omfattar American Israel Public Affairs Committee (AIPAC), American Jewish Committee (AJC), Zionist Organization of America (ZOA) och Anti-Defamation League (ADL). Ytterligare hundratals, däribland ett litet antal evangelikala kristna organisationer, fyller funktioner inom ett vidsträckt ekosystem som kräver villkorslöst amerikanskt stöd för Israel. År 2012 hade den icke-vinstdrivande grenen av Israellobbyn intäkter på 3,7 miljarder dollar. Den siktar på att nå beloppet 6,3 miljarder år 2020. Sammantaget hade den 14 000 anställda och hävdade sig ha 350 000 volontärer.”

De 3,7 miljarder dollar som samlades in år 2012 omfattar inte de miljarder i privata donationer som går direkt till Israel, inte heller de ytterligare miljarder som betraktas såsom ”religiösa skattebefriade donationer” till grupper som inte alls är registrerade. Det förekommer också att bidrag skickas raka vägen till olika slags stiftelser i Israel, vilka själva ofta är registrerade som välgörenhetsorganisationer. År 2014 undersökte tidskriften Forward 3600 judiska skattebefriade välgörenhetsstiftelser och fastställde att de hade nettotillgångar om 26 miljarder dollar, 12–14 miljarder dollar i årliga intäkter och ”riktade den största delen av [sina] donerade dollar till Israel”. Forward tillade att det är ”en apparat som massivt gynnas av Förenta staternas federala regering och många delstatsregeringar och lokala styrelser i form av hundratals miljoner dollar i offentliga bidrag, miljarder i skatteavdragsgilla donationer och ytterligare miljarder i programavgifter, som betalas med offentliga medel.”

Pengar är ju utbytbara, och somliga amerikanska judar har förvånats, när de fått veta att de donationer de förutsatt vara avsedda för välgörande ändamål i Israel i stället förbrukats till att bygga ut de olagliga bosättningarna på Västbanken, ett syfte som de ibland inte stöder. Donald Trumps svärson och rådgivare Jared Kushner har en släktstiftelse som gjort donationer till Israel, däribland finansierat bosättningar på Västbanken, vilket är otillåtet enligt amerikansk lag. Samma sak har även USA:s ambassadör i Israel David Friedman gjort.

Israel gynnas även på andra sätt, ofta genom kongressens lagstiftande åtgärder. Det åtnjuter frihandel och även preferenshandel med USA och har ett handelsöverskott på nio miljarder dollar per år. Dess företag och statliga organisationer kan utan inskränkningar delta i upphandling för amerikanska försvars- och säkerhetsprojekt – ett privilegium som normalt beviljas bara länder som är NATO-medlemmar. Dess största försvarsföretag Elbit erhöll nyligen ett mångmiljonkontrakt för att tillämpa teknik på att försvara amerikanska stridsvagnar. Detta var ett förstklassigt exempel på hur amerikanskt bistånd understöder ett israeliskt industriföretag, som sedan konkurrerar direkt med amerikanska företag så att arbetstillfällen i USA går förlorade.

Och överföringen av offentliga penningmedel till Israel är vanlig även på delstatlig och lokal nivå. Somliga delstaters finansmyndigheter och pensionsfonder har köpt israeliska statsobligationer, vilket är en dålig investering och utsätter pensionärerna för risker, då dessa obligationer måste behållas till förfallodagen och därför inte har någon andrahandsmarknad och saknar likviditet. För bara litet mera än ett halvår sedan köpte delstaten Ohios finansmyndighet israeliska statsobligationer för rekordbeloppet 61 miljoner dollar. Ohios finanschef Josh Mandel medgav att köpet gjordes som reaktion på rörelsen för bojkott, avinvestering och sanktioner mot Israel, vilket innebär att Ohios skattebetalare intet ont anande måste deltaga i ett riskfyllt investeringsprogram som huvudsakligen är ägnat åt att straffa kritiker av Israel. Föga förvånande är Mandel knappast opartisk ifråga om Israel. Han var medlem av AIPAC medan han studerade vid Ohio State University, och talade vid organisationens policykonferens år 2008 i Washington. Efter att ha brännmärkt Iran sade han, ”Israel är vår bästa vän och allierad i Mellanöstern och det är viktigt att vi behåller ett starkt och varaktigt förhållande till dem.” Åttio andra delstatliga och lokala pensionsfonder för anställda samt finansfonder har enligt uppgift köpt dylika obligationer.

Förenta staternas och Israels bilaterala förhållande har varit en dyr affär för amerikanerna, likväl ännu ett exempel på hur det som uppfattas såsom behov hos en ”allierad” till Förenta staterna har företräde framför verkliga nationella intressen. Tiotals miljarder dollar behöver inte nödvändigtvis förbrukas på att blidka ett rikt främmande land och dess mäktiga inhemska lobby eller för att tillfredsställa miljardärer, som oljar lagren för att hålla Israels penningmaskin i gång.

 

Philip Giraldi

Om författaren

Philip Giraldi (född år 1946) är en amerikansk expert på internationell politik och säkerhetsfrågor. Han innehar doktorsgraden i europeisk historia från University of London. Dr Giraldi åtnjuter ett stort anseende för att återkommande ha vederlagt falska nyheter som planterats av Israels inflytelseagenter i massmedier och regeringsorgan.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

WakeUpTV vill ”utmana SVT och TV4”

publicerad Idag 9:18
– av Redaktionen
Enligt Oddane kommer tv-husets fokus ligga på nyhetsrelaterade och samhällsinriktade program samt granskande dokumentärer och intervjuer.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

35 250 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Skaparna bakom kanalen WakeUpGlobe, det nordiska nätverket WakeUpFriends och konferensen WakeUpConference tillkännager att de planerar att bygga upp ett nytt nordiskt tv-hus med fokus på ”sanning och medvetenhet”.

Och den uttalade målsättningen är ytterst ambitiös – man uppger att man på allvar vill utmana och erbjuda ett alternativ till de stora nordiska tv-bolagen med sina miljontals tittare.

Det är tid att bygga ett nytt nordiskt tv-hus under varumärket WakeUpTV som på allvar ska kunna utmana de stora nordiska kommersiella och statliga aktörerna, som exempelvis SVT, TV4, DR i Danmark och NRK i Norge”, kommenterar grundaren Michael Oddane i ett pressmeddelande.

Med WakeUpTV vill vi ta allt till en helt ny nivå, där vi i professionella tv-studios ska verka på lik linje med de stora tv-husen i en miljö som de stora massorna känner sig hemma i”, fortsätter han.

Enligt Oddane har hundratals miljoner människor runt om i världen tappat förtroendet för de narrativ som sänds ut från de traditionella kanalerna och söker sig i stället efter nya alternativ.

Vi ska skapa sanningsfokuserad och livsbejakande tv som både blir en kraft för att skifta samhället till något mer positivt och samtidigt hjälper människor att utvecklas både personligen och spirituellt”, heter det.

”Traditionell media mörkar och förvanskar”

Planerna påbörjades redan för fem år sedan, och fastigheten där tv-huset ska byggas upp ligger på en naturskön plats utanför Lund. I denna fastighet ska två stora tv-studios, kontrollrum och kontor byggas upp.

Initialt är tanken att tv-huset ska ha fem fast anställda, och att olika externa programledare kommer att tas in för olika projekt. Man kommer att lansera en egen playtjänst men också sända ut mycket av innehållet via sociala medier för att få så stor spridning som möjligt.

Vårt fokus blir som alltid att vaska fram sanningen kring det som sker i världen samt att delge kunskap kring personlig och spirituell utveckling. Det är helt uppenbart att traditionell media både mörkar och förvanskar sanningen i motsats till det uppdrag de säger sig ha. De verkar i stort sett helt enligt maktens önskemål och har tappat sin funktion som den tredje statsmakten. Även det spirituella och den personliga utvecklingen verkar falla utanför ramarna för public service och kommersiell tv, vilket är högst anmärkningsvärt”, fortsätter Oddane.

Holistisk hälsa och alternativmedicin

WakeUpTV kommer också att fokusera på områden som holistisk hälsa, alternativmedicin och behandlingar – men däremot inte på sport eller renodlade underhållningsprogram.

Det blir nyhetsrelaterade och samhällsinriktade program, granskande dokumentärer och intervjuer. Det finns även planer för debattprogram och talkshows med livepublik och som sagt: en helt egen avdelning där vi förmedlar kunskap kring spirituell och personlig utveckling tillsammans med en stor mängd nordiska aktörer. Allt paketerat i högt produktionsvärde”.

Nu närmast försöker Oddane locka investerare – både mikroinvesterare och sådana som kan tänka sig att satsa större summor. När tv-huset faktiskt förväntas stå klart och börja sända ut program är dock oklart i dagsläget.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Organiserad kampanj misstänks ligga bakom Israels oväntade röstrekord i Eurovision

publicerad 19 maj 2025
– av Redaktionen
Yuval Raphael Israel Eurovision 2025
Israels representant Yuval Raphaels uppträdande under årets Eurovision.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

35 250 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Israels bidrag i Eurovision Song Contest 2025 har blivit särskilt uppmärksammat – inte bara för sitt framträdande, utan också för de rekordhöga röstsiffrorna från publiken. Nu växer misstankarna om att organiserade kampanjer kan ha påverkat resultatet.

Enligt Schibstedtidningen SvD har både experter och Eurovision-fans reagerat på att Israel fick så många röster från tv-tittarna. Israels representant, Yuval Raphael, vann publikomröstningen med stor marginal, men Österrike tog hem slutsegern tack vare högre poäng från jurygrupperna.

Israels bidrag har, precis som i Malmö förra året, varit omdiskuterat redan innan finalen, främst på grund av det pågående kriget i Gaza.

Det kan vara värt att notera att Yuval Raphael överlevde Hamas-attacken vid Nova musikfestival den 7 oktober 2023, och hon menar att upplevelsen har präglat henne och hennes bidrag New Day Will Rise – som hon menar bär ett starkt budskap om hopp och återuppbyggnad.

EBU säger sig granska

Enligt SvD finns det misstankar om bland annat koordinerade insatser på plattformar som Telegram, Facebook och X, där användare delat instruktioner om hur man röstar från olika länder och använder VPN-tjänster för att kringgå geografiska begränsningar.

Liknande mönster har setts tidigare år, men årets mobilisering beskrivs som ovanligt omfattande. Det har även rapporterats om automatiserade bottar och betalda annonser som riktats mot Eurovision-publiken.

Europeiska radio- och tv-unionen (EBU), som arrangerar tävlingen, har bekräftat att de följer uppgifterna och analyserar röstningsmönstren. I ett uttalande säger EBU att de har avancerade system för att upptäcka och stoppa fusk, men att de alltid ser över rutinerna efter tävlingen.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Tom Cruise avslutar ”Mission: Impossible”

publicerad 16 maj 2025
– av Jan Sundstedt
Tom Cruise Mission-Impossible: The Final Reckoning - 2025
Ethan Hunt (Tom Cruise) utför ännu ett våghalsigt stunt i "Mission: Impossible - The Final Reckoning".

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

35 250 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Specialagent Ethan Hunt är tillbaka för sista gången. Den åttonde och avslutande delen i Mission: Impossible-serien, ”The Final Reckoning”, har världspremiär på filmfestivalen i Cannes den 21 maj, samma dag som filmen även går upp på svenska biografer.

Efter nästan tre decennier av globala konspirationer, halsbrytande action och miljarder inspelade dollar är det dags att ta farväl av Ethan Hunt – agenten som klättrat på klippor, hängt från flygplan och sprungit genom explosionsartade storstäder, alltid med Tom Cruise själv i centrum.

Tom Cruise, en erkänd adrenalin-fantom, gör i filmen i sedvanlig nästan samtliga våghalsiga stunts på egen hand, något som blivit hans signum och publikens stora dragplåster.

Finalen, med den dramatiska titeln Mission: Impossible – The Final Reckoning, sätter nu punkt för en av Hollywoods mest uthålliga actionserier.

Samtidigt är det en hyllning till ursprunget: precis som tidigare filmer bygger den på 1960-talets TV-serie Mission: Impossible, som i sin tur hämtade inspiration från Sean Connerys era av James Bond – där sofistikerad agentaction, tekniska prylar och skurkar med världsherravälde på agendan var självklara ingredienser.

Stående ovationer

Tom Cruise tog själv farväl av Ethan Hunt med besked under filmfestivalen i Cannes, där Mission: Impossible – The Final Reckoning möttes av fem minuters stående ovationer.

Publiken hyllade inte minst Cruises kompromisslösa insats för att föra halsbrytande, praktiska stunts till bioduken. Hans närvaro kan också sägas ha befäst Cruises roll som en av de sista riktigt stora filmstjärnorna.

Att vara här i Cannes och få uppleva de här ögonblicken – jag menar, när jag var liten och vi växte upp kunde jag inte ens drömma om att något sådant här skulle hända. Jag är bara väldigt tacksam för att jag under 30 år har kunnat underhålla er med den här serien, säger Cruise själv.

Cannes-festivalen har tidigare visat sin uppskattning för Cruises kompromisslösa arbetsmoral och passion för filmkonsten. När han senast besökte festivalen, 2022, möttes han av stående ovationer för Top Gun: Maverick och tilldelades en hederspalm för sitt livsverk.

Nu väntar alltså ännu en adrenalinfylld final, med flygscener, konspirationer och spektakulära uppgörelser. Mission: Impossible må ha nått sitt slut – men för Tom Cruise fortsätter jakten på nästa filmiska kraftprov.

Mission: Impossible – filmserien i kronologisk ordning

  • 1996 – Mission: Impossible
    Brian De Palma regisserade seriens första film där Ethan Hunt introduceras – en spionthriller med högt tempo och ikonisk kabelscen.
  • 2000 – Mission: Impossible 2
    Regisserad av John Woo, med mer action och stiliserade slow-motion-sekvenser – en tonal svängning från originalet.
  • 2006 – Mission: Impossible III
    J.J. Abrams regidebut på bio, med mer fokus på Hunt som person. Philip Seymour Hoffman hyllades som skurk.
  • 2011 – Mission: Impossible – Ghost Protocol
    Brad Bird tog över rodret. Filmen återupplivade serien kommersiellt, inte minst tack vare Burj Khalifa-sekvensen. Bortgångne Michael Nyqvist i en ledande roll.
  • 2015 – Mission: Impossible – Rogue Nation
    Christopher McQuarrie klev in som regissör – ett samarbete som skulle bli långvarigt. Serien hittade en ny, stabil ton.
  • 2018 – Mission: Impossible – Fallout
    Tom Cruise och Henry Cavill möttes i en adrenalinfylld uppföljare med rekordhögt betyg bland kritiker.
  • 2023 – Mission: Impossible – Dead Reckoning Part One
    Den första delen av seriens avslutande kapitel. Spelades in under pandemin med omfattande produktionsförseningar.
  • 2025 – Mission: Impossible – The Final Reckoning
    Den åttonde och sista filmen i serien (som det ser ut). Premiär i Sverige den 21 maj 2025.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Journalisten ställde kritiska frågor om Israel – portas från Eurovision

Situationen vid Gazaremsan

publicerad 15 maj 2025
– av Jan Sundstedt
Szymon Stellmaszyk - Eurovision 2025 - Basel.
Den från Eurovison 2025 portade journalisten Szymon Stellmaszyk.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

35 250 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Den polske journalisten Szymon Stellmaszyk nekas ackreditering till årets Eurovision i Basel. Själv menar han att det beror på en kritisk fråga han ställde till Israels artist Eden Golan förra året – något EBU förnekar.

Szymon Stellmaszyk har bevakat Eurovision Song Contest i 20 år och driver både Facebook-sidan ”Let’s talk about ESC” och branschsajten ”Radio Newsletter”. I år nekas han för första gången ackreditering för att bevaka tävlingen på plats i Basel.

Bakgrunden, menar Stellmaszyk själv, är en kritisk fråga han ställde till Israels tävlande, Eden Golan, under Eurovision i Malmö i fjol. Då frågade han om Golan, med tanke på det politiska läget och kriget i Gaza, ansåg att hennes närvaro kunde innebära en säkerhetsrisk för övriga deltagare och publik.

Frågan väckte uppmärksamhet och kritiserades av vissa, men Stellmaszyk betonar att den inte var avsedd att vara stötande eller ”antisemitisk”. I ett mejl till Stellmaszyk, som statskanalen SVT tagit del av, motiverar EBU beslutet med att de plattformar Stellmaszyk använder inte har tillräcklig räckvidd.

”Inskränkning”

Szymon Stellmaszyk är själv övertygad om att EBU hittar på ett svepskäl och att det de facto handlar om frågan han ställde förra året.

– Det handlar om någon form av hämnd och i praktiken en inskränkning av yttrandefriheten, säger han.

Noteras kan även att årets så kallade mediehandbok från EBU dessutom innehåller en ny regel om att publicerat innehåll måste vara ”respektfullt” mot Eurovision och EBU. Eurovisionchefen Martin Green menar att formuleringen är olycklig och lovar att den ska omarbetas till nästa år.

Samtidigt vill han inte kommentera enskilda fall, men framhåller att det finns ett begränsat antal platser för journalister.

Eurovision Song Contest 2025 avgörs i Basel, Schweiz.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Missa inte en nyhet igen!

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev idag!

Ta del av ocensurerade nyheter – fria från industriintressen och politisk korrekthet från Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning – varje vecka.