MORGONDAGENS DAGSTIDNING – måndag 11 augusti 2025

måndag 11 augusti 2025

Israels penningmaskin

Den proisraeliska lobbyn förmår judiska oligarker och amerikanska skattebetalare att finansiera israeliska brott mot mänskliga rättigheter. Det skriver den amerikanske säkerhetsexperten Dr. Philip Giraldi.

publicerad 16 november 2017
David Foster, Seal, Arnold Schwarzenegger, Cheryl och Haim Saban och Israels generalkonsul i Los Angeles, Sam Grundwerg poserar tillsammans med soldater från den israeliska försvarsmakten på FIDF galan i början av november

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

131 750 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Stjärnorna trädde fram i Hollywood den 2 november, eller åtminstone somliga av dem gjorde det. Galamiddagen firade Israels försvarsmakt (IDF) och samlade in pengar för att stödja dess verksamhet i själva Israel och på den ockuperade Västbanken. Den organisation som hyllades med festen var Israels försvarsmakts vänner (Friends of the Israel Defense Forces, FIDF), som har fjorton regionkontor i Förenta staterna och verkar enligt slagordet ”Deras uppgift är att sköta om Israel. Vår uppgift är att sköta om dem.” Bland de närvarande märktes Arnold Schwarzenegger och skådespelaren Gerald Butler. För underhållningen stod sångaren Seal.

Hollywoods judiska överklass var tätt packad på golvet, käket var strängt kosher och miljardärerna tävlade om vem som kunde skänka mest till ett dylikt värdigt ändamål. De 1200 närvarande på Beverly Hilton Hotel donerade rekordsumman 53,8 miljoner dollar. Oracles grundare Larry Ellison ledde flocken med ett bidrag på 16,6 miljoner dollar. Den israeliske mediamagnaten Haim Saban, Hillary Clintons frikostigaste gynnare, tjänstgjorde som värd för evenemanget och donerade fem miljoner dollar. För två veckor sedan ordnades en liknande sammankomst med 1200 deltagare i staden New York. Den fick namnet ”En kväll för hjältar”. Där deltog den störste donatorn till det republikanska partiet, kasinomagnaten Sheldon Adelson, och insamlades 35 miljoner dollar, varav sju miljoner kom från Adelson själv. Enligt uppgift satt FIDF på 190 miljoner dollar i bidrag för året redan före evenemangen i Hollywood och New York.

Kiss-sångaren Gene Simmons, född i Haifa, Israel, medverkade under galan till insamlingen. Foto: Shahar Azran/FIDF/CC BY-NC-ND 2.0

Donationer till FIDF är skattefria, och organisationen är registrerad hos Förenta staternas finansdepartement som en icke-vinstdrivande utbildnings- och välgörenhetsorganisation enligt paragraf 501(c)3. Man kan nog fråga hur det kommer sig att amerikanska skatte­betalare skall understödja en främmande militär organisation, som regelbundet står anklagad för krigsförbrytelser i sin pågående brutala och folkmordsartade ockupation av Västbanken och östra Jerusalem. Man kan också undra hur det kommer sig att en organisation som fortsätter en militär ockupation i strid med flerfaldiga FN-resolutioner, vilka stötts av Washington, får något slags skattebefrielse över huvud taget. Och slutligen kan man med fog fråga sig varför en organisation som redan erhåller drygt 3,8 miljarder dollar årligen direkt från Förenta staternas finansdepartement, behöver ännu mer pengar för att, som det påstås, skänka sina soldater detta livets goda.

Svaret på alla dessa frågor torde bli att judisk makt i Förenta staterna förmår detta att ske. Men i all synnerhet är det judiska pengar som gör det, eftersom kontanter på bordet ger tillgång både till medierna och till de människor som betyder något i Washington. En sluten krets av miljardstarka oligarker, däribland Saban, Ellison och Adelson, liksom Paul Singer och Bernard Marcus, stöder omedelbart organisationer som FIDF liksom viktigare proisraeliska grupper såsom Foundation for Defense of Democracies, America Israel Public Affairs Committee (AIPAC), Washington Institute for Near East Policy, Anti-Defamation League och Jewish Institute for National Security of America. Dessa miljardärer är inte blyga med var de har sin lojalitet, när de som Saban gör skryter med att vara en ”enfrågekille” och att frågan är Israel. Adelson har uttalat att han önskat att han hade tjänstgjort i Israels armé i stället för i Förenta staternas militär och att han vill att hans son som vuxen blir ”en prickskytt i IDF”. Båda har offentligt förespråkat att bomba Iran. I Adelsons fall skulle bomben vara ett kärnvapen.

Ibland är både ändamålet att stödja Israel och själva det finansiella stödet avsiktligt dolda, som i fallet med det nyligen igångsatta Iranfientliga Philos-projektet ”Kristet engagemang i Mellanöstern”, vilket finansierats av Singer. Miljardärerna donerar även direkt till politikers kampanjer och stöder projekt inbegripna i att ombesörja budskap, som används för att rättfärdiga proisraelisk politik i kongressen och massmedierna.

De starka banden mellan USA och Israel har uppfattats som en fråga som inte får ifrågasättas. Foto: Shahar Azran/CC BY-NC-ND 2.0

Mycket av den nu pågående hetsen för att ”göra något” åt Iran kommer till exempel från dessa grupper och medietillgångar. Det amerikanska biståndet till Israel har i själva verket blivit något som icke kan ifrågasättas och något liknande gåsen som fortsätter att lägga guldägg. Den verksamhet som bedrivs av ”lobbyn”, allmänt betraktad som den starkaste stämman i Washington vad gäller utrikespolitik, föranledde professorerna Stephen Walt och John Mearsheimer att fråga, ”Varför har Förenta staterna varit villigt att åsidosätta sin egen säkerhet … för att främja en annan stats intressen? [Ingen] förklaring kan lämnas på den anmärkningsvärda omfattningen av det materiella och diplomatiska stöd som Förenta staterna ger.” De anmärkte att ”Andra särskilda intressegrupper har lyckats snedvrida utrikespolitiken, men ingen lobby har lyckats omdirigera den så långt från vad nationens intresse skulle förorda, samtidigt som den övertygar amerikanerna om att Förenta staternas intressen och ett annat lands – i detta fall Israels – intressen är i grund och botten identiska.”

De pengar som judiska oligarker skänker Israel har visat sig bli en god investering, så att de avkastar miljarder för insatta miljoner. Sedan staten Israel grundades år 1948, har den enligt kongressens forskningstjänst varit ”den sammantaget största mottagaren av Förenta staternas utrikes bistånd sedan andra världskriget”. Förenta staterna har försett Israel med 233,7 miljarder dollar, omräknade efter inflation, från och med år 1948 till slutet av år 2012, uppger den israeliska tidningen Haaretz.

De 38 miljarder dollar på tio år i militärt bistånd, som president Obama lovade Israel i september 2016, är långt mindre än vad Israel faktiskt får av Förenta staternas finansdepartement och från andra källor, däribland gåvor från kongressen. För att anföra bara ett exempel i närtid kan man nämna att kongressledamoten Alcee Hastings i september föreslog ett tillägg till ett lagförslag som skulle ge 12 miljoner dollar för att hjälpa Israels etiopiska judar att bosätta sig i landet. Senator Lindsey Graham (republikan från Syd-Carolina) sade under den senaste diskussionen om lagstiftning rörande bistånd till Israel att de 38 miljarderna borde betraktas som ett minimibelopp och att kongressen borde godkänna ytterligare anslag till Israels försvar allteftersom behoven uppstod.

Vid sitt senaste sammanträde i mars 2017 tillkännagav AIPAC den senaste oväntade skänken från Amerika, varvid man applåderade ”Förenta staternas representanthus för att avsevärt ha ökat sitt stöd till det amerikansk-israeliska samarbetet om missilförsvar i lagförslaget om försvarsanslag för budgetåret 2017. Representanthuset anslog 600,7 miljoner dollar för de amerikansk-israeliska missilförsvarsprogrammen.” Och historien om dylik specialfinansiering av israelanknutna projekt är lång. Missilförsvarssystemet ”järnkupolen” (Iron Dome) finansierades till större delen av Förenta staterna och till en kostnad av mer än en miljard dollar. På 1980-talet finansierade Washington programmet för utvecklandet av det israeliska jaktplanet Lavi, som kostade de amerikanska skattebetalarna två miljarder dollar, innan det avbröts på grund av tekniska och andra problem. Det ingick i amerikanska försvarsdepartementets program om 5,45 miljarder dollar för finansiering av allsköns israeliska vapenprojekt till och med år 2002.

Hur Israel får pengar från Förenta staternas finansdepartement är i själva verket ett ganska invecklat och för den amerikanska allmänheten inte särskilt genomskinligt förfarande, som går långt utöver den check på 3,8 miljarder dollar som överlämnas vid det nya budgetårets början den 1 oktober. Även denna check, som biståndsmottagaren Israel är ensam om att få som en klumpsumma årets första dag, manipuleras för att avkasta ytterligare vinst. Vanligen återinsätts beloppet omedelbart hos Förenta staternas finansdepartement, som då på grund av att det opererar med ett underskott, lånar pengarna mot ränta som departementet betalar alltmedan israelerna tar ut den. Denna räntebetalning kostar de amerikanska skattebetalarna uppskattningsvis ytterligare 100 miljoner dollar per år. Israel har också varit skickligt på att använda ”lånegarantier”, en sak som kan ha bidragit till president George H.W. Bushs fall. Verkligheten är att dessa lån, vilka totalt uppgår till 42 miljarder dollar, aldrig återbetalas av Israel. Detta innebär att Förenta staternas finansdepartement betalar notan vad avser både kapitalet och räntan, ett slags ytterligare bistånd. Bush-erans lån uppgick till tio miljarder dollar.

Försvarsdepartementets projekt för samproduktion, preferensavtal, ”skrotning” eller ”överföring till överskottslager” av användbar utrustning, som sedan överlämnas till IDF, liksom framskjuten utplacering av militär hårdvara på en israelisk bas, är avsevärda förmåner för Israel. Mycket av detta bistånd hålls dolt för insyn.

Amerikanska skattebetalare har tidvis stått för merparten av Israels försvarsbudget. Foto: Scally/FIDF/CC BY-NC-ND 2.0

I september år 2012 medgav Israels förre överbefälhavare general Gabi Ashkenazi vid en konferens att amerikanska skattebetalare åren 2009–2012 hade betalat mer av hans lands försvarsbudget än israeliska skattebetalare gjort. Dessa uppgifter har ifrågasatts, men faktum kvarstår att en avsevärd andel av Israels medel för militärutgifter kommer från Förenta staterna. Det är för närvarande mer än 20 procent av den totala budgeten om 16 miljarder dollar, specialanslagen oräknade.

Genom att bevilja skattebefrielse understöder Förenta staternas regering även den strävan som samordnas för att ge Israel ytterligare bistånd. I likhet med FIDF är de flesta organisationer och stiftelser, som rimligen kunde betraktas som aktiva delar av Israellobbyn, i allmänhet registrerade hos finansdepartementet som skattebefriade stiftelser. I ett anförande under en konferens om Förenta staterna och Israel den 24 mars förklarade Grant Smith hur den bredare Israellobbyn använder dessa lagliga möjligheter:

”Nyckelorganisationer i Förenta staterna omfattar American Israel Public Affairs Committee (AIPAC), American Jewish Committee (AJC), Zionist Organization of America (ZOA) och Anti-Defamation League (ADL). Ytterligare hundratals, däribland ett litet antal evangelikala kristna organisationer, fyller funktioner inom ett vidsträckt ekosystem som kräver villkorslöst amerikanskt stöd för Israel. År 2012 hade den icke-vinstdrivande grenen av Israellobbyn intäkter på 3,7 miljarder dollar. Den siktar på att nå beloppet 6,3 miljarder år 2020. Sammantaget hade den 14 000 anställda och hävdade sig ha 350 000 volontärer.”

De 3,7 miljarder dollar som samlades in år 2012 omfattar inte de miljarder i privata donationer som går direkt till Israel, inte heller de ytterligare miljarder som betraktas såsom ”religiösa skattebefriade donationer” till grupper som inte alls är registrerade. Det förekommer också att bidrag skickas raka vägen till olika slags stiftelser i Israel, vilka själva ofta är registrerade som välgörenhetsorganisationer. År 2014 undersökte tidskriften Forward 3600 judiska skattebefriade välgörenhetsstiftelser och fastställde att de hade nettotillgångar om 26 miljarder dollar, 12–14 miljarder dollar i årliga intäkter och ”riktade den största delen av [sina] donerade dollar till Israel”. Forward tillade att det är ”en apparat som massivt gynnas av Förenta staternas federala regering och många delstatsregeringar och lokala styrelser i form av hundratals miljoner dollar i offentliga bidrag, miljarder i skatteavdragsgilla donationer och ytterligare miljarder i programavgifter, som betalas med offentliga medel.”

Pengar är ju utbytbara, och somliga amerikanska judar har förvånats, när de fått veta att de donationer de förutsatt vara avsedda för välgörande ändamål i Israel i stället förbrukats till att bygga ut de olagliga bosättningarna på Västbanken, ett syfte som de ibland inte stöder. Donald Trumps svärson och rådgivare Jared Kushner har en släktstiftelse som gjort donationer till Israel, däribland finansierat bosättningar på Västbanken, vilket är otillåtet enligt amerikansk lag. Samma sak har även USA:s ambassadör i Israel David Friedman gjort.

Israel gynnas även på andra sätt, ofta genom kongressens lagstiftande åtgärder. Det åtnjuter frihandel och även preferenshandel med USA och har ett handelsöverskott på nio miljarder dollar per år. Dess företag och statliga organisationer kan utan inskränkningar delta i upphandling för amerikanska försvars- och säkerhetsprojekt – ett privilegium som normalt beviljas bara länder som är NATO-medlemmar. Dess största försvarsföretag Elbit erhöll nyligen ett mångmiljonkontrakt för att tillämpa teknik på att försvara amerikanska stridsvagnar. Detta var ett förstklassigt exempel på hur amerikanskt bistånd understöder ett israeliskt industriföretag, som sedan konkurrerar direkt med amerikanska företag så att arbetstillfällen i USA går förlorade.

Och överföringen av offentliga penningmedel till Israel är vanlig även på delstatlig och lokal nivå. Somliga delstaters finansmyndigheter och pensionsfonder har köpt israeliska statsobligationer, vilket är en dålig investering och utsätter pensionärerna för risker, då dessa obligationer måste behållas till förfallodagen och därför inte har någon andrahandsmarknad och saknar likviditet. För bara litet mera än ett halvår sedan köpte delstaten Ohios finansmyndighet israeliska statsobligationer för rekordbeloppet 61 miljoner dollar. Ohios finanschef Josh Mandel medgav att köpet gjordes som reaktion på rörelsen för bojkott, avinvestering och sanktioner mot Israel, vilket innebär att Ohios skattebetalare intet ont anande måste deltaga i ett riskfyllt investeringsprogram som huvudsakligen är ägnat åt att straffa kritiker av Israel. Föga förvånande är Mandel knappast opartisk ifråga om Israel. Han var medlem av AIPAC medan han studerade vid Ohio State University, och talade vid organisationens policykonferens år 2008 i Washington. Efter att ha brännmärkt Iran sade han, ”Israel är vår bästa vän och allierad i Mellanöstern och det är viktigt att vi behåller ett starkt och varaktigt förhållande till dem.” Åttio andra delstatliga och lokala pensionsfonder för anställda samt finansfonder har enligt uppgift köpt dylika obligationer.

Förenta staternas och Israels bilaterala förhållande har varit en dyr affär för amerikanerna, likväl ännu ett exempel på hur det som uppfattas såsom behov hos en ”allierad” till Förenta staterna har företräde framför verkliga nationella intressen. Tiotals miljarder dollar behöver inte nödvändigtvis förbrukas på att blidka ett rikt främmande land och dess mäktiga inhemska lobby eller för att tillfredsställa miljardärer, som oljar lagren för att hålla Israels penningmaskin i gång.

 

Philip Giraldi

Om författaren

Philip Giraldi (född år 1946) är en amerikansk expert på internationell politik och säkerhetsfrågor. Han innehar doktorsgraden i europeisk historia från University of London. Dr Giraldi åtnjuter ett stort anseende för att återkommande ha vederlagt falska nyheter som planterats av Israels inflytelseagenter i massmedier och regeringsorgan.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Förstautgåva av ”Hobbiten” såld för över en halv miljon

publicerad 7 augusti 2025
– av Redaktionen
Förstaupplagan som släpptes 1937 trycktes i endast 1500 exemplar.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

131 750 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


En sällsynt förstautgåva av J.R.R. Tolkiens ”Hobbiten” har sålts för över en halv miljon kronor. Boken hittades av en slump i ett hus i Bristol i England.

Hobbiten, eller The Hobbit, som senare följdes av Sagan om ringen, handlar om hobbiten Bilbo Baggins som ger sig ut på ett äventyr med en grupp dvärgar för att återta skatten från draken Smaug. Boken har blivit omåttligt populär och sålts i över hundra miljoner exemplar och filmatiserades även under 2010-talet. Förstautgåvan av boken, som släpptes 1937, trycktes dock ursprungligen endast i 1500 exemplar. Idag tros bara ett hundratal av förstautgåvan finnas kvar i världen.

Under en vanlig husröjning som gjordes av auktionshuset Auctioneum hittades boken av en slump i ett hus i Bristol i England. Slumpmässigt drog Caitlin Riley, auktionshusets specialist på sällsynta böcker, ut en grön bok från bokhyllan.

Det var tydligt att det var en tidig ”Hobbit” vid första anblicken, så jag drog bara ut den och började bläddra i den, utan att förvänta mig att det skulle vara en äkta förstaupplaga, säger hon till The Guardian.

”Mycket speciell bok”

Exemplaret är inbundet i ljusgrönt tyg och har svartvita illustrationer av Tolkien. Riley insåg snart att det handlade om en förstautgåva. Den var dessutom i otroligt fin skick, något som inte är vanligt att hitta då majoriteten av dessa böcker oftast är slitna, särskilt eftersom det är en barnbok.

Boken auktionerades ut med ett grundpris på 10 000 pund, motsvarande cirka 128 000 svenska kronor. Budgivare från hela världen drev upp priset till mer än fyra gånger så mycket som auktionshuset hade förväntat sig. Till sist såldes boken för 43 000 pund, cirka 550 000 kronor.

Det är ett fantastiskt resultat för en mycket speciell bok.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

En dikt om barnen i Gaza medan världen ser på

Folkmordet i Gaza

De gråter av hunger och drömmer om fred – men omvärlden tiger. Konstnärinnan och poeten Malin Sellergren skildrar i denna dikt barnens outhärdliga verklighet.

publicerad 5 augusti 2025

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

131 750 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Daglig skräck och daglig fasa,
lever barnen med i Gaza.
Sex tusen lastbilar med livsnödvändig mat
förvägras inträde i Gazas habitat.
Bilarna tvingas vänta där utanför,
medan barn och vuxna utav svälten dör.

Bomberna har fallit, och pulveriserat nästan allt
barnen får sova på marken där det är hårt och kallt.
På natten gråter de av mardrömmar
och de gråter även på dagen,
för hungern river hål i magen.

Var finns slutet på befolkningens plåga?
Snart sinar livet, och hoppets sista låga!
Knappt någon mat, någon enda i Gaza får
och en mammas älskade pojke blev skjuten i huvudet igår.
– Jag är nästan framme nu, jag klarade mig, tänkte han.
Men då träffades han av en kula, och i dimmorna försvann.

Han och tusentals andra försökte mot en matutdelning kuta.
Men precis när de var framme, började militären på dem skjuta.
Och runt omkring i staden har barn skjutits till döds,
endast på grund av att de som palestinier fötts.
Livrädda är världens politiker – detta folkmord får inte kritiseras,
och minsta lilla sanktion mot Israel måste i veckor planeras.
Kanske kan man bojkotta importen av israeliska apelsiner?
eller vore det kanske mer effektivt att bojkotta mandariner?

Samtidigt förser USA Israel med tonvis av krigsmaterial
och skänker några luftburna matlådor, för att lindra sitt samvetskval.
En svältande miljonbefolkning behöver förstås mer än så
men någon större hjälp från omvärlden tycks de inte kunna få.

Nej, ingen får säga till Israels ledare att de borde skämmas,
i rädsla för att Israel då ska hämnas.
Och ingen vill riskera att bli kallad för antisemit
för den som kritiserar en jude, är själv en skit.
Israels makt över världen, lamslår ledarna i passivitet
medan ledarna skäms och är djupt uppgivna i hemlighet.

Under tiden offras barnen på löpande band
och israeliska ledare hävdar öppet,
att de ska erövra palestiniernas land.
Så de palestinska barnen måste så snabbt som möjligt försvinna
för att bulldozers ska kunna jämna alla bosättningar
– och hela folket bort tvinga.

Hos barnen själva är förtvivlan ofantligt stor.
Många har förlorat sina syskon, sina vänner, sin far och sin mor.
Nu tvingas de överleva utan knappt någon mat
fångade i en råttfälla, i skräckens habitat.

 

Malin Sellergren, PoeticArtstories

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Afrikandernas ovissa framtid

Befolkningsutbytet i Väst

Brutala våldsdåd och eskalerande rasistisk retorik har fått vissa att varna för ett öppet folkmord i Sydafrika. Detta skulle inte bara vara ödesdigert för de vita afrikanderna, utan även för Sydafrika som helhet.

publicerad 2 augusti 2025
– av Markus Andersson
Afrikander har levt i Sydafrika sedan mitten av 1600-talet.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

131 750 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


En av de första presidentorderna från Trumpadministrationen var den amerikanske presidentens adresserande av europeiskättade sydafrikaners situation, även kända som afrikander eller boer, och beredvillighet att öppna upp för att ta emot dem som flyktingar mot bakgrund av deras allt svårare läge i Sydafrika. Initiativet tycks dock ha mötts med blandade reaktioner bland afrikanderna själva, vilka i stort frågar sig varför man från första början skulle överge det land man bebott i hundratals år, långt innan USA ens var en självständig nation.

Redan på 1650-talet grundades Kapkolonin av holländaren Jan van Riebeeck och de första europeiska bosättarna, huvudsakligen holländare och fransmän. Dessa etablerade sig som jordbrukare vid Kaphalvön som en förlängning av det holländska ostindiska kompaniets handelsrutt mellan Europa och Asien.


Artikeln publicerades ursprungligen på Nya Dagbladet 8 mars 2025


Trots blodiga konflikter med bantustammar som expanderade in på området, utvecklade man under de följande århundradena ett avancerat jordbrukssystem i Sydafrikas varierade klimat och landskap. I praktiken uppstod nu även en helt ny europeisk kultur, afrikanderna, från vilka flera statsbildningar skulle komma att uppstå. Afrikanderna skulle dock få svårt att hävda sig mot det mäktiga brittiska imperiets anspråk på Kaphalvön och de afrikandiska staterna Oranjefristaten och Transvaal utkämpade en dramatisk konflikt mot Storbritannien för att bevara sin självbestämmanderätt. Trots att man segrat i vad som blev känt som det första boerkriget år 1881 blev den brittiska militärmakten till slut för svår att stå emot och efter det andra boerkriget annekterades man år 1902 in i det brittiska koloniala imperiet.

Under 1800- och 1900-talen växte samtidigt jordbruket i omfattning, och de afrikandiska jordbrukarna fortsatte att spela en nyckelroll i att etablera effektiva produktionsmetoder, moderna bevattningssystem och exportmarknader. Under 1900-talet blev Sydafrika en av Afrikas största producenter av vete, majs, frukt och boskap – en position som fortfarande till stor del upprätthålls tack vare boerjordbrukarna.

Tusentals attacker

Sedan Nelson Mandelas ANC tog makten, 1994, har situationen för boerna blivit alltmer osäker. De senaste årtiondena har tusentals av dem mördats i brutala attacker på sina gårdar. Dessa farmarmord har fått viss internationell uppmärksamhet, men den sydafrikanska regeringen har ofta avfärdat eller tonat ned problemet med vad som av allt att döma rör sig om rasistiskt motiverade attacker.

Att överhuvudtaget få en klar bild över exakt hur många afrikanderbönder som dödats de senaste 30 åren är mycket svårt – bland annat eftersom den sydafrikanska regeringen slutat att redovisa statistiken separat och istället klumpar ihop denna med övriga mord begångna i det kraftigt våldsbrottsdrabbade landet. Istället blir det upp till intresseorganisationer som värnar om afrikandernas rättigheter att själva försöka identifiera alla fall och sammanställa statistiken.

Gemensamt för morden är att de ofta kännetecknas av extremt våld, tortyr och övergrepp, vilket har lett till teorier om att motiven sträcker sig långt bortom vanlig kriminalitet – utan snarare handlar om hat och ressentiment som riktas mot afrikanderna. Bedömare menar också att den rasistiskt laddade retoriken från vissa politiska ledare, som exempelvis den kommunistiske ledaren Julius Malemas, har bidragit till att skapa en direkt livsfarlig miljö för boerna där många varnat för att situationen riskerar att eskalera till ett öppet folkmord.

Den eskalerande hetsen och våldet, som redan lett till att många av de vita farmarna satts under allt större press att lämna sina gårdar, eller flytta utomlands, är därtill något som i sin tur samtidigt påverkat Sydafrikas livsmedelsproduktion och ekonomiska stabilitet. Boernas expertis och kunskap om jordbruk bedöms i praktiken vara ovärderlig för landets ekonomi, särskilt med tanke på att jordbrukssektorn sysselsätter miljontals människor och står för en betydande del av Sydafrikas BNP.

Expropriering och diskriminering

Vid sidan av den eskalerande våldsspiralen har Sydafrikas regering genomfört en rad lagförslag och policyer som syftar till att omfördela mark från vita lantbrukare till svarta sydafrikaner, ofta utan ersättning. Exproprieringen av mark som brukats av afrikandiska familjer i sekler har väckt en växande oro både inom och utanför landet. Afrikander driver de flesta av landets storjordbruk, som står för 95 procent av den inhemska produktionen av viktiga livsmedel. Dessa inkluderar majs, vete, frukt, grönsaker och andra grödor som är centrala för både den lokala marknaden och exporten.

Sydafrika är fortfarande i stort sett självförsörjande på livsmedel, men importen av vissa produkter har ökat. Samtidigt har i princip alla försök att ”omfördela” mark till svarta jordbrukare misslyckats och endast en mycket liten andel av de svarta kommersiella jordbrukare har lyckats bli vinstgivande. Om afrikanderna fortsätter att marginaliseras, attackeras och mördas kan konsekvenserna därför bli ödesdigra, inte bara för dem själva, utan för hela Sydafrikas livsmedelsförsörjning och ekonomiska stabilitet.

Trots den alltmer fientliga miljön ihärdar många boer att odla marken och bidra till landets livsmedelssäkerhet, men många experter och analytiker varnar för att Sydafrika är på väg att gå ett liknande öde till mötes som Zimbabwe, där en liknande politik av presidenten Robert Mugabe, hårdfört riktad mot den vita befolkningen, ledde till en internationellt uppmärksammad kollaps av jordbruket, livsmedelsbrist och ekonomisk kris.

”Vill inte flytta någonstans”

Afrikanderna ser Sydafrika som sitt självklara hem och har levt där längre än vad många europeiska nationer existerat och, till skillnad från vad som ofta förespeglas, även innan bantuexpansionen nådde området. Många av dem ser det av naturliga skäl inte som ett alternativ att lämna Sydafrika, utan vill bara leva sina liv i lugn och ro, utan att diskrimineras eller utsättas för blodiga attacker.

– Vi ska inte åka någonstans. Våra medlemmar arbetar här och vill stanna här, och de kommer att stanna. Vi är fast beslutna att bygga en framtid här, förklarar Dirk Hermann, verkställande direktör för Afrikanderfacket Solidarity.

– Vi måste göra ett kategoriskt uttalande: Vi vill inte flytta någon annanstans, fyller Kallie Kriel, vd för intresseorganisationen AfriForum i.

Det har spekulerats kring att Elon Musk, med sitt afrikandiska ursprung och sin roll i USA:s nya regering, varit bidragande till Trumps presidentorder att öppna dörren för afrikanderna. Om man på riktigt månar om deras framtid från amerikansk sida räcker det samtidigt inte med att öppna dörrarna, de behöver även allt stöd de kan få för att stänga sina dörrar gentemot fortsatt eskalerande rasism och brutalisering inom Sydafrikas gränser.

 

Markus Andersson

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Clint Eastwood 95 år – en levande filmlegend

publicerad 31 juli 2025
– av Jan Sundstedt
En ikonisk bild på Clint Eastwood ur Sergio Leone-regisserade "För en handfull dollar" (1964).

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

131 750 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Clint Eastwood må ha fyllt 95 år för ett par månader sedan – men myten, blicken och filmarvet är ständigt unga. En stillsam titan i en skrikig samtid.

Clint Eastwood fyllde den 31 maj i år 95 år. En ålder som för de flesta innebär långa promenader, pensionärsrabatt och eftermiddagsslummer – men för Clint har det snarare blivit ännu ett kapitel i en redan sällsynt livsresa.

Från starten i 1950-talets tv-westernserier till rollen som ikonisk revolverman i Sergio Leones Dollartrilogi, från cynisk antihjälte i Dirty Harry (1971) till hyllad regissör av Oscarsvinnare som Unforgiven (1992) och Million Dollar Baby (2004) – Clint Eastwoods karriär är så nära amerikansk filmhistoria man kan komma i ett enda liv.

Clint Eastwood Firefox
Clint Eastwood som Mitchell Gant i 1982 års action-spion-thriller ”Firefox”. Foto: faksimil

Lågmäld och magnetisk

Han har varit actionhjälte och dramaregissör, symbol för tyst styrka och kreativ envishet. I en bransch där många skådespelare tvingas in i fack, har Clint alltid lyckats vara både publikfavorit och auteur.

Det är få som både har suttit på hästryggen i ökenstoft och samtidigt lett en regiproduktion med stram precision bakom kameran – gärna med ett jazzstycke av Monk eller Brubeck i lurarna.

Hans närvaro, oavsett om han mumlar genom tänderna i Gran Torino (2008), stulit ryska stridsplan i Firefox (1982) eller gestaltar emotionell sårbarhet i The Bridges of Madison County (1995), har alltid burit ett slags gravitationsfält: lågmält men magnetiskt.

Clint Eastwood har aldrig behövt skrika för att synas – han har alltid litat på att publiken lyssnar.

Clint Eastwood tillsammans med Donald Sutherland (t. v.) och Telly Savalas (t. h.) i ”Kellys Hjältar” (1970). Foto: Jan Sundstedt kollektion

Medan andra i branschen pensionerar sig långt tidigare, ångade han på som regissör upp i 90-årsåldern. Juror No. 2, som hade premiär i slutet av 2024, ser förvisso ut att bli hans sista film – men ingen vet säkert. Clint själv ger inga besked. Kanske är tystnaden i sig ett slags avskedsreplik.

För alla som växt upp med hans filmer – oavsett om det var spaghettiwestern, hårdkokta 70-talsthrillers eller moderna moraliska dramer – är det något märkligt trösterikt i att han fortfarande är med oss. Levande, närvarande, värdig.

95 år. Ett liv av film, envishet och kompromisslöshet. Vi lyfter på hatten – och hoppas han fortsätter att blicka mot horisonten, med samma lugna, genomträngande blick som alltid.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Missa inte en nyhet igen!

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev idag!

Ta del av ocensurerade nyheter – fria från industriintressen och politisk korrekthet från Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning – varje vecka.